måndag 22 maj 2017

Hönan eller ägget

Den hysteriska trenden att renovera fullt fungerande kök för hundratusentals kronor tycks aldrig ta slut. Vi renoverar våra hem som aldrig förr, men har inte tid att vara där. Kanske investerar vi i själva verket i en förhoppning om ett annat liv, ett liv då vi ska ha tid och råd att njuta av våra nyrenoverade hem. Fast genom att lägga pengar på renovering måste vi jobba ännu hårdare, så då kommer drömmen ännu längre bort.

Jag skriver ”vi”, men jag är verkligen inte med i den rörelsen. Tvärtom snittar jag kanske 20 timmar per dygn i min bostad, så jag ser på fenomenet utifrån och förundras över hur tusan folk tänker. Man ser aldrig barnlösa par köpa en minibuss för att ge sig själva incitament att skaffa fem barn, men när det kommer till bostadsrenoveringar är tydligen allt sunt förnuft som bortblåst.


De som har möjlighet bygger ofta stora kök där man ska kunna umgås ett helt gäng medan man slår ihop en trerätters och dricker vin. Hur ofta händer det? Går jag till min egen bekantskapskrets träffas vi inte på det viset mer än max en gång om året, och då alltid efter ett himla pusslande med tider och scheman.

Annars träffas vi mest två och två, men oftare på nätet än i någons kök. När upplevde du senast en middag eller ett gäng som bara hängde 5-6 stycken i ett kök? Var möjligen en av personerna Jennifer Aniston?


Men vem är jag att sabba folks drömmar? Den som vill skuldsätta sig för att topprenovera ett kök som aldrig används till annat än att mikra upp Billys-pizzor ska naturligtvis göra det. Jag undrar bara över planen, men det där med planering är nog överkurs.

21 kommentarer:

  1. Vi har iofs inte renoverat köket men i min och min frus umgängeskrets är det rätt vanligt med middagar av det slaget(kanske inte fullt ut med vin och flera olika rätter varje gång:P)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antingen är det mina kompisar som är tråkiga eller så sticker du ut från normen. Jag har inte facit här. Eller rättare sagt finns det nog olika facit.

      Radera
    2. Jag tror det är du som är tråkig Micke :-P

      Men jag tror också att du har ganska rätt. De flesta har nog inte möjlighet att njuta av sina renoveringar så som de önskade. Jag har nu köpt mig ett nytt boende i nyhetens alla bemärkelser så det får vänta med renoveringar men vi använder köket många gånger per dag och vi äter middag minst fyra personer antingen hos oss eller hos vänner som regel 2-4 ggr/månad och det är förhållandevis ofta som vi är fler än fyra konstigt nog.

      Hur ofta våra vänners kök används på det viset är ju svårt att veta men som minst de gånger vi är där :-) Nu tror jag dock inte att jag känner någon som renoverat sitt kök något särdeles så det kanske är där skon klämmer.

      De som renoverar har inte tid att vara där och de som skippar renoveringen använder köket istället?

      Radera
    3. Jag tror också att jag är tråkig, men på ett lite mer allmänt plan tänker jag att man renoverar köket för att man tror att det är det som är problemet, när anledningen att det inte blir fler middagar egentligen är att man inte har tid.

      Radera
  2. Nog för att jag gillar att umgås med mina kompisar, men jag tycker också det är riktigt gött att vara hemma. Det är sällan vi ordnar pompösa middagar, oftast blir det bakning eller något typ av knytkalas men några glas alkoholhaltig dryck till.
    Jag har svårt att se att ens umgängeskrets vill umgås oftare bara för att köket är nyrenoverat. I så fall borde man snarare fundera på att renovera umgängeskretsen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng! Även orenoverade kök går att umgås i. Jag tänker mer att man kanske tror att de där middagarna (eller bakningsorgierna) ska bli av när köket väl är tiptop.

      Radera
    2. Orenoverade kök går utmärkt att umgås i!
      Äsch, bakningsorgier utförs fördelaktigt i orenoverade kök. Då är det ingen som är orolig för att det ska bli fläckar och diverse kladd.

      Radera
    3. Nu kommer det upp obskyra bilder :-).

