Nu börjas det igen

Lika säkert som lögner från Morgan Johansson kommer det den här tiden på året snyftreportage om arbetslösa som inte har råd att fira jul med sina barn. Den här gången är det 34-åriga Helén som blev av med sitt jobb i juni, men levde på ströjobb fram till augusti då hon ansökte om a-kassa. Än har hon inte fått någon ersättning pga a-kassans arbetsbelastning och det är naturligtvis bedrövligt. Men ...

Helén som tycks vara ensamstående med två barn ”har inte kunnat betala sin hyra på flera månader”, vilket jag tolkar som ganska exakt från när hon blev arbetslös. Hennes föräldrar ”har swishat pengar för mat och andra nödvändiga utgifter” och ändå har hon inte ens råd att betala a-kasseavgiften.

Det kan visserligen tyckas lite märkligt att hon ska behöva betala a-kassan när anledningen till trångmålet är att Alfakassan ligger efter med sina utbetalningar, men vi pratar alltså om en ensamstående förälder (reportern tyckte inte att det var relevant information huruvida det finns en far till barnen) som direkt kom efter med räkningarna och efter ett kvartal inte ens kan skramla ihop 130 kr!

Helén säger själv att hon ”jobbat alla år”. Hon är 34, så gissningsvis uppemot femton år i arbetslivet. Under tio av dessa har hon varit mamma och ansvarig för att ta hand om minst ett barn, nu två. Ändå inte en krona i buffert, ingenting av säljbara ägodelar eller en egen bostad, och trots att hennes hyresvärd varit hygglig nog att låta henne vänta med hyran till nästa år finns ingenting.

”Vi har inte råd att göra någonting, jag måste be om hjälp med allt. Jag har varit självständig i hela mitt liv och skäms över att vara beroende av andras hjälp.”

Med självständig verkar hon – om inget drastiskt förändrats i hennes liv den senaste tiden – mena att hon inte drabbats av oförutsedda utgifter någon enda gång. Det är inte självständighet, det är tur. Eller möjligen en före detta make som täckt upp, men som inte längre kan eller vill göra det.

Jag tycker synd om Helén och ännu mer synd om hennes barn, men jag skulle verkligen vilja veta om hon inte känner något eget ansvar för sin situation. Vad hade hon gjort om hyresvärden hade satt hårt mot hårt och – helt rimligt – krävt hyra eller hotat med vräkning?

Är man vuxen och har ansvar för sitt liv, och i detta fall för ytterligare två människor, kan man helt enkelt inte ha obefintliga marginaler och få sin tillvaro fullständigt krossad trots att man slipper betala för mat och husrum. Jag undrar hur många svenskar som lallar runt i en rosenskimrande låtsastillvaro utan buffert eller skyddsnät. Jag har en känsla av att några av dem kommer presenteras i kvällstidningarna de närmaste veckorna, som en julkalender i ansvarslöshet.