lördag 5 december 2020

Spela på aktier

Det finns en gammal historia som tillskrivits alla möjliga, som går ut på att när hisspojken eller taxichauffören (underförstått: en outbildad dåre som inget begriper) började snacka aktier blev det tydligt att börsen skulle gå ner.

Nu vet vi (förhoppningsvis) att börsintresse inte kräver en formell utbildning. Det funkar bra med sunt förnuft och idogt arbete. Kolla bara på Burk-Curt som drog ihop tolv miljoner med hjälp av pantburkar och kloka investeringar.

Men med det sagt är inte aktier för alla. En del, för att inte säga de flesta, borde hellre köpa ett par indexfonder och ägna sin investerartid åt att dra ihop mer pengar, vare sig de gör det genom att samla burkar eller har någon annan inkomst. Det beror på att de inte vill göra det jobb som krävs för att bli en duktig investerare. Eller också att de inte förstår vad som krävs. Bägge alternativen är lika illa. Ett sådant exempel såg jag häromdagen.

Han har alltså fått en rejäl summa pengar och är klok nog att inse att han inte kan ramla in på börsen och köpa vad som helst, eller som han själv uttrycket det ”spela på lite aktier å sånt”. Vidare verkar han någonstans i bakhuvudet ha snappat upp att rådgivare ofta har ett egenintresse i vad som köps och att det inte är bra för kunden.

Bilden kommer från en låst Facebookgrupp jag inte är med i, så jag vet inte vilka råd han fick. Gissningsvis ”Köp Trisslotter, din dumma jävel” och det tycker jag vore både elakt och orättvist. För här har vi en kille som inser sina begränsningar. Hans fel är bara att han tycks tro att han måste och kommer att nå expertnivå nästa vecka.

Själv har jag handlat med aktier sedan 1987. ”Å sånt” sedan mitten av 90-talet. Efter dryga 30 år är jag fortfarande långt ifrån expert. Kanske hade jag varit rikare om jag konsekvent hade hållit mig till indexfonder, och ju äldre jag blir desto mindre risk verkar jag vilja ta.

Om vi ger ”Mr Noobie” fördelen av tvivel (nej, det finns ingen riktigt bra översättning av ”benefit of doubt”) var verbet ”spela” ett olyckligt ordval. Kanske vill han bara tydliggöra att han förstår att det finns risker. Värre då att han kallar sig nybörjare men ändå bara ”behöver lite ekonomisk rådgivning” för att bli självgående. Den inställningen kan bli kostsam.

Jag är varken expert eller rådgivare, men skulle jag ändå ge tips här skulle jag säga:

  • Ta gärna råd, men köp inget du inte själv begriper.
  • Läs bloggar och böcker, lyssna på poddar och föredrag. Försök att förstå börsens mekanismer.
  • Gå långsamt in i marknaden. Du blir inte fattig av oplacerade pengar utan av dåliga investeringar.
  • Sprid riskerna. Låt ingen investering bli större än fem procent av din förmögenhet.

Om du efter sex månader tycker att börsen är intressant, inte bara för att du kan tjäna pengar där, läs inlägget här uppe noggrant. Om du reagerar på formuleringen ”spela på lite aktier å sånt” kan du – väldigt försiktigt – börja köpa enskilda aktier. Men bara då! I annat fall, håll dig till fonder och inse att kunskapen om din egen begränsning är en av dina viktigaste tillgångar.

31 kommentarer:

  1. Visst är det fantastiskt när man hållit på i tjugo år med investeringar och kan konstatera att man hade haft ungefär dubbelt så mycket om man valt det passiva fondalternativet istället för att gå in och ur i cherry pickade placeringar vid olika tidpunkter? ;-)

    Intressant att följa sig själv genom den här resan där man nästan linjärt genom åren kommer fram till att ju mer man lär sig, desto mindre inser man att man faktiskt vet och har kontroll över.

    Det är förmodligen det bästa rådet man kan ge till en nybörjare, inse att du har jäkligt dålig koll och försök inte kämpa emot forskningen. Chansen att just du skulle vara smartare än marknaden är inte värd att ta. Även om 9 av 10, själv inkluderad, tycks ha just den utgångspunkten i början :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har verkligen ingen aning om ifall jag hade haft mer eller mindre pengar. Jag började rätt starkt, troligen för att det var krångligt att handla. Man var tvungen att gå till ett fysiskt bankkontor och jag var inte myndig. De första åren med näthandel hade jag absolut tjänat på att vara passiv, men att ta bort dem ur den verkliga ekvationen blir ju också cherrypicking.

