onsdag 9 december 2020

”Oj! Är det redan ...”

Pensionsstatistik är inte så himla sexigt, men det här tyckte jag var intressant.

Sex av tio över 55 år tänker gå i pension, helt eller delvis, före 65, men många av dem (hälften av samtliga) vet inte vad de får för pension. Det tar väl ungefär tre minuter att göra en prognos, så det handlar knappast om tidsbrist. Okunskap? Knappast det heller. Jag lutar snarare åt att de inte vill veta, att de är livrädda för att upptäcka att de inte kommer klara det utan att spelvinster.

Om man behöver ändra på inkomster, utgifter eller sparande för att kunna gå i pension är det en bra idé att ta reda på det innan man säger upp sig, gärna tio år innan. Sen kan det ju spricka ändå, men att undvika att få sin plan kullkastad genom att inte ha en plan är fel tänkt.

Vad är det med folk?! Vi vet att vi blir ett år äldre för varje år som går. Ändå verkar det komma som en ren chock för många att de ska bli gamla. Jag köper att man kan vilja ta dagen som den kommer, men de som vill ta chansen att gå i förtid har ju uppenbarligen tänkt på framtiden. Bara inte på ett vettigt sätt.

Själv har jag inte de problemen. Jag sparar så mycket jag kan och lever praktiskt taget på luft. Men om man har rimliga utgifter, varför inte börja i andra änden, räkna ut hur mycket man behöver spara för att ha råd med det man vill och så spara efter det?

44 kommentarer:

  1. Fail to plan, plan to fail!

    Jag tror att de flesta människor föredrar att ägna sig åt önsketänkande så länge det bara går. Det tar emot att inse verkligheten som den är och vidta obekväma åtgärder som att leva under sina inkomster (spara/investera), ta hand om sin hälsa genom att träna osv. Lättare att rösta fram politiker som lovar allt till alla. Lättare att lova sig själv att gå ner i vikt för att därefter mosa i sig tårta.

    Oviljan att fatta nödvändiga men för stunden obekväma beslut finns överallt. Jag kämpar fortfarande med att få frugan att förstå att hennes ovilja att sluta köpa kaffelatte och bulle för 80 kr på det lokala fiket så gott som dagligen försenar hennes pension (nu löser det sig nog ändå för henne för hon har mig och så har hon ett hyfsat arv framöver men ändå...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att det är lättare, men det är ändå fel. Okej om man inte jobbar med att spara pengar eller gå ner i vikt, men ska man ändå lägga ner tid på det bör man helst göra det så bra som möjligt för att inte också slösa tid.

      Radera
  2. Jag såg mig själv i spegeln igår och märkte att jag hade en mjuk kudde av fett på magen. Hoppsan! Sen insåg jag att jag hade valt en svindyr lampa till badrummet som renoveras. Hoppsan!

    Det händer för att man, som du är inne på, inte tänker.

    Det är också intressant hur man agerar när man inser sitt "misstag". I mitt fall var det fantastiskt gott att äta snask, kanske det var värt det (nej är svaret det var det inte) och då badrummet hade fuktskador och var gammalt behövdes en renovering. I valet av lampa valde jag högsta kvalitet. Nåväl, jag gör nu som du ett tag. Lever på luft för att bli av med fettet och få fetare plånbok. Men generellt, hur agerar gemene man när denne inser fakta? Jag vet inte. Heller jo, det blir generellt inger tidig pension och magen blir inte platt. Men man får ett fint badrum och många härliga måltider.

    mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bra idé kan vara att skaffa dimmer till badrumslampan och bara skruva på den så pass att man hittar i rummet utan att se sig själv klart i spegeln :)

      Jag vet hur tufft det är att gå ner i vikt. Därför gör jag (nästan) mitt yttersta för att inte hamna i en situation där jag måste det.

