fredag 12 oktober 2018

Man blir aldrig klar

Bloggkollegan Minimalistspararen frågade när de som tänkt leva på aktieutdelningar är klara, vid vilken nivå uppdraget är utfört. Sluta jobba kan man göra, men klart blir det väl aldrig?


Gränsen för ekonomiskt oberoende kan man dra lite olika, men ingen kan köpa vad som helst. T ex skulle ingen nu levande svensk ha råd att köpa Norrköping. Det är visserligen inte ett av mina mål, men ni fattar vad jag menar. Det går alltid att tjäna/spara lite till.

Personligen tror jag att livet skulle kännas torftigt om man alltid hade möjlighet att genomföra sina drömmar, köpa vad man ville och göra vad som helst. På samma sätt som de som renoverar hemma, odlar en japansk trädgård eller kroppsbygger inte plötsligt slutar är inte heller en privatekonomi någonsin klar.

Forrest Gump, klar med löprundan efter tre år, två månader, fjorton dagar och sexton timmar.

Den bara förändras, vilket leder till att man anpassar sitt beteende därefter. Om jag hade hundra miljoner på banken kanske jag inte skulle jaga extrapriser, diska engångspåsar och göra trasor av uttjänta lakan, men fan vet.

22 kommentarer:

  1. Jag håller med, ekonomiskt oberoende är nog i princip omöjligt att spara till, däremot ekonomiskt fri att kunna leva på en nivå man trivs med. Och troligen kommer man inte i stort ändra på sättet hur man gör i vardagen. Är man van laga mat, så tror jag inte man helt plötsligt äter ute hela tiden osv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är intressant. Bevisligen finns det människor som får smak för en vidlyftigare livsstil. Kanske utsätter jag mig inte för frestelserna eller också är jag immun. Okej, jag dricker inte sånt jag utan tvekan kunde dricka när jag var 15, jag skulle inte köra de bilar jag gjorde när jag var 19, men på många sätt har jag blivit mer sparsam än när jag var yngre. Vet inte om det "ska vara så", men så länge jag trivs struntar jag i det.

      Radera
    2. Det är klart man ändrar sig under sin livstid, jag gillar förstås andra saker nu än när jag var 20 år, nu 50+.
      Men det är ju den livsstilen du har när du bestämmer dig att bli fri, som du ska klara av ekonomiskt, så tänker jag i varje fall

      Radera
    3. Klart att man ändrar sig lite grann, men det är på detaljnivå. De stora dragen i livsstilen på ett ekonomiskt plan har jag nog inte ändrat sedan tjugoårsåldern, så min gissning är att jag inte kommer känna det behovet längre fram heller, även om de ekonomiska möjligheterna till det skulle finnas.

      Radera
  2. Att vara sparsam är en livsstil som jag tror blir svår att ändra. Visst, kanske skulle jag inte titta så mycket på priset när jag köpte en bil, hus, båt eller resa men jag tror knappast att jag skulle bli en storslösare som köper på sig en massa meningslöst skräp eller har 20 olika prenumerationer på tidskrifter. Tycker jag sånt är onödigt idag är det nog stor chans att jag tycker det är minst lika onödigt när jag är ekonomiskt oberoende. Titta bara på Ingvar Kamprad. Han hade ingen företags-jet utan flög ekonomiklass och tog bussen till flygplatsen.

    Sen finns det ju många exempel på folk som vinner 100 mille och som är utfattiga och näst intill halvdöda efter något år. Pengarna är borta och de har ofta lyckats dra på sig en massa skulder istället samt har fått en sviktande hälsa. Dessa var antagligen slösaktiga från början, de saknade denna spar-gen som många i denna bloggosfär besitter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag skulle må psykiskt dåligt av det som jag uppfattar som meningslöst slöseri som att prenumerera på tjänster jag inte utnyttjar.

      Lotterivinnare var jag inne på häromnyssens (https://sparosverige.blogspot.com/2018/09/maximera-arv.html). Du har säkert rätt i att de saknar spargenen, men i deras fall handlar det ju nästan om ofrivillig rikedom. Ingen köper en lott med en reell tanke att bli snuskigt rik. Plötsligt släpps man bara ner i en verklighet man inte planerat för och inte kan anpassa sig till.

      Radera
    2. Gällande ditt förra inlägg och barn som får en massa deg så hörde jag någonstans att man faktiskt kan göra sina barn en tjänst genom att hålla låg materiell och ekonomisk profil så att de har en mental och verklig chans att "bräcka" en. Det ligger tydligen i våra gener, att vi ska kunna göra det. Växer du upp med en hotellmagnat som pappa blir det lite svårt och då riskerar du att hamna på villovägar, exempelvis genom att skaffa pojkvänner som ser ut som något katten dragit hem osynat. https://pagesix.com/2013/09/20/nick-carter-paris-drug-use-a-terrible-influence/

      Radera
    3. Intressant! Och lite trist på samma gång, att pengar ska vara ett så tydligt bevis för framgång att lyckas man inte med det kanske man ger upp och börjar knarka istället. Paris Hilton var förresten inte igår man hörde något om.

