torsdag 17 oktober 2019

För många möten

Vi har alla haft den där kollegan som alltid hittar skäl till att boka möten, som vill träffas och ”stämma av” allt möjligt med alla möjliga, kanske för att förankra besluten med ”gubbarna på golvet” eller visa handlingskraft inför sina chefer. Jag försökte komma undan för det mesta, men det är inte heller kul att vara medarbetaren som alltid ifrågasätter nyttan. Så då satt man där och hinkade kaffe och lät tankarna fara iväg någon annanstans.


Förr var telefonmöten väldigt krångliga. Så fort mer än två personer skulle prata måste man i förväg beställa gruppsamtal hos Televerket. Högtalartelefoner fanns inte heller. Japp, jag pratar om en tid innan Skype.

Poängen med ny teknik är väl att vi ska slippa träffas i tid och otid för att diskutera allt ”IRL”? Min personliga favorit är e-post. Man skriver vad man vill till en grupp, var och en läser när de har tid, tar tag i de bitar som rör dem och återkopplar när allt är klart.


En fördel till med detta är att det förhindrar agendafria möten. När man måste speca upp i text vad det är som ska avhandlas funkar inte ”Tänkte bara stämma av att ingen har några problem med de nya rutinerna” som ju ibland är den verkliga anledningen till att slå ihjäl två timmar av kollegornas arbetstid. Jag tycker fortfarande att de bästa mötena är de inställda.

onsdag 16 oktober 2019

Väska med pengar

Så har det hänt igen. Privatpersoner hittar en väska full med pengar, denna gång i Kiruna.


Med tanke på att kontanter knappt finns och att man nästan inte kan sätta in några tusen på sitt eget konto utan att utsättas för förhör på banken tänker man sig ju att det bara ska vara kriminella som går runt med en hockeytrunk med sedlar, men märkligt nog verkar det ofta vara vita pengar, och även den här gången.

Men hur går det till, hur slarvar man bort en väska med pengar? Förra året sa en som hittade 84000 kr att ”det är skillnad på mitt och ditt”. Den gången tillhörde pengarna en välgörenhetsorganisation och man kan väl förmoda att de också gjorde den distinktionen. För inte hade de väl gått ifrån väskan om det varit deras egna, privata pengar? Pajasar!


Enligt polisen är ”skälig hittelön” 10 procent, men jag undrar om den icke namngivna välgörenhetsorganisationen släppte till 8400 kr. Åtminstone framgår det inte.

Själv ger jag mig tusan på att skulle jag lämna in en hög med pengar jag hittat skulle det vara afrikanska knarkpengar och så blev det inte ett öre. Eller också skulle polisen sätta dit mig som medskyldig, förutom att jag skulle ha ett mordlystet knarksyndikat efter mig.

Skulle jag hitta en plånbok skulle jag tveklöst lämna den till polisen. Det har jag förresten gjort en gång, men någon hittelön såg jag inte till. Men om jag hittade en resväska med pengar skulle jag fundera ett varv först.

tisdag 15 oktober 2019

Har vi färre saker?

Läste att amerikanska hushåll i snitt har trehundratusen prylar. Jag vet inte om det stämmer eller hur det ser ut i Sverige, men man kan lätt konstatera att det är en himla massa.


Nu funderar jag så här. Under min livstid har den tekniska utvecklingen förändrat våra liv. Vi har fått datorer, mobiltelefoner och internet. Allt detta sammantaget borde väl leda till färre ägodelar? Ta musik som exempel. Där har vi gått från vinylskivor och kassettband till CD, till USB-minnen och vidare till streamingtjänster. Färre prylar, väl?

Men hur anpassade är vi? En del har köpt tillbaka sina skivspelare och börjat lyssna på LP-skivor igen. Själv har jag kvar mina cd-skivor och jag lyssnar ändå aldrig på musik. Jag har en kompis som bränner både filmer och musik på skiva istället för att lägga dem på hårddiskar eller streama.