      Radera
  3. Att spara och att gå ned i vikt, det är lite av samma sak faktiskt. Många har drömmar, men få gör det. De flesta människor lockas av det som är gött här och nu, helst helt utan ansträngning. Kan man ta en genväg så gör det typ. Det är även så de flesta röstar, idealistiskt utan eftertanke kring konsekvens.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skummar man min blogg verkar jag antagligen helt besatt av vikt, men det finns klara likheter. Det kräver engagemang, tar tid och är inte rättvist eftersom alla har olika förutsättningar. Bl a.

      Radera
  4. Pengar, pengar ,pengar! Klart att man måste ha pengar men om man inte har ett roligt och intressant arbete utan går och harvar dag ut och dag, kanske stressad utarbetad och när du äntligen går i pension vid 75 år eller så, blir du sjuk och dör. Vad är det för mening med alla pengar och livet, mer än att statskassan får in till andras bidrag medans du blir snuvad på konfekten.

    De borde jobba på att sätta de yngre generationerna i arbete istället för att ständigt skuldbelägga pensionärer att de inte arbetar tillräckligt länge. Vart tar alla skattepengarna vägen? När inte de äldre ska kunna få gå i pension efter ett långt arbetsliv. Dessutom är äldrevården många gånger under all kritik, inte mycket att se fram emot på ålderns höst.

    Lever hellre lite "fattigt" men fri så att jag förhoppningsvis får några år som pigg och kry pensionär./Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att allt hänger ihop. Har man pengar är det lättare att skaffa ett jobb man trivs med. Jag vill till och med gå längre och säga att jobbet man har blir trivsammare av känslan att man inte måste ha det.

      Kanske borde politikerna backa ett par steg och var lite ödmjuka istället för att skuldbelägga precis alla andra för att samhället ser ut som det gör.

      Radera
    2. Visst ska man ha ett eget ansvar för sin ekonomi och se till att man har sparat framtill pension, åtminstone om man har varit frisk och kunnat arbeta.

      Det tjatas hela tiden om att vi ska jobba längre och längre samtidigt som vi försörjer människor som är bidragsberoende utan att vara sjuka. Balansen är skev, om det skulle läggas ner lika mycket krut på dem som går utan arbete så skulle det förhoppningsvis inte se ut som det gör. Det finns ju företagare som har svårt att hitta folk med rätt kompetens t ex inom hantverksyrken eller industrin.

      Det är en sak att som äldre gå hemma om du har arbetat ett helt liv, men för yngre människor är det ett stort problem både för dem själva och samhället att inte komma in i arbetslivet./Em

      Radera
    3. Ja, det går ju inte ihop. Välfärden bygger på att alla som kan är med och bidrar till den. För varje ung människa som inte försörjer sig själv krävs att flera andra gör det. Det är därför politiker föreslår (än så länge) oss att jobba och dra in skatt tills vi är 75 år. Undrar vad nästa steg är, att vi ska jobba till 110? För ju fler vi blir utan att fler jobbar krävs högre skatteuttag under längre tid för den krympande andel som gör det.

      Radera
    4. Din kommentar om känslan av att man inte måste ha det jobb man har och det blir mer njutbart av den anledningen var huvudet på spiken tycker jag. Jag upplevde den känslan oerhört påtagligt för ett par år sedan när jag ärvde min far och plötsligt tippade över kanten för att kunna klara livhanken på sparpengar.

      Helt magisk känsla, men framförallt så ställde det också kravet på mig själv att nu jävlar måste du göra det här valet också, och stå för det. Jag tyckte nog tidigare att mitt jobb var rätt träligt och mitt främsta mål var att komma ut ur ekorrandet. Men när valet väl kom till mig så blev den livlinan och vägen ut så mycket värd, jag insåg att varje dag jag är kvar på mitt jobb är en dag jag själv väljer och kan välja bort. Och då har jag också valt bort min rätt att gnälla eller vara allmänt offerkoftig. Så det blev på nåt sätt en rejäl omvärdering och en livsinsikt. Väldigt cool och utvecklande process.