      Radera
    4. Haha, jag som trodde du var pryd! :P Jag försökte inte ens vara snuskig, jag lovar!

      Radera
    5. Jag var i och för sig först ut med ordet bakningsorgier, men när du la till fläckar och kladd blev det liksom en extra dimension :-).

      Radera
    6. Jag gillar extra dimensioner :)

      Radera
  3. Tror att sällskapslivet ser olika ut för en som är ensamstående och för dem som är par och hamnat i parträsket.Hur många gånger har man inte hört hur vännerna försvinner vid skilsmässa,(skilsmässa p g a alla renoveringar kanske). I min aktningsvärda ålder, så hänger åtminstone inte jag med polarna längre. Blir mest att jag träffar en och en, gift som ogift på stan.
    Mitt eget kök har jag inte lagt ner en krona på, det är fullt funktionsdugligt. Lagar alltid mat, bjuder ibland, men inte har jag något mingel hemma.
    Vad som är tråkigt, kan man ju tycka olika om. Jag tex tycker att parmiddagar är den mest trista umgängesform som finns. God gemenskap infinner sig inte för att man renoverar köket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det varierar säkert, inte bara mellan par och singlar utan också pga barn och annat. Min känsla är bara att de flesta (såväl par som singlar och föräldrar i min bekantskapskrets) inte har tid. Man jobbar hela dagarna, kommer hem framåt kvällen och är trött, och på helgen ska man hinna med allt man inte gjorde under vardagarna.

      Och visst funkar orenoverade kök. Mitt är i och för sig renoverat, men jag har inte rivit väggar så det är ett rent arbetskök utan "häng".

      Radera
  4. Låna till köket!? Gjorde något värre... tog av fondkapitalet!!! 😐

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det bästa med att renovera så långsamt som jag gör är att pengarna hinner rulla in under tiden. Och så gör jag det så snålt att lån ändå inte skulle ha blivit aktuellt.

      Radera
  5. Något ska man ju ändå tillslut lägga sina pengar på i detta jordeliv, eller hur? Då tycker jag ett trevligt hus är bra mkt bättre än andra alternativ. Men, egentligen funderar jag inte alls på vad andra lägger sina pengar på eller varför, utan bara på det jag kan påverka, dvs vad jag själv gör eller inte gör.
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, vad vore livet värt om man inte kunde rynka på näsan åt andra människors felprioriteringar?

      Radera
  6. Underbar post! Helt riktigt som du säger; vettet har tappats bort nånstans på vägen. Just gällande hemmet så är det som att det faktum att alla renoverar hela tiden höjer sannolikheten att ens gäster tror att det är jag själv som valt att det ska se ut på ett visst sätt - och då måste jag ju fixa till allt som fixas kan. Så ingen tror att jag har dålig smak. Tror det förvärras också av att människor trivs så dåligt på sina jobb och där inte kan bestämma någonting; då måste varje liten vrå specialdesignas i det egna hemmet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant teori att vantrivsel på jobbet höjer renoveringslusten. Så kan det vara.

      Själv skaffade jag köksluckor av mörkbrunt trä, som just nu antagligen är så långt från trenden man kan komma, så ingen tvivlade på att jag valt själv.

      Radera
  7. Vi har det exakt som i Vänner. Träffas oftast på ett Café och driver runt i någons kök om dagarna/kvällarna. Det är rätt trevligt...

    Men självklart är det inte så. Fastnade för det du skrev om att vi oftast prioriterar att träffa varandra via nätet. Så är det för oss också. Vem behöver då ett kök för en halv miljon?

    Har levt fram till jag var 30 utan diskmaskin. Är inte så brydd i ärlighetens namn :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har svårt att tro att någon enda behöver ett kök för en halv miljon. Har svårt att förstå att det ens skulle gå att komma upp i den siffran, men självklart gör det det.

      Jag har inte haft diskmaskin sedan jag flyttade från föräldrarna 1990. Jo förresten, när jag flyttade hit ingick en bänkmaskin, men den gav jag bort. Att vuxna utan barn väljer att skaffa diskmaskin begriper jag inte alls. Men det är som med halvmiljonskök, alla kan inte gå runt och begripa alla andra.

      Radera