      Känslan att veta mindre ju mer man lär sig håller jag helt med om, inte bara i detta fall och inte bara när det gäller pengar.

      Radera
    2. Sparo, som det heter: innan man är riktigt säker är man tvärsäker

      Så vill man att saker ska gå åt h-e, sätt barn och unga att bestämma. Hur var det nu, Sverige har den absolut lägsta medelåldern på riksdagsledamöter och partledare i hela (väst-) världen?

      Radera
    3. @Anonym 12:38. Så du föredrar +70 med stjärnskott som Trump?

      Radera
    4. Indexnära: Ja, alla dagar i veckan framför senildementa och korrupta stjärnor på 78 år.

      Radera
    5. Indexnära, vad sägs om stjärnskott om +66 som tex Angela Merkel, Sverige är mer likt Europa än länder i andra världsdelar.
      F.ö. har vi inte statsskick med president, vi har heller inte en maktfördelning genom svenska grundlagar där detta stöds.

      Så det hade kanske legat närmare tillhands om du tagit Hitler eller kanske Stalin i ditt exempel, för jag antar att det var någon sorts viftande med spöken som var den underliggande meningen med din kommentar?

      Det får plats med fler än 160 tecken om du är van vid Twitter kvitter så du har möjlighet att utveckla ditt resonemang här.

      Radera
    6. @Anonym 13:18. Stefan Löfven är 63 och i samma klass som Merkel, så det är knappast kompetens som är avgörande för om det blir bra eller dåliga beslut.

      Radera
    7. Jag håller i alla fall med dig om att Löfven är i klass med Merkel.

      Radera
    8. Tillägg: menade att det är knappast ålder som är avgörande för om det är bra eller dåliga beslut.

      Radera
    9. Det håller jag också med om.

      Radera
  2. Jag har funderat mycket på detta. Investor och Xact Hög står för varsin tredjedel av min portfölj. Resten är diverse fonder. Att två papper står för 2/3 av portföljen anses generellt som hög risk, men de innehåller ju i sin tur 15 + 45 olika bolag. Det är väl väl diversifierat, eller tänker jag fel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju mer diversifierat när det är fonder och investmentbolag som är de stora innehaven, men jag skulle nog inte vilja ha mer än fem procent där ändå. Men det är jag, jag säger inte att det är rätt.

      Radera
    2. Tack för input. Och tack för en härligt ärlig och uppfriskande blogg!

      Radera
    3. Tack själv! Utan läsare och kommentarer vore den bra värdelös.

      Radera
  3. Tror visserligen ingen är intresserad, men jag kör 60% indexfonder, 30% aktiva fonder, 10% förhoppningsaktier. Tills igår(stayble backade rejält..) så ledde aktier rejält, nu marginellt. Sedan aktiva fonder å sist indexfonder. Jag räknar ifrån 2017 bara iofs. Jag kommer inte ändra fördelningen då jag tar rätt stora risker i aktierna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det jag ville säga är också att det är rätt lite kunskap bakom de där 10%:en förmodligen episk dålig riskjusterad avkastning

      Radera
    2. Jag är intresserad, framförallt kul att höra hur andra tänker kring fördelningen.

      Aktiva fonder har knappt nämnts här och jag tycker att de fått onödigt mycket skit. Till att börja med är det ju inte alla marknader man kan köpa en billig indexfond i, och många aktiva förvaltare gör det dessutom bra.

      Radera
  4. Jag har inte mätt tiden det tog för mig tills jag kände mig någorlunda duglig på placeringar och att jag hade en strategi som styrde mitt agerande. Men det handlade säkert om 5-10 års lärotid. Det hade aldrig gått ifall jag inte hade tyckt det var kul.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tror jag med. Man måste tycka att det är kul, annars blir det ändå inget bra.

      Radera
  5. Sparo, kan du inte se via internetmäklarens statistik om du lyckats bättre el sämre än index? Det går ju att se sedan kontostart hur man ligger till vs index.

