På en enda av mina arbetsplatser bjöd
företaget på frukost. Inga avancerade grejer, men lite mackor och
frukt vid sidan av kaffet. Varje dag gick någon av de c:a tjugo
anställda till Ica och handlade ett par matkassar lagom till
niorasten. Inklusive själva plastpåsarna. Två plastpåsar om
dagen, tio på en vecka, 40 på en månad osv. Till slut låg ett
berg av plastpåsar i köket och jag var garanterat den enda som tog
med mig kassar till butiken. Det var inte mina pengar, men jag såg
ingen anledning att låta bli.
Att äta frukost med ytligt bekanta ger
insikter i folks matrutiner. Personligen har jag aldrig förstått
varför någon hyvlar en skidbacke av osten, men ännu märkligare
var att den gängse normen var att osten skulle slängas när den
blev svårhyvlad. Inte för att det var företagets pengar, jag fick
känslan av att alla gjorde likadant hemma. Varför det?
Har jag betalt 39,90 kr/kilot så ska
den ätas!
För mig är det självklart att
riva/bryta osten tills den är slut. Är det paraffin i botten skär
jag bort det först, men att slänga en ost jag har betalat för
känns helt galet. Lika dumt som att inte slå några vattendroppar i
botten av mjölkkartonger och ketchupflaskor för att få ut det
sista, eller vända matoljan uppochned. Mat som är möglig, sur
eller till och med torr är en sak, men här snackar vi om fullt
fungerande mat.
Skivor, remsor, bitar... I munnen är
de alla lika.
Företaget gick omkull sedan, men då
var jag inte kvar så jag kan inte svära på att det hade med osten
att göra.
Tänka sig att man till och med kan skriva en inlägg om ostkanter! ;) Ja, slöseriet bland många är svårt att förstå, i synnerhet bland de människor som ändå pratar om fynd, vara ekonomisk och spara pengar.
SvaraRaderaMin mamma är bra exempel. Hon älskar att fynda men hennes dubbelfrys är mest skådemat som enligt henne är för sämre tider. Vilka tider syftar hon på? Hon har fast anställning och jobbat heltid i kommunen sedan 1982 och lär få en hyfsad pension och tjänstepension om fem år. Inga lån, bostadsrätt, sommarstuga, bil, motorcykel och delar bostad & kostnander med sin man med samma trygga arbetsgivare och som går i pension tre år senare. De anser sig relativt fattiga! Nå, tillbaka till frysen. Där lagras mat som efter den blivit dålig efter några år, byts ut mot ny. Frysen är inte till för normal matlagring i vardagen alltså, utan som nödmatsförråd som helst aldrig ska behöva användas.
Jag krävde förra besöket att få ta vara på blåbär som annars skulle kasseras innan hösten. Fruktansvärt slöseri som hon pysslat med i åratal! Samtidigt äter hennes döttrar för samma summa per månad som hon slappt slösar bort och slänger ur sitt kylskåp. Hennes man kan nämligen inte äta gårdagens mat, färskt och nylagat måste det vara. De kan heller inte i den situationen laga mat för den mängd de äter, det är "för fattigt". Att kunna slänga mat "känns tryggt och rikt." Samtidigt älskar hon att spara och fynda. Hennes sparande är dock inriktat på konsumtion, dvs det hon "sparar" på att handla en viss sak på ett ställe jämfört med ett annat. Att inte handla saken alls är sällan ett alternativ.
Grrr vad arg jag blir. :(
Eva
Jajamensan, ostkanter är en viktig symbolfråga :-).
RaderaFörstår hon inte att frysen inte är en plats där mat kan lagras i evighet? Kommer glimtar av den kunskapen bara när hon slänger mat eller förstår hon redan från början att det mesta som läggs in är dödsdömt?
För mig känns det inte ett dugg tryggt och rikt att slänga mat, det känns bara dumt. Det är det värsta jag vet (efter krig och tortyr) att behöva slänga mat jag borde ha låtit bli att köpa, för precis som du skriver är ju den billigaste maten den man aldrig köpte.
