I somras fick jag en skopa skit, närmare
bestämt koskit, från grannen. Jag skottade ut det i odlingslådorna
och under äppelträdet, men när jag i vintras frågade hur det kom
sig att grannens rabarber växer mycket bättre än min var svaret
”kumøkk”.
Såklart, koskit
verkar gå att använda till allt, det kan omformas till biogas och
användas som bränsle, det har antiseptiska egenskaper och funkar
som sårsalva, och tack vare sina isolerande egenskaper går det till
och med att bygga hus av kodynga. Koskit är kort sagt ”the shit”!
Riktigt så
innovativ tänker inte jag vara. Jag nöjer mig med att använda det
till planteringarna och har precis fått hem en ny laddning av
riktigt blöt koskit som hällts där det snart ska växa rabarber,
förhoppningsvis bättre än någonsin. Enligt Blomsterlandet
är kornas avföring ”en idealisk kombination av gödsel och
jordförbättring, som ger dina växter all den näring de behöver
för att växa sig starka och friska”.
Bäst av allt är priset. Det går visserligen att köpa koskit blandat med torv i trädgårdshandeln, men tar man med sig några tomma hinkar och ett vänligt leende till närmaste bondgård tror jag chansen är god att man får den kostnadsfritt. Själv får jag den som sagt gratis hemkörd. Det är inte min första bostad där jag fått skit från grannarna, men tidigare har den alltid varit verbal och helt oanvändbar.