Ingves kan inte vinna

Jag tycker lite synd om Riksbankens chef Stefan Ingves. Han har fått en del skit här, och det ska han ha. Inte minst när han lägger näsan i blöt där han inte borde.

Men kanske går vi för hårt på honom ibland. Igår var det dags för ett räntebesked där utgången för ovanlighetens skull inte var helt given. Det kunde bli räntehöjning (om man nu kan kalla det höjning när en minussiffra sjunker) eller oförändrat. Det som däremot var säkert var att han skulle bli väldigt kritiserad.

Och det blev han. Höjningen borde inte ha skett eller också borde den ha varit större. Ingves är en diktatorisk despot, men samtidigt en viljelös marionett. Hur försvarar man sig mot den kritiken? Det gör man inte, och får därigenom höra att man gör sig otillgänglig och inte vågar stå upp för sina beslut.

Jag har som sagt själv kritiserat Ingves. Jag tycker att Riksbanken bryr sig alldeles för mycket om inflationsmålet, att man i alltför stor utsträckning följer efter FED och ECB, och att planerna på att ta fram en särskild e-krona i ett försök att haka på eller eliminera trenden med kryptovalutor är fullständigt huvudlös.

Men jag undrar om inte det mesta av den kritik han får just nu bottnar i att ingen av oss är förtjust i tanken på att Sverige och världen är på väg in i en lågkonjunktur, och det kan inte Stefan Inves förhindra.

”Nyttig mat är dyr”

När jag hade skrivit om kvinnan som riskerade vräkning fick jag höra att det fanns en Flashbacktråd om artikeln. Det lilla jag läst av den höll inte i närheten samma höga kvalitet som mitt kommentarsfält, men jag hittade en kommentar att reta mig på:

”Faktiskt är det lättare att äta sig fet på liten summa än äta nyttigt.”

Göran Greider, sockerskattsentusiast och lösgodisaktivist.

Det här hör man både nu och då, men det gör det ju inte mer sant. ”Faktiskt helt fel” som ett nyligen avsomnat medieprojekt skulle ha sagt.

hemma – restaurang

hemlagat – färdigmat

vatten – läsk

matbröd – wienerbröd

grönsaker – grillkorv

Gissa vilken kolumn som är billigast och vilken som är nyttigast. (Ledtråd: Det är samma kolumn.) Jag erkänner att det här inte är ett vetenskapligt test av all världens mat och att det finns motstridiga exempel, men på det hela taget är det rent trams att skylla dåliga matvanor på att man inte har råd med bättre.

Ofta tror jag inte ens att det är mat som sabbar hälsan utan snarare chips, godis och McDonald's (nej, det är inte mat, knappt föda). Snackar vi mat kommer rotfrukter och baljväxter alltid att vara billigare och hälsosammare än kebabpizza med bearnaisesås.

Sparpodden

Idag tänker jag att många läsare hittat min blogg för första gången efter min medverkan i gårdagens avsnitt av Sparpodden med programledaren Alexander Gustafsson och Patrick Boström bakom spakarna.

(ljudfil här)

Så nu har du klickat dig hit via en länk i någon programbeskrivning och undrar vad det här är för jävla tomte. Bra fråga! Jag är före detta ekonom, före detta kontorschef och före detta ståuppkomiker (väldigt mycket ”föredetting” över denna presentation). Jag får tiden att gå som frilansskribent bosatt i Stockholmsområdet.

En snabbintroduktion går att hitta under rubriken Presentation, men jag tänkte nu presentera min syn på pengar genom att dra fram några av de knappa 900 blogginlägg jag skrivit sedan april 2016.

Självdisciplin ger rikedom är en text om att rikedom är möjlig för alla och snarare kräver rätt inställning än hög lön.

Plastpåsar eller rikedom är ett av mina allra första inlägg och en illustration över uttrycket ”många bäckar små”.

Det som utmärker mig som sparare är nog ändå främst mina låga utgifter när det kommer till mat. Vad kostar mat? är en fråga där mitt svar sticker ut.

Lite mer konkret visar det sig i inlägg om mat och bakning. Middag om ett halvår är ett exempel på det, som också plockar in mitt intresse av hemmaodling.

Nu är det ju snart jul och den som är osäker hur denna högtid ska firas kan med fördel testa ett Sparocertifierat julfirande.

Jag önskar mig ett par nya skor...

Ibland granskar jag ekonomiartiklar i media. Jag är ofta kritisk eftersom de, rent objektivt, är skitdåliga. I Staffan var en slösare ger jag också uttryck för min önskan om personligt ansvar, något jag tycker har gått förlorat under decennier av välgörenhetscurlande.