      Jag blev också mycket bättre på mitt jobb, eftersom jag inte är beroende av det längre kan jag göra det med större integritet, självförtroende och vara autentisk på riktigt.

      Radera
    5. Jag tror det gäller det mesta, i alla fall för mig. Har aldrig gillat kniven-på-strupen-känslan.

      Men det stämmer också att det ställer högre krav. Om man måste göra något slipper man fundera. Det är bara att kavla upp ärmarna och köra. Det är också en skön känsla, men bara i korta perioder.

      Radera
  5. 35 år och 358 dagar gammal. Jag kollar mitt pensionskonto 2ggr om året. Dagarna efter att ppm pengarna kommer, samt någon gång under sommaren.

    Kan efter helgen titulera mig pensionärsmiljonär, även fast min allmänna pension kommer vara i fattigaste laget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker PPM-kontot känns så abstrakt. Även om det vore en dag till pension finns det ingenting som säger att man faktiskt kommer få de där pengarna, och jag tror inte det.

      Radera
    2. Nej! Det var verkligen en chock när 61 årsdagen kom och det faktiskt började komma lite återbäring på alla pensionspengar man betalat in.

      Inte är det mycket i en materialists värld men för såna som du och jag är det en fontän av överflöd!
      Kalle56

      Radera
    3. Får jag också en överflödsfontän blir ingen gladare än jag, men jag tror inte på den förrän jag ser den.

      Radera
    4. Det hade varit trevligare (och roligare) om man hade fått förvalta hela sitt pensionsbelopp sj. Pengarna tror jag nog kommer betalas ut, frågan är bara om de kommer räcka till en ostmacka på morgonen eller om man kan lyxa till det med ett ägg på lördagen :D

      Radera
    5. Ppm-kontot är ju det som består av mina sparade pengar i fonder jag valt. Jag tycker snarare allmänna pensionen är abstrakt. Den är ju bara någon slags skuldsedel från dagens barn.

      Radera
    6. Visst är det våra pengar som vi sparat, men alla som minns löntagarfonderna vet att det inte är någon garanti för att vi faktiskt ska få dem. Men kanske får vi låna lite av dem från nästa generation så att det räcker till en ostmacka. Jag räknar bara inte med det.

      Radera
    7. Med tanke på den stora mängd människor som svenska folket tydligen anser att vi ska bidragsförsörja hela deras liv så är det en självklarhet att det finns en hög risk för pensionskrasch i Sverige. Landets resurser är inte oändliga.

      Dessutom borde väl folk ha lärt sig att man aldrig ska lite på en politikers löften? Så inte heller om pension.

      Radera
  6. Inte helt enkelt att spara till det man vill om man har låga inkomster. Och har man höga inkomster så skattas allt över futtiga 42 500 SEK. Men håller med om att man åtminstone kan göra en snabb räkneövning och inse att det går åt helvete. Då kommer det i alla fall inte som någon överraskning vid tänkt pensionsålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju bättre att räkna på det innan.

      Radera
  7. Nej,ligger inte för mig att snåla sig genom livet när man inte vet hur gammal man blir.Utbilda dig istället till ett höginkomstyrke det gjord jag 5 års universitetstudier betaler sig med råge och har själv lön på 95tkr/mån.Unnar mig allt resor ,god mat,lyxig bil.Blir över ca 20tkr/mån som jag öser in på börsen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag ser det är målet att leva som man vill. Så länge du trivs är det rätt. Och med nästan en kvarts miljon per år in på börsen antar jag att du skulle kunna gå i pension när du vill förutsatt att du levt så här ett tag och är äldre än 40.