Var är USB-porten?

Bil behöver man inte heller längre. Uber pressar taxipriset, bilpoolerna blir fler och elcyklar sänker behovet ytterligare. Men nog har vi bil trots att många inte ens har plats med bilen i garaget, där är det ju fullt med prylar vi inte längre använder. Kan det vara så att den tekniska utvecklingen är överflödig när inte evolutionen hänger med och utvecklar människan i samma takt?

måndag 14 oktober 2019

Fossilfri välfärd?

Nu ska Sverige enligt Stefan Löfven bli världens första fossilfria välfärdsland. Tidigare skulle vi få Europas lägsta arbetslöshet och ingen har väl glömt ”vård i världsklass”?

Hur man ska lyckas sägs det som vanligt ingenting om. Vi avvecklar kärnkraften, vill för allt i världen inte utveckla vattenkraften mer och lever i ett land som är solfattigt den del av året när elen behövs som bäst... Och vindkraften är det väl inte längre någon som tror på. Så hur?! Genom att dra ner produktionstakten i industrin och på sikt lägga ner det svenska näringslivet? Hej börskrasch...


Jag tror inte Löfven fattar hur galna de här utspelen låter. Lite som om jag gick ut och sa att jag tänker bli världens bästa höjdhoppare med motiveringen att jag hoppade runt en meter på mellanstadiet och blivit mycket längre sedan dess.

Hur vore det om Löfven klev ner på jorden och tog tag i realistiska och högst reella problem istället för att bekymra sig om Antarktis medeltemperatur om hundra år? Vi lever i ett land med allt fler no-go-zoner, ett land där den grova brottsligheten ökar lavinartat (för nej, det är inte anmälningsbenägenheten som gör att folk hamnar på sjukhus med krossat käkben), ett land där några av våra största sjukhus ställer in operationer för att det saknas medicinsk utrustning för att utföra dem.


Jag kan fortsätta en kvart med att rabbla sånt som blivit sämre, men de som fattar vet och de som fortfarande inte gör det kommer inte låta sig övertygas av några faktauppgifter eller diagram förrän de själva tvingas föda i sin bil och får hålla tummarna för att ingen stjäl eller eldar upp bilen förrän det är klart.

Hela Sverige är på en klassresa från I- till U-land i ett tempo som verkligen är världsklass. Där har vi ett rekordförsök som heter duga. Och så har vi troligen världens mest floskelrika regering, vad det nu är värt. Inte mycket.

söndag 13 oktober 2019

Joker – bara sluta!

Jag skulle inte säga att jag undviker kultur, men jag lyssnar inte på musik, följer inga tv-serier och söker aldrig aktivt efter kultur i någon form förutom böcker. Men inte heller där är jag med i snacket om det senaste och mest aktuella. När det kommer till skönlitteratur kan jag lika gärna läsa en gammal bok som en ny.


Nu har det dock varit omöjligt att undvika filmen Joker. Den recenseras och folk pratar om den precis hela tiden och överallt. Ingenting om denna film intresserar mig och jag kommer garanterat aldrig se den, så jag gör som jag brukar – slår dövörat till och undviker så mycket som möjligt. Samma förhållningssätt som jag har till Melodifestivalen, Game of Thrones och allt annat jag skiter i.

Men hatten av för PR-avdelningen! Det verkar inte gå att komma undan Jokerhelvetet med mindre än att man flyttar till en stuga i skogen och barrikaderar dörren. Filmen kostade 55 miljoner dollar att producera, vilket tydligen är otroligt billigt. Det verkar som att de 50-150 miljoner man ”sparat” har gått oavkortat till att marknadsföringen.