    Har man ett konto från säg 20 år tillbaka i tiden så säger det ju rätt tydligt hur man står sig i sitt eget aktiva investerande vs index.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske om jag hade haft en nätmäklare hela tiden, men nu har jag dubbla och från början fanns inget nät att ha en mäklare på, så då hade jag ingen, och däremellan har jag växlat mellan mäklare så det vore ett väldigt pyssel att räkna på.

      Radera
    2. ah, då är jag med, ja då blir svårt.

      Radera
    3. Jag ser inte riktigt nyttan heller. De senaste åren har jag slagit index för det mesta (jag matar in allt i Excel för att få totalen). Om jag gjorde rätt eller 1992 kvittar nu.

      Radera
    4. För mig är nyttan att jag svart på vitt ser hur bra jag är på eget aktivt investerande vs indexinvesterande och kan allokera efter det. Ett år, eller några år, säger ju väldigt lite om den egna förmågan, det är lätt att blanda ihop tur och skicklighet och det är också en sak att lyckas under en konjunkturcykel, eller under endast en uppgångsfas, en helt annan att lyckas över en lång period, oavsett om du är privatinvesterare, professionell fondförvaltare eller annan.

      Jag vill ha upp mot ett 20årigt trackrecord för att verkligen lita att man har någon form av edge som investerare. Det är den stora nyttan jag ser för egen del av att ha så lång obruten statistik hos min nätmäklare. Sen håller jag i och för sig med om att man kanske inte ska väga in så mkt i sina första år då man var nybörjare. Jag försöker använda datan tillsammans med lite sunt förnuft givetvis, men den långa historiken betyder väldigt mkt ändå, precis som den gör då jag tex tittar på hedgefonder där det är galet svårt att hitta nån som varit med länge och verkligen presterar över tid..

      Radera
    5. Det är samma skäl som gör att jag håller koll, men hur det gick för 20 eller 30 år sedan tycker jag inte spelar så stor roll. Det räcker egentligen med fem för mig. Det är skillnad om man har en fond med tusentals kunder man måste övertyga. Jag måste "bara" övertyga mig själv.

      Radera
  6. En tanke som osökt dyker upp här med är hur de tänker egentligen som efterlämnar ett stort arv, men uppenbarligen ingen som fått verktygen att hantera det. Det tycker jag är rätt kass faktiskt. Både ett slags förakt av de pengar man har arbetat ihop men även att man sätter arvingen i en situation som är rätt svår att hantera. Själv fick jag en god överlämning där min far släppte på kontrollen helt under många år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En viktig poäng! Pengar utan verktyg att hantera dem slutar ju ofta rätt dåligt.

      Radera
    2. Mkt viktigt. Om man har fått ihop lite kapital tycker jag att man ska se det som man lämnar efter sig ett litet familjeföretag och det ska lämnas med stor respekt och väldigt välskött och lätt för någon annan att ta vid. Precis som för ett företag ska det finnas en affärsplan som tar upp målsättning, strategier, regler/kriterier etc. Den som tar över ska kunna använda affärsplanen som lärodokument för att antingen ta vid själv med liknande strategi eller välja en annan strategi som passar bättre (man kan ju inte förutsätta att den som tar över har samma intresse som en själv, så man får peka på andra alternativ i planen - indexinvestering, private banking / diskretionär förvaltning, etc..)

      Och som Investeraren skriver ovan är det så klart bäst att börja överlämningen i tid, men saker kan ju hända helt oförutsett, har man då en omfattande "affärsplan" så kan det hjälpa mkt, istället för att den som tar över står där helt överrumplad med noll koll.

      Radera
    3. I den ideala världen borde det fungera så. Men ibland har man att göra med människor som för det första inte har en tanke på att just DE ska trilla av pinn, för det andra är uppfostrade i att "man pratar inte pengar", inte ens med sina arvingar.
      Så att få lära sig av de föregående generationerna är inte så lätt. Först är man för ung, sen ska man inte lägga sig i och snoka och till sist så är nog den äldre generationen lite... glömsk och KAN inte föra vidare kunskaper och lärdomar.

      Det här gäller inte bara värdepapper. Det finns många som ärver fastigheter där ingen av