fredag 21 april 2023

Ingen är medelmåttig

Svenska Dagbladet har helt emot sin vana kommit upp med en ganska intressant artikel genom att lyssna på några ekonomiforskare som tänkt.

Läs gärna hela. Bilden ovan kanske är svårläst på en mobil även om ni klickar på den, men det är det bästa jag kan erbjuda eftersom det är en låst artikel. På ytan tycks den handla om rädslan för att vara medelmåttig, men den är faktiskt betydligt djupare än så. Det mest intressanta är kanske det markerade stycket:

Vi är inte nöjda för att vi inte får vara nöjda. Om vi vore det så skulle vi inte konsumera, vi skulle inte jobba. Och det ekonomiska systemet skulle bryta samman, säger Tom Currant.

Ingen vill vara en medelmåtta helt enkelt.

Det är viktigt för den ekonomiska makten att vi inte nöjer oss med det vi har, slutar med onödig konsumtion och istället hittar andra värden i livet. Man kan inte tjäna lika mycket pengar på självständiga individer som på lydiga konsumenter. Därför fortsätter de flesta att sträva efter att bli Bianca Ingrosso eller annan valfri influencer som lär oss att höjden av lycka är att äga en Gucciväska eller Teslabil.

Även om jag tycker att artikeln tar upp viktiga frågor vänder jag mig emot retoriken. Att vara nöjd och hellre äga sin tid och sina saker (även om det skulle innebära färre saker än vi har om vi lånar till dem) är knappast att vara medelmåttig. Tvärtom, jag försöker själv leva efter den devisen och mycket har jag kallats, men aldrig medelmåtta. Desto oftare bakåtsträvare eller något med ”extrem-”, som extremsparare.

Så har det blivit extremt att vara genomsnittlig? Nej, för idag är det inte genomsnittligt att hellre äga sin tid än att vara ägd av banken. Det anses tvärtom extremt. Jag är snål, möjligen extremsnål, men det priset betalar jag så gärna.

16 kommentarer:

  1. Numera har jag slutat jämföra mig med andra, förstår inte riktigt vitsen. Grannen har pengar, makt, snygg bil på uppfarten? Jaha. Jag jämför mig med mig själv istället, åt olika håll, hur mitt liv ser ut jämfört med hur det skulle kunna se ut. Om vägen till målet är något att satsa på, vilka andra saker som just jag anser vara viktiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ta inspiration av andra, men jämförelser som inte för ens eget liv framåt (och det är antagligen de flesta) är poänglösa.

      Radera
  2. Vad har influencers med det där att göra? Det säger möjligen mest om vad artikelförfattaren har för egna preferenser. Att konsumera kan man fortsätta med, men med förnuft. För mig handlar det om vad jag prioroterar att göra med de resurser jag har. Dvs sånt ingen alls ägnar en tanke idag. Ordet ekonomi betyder prioritering. Därför kan jag "snåla" på vissa områden, för att det inte ligger högt på min prioriteringslista. Ofta kan jag tänka att de som pratar mest om "jämförelse med grannen" och dess följder tycks vara de som själva har mest dåligt samvete över det. Det är inte en grej för oss andra.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog mera min koppling, att influensers hyllas eftersom konsumtion rent allmänt anses av godo. Att köpa vettiga grejer är såklart en annan grej, men min bild av influensers som den ovan nämnda är att de förhärligar själva shoppandet på ett osunt sätt.

      Radera
  3. Tror att artikelförfattarna har en poäng. Det skulle störa mig att vara medelmåttigt bra på mitt jobb. Eller att ha en medelmåttig lön.
    Även om jag gärna vill förneka att någon form av status är anledningen till det, vore det nog en lögn.

    Däremot ser jag inte något behov alls av att konsumera upp allt eller ens att visa upp att jag har pengar (Eller är det vad får utlopp för på anonyma bloggar? =) ).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske att vara medelmåttigt bra på det man gör, men medelmåttig lön tycker jag kvittar så länge den räcker till det man vill använda den till.

      Radera
  4. Det är svårt att bjuda snåla personer. Dom bjuder sällan tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vilket sammanhang, menar du?

      Kanske bjuder ändå vi snåljåpar på ett gott skratt eller en och annan insikt.

      Radera
    2. Jag tycker som Sparo här. Alla har inte lika mycket pengar, men att bjuda tillbaka behöver inte kosta mycket. Det kan vara en inbjudan till att ga en promenad tillsammans, ha en picknick med kaffe och bulle, att erbjuda hjälp eller vad som helst. Snalhet är inte nödvändigtvis kopplat till pengar.
      /Annika

      Radera
    3. Ja, det går absolut att vara generös utan pengar.

      Radera
    4. De största gåvor jag fått har ej kostat en förmögenhet.
      /JB

      Radera
    5. Så brukar det låta från snåla personer.

      Radera
  5. Kan man vara så mycket medelsvensson att man är medelmåttig? På vissa saker är jag usel, på andra medelmåttig, på somligt riktigt vass, i några fall extrem, i några kan man rent ses som en kuf, för det mesta mest "normal", eller ja, medelmåttig.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gissningsvis är vi alla medelmåttor i någon mån. Därför blir det lite lustigt när det konstateras att nästan ingen vill eller tror sig vara det.

      Radera
  6. "Därför fortsätter de flesta att sträva efter att bli Bianca Ingrosso eller annan valfri influencer som lär oss att höjden av lycka är att äga en Gucciväska eller Teslabil."

    Rättare sagt strävar de efter att bli BILDEN som Bianca Ingrosso förmedlar av sig själv. För Bianca Ingrosso är inte den som hon utger sig vara. Bakom fasaden är Bianca Ingrosso en affärskvinna som tjänar storkovan på hennes unga, kvinnliga följare som vill bli som BILDEN av Bianca Ingrosso. Den avgörande skillnaden mellan Bianca Ingrosso och hennes följare är att Bianca är producent/marknadsförare av smink, kläder och smycken medan hennes följare endast är konsumenter.

    Karl Marx mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte ett skit om Bianca Ingrosso, så jag har ingen aning om ifall du har rätt.

      Radera