Dina pengar, men banken bestämmer

Följande historia är uppsnappad på internet från en för mig okänd person. Jag vet ingenting om sanningshalten. Jag har svårt att tro att samtalet är helt uppdiktat, men det kan väl vara klokt att hålla i bakhuvudet att referatet är en partsinlaga.

Jag och många andra har fått liknande knäppa frågor från företag som skyller sin nyfikenhet på politiskt framtagna regelverk, så vi kan väl ändå leka med tanken att detta har hänt.

Första frågetecknet kan jag ändå köpa. Kunden vill ha en förändring i den tjänst banken tillhandahåller. Då är det kanske rimligt att medarbetaren frågar varför.

Tvåan är mer svårsmält. Banken vill ha registreringsnumret på bilen kunden tänkt köpa. Skulle han ta billån vore det en annan sak, men nu handlar det om kundens egna pengar, visserligen placerade på ett bankkonto. Sedan spårar det ur fullständigt:

”Nu har jag kollat upp bilen och priset känns rimligt så du ska få ökad beloppsgräns.”

Vad är det för förmyndarstat där banken anser sig ha rätt att bedöma dina bilaffärer? Nu fick kunden (enligt egen utsago) inget svar, men jag antar att banken skulle skylla på att om priset vore uppåt väggarna kunde det vara tecken på pengatvätt. A utför en tjänst åt B som betalar genom att köpa A:s bil till överpris.

Det tycker jag att polisen kan få gräva i (om de hinner mellan knäböjningarna, fikarasterna och innebandymatcherna) om de har tydliga misstankar, men en privatägd bank är ett företag och inte en statlig kontrollinstans. Om reglerna ger dem rätt att agera som en sådan måste reglerna ändras. Det är skillnad på bank och vårdnadshavare.

Sedan kan jag inte låta bli att kasta lite skit på alla dem som anser att kontanter är av ondo. Det är det faktum att kontanter knappt kan användas (t ex svårt att sätta in dem på eget konto) som gör att de som styr över alternativen kan bete sig som gudar förbjudna att kritisera. Ni kan tycka att jag är en bakåtsträvande gubbe som vägrar ta till mig ny teknik, men ni vet att jag har en poäng här.