Ingen börs? Jodå! Här är ett tidigt inlägg om ett aktiebolag jag sedan följt och kommenterat regelbundet.

Viktigast av allt tycker jag är dialogen. Det som skiljer en blogg från exempelvis en tidning eller ett tv-program är att den är ett samtal mellan skribent och läsare. Tyck gärna till i kommentarsfältet med förslag och idéer, eller när du inte håller med mig.

Apropå dialog hade jag nyligen ett intressant samtal med författaren och bloggaren Miljonär innan 30, som går att hitta här.

Hoppas att det gav något. Annars kommer ett nytt inlägg här i morgon, och vanligtvis alla andra dagar.

Mama mia, hundar prata politik!

Jag försöker undvika politik, särskilt svensk inrikespolitik, men ibland går det inte! En del tycker att det är tramsigt när politiker drar in sina barn i politiken och berättar vad sjuåringen på perfekt myndighetssvenska sagt vid frukostbordet. Jag ber särskilt er om ursäkt när jag nu ger er ingen mindre än Jan Eliassons hund:

Jag tänker företräda den kontroversiella inställningen att det i själva verket är husse som står för åsikterna. Man kan raljera över språket och fråga om han verkligen menar att hunden är gift med Kerstin och att han hoppas att en ny budget inte ska innehålla flyktingar, men det vore ju lågt av mig att hacka på syftningsfel på Twitter.

Istället tänkte jag fokusera på den sista meningen, att paret Eliasson inte behöver skattesänkningar. Detta är skrivet av en man som försörjts av skattepengar sedan 1965! Många av dessa 53 år har han jobbat för FN, en organisation så välkänd för sin korruption att dåvarande generalsekreteraren Ban-Ki-moon 2007 uppmanade ledande personer att redovisa sina privatekonomiska intressen. Några få vägrade. Jag ska inte peka ut någon, men en av dem har en hund som heter Leo som gillar att spisa Bach och uttala sig om budgetar.

Förresten är arvodena från Förinta Nationerna (pun intended) skattefria. Oklart varför, men den politiska adeln tar alla chanser att sko sig och man ska inte kasta bäver när man sitter i trähus.

Beträffande Eliassons uppdrag var han ordförande i Anna Lindhs minnesfond i fem år under den period när man lyckades med konststycket att tömma fonden på 21 miljoner. Det försvarade Eliasson så här: ”Vi ville hålla en hög nivå på verksamheten så att vi inte minskade chanserna att få in bidrag.” Låter som vilket pyramidspel som helst, så här ligger möjligen en hund begraven. Men inte Leo, han har fullt upp med budgettankar. Och Bach.

Julen tillfälligt inställd

Med risk för att framstå som helt hjärtlös tänker jag nu såga ännu ett tyck-synd-om-mig-exempel. Nästa år kanske jag kan göra en hel julkalender av illa skrivna kvällstidningsartiklar om påstådd nöd. Idag handlar det om Marianne, 38. Tveklöst har hon dålig ekonomi och sitter i skiten. Jag lider med henne, men det är mycket som är märkligt här.

I november förra året blev hon sjukskriven från jobbet pga ryggproblem, har sedan jobbat halvtid, men från oktober i år har hon varit arbetslös och hotas nu av vräkning eftersom hon ligger efter med räkningarna. Så långt fakta, men här kommer några frågor reportern ”glömde” att ställa?

1. Du jobbade fram till september, har fått a-kassa efter det, men du hotas av vräkning tio dagar innan jul. Hur länge har du låtit bli att betala hyra?

2. Du har jobbat i sexton år och trots att du har barn har du under hela denna period valt att spara ihop exakt noll kronor i buffert, så att du direkt hamnar i trångmål när inkomsten minskar. Hur tänkte du?

3. Redan när du blev sjukskriven började du låna pengar för att klara räkningarna. Vad har du konkret gjort under det här året för att inte gräva dig djupare ner i skulder?

4. Du är ensamstående med en dotter och har 7200 kr i boendekostnad varje månad för ett hus du hyr. Du har inte övervägt att flytta från villan till en billigare lägenhet?

5. Du betalar varje månad 2300 kr i avbetalning för en bil och 900 kr för telefon och internet. Har du försökt hitta billigare alternativ?

6. Dagen innan aviserad vräkning mörkar du fortfarande situationen för din dotter och skyller exempelvis uteblivet julgransköp på tidsbrist eftersom du ”försöker skydda henne från den obekväma sanningen”. Hur bekväm tror du hon skulle känna sig om hon får reda på att hon tvingas flytta från sitt hem och att hennes mamma vetat om det, men valt att inget säga?

