torsdag 27 oktober 2016

Antal innehav

Optimalt antal aktier i depån är tretton stycken. Så nu vet ni det. I morgon ska jag skriva om... Nej, jag ska som vanligt röra till det här lite mer.

Hur många olika innehav man helst ska ha i portföljen beror på bl a på:
  • typ (aktie, fond, annat)
  • innehavens storlek
  • tid
Fler innehav betyder bättre riskspridning, men man måste ju hålla koll på sina investeringar. Har jag skickat in en icke oansenlig del av min totala ekonomi i ett aktiebolag vill jag för min egen skull hålla koll, annars kunde jag lika gärna köpa trisslotter.


Aktiefonder och investmentbolag är redan till viss del riskspridda. Därmed inte sagt att man kan köpa och glömma, men de kräver inte samma bevakning. Åt andra hållet kräver produkter med hävstång, som optioner, mer bevakning per investerad krona. Och ju fler kronor, desto mer koll, det säger sig självt.

Sedan beror det ju på hur mycket tid man tänker lägga ner på sin portfölj. Mer tid ger större möjligheter att hålla koll på fler bolag och branscher, men det finns alltid en begränsning. Det finns en anledning att analytiker som får betalt att bevaka börsen hela dagarna ändå bara följer någon bransch och en handfull bolag. Att hålla stenkoll på hela börsen är lika omöjligt som att förutspå framtiden eller att hålla isär rösterna i FillOrKill-podden, det går inte!


Därmed inte sagt att specialisering är allt. Är det något som slagit mig när jag lyssnat till duktiga investerare är det att de inte bara kan mycket om lite utan också lite om mycket. Även om de säger sig inte veta något om små udda bolag på First North vet de ofta ändå vad företaget gör, var de håller hus och kanske något om ledningen, kundbasen och varför man skulle vilja äga aktien, alltså mer än vad många amatörer vet om sina egna innehav.

Själv har jag aktier i arton olika bolag, samt ytterligare åtta innehav i form av fonder, ETF:er och annat jox. Jag kan tycka att det är i mesta laget för mig, men en del av dem är fånigt små. Har man ännu futtigare socialt liv än vad jag har (hur är det ens möjligt?) kanske man klarar av att ha betydligt fler innehav, men i något läge borde man väl då fråga sig om det inte vore bättre att köpa indexfonder.

16 kommentarer:

  1. Haha, jag har gett upp försöket att skilja dem åt. För mig är alla i podden en och samma person.

    Jag sitter och ruvar på 17 bolag men eftersom Nordnet ser ut att försvinna på börsen så kanske det ska börja spanas efter något färskt tillskott!

    //Humankapitalisten

    SvaraRadera
  2. Kanske är det en enda kille som kör hela podden med tre fåniga namn.

    Nordnet hade inte varit ett dumt innehav, grattis! Hur som helst hade jag nöjt mig med sexton bolag. Jag vill definitivt gå åt det hållet.

    SvaraRadera
  3. Haha, rolig inledning, fick en att dra på ett leende.

    Känns som detta är en ständig fråga utan något slut. Jag utgår iaf från att det inte finns något svar som är hugget i sten utan att man helt enkelt lägger sig där man sover gott om natten. Jag har just nu bara 9 bolag i min portfölj och det känns helt okej. Hade portföljen varit av ett högre värde hade jag kanske vridit mig i sängen om natten och då hade jag fått ut och leta.

    Kan tillägga att jag har 2-3 bolag som jag är intresserade av så min portfölj kommer alldeles säkerligen snart att utökas till 12. 12 känns magiskt på något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker både 9 och 12 låter som rimliga siffror. Det är väl min också även om jag tycker att den är i högsta laget, men när jag hör människor säga att de äger 40 eller 4 bolag blir jag skeptiskt till deras strategi. Därmed inte sagt att den är felaktig, jag tycker som sagt att frågeställningen både är knepig och individuell.

      Radera
  4. Hej!

    Jag sitter just med 40 bolag :)

    Tycker inte det känns som för många eller för index-likt. Beror förstås på totalt värde, viktning och riskvilja, vad som passar för var och en.

    Sen tycker jag man kan ifrågasätta vikten att vara (iaf över-)påläst. Många ägare av Ericsson var såklart extremt väl pålästa dagen innan vinstvarningen. Värdepappersgrabbarna var väldigt pålästa om Vardia. Jag var inte så påläst, men vi fick liknande resultat ändå :( ... Det är såklart roligare att vara påläst när det gått bra (typ Protector, som jag lämmelaktigt också hakat på), då man kan hävda att "Det där såg jag för läänge sen att det var för billigt). När det tokrasat, not so much. Verkligheten, bolaget, marknaden och slumpen sätter käppar för både den påläste och lämmeln.

    Ofta går ju aktier som många proffstyckare kollektivt ratar upp och tvärt om. På forumen för mindre förhoppningsbolag finns ofta håsare och bäsare, ofta väldigt pålästa. Men vilken sida som har rätt går bara att säga med facit i hand.