      Radera
    2. Vilken nivå som känns som att man lever snålt är ju högst subjektiv. Vi är en barnfamilj med 2 barn. Jag tjänar lite mer än dig och efter ekonomiskt uppvaknande för något år sedan sparar vi i princip hela min inkomst. Detta åker direkt in på våra ISK samt löneväxling. Känns inte alls som att vi försakar något när vi lever på min frus inkomst. Tvärtom känns det som vi har mer pengar kvar nu än när vi levde upp allt de flesta månader.

      Radera
    3. Jag är mest fascinerad över hur ni lyckades leva upp alla pengar tidigare. För mig känns många höga löner som ett heltidsjobb att göra av med :)

      Radera
    4. Livststilsinflation, husrenoveringar (och till/ombyggnad för att passa en barnfamilj) och ett ständigt sug efter nästa sak eller utlandsemester. Tror tyvärr det snarare är norm än undantag att leva så, oavsett inkomst? Som tur var hade vi tillräcklig frugal läggning för att inte utöka huslånet eller ta andra lån för renoveringar eller bilköp. Betalade istället av en del på huslånet under dessa år, trots amorteringsfritt huslån.

      Radera
    5. Ja, ni är långtifrån ensamma. Precis som du säger är normen att göra av med sin lön eller näst intill. Jag är inte ute efter att göra ner er utan försöker förstå. Själv hade jag svårt att göra av med min låga a-kasseersättning trots att jag byggde ut ett hus med 55 kvm.

      Radera
  8. Jag brukar logga in på minpension.se lite då och då för att få mig ett gott skratt. Som det ser ut nu så får jag ut ca 48% av slutlön enl deras prognos. Jag tänker som du, har för mig att du skrivit om det förut, att om jag får något av staten så är det en ren bonus. Men det är inget jag förväntar mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag säkert skrivit för så har det känts i flera år.

      Radera
    2. 48% av slutlön är ju en fontän av överflöd om man bara förbrukar 20%a
      Kalle56

      Radera
  9. Fick den här länken för ett litet tag sen och tänkte faktiskt skicka den till dig:
    https://www.ingenjoren.se/2020/11/27/det-har-ar-pensionarernas-rad-till-blivande-pensionarer/

    Ett citat från texten:
    "En undersökning från Pensionsmyndigheten som besvarades av drygt 1500 70-75-åringar visar att många hade tagit andra beslut i dag om de kunnat välja om. Framför allt hade man valt att arbeta längre och en längre utbetalningstid för sin tjänstepension."

    Det blev så mycket frågor! Jag fattade inte anledningen till artikeln. Vad menar de? Varför? Menar de verkligen att de här råden kommer från ingenjörer till ingenjörer? (länken kommer från ett nyhetsbrev från ingenjörernas fackförbund).
    Min erfarenhet är tvärtom, att ingenjörer gärna vill gå ner i tid och gärna gå i pension tidigare än normalt. De har ju till och med haft kampanjer med "rätt till deltid" (till skillnad från LO-förbund som kampanjar om rätt till heltid).
    Sen såg jag att det inte alls var ingenjörernas fackförbund som gjort undersökningen, utan Pensionsmyndigheten. Och frågan var inte alls ställd till målgruppen (ingenjörer) utan till vanligt löst folk av nåt urvalt genomsnitt.

    Jag raljerar lite och är lite fördomsfull, men min förutfattade mening är att överlag så har ingenjörer bättre koll på sin ekonomi än gemene man (undantag finns såklart). Och har räknat på brytpunkter, pensionsavsättningar, optimeringar av exakt när det är bäst att gå i pension. Eller är det bara bland mina bekanta?

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ett väldigt pushande för tjänstepension (som jag för övrigt saknar). Jag fastnar istället här:

      "Närmare hälften svarade att de hade kunnat arbeta längre om de fått andra förutsättningar."

      Den främsta förutsättningen tycks vara hälsorelaterad. Så pensionärerna önskar att de hade haft bättre hälsa - vad otippat!

      Radera
    2. Sen är det ju en liten skillnad mellan "kunnat" och "velat".