Detta och mycket annat får vi inte veta eftersom diverse insamlingar gjort att hon fått råd med både räkningar och julklappar. Den här gången, men med tanke på hennes syn på ekonomi och ansvar gissar jag att dottern (henne tycker jag synd om på riktigt!) kommer att få flera spännande överraskningar i framtiden. Och då pratar jag inte om julklappar.

God jul från en surgubbe!

Inte en av alla dessa dagar

Pippi Långstrump började i skolan för att få sommarlov. Lite bakvänt, men ibland måste man uppleva elände för att uppskatta vad man har. Häromdagen åkte jag kollektivtrafik i Stockholms rusningstrafik. Anledningen till resan kommer förresten att avslöjas i mitten av nästa vecka och troligen resultera i ett eget blogginlägg. För det hör inte till vanligheterna att jag gör sådana resor. Jag försöker undvika kollektivtrafik överhuvudtaget, särskilt i rusningen.

Det var ungefär som vanligt – försenat pga tidigare händelser. Varje försening i trafiken hänger med åtminstone en hel dag. Och trångt både på perronger och tåg. Kom att tänka på Lars Winnerbäcks låt Rusningstrafik:

Duvorna går runt och pickar smulor i betongen
där jag står,
väntande i tunnelbanedån.
Ja, dom som skulle vara fredssymboler skiter på perrongen
och jag förstår.
Jag skulle själv gjort samma sak
om jag kunde flyga härifrån.

Nu var det åtminstone eftermiddag. Ibland är det ännu värre, när klockan ringer klockan 6-7 på natten och jag tvingas ge mig ut i mörker och kyla för att passa en tid. Senast var bara ett par veckor sedan för att passa en tidig tandläkartid. Men de allra flesta dagar behöver jag inte ut förrän senare på dagen, då jag oftast gör det helt frivilligt.

Samtidigt inser jag att många människor tvingas stå vid en hållplats och frysa (eller svettas, varför är vädret aldrig lagom?!) fem dagar i veckan, månad efter månad, år ut och år in. Jag har varit i den sitsen och är oändligt tacksam att jag inte är det längre. Så de gånger jag tycker synd om mig själv för att jag drabbas borde jag egentligen glädja mig åt alla dagar jag slipper. Efter regn kommer solsken.

Vad gör extraval för börsen?

Jag har inte trott på nyval och gör det nog inte nu heller, men det börjar ändå bli en reell möjlighet. Vem som styr landet intresserar mig föga, men vad skulle det göra för börsen?

Antagligen inte jättemycket, svenska val brukar knappt påverka, men vi kan ju spåna. Jag är bevisligen inget vidare på att tippa val, men min gissning är att ett nyval skulle gynna V, SD och möjligen S, och missgynna främst L, men kanske också MP och C.

”Jag är en pervers, jag är en pervers poliiiiitikeeer!”

V och SD för att de inte varit särskilt inblandade i regeringsförhandlingarna och L för att de i högsta grad varit det. Trots att Jan Björklund var ganska tydlig redan innan förra valet verkar många av hans väljare förvånade över att han kunde fälla Kristersson utan att blinka.

Säg att både L och MP åker ur (just nu klarar ingen av dem spärren i några undersökningar) och det bara återstår sex riksdagspartier. Det kanske kan minska mängden tjafs på marginalen och ge lite tydligare styrkeförhållanden. Sånt gillar börsen generellt. MP har varit ett av de mest mest företagsfientliga partierna, så där får börsen ännu mer stöd.

Liberalernas frånfälle kvittar väl? De vill förbättra skolan, men ingen vet hur, allra minst de själva. De vill gå med i Nato, men det vill ju ändå ingen annan. Det lär med andra inte påverka åt något håll. Eller så här. Björklund fick 42 papp när han auktionerade ut sin skjorta. Politiken hade han inte fått många kronor för.

Då är V mer intressanta. De har gått in hårt mot vinster i välfärden. Ett vänsterparti med över tio procent i en riksdag som lutar åt vänster tror jag på allvar skulle kunna sätta käppar i hjulen för både vård- och skolbolag. Attendo, Humana, AcadeMedia, Engelska skolan och allt vad de heter kan få skrämselhicka. Själv äger jag Attendo delvis i förhoppningen om utländska uppköpsintressenter. Med V i regeringen skulle jag säga att den chansen försvinner.

Vad säger ni andra? Vad köper ni och vad säljer ni om talmannen med den besynnerliga frisyren (peruken?) kallar till extraval i vår?