    Mina två öre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att klara 40 bolag utan att vara för indexlik tror jag absolut går bra. I mitt fall är flaskhalsen min egen tid (och hjärnkapacitet).

      Däremot håller jag inte med om att man kan vara för påläst. Möjligen kan man överanalysera, men jag tror inte att man kan vara för kunnig.

      Radera
    2. Kunskap är såklart aldrig fel, men att översätta den till insikt om en akties framtida utveckling tror jag inte på. Ponera att du dubblade den tid/hjärnkapacitet du idag lägger på börsen/investeringar, skulle din avkastning gå upp? Jag är inte så säker på det.


      Radera
    3. Intressant frågeställning. Det går aldrig att veta, men jag tror det. Om inte annat tror jag att det skulle gå lättare att öka stabilt, månad för månad och år för år. Alltså att minska klavertrampen utan att sabba vinsterna.

      Radera
  5. 18 har jag med! Känns lagom. Och det talas väldigt mycket om att man ska ha många innehav för att sprida risken. Vilket jag såklart köper. Men samtidigt ökar man ju risken för att ta in ett Ericsson eller ett Eniro i portföljen om man ökar antalet bolag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken är väl att ett bojsänke av typen Ericsson eller Eniro (eller Novo Nordisk i mitt fall) ska jämna ut sig om man har många olika innehav.

      Radera
    2. I know. Syns ju tex på Investor som inte drabbas nämnvärt trots att de sitter på Ericsson. Det är rätt sätt att göra men man kan även minska möjligheten till rejäl uppgång genom detta. Är det jag menar.

      Själv har jag en sju jävla övervikt i Svolder och i år har de gått som tåget och där ser man vilken uppsida det finns i att ha övervikt eller få innehav också.

      Radera
    3. Ja, visste man bara vilka innehav som ska ta fart vore det mycket lättare :-).

      Radera
  6. Hej Sparo!

    Antal bolag i portföljen är förmodligen en svårknäckt nöt ute i ekonomisfären. Men det finns intressanta fakta att begrunda.

    Till viss del kan jag känna som några redan nämnt att antalet kanske BORDE beror på portföljens storlek och värde? I nästa känsla tittar jag på de stora investmentbolagen som ex Investor och Lundbersföretagen.

    Med deras miljard portföljer så borde de ju i så fall ha "väldigt" många bolag i sina portföljer? Med tanke på deras enorma börsvärden? Men det vet vi ju att de inte har. Utan snarare kärnbolag. Däremot har de ju flera ben som förvaltar deras tillgångar. Både Investor och Lundbergsföretagen har tre var (min ödmjuka amatör tolkning). Så här är ju en extremt viktig faktor till - vikten att allokera tillgångar UTÖVER börsen i form av ex räntebärande papper, fastigheter, skog eller dotterbolag med mera. Trots detta har ju de båda nämnda bolagen tillsynes endast 9-11 bolag i sina portföljer. Portföljer som är värda miljarder! Det ger mig en känsla av två saker: allokera tillgångar och fokusera portföljen! Om man har god allokering av tillgångar (vilket dessa båda giganter självklart har) verkar antalet bolag i portföljen egentligen spela mindre roll - oavsett värdet! Om teorier att fler antal bolag i en portfölj (ju större värdet är) ger ökad säkerhet och är ett klokare sätt att förvalta kapital så verkar inte finansmän som Wallenberg och Lundberg tilltro eller bry sig om detta? De verkar snarare tro på att allokera tillgångarna och fokusera sina gigantiska portföljer. Och det verkar dessutom göra de väldigt framgångsrika.

    Jag vet att den här analysen är förenklad men är det någon som förstår min poäng och tanke?

    Med detta sagt vet jag inte vilket som är bäst/säkrast/smartast antal bolag i en portfölj men en väldigt spännande och intressant fråga är det! Och det finns säkert lika många bra svar som det finns bra investerare.

    Med vänlig hälsning,

    Atlas Investo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, att mer pengar bör leda till fler innehav känns feltänkt. Däremot större. Precis som du säger verkar investmentbolagen snarast ligga i det undra spannet av föreslagna antal.

      Allokering är en viktig faktor som kanske inte nämnts. Jag tänker på det en del, men det blir mest tankar. I praktiken håller jag mig till aktier och råvaror. Som ägare till sin bostad kan man åtminstone hävda att man har en skaplig investering i fastigheter, men i praktiken lär det värdet sjunka ordentligt om börsen gör det.

      Radera
  7. "att hålla isär rösterna i FillOrKill-podden" Exakt!! Så jäkla bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att fler ha samma problem. Jag tänkte på det när jag lyssnade på veckans avsnitt, alltså efter att jag skrivit detta. Och det går verkligen inte. De skulle kunna byta namn med varann varenda vecka, inte en chans att jag skulle märka det.

      Radera