lördag 6 januari 2018

”Så överlever du januari”

Den rubriken finns i varenda tidning med eller utan självaktning, och sedan följer ett antal spartips av typen ”Gör matlåda”, ”Se över dina abonnemang” och ”Cykla till jobbet”. Hittar du texten på nätet avslutad med en länk till något obskyrt finansbolag är det sannolikt jag som skrivit den.

Vad gör man inte för pengar?

Och spartipsen blir inte originellare för det. Det här är inte raketforskning och innerst inne kan vi alla dessa sparknep. Problemet är att de som är minst benägna att spara smart är de som är i störst behov av att göra det. För hade de varit ekonomiskt ansvarsfulla hade de inte bränt alla sina pengar i december.

Många plånböcker är skrala vid årsskiftet, men de flesta behöver inte kvällstidningarnas hjälp att ”överleva januari”. Men okej, jag är ju en positiv jävel, så vem är jag att såga texter med spartips? Den som gav mig tipset om den här texten hade själv fått ett riktigt höjdarspartips från Ica.

Saltad potatis för 54 kr kilot istället för 80.

Om tomma plånböcker leder till att fler tar med matlåda till jobbet eller skaffar en billigare elleverantör finns det åtminstone positiva effekter. Om fler gör det innan det är slut på kontot är det ännu bättre.

13 kommentarer:

  1. "Om fler gör det innan det är slut …" – vi hade en gång en vaktmästare på jobbet (ja, en riktig vaktmästare, så länge sedan är det, i slutet av förra årtusendet) som inte riktigt förstod vitsen med att beställa nya tonerkassetter till skrivaren INNAN de tog slut. Eller skrivarpapper. Kaffe. Kakor till gästerna. Diskmedel. Glödlampor. Pennor. Anteckningsblock. Pärmar.

    Han: "Men jag kan ju inte beställa något nytt innan det är slut, det förstår du väl? Om det inte är slut, så behövs det inget nytt."
    Jag: "Men det tar ju flera dagar innan du själv upptäcker att något är slut eller någon annan talar om det för dig, och sedan tar det flera dagar innan leveransen kommer."
    Han: "Ja?"
    Jag: "Men om tonern till skrivaren är helt jävla slut, så kan ingen på kontoret skriva ut."
    Han: "Ja?"
    Jag: "Men vad gör du då?"
    Han: "Ja, då får någon tala om det för mig, så hämtar jag litet pengar i utläggskassan, går ner på stan och köper en tonerkassett i kontorsbutiken, kommer tillbaka efter ett tag, installerar den i skrivaren, och ger kvittot till Märtabärta på ekonomin. Jag tar med mig en kopp kaffe om det finns, och surrar litet med henne, förstår du. Oj, oj, vi har mycket att prata om. Det är så snurrigt på det här kontoret."
    Jag: "Men att handla styckvis toner nere på stan blir ju väldigt mycket dyrare än att handla från vår avtalsleverantör. Och under tiden kan ingen skriva ut."
    Han: "Men vad skall jag göra, det är ju slut på toner."
    Jag: "Men vore det inte bra att alltid ha minst EN ny tonerkassett på hyllan ovanför skrivaren?"
    Han: "Men vem skall hålla koll på det? Jag har inte tid. Och det behövs ju inte, för det finns ju en fungerande toner i skrivaren när jag har handlat."

    Det är ungefär nu jag inser att ett fortsatt samtal med vaktmästaren skulle göra mig olycklig. Jag går in på mitt rum, stänger dörren, ringer vår avtalsleverantör och beställer tre tonerkassetter i mitt eget namn. Sedan gömmer jag dem i skrivarrummet, och byter fortsättningsvis själv toner när det börjar ta slut.

    Samma med ekonomi. "Va? Måste jag själv ta ansvar? Planera, välja och välja bort, buffra, spara, se över avtal? Nä, jag är fullt upptagen med annat. Orka."

    Ge mig styrka, hur kan det vara så här? Har vi haft det för bra för länge? Finns det någon koppling till hur långt bort från tidigare generationers armod man befinner sig? Skulle skolan kunna göra något? Kanske kvällskurser i privatekonomi?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde: "Wien-Lars" …

      Radera
    2. Fast vaktmästaren hade ju rätt, är LEAN att inte ha lager

      Radera
    3. Stoppar det upp hela arbetet för X antal människor när lagret är slut är det inte helt optimalt.

      Radera
    4. En klassisk historia jag hört är Förrådsgubben som vägrar lämna ut en spade.
      "Nej, det finns ingen spade"
      "Men det står ju en där bakom ryggen på dig!"
      "Ja DEN, ja. Det kan ju komma nån som behöver den."
      "Men jag behöver den."
      "Man vet aldrig, det kan komma nån som behöver den mer än dig. Du får INTE kvittera ut den!"
      Minns inte om det gick så långt som till VD för företaget, som fick beordra Förrådsgubben att lämna ut spaden. Men det gick upp till den geografiska ortens styrelse iallafall.

      Hälsningar Spargrisen


      Radera
    5. Ja, hur skulle det se ut om förrådspersonalen börjar dela ut förrådsutrustning till medarbetarna :-)?

      Radera
  2. Till viss del kan det säkert handla om vårt relativa välstånd. Ifall personalen inklusive vaktmästaren hade svultit ihjäl pga hans kortsiktighet hade han nog varit lite rappare. Samtidigt, om han inte ens ställd inför faktum (ett framtidsscenario han helt och hållet verkade köpa) förstår att det är läge för nya rutiner tror jag inte att det finns en kurs i världen som hjälper.

    SvaraRadera
  3. https://youtu.be/wB168AZjUfQ

    SvaraRadera
  4. Jag handlar allt på kreditkort (Norwegian, så jag får cashback) och då behöver jag aldrig tänka på när pengarna ramlar in. Sen att det alltid finns pengar på andra konton kan jag också ignorera :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara pengarna räcker till årsskiftets alla årsavgifter så.

      Radera
  5. Va?! Påstår du att media inte fyller ett syfte? Nej nu jäklar... :) På tal om den saken så läste jag i julhelgen en kul bok som David Batra hade skrivit, där han samlar och kommenterat urklipp från svensk media. Snacka om kul sammanställning på medias totala frånvaro av meningsfullhet.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag påstår att de kunde fylla mer syfte, och fler syften. Jag tror Batra har gjort flera sådana där urklippsböcker.

      Radera