      Spargrisen

      Radera
    3. Det är det också. Velat är nästan omöjligt att svara på eftersom det gäller en hypotetisk situation längre bak i tiden.

      Radera
  10. Jag har läst någon stans att ca 70% av alla löneslavar (nej så stod det inte, men det var dem man syftade på) inte sätter några mål i karriären, jag skulle även gissa att det är ganska sparsamt med ekonomiska mål och strategier för denna grupp också men nu spekulerar jag.
    Sätter man ett mål och börjar sedan fundera på hur man på ett realistiskt sätt kan nå dit så brukar trots allt det mesta vara möjligt men det kan ta lite tid :)
    Mvh//Kemoko

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är själv rätt målfri både kring ekonomi och karriär. Kanske har folk i allmänhet lättare att lyckas med saker genom att sätta tydliga mål, men jag har det inte.

      Radera
    2. Som jag förstod det var det inga mål, exempelvis är ju ekonomiskt fri ett tydligt mål.

      Många önskade sig dock saker, men jobbade inte för att uppnå det, många önskade att de skulle ha en miljon eller mera tid, men gjorde inget för att försöka uppnå det utan fortsatte som vanligt.

      Jag vet själv om flera som önskade bli miljonärer men de valde då att (seriöst) försöka genom trisslotter och andra spel... (det har inte gott så bra med miljonen för någon av dem, men jag lyckades övertyga en av dem till att börja spara i aktier vilket i alla fall ser ut att göra hen till miljonär på sikt)
      //Kemoko

      Radera
    3. Jobba åt ett visst håll är en sak, det gör jag dagligen på flera olika plan. Det är det där med tusenlappar och procent som känns ganska onödigt.

      Att köpa lotter för att bli rik är ju lite feltänkt, ja :)

      Radera
    4. Personligen tycker jag det är dem bästa målen, de stora penseldragen. För att sätta dem behöver man ju fundera ordentligt på hur man vill leva sitt liv i framtiden, sen får man leta och fundera/utvärdera de strategierna som man kommer på och hittar, fördelaktigt att hålla sig ifrån dåliga strategier som att köpa lotter hehe :)

      Köpa lotter är ju en sorts strategi dock ingen bra sådan ^^, bättre att de köper bolag som erbjuder spel med pengar för 1000kr-2000kr i månaden eller vad det nu var de la på spel...
      //Kemoko

      Radera
    5. Stora penseldrag är bra, men för att det ska få kallas mål tycker jag att det måste vara tydligt mätbart.

      Ja, det är som med banker. Bättre att äga bankaktier än att ha pengarna på ett sparkonto.

      Radera
    6. Ja, blir ju annars svårt att gå i mål kan tyckas :c)

      Men jag kan se till mig själv här, jag kommer snart inleda ett arbete med ett delmål om att förbättra min kondition, mitt övergripande mål var att leva ett mer friskt och piggt liv (länge).
      Vilket benat ut i mer hälsosam och vältränad vilket bör ge ökad chans till att få bli gammal pigg.
      Konditionen är en del i detta, och jag tycker inte jag behöver bestämma mig för att nå exempelvis elit nivå (tycker många av dem verkar få mycket skador och slita ut kroppen, vilket är motsatsen till vad jag vill uppnå) eller att springa 1mil på 45m eller X% bättre än idag.
      Jag funderar i första läget på vad man kan lägga in i vardagen som både kan spara pengar och tid (relativt att man ändå hade behövt lägga mera tid för träningen vid separat tillfälle) och har hittat några sådana saker i alla fall.
      //Kemoko

      Radera
    7. Ja, det borde vara självklart. Ändå är det många som sätter mål att "leva hälsosammare" och liknande som aldrig går att bocka av. Det är en bra tanke, men inget mål.

      När det gäller att spara tid tror jag att det finns nästan hur många möjligheter som helst, för de flesta av oss, bara genom att välja bort sånt vi inte borde/måste/vill.

      Radera