Och det behöver inte sluta där. Redan under premiärhelgen drog filmen in 234 miljoner dollar, så vill de kan de sätta upp en reklamaffisch på varenda offentlig plats i västvärlden och se till att filmen är ”förstasidesstoff” i många månader framöver. Det är nästan så att jag längtar till att det blir val någonstans så att det kan pratas om det istället. Eller VM i sportboll eller hockeybockey, apropå fenomen som inte intresserar mig.

lördag 12 oktober 2019

Vem beställer mat till dörren?

Jag är sist på många bollar och att köpa mat på nätet förstod jag redan när möjligheten kom att här är det inte jag som är målgrupp. Jag handlar mat max en gång i veckan och är in och ut ur butiken på en kvart. Kopplar jag ihop det med något annat ärende blir tidsåtgången inte mycket mer än så och då undrar jag om jag ens skulle tjäna tid på att få maten hemlevererad.


Så hur ser målgruppen ut då? För jag ser ju de där bilarna överallt, så nog tusan finns det kunder, men ingen jag känner beställer mat på nätet förutom någon enstaka som köper färdiga kassar med recept.

”Urbana barnfamiljer”, säger HUI Research. Jag känner sådana, om man med uttrycket menar människor med barn bosatta i Stockholm och Göteborg. Menar man människor som själva skulle titulera sig ”urbana barnfamiljer” känner jag nog ingen. Då ser jag framför mig människor med märkliga frisyrer som refererar till Alex & Sigge eller några andra poddvåp med oklar könsidentitet.


Jag har inget emot att andra handlar på nätet. Visst kan jag undra vem som är så lat, men förr kanske man tänkte: ”Vem är så lat att han inte orkar gå till Posten och betala räkningarna?” Jag fattar att jag är bakåtsträvaren här, men det är jag van vid. Det är enklare och billigare för mig att handla i butik.

Och apropå pengar. Företagen som erbjuder näthandel ”ser stor potential” sedan fler år, men potential kan man inte handla för. De företag som år efter år betalar deras förluster (Clas Ohlson, Kinnevik m fl) ser också potential. Och möjliga synergieffekter, men så länge de inte realiserats blir det inga pengar på det heller.


Kanske är det företagen som levererar deras skåpbilar som är vinnarna, för man ser dem som sagt överallt.

fredag 11 oktober 2019

Skillnad på spar och spar

Pensions- och Trumphatarpodden som trots innehållet fortfarande går under namnet Sparpodden tog i veckan strid mot pensionsbolaget Alecta efter att deras vd Magnus Billing skrivit en debattartikel med rubriken ”Stora aktörer förvrider fakta om pensionerna”.

Jag brukar inte ge mig in i pensionsdebatten, men här har jag några kommentarer. Jag är helt med på att Nordnet vill införa en ny sparform de kallar pensionssparkonto. Ingenting för mig, men om jag jobbat jag på Nordnet hade jag säkert föreslagit något liknande, det är ju det deras uppgift.


Men måste debatten vara så himla svartvit? I Sparpodden sägs bl a:
Om man som ung idag tycker att 'nej, men jag kommer nöja mig med 50 procent av min lön i pension, jag behöver inte ha så mycket mer'... Då så, då behöver vi inte prata om det här. Jag tror att det är många som vill känna att man har en bra levnadsstandard även som äldre.
Vill du ha 53 procent av slutlönen – fine, du behöver inte spara.

Kan vi sluta låtsas som att enda sättet att få ”en bra levnadsstandard även som äldre” är att öronmärka pengar i ett pensionssparande? Nordnet tycker att Billings debattartikel menar att unga inte klarar av att ta rationella beslut, ”Låt staten och Alecta ta hand om det”. Jag håller till viss del med om det, men genom att låtsas som att pensionspengar måste öronmärkas i ett framtida PSK för att inte brännas tidigare ger de honom rätt.

Jag skulle inte drömma om att spara specifikt till pension. Kanske klarar majoriteten inte av att spara pengar utan att låsa dem på ena eller andra sättet, men det lär inte bli fler som kan ta ansvar för sina egna pengar om varken staten eller marknadens aktörer erkänner att det ens går.