Min ex svärmor har tre STORA frysar med mat i från i runda slängar 1970-talet = bra och ha när det kniper. Hos mig KNIPER det aldrig pga planering och att jag och döttrarna äter upp varje smula. Exsvärmodern sk adessutom ha hela sin skogsfastihet med sig i graven så att ingen kan nalla julgran.
RaderaEn skogsfastighet i graven låter som problem, men när hon ändå är igång kan hon ju be dem hälla ut maten från de tre frysarna direkt ner i hålet för från 70-talet tror jag inte ens frusen is funkar.
RaderaMicke: Jag har följt din blogg ett tag och det känns som att du sätter ord på mina tankar. Jag resonerar lika som dig, och som tur är tycker inte heller min fru om att slänga mat. Vi slänger nästan ingen mat alls. Vi handlar inte mer än vi gör av med och lagar precis vad vi äter upp. Det lär man sig efter ett tag. Är man fortfarande hungrig när grytorna är tomma så kan man ta en smörgås. Det får våra barn lära sig att göra och de far inte illa av det.
SvaraRaderaJag önskar så att det fanns fler som du och jag :-) Världen hade varit mycket bättre då.
Tack, visst vore det så! Eller som Euskefeurat uttryckt det:
Radera"Vad jag är bra!
Vad jag är bra!
Tänk vad fint allt skulle va'
om bara alla var som jag jag!"
https://www.youtube.com/watch?v=TJn7bmXi_lM
Fast det där med smörgås när grytorna är tomma har jag börjat försöka undvika. Den där smörgåsen sätter sig nämligen i magtrakten och kräver två mils löpning för att försvinna :-(.
Naturligtvis tar man tillvara på all ost man köpt för sina pengar. Att slänga fullt ätbar mat är ju som att kasta sedlar i soporna. Så länge man har en frys ska man inte behöva kasta mat, den enda utmaningen är väl att inte köpa på sig mer frukt och färska grönsaker än man behöver, men det lär man sig ju fort.
SvaraRaderaFör mig åker tyvärr en del lök och citron i soporna. Det blir billigare att köpa påsvis, men då finns risken att det ruttnar i botten.
RaderaLök borde väl gå frysa. Man kan ju köpa fryst lök i affären. Har inte själv testat med lök men purjolök.
RaderaJa, lök går att frysa. Åtminstone om den hackas först. Problemet är att köper man den i femkilossäck upptäcker man inte de dåliga förrän på slutet. Jag brukar försöka hålla lite koll och ta de tröttaste lökarna först, men det är alltid någon i säcken som hinner ta slut, särskilt den här årstiden.
RaderaKommer ihåg under min barndom när barnen i Biafra som svalt, kom upp, varje gång man inte ville äta upp maten, både hemma och i skolan. Minns också mina föräldrars berättelser från sina barndomar på tjugotalet, då mat på borden inte alltid var en självklarhet. Med risk för att vara moraliserande så tycker jag att låta mat gå till spillo, är en synd oavsett hur mycket pengar man har råd att lägga på maten. Matproduktionen är idag dessutom under all kritik, där ett enormt resursslöseri och näringsmässig utarmning pågår. ME
SvaraRaderaJa, vad tusan hände med Biafrabarnen?! Jag undrar om de äntligen fick äta sig mätta eller om de helt enkelt svalt ihjäl.
RaderaVisst är det ett väldigt resursslöseri att slänga mat. Alla transporter, bekämpningsmedel och gödsling, och så slutar det i komposten.
Har en kollega som nästan alltid har matlåda med sig men ändå dagligen går o köper en sallad till för runt 15kr...
SvaraRaderaInga direkta pengar men känns "fel" om man liks tar med sig rester.
Inga direkta pengar? För mig som äter frukost, lunch, middag, mellanmål och fika för drygt 20 kr per dag låter det hysteriskt dyrt :-).
RaderaBra inlägg som vanligt! Alla pengar är viktiga pengar!
SvaraRaderaTack! Ja, varje brödsmula räknas.
Radera