      Radera
  3. Kan du ge oss vanliga dödliga en uppfattning om ungefärlig prisnivå vad Norrköping kostar?

    På vilken marknadsplats återfinns Norrköping till salu, jag har några ekonomiskt oberoende vänner som är amerikaner som kan vara intresserade, det här kan vara en mycket intressant möjlighet för dem, de talar ofta om Sverige i positiva ordalag.
    Det är väl inga hinder om man är icke-svensk och vill köpa Norrköping? Jag antar att det finns många detaljer kring den förestående uppgörelsen, jag förstår att du inte kan redogöra för dessa på din blogg, men det var ett bra tips Sparo. Jag tror att mina bekanta kommer att bli väldigt intresserade, jag mailar dem nu med länk till din blogg så har dom en god nyhet lagom till när dom vaknar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag är lika dödlig så jag har ingen aning. Skulle jag själv förhandla om priset skulle jag dock framhålla att Eldkvarn och framförallt Plura associerats med staden, vilket rimligen hållit priset nere.

      Radera
    2. Känner du till vem det är som är kontaktperson och som man kan kontakta om man är intresserad av att köpa Norrköping?
      Tänkte att mina bekanta i USA skulle uppskatta om jag kan ge dem några vägar in till den här affären, visst finns det Google translate men du vet hur det är, det är lättare om det kommer från någon som bor i landet.

      Radera
    3. Jag tror att man får vända sig till alla individer som äger mark i Norrköping, plus kommunen. Länka till Eniro.

      Radera
  4. Det där för ju tankarna till personen som "förklarade sig klar" med sin uppgift när vuxna dottern flyttade. Vadå, är det då man ska lägga sig ned med träfracken, klar? Är det meningen med livet, "att bli klar" :) Själva resan är ju minst lika kul eller viktig som destinationen. Man får sätta nya mål successivt. Hur kul blir det annars?
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, även om det nog är bra att leva i nuet vore det ofantligt trist att inte ha några mål att sikta på.

      Radera
  5. När jag tänker efter är jag och min fru nog lite störda, vi jagar extrapriser, jag plockar upp pantburkar jag går förbi. Men vi köpte en splitterny sportbil förra året och vi åker varje år på semester på någon paradisö.
    När jag kör till macken för att tanka bilen är det alltid folk som tittar på bilen men ut kliver jag i mina jeans inköpta på rea på ica maxi.
    Men annars sparar vi bra, borde nog kunna gå vid 55årsåldern om nu inget outförsett sker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mat på extrapris är precis lika god som den man köper till ordinarie pris.

      För mig är jeans byxor man har när man inte ska klä upp sig. Jag skulle inte se skillnaden på ett par jeans för 200 kr och ett par för 2000 kr. Jag inser att det finns människor som ser skillnaden och tycker att tvåhundrakronorsjeans från Lidl är helt förkastliga, men vad de tycker om mig kvittar ju lika.

      Radera
    2. Du vet likaväl som jag att samma vara inköpt till extrapris smakar liite bättre! :) kyddat med prisvärdhet så att säga :)

      Radera
    3. Sant! Gratis är en universalkrydda som gör alla anrättningar lite godare.

      Radera
  6. Inte f-n ändrar man på sig i vuxen ålder när man vet vem man är.

    Är ekonomiskt fri sedan länge men "jagar extrapriser, diskar engångspåsar och gör trasor av uttjänta lakan".

    Finns alltid någon hårt arbetande själ, som jag kan skänka eventuellt överskott till.

    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, men blir samtidigt imponerad över de som gör den resan.

      Ibland har jag skämtsamt sagt att jag har fullt på kontot, men det har väldigt få väldigt sällan.

      Radera
  7. Tack för länkning. Att bli "klar" med sitt sparmål innebär väl för många att åtminstone ha tillräckligt med pengar för att sluta jobba vilket många verkar ha som mål. Om jag plötsligt skulle få massor av pengar så skulle jag inte bli mindre minimalistisk, prylar är mest jobbigt och skapar ett stökigt hem tycker jag. Och på tal om att jaga extrapriser så vill man ju betala så lite som möjligt i förhållande till värdet av det man köper, och detta gäller ju allt från aktier till mat :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev bara så "exakt" i din frågeställning att jag ville filosofera lite bredare kring det. När det gäller pengar, men även minimalism, låter det på en del ibland som att de ska nå målet och sedan kan de leva "som vanligt" igen. Men lever man på ett sätt man vill finns ju inga skäl att ändra på ett vinnande koncept.

      Radera