Jobba för ”brödfödan”

Jag har skrivit om tveksamma konstprojekt förut och det brukar alltid landa i samma slutsatser, att jag inte har något emot konstutställningar för maskar eller bananskal i motljus så länge publiken eller konstnären själv betalar för upplevelsen.

Dagens exempel är tyvärr inget undantag mot den vanliga konstnärsnormen. Det är konstnären Louise Waite som byggt ett torn av 12000 skrivor rostbröd. Hon berättar att hon under hela sitt konstnärskap arbetat med bröd som material och att hon denna gång haft ordet dårskap som ledstjärna. Det sistnämnda tror jag på.

Enligt uppgift har Region Östergötland, lagt hundratusen skattekronor på att förverkliga denna dårskap. Regioner är det som tidigare hette Landsting, vars uppgift var att fördela pengar inom vården. När jag hjärtopererades förra veckan kallade en kommentator här på bloggen det för en ”onödig behandling” (oklart på vilka grunder). Här har man alltså lagt ungefär lika mycket pengar på ett formbrödsfort. Vart landar det på onödighetsskalan?

När artister och konstnärer skaffar riktiga jobb för att finansiera sina mindre lönsamma karriärer brukar man kalla det för brödjobb, men denna sammanblandning blev väl nästan för fånig? Annars är jag den förste att erkänna att det går att göra konst av mat. Här är ett lysande exempel.

Det är från tv-programmet Nöjesmassakern från 1985. Enligt de medverkande själva tillkom inslaget när producenten Monica Eek inte ville kosta på redaktionen en avslutningsfest. ”Men om vi gör en sketch om buffén då?” Resten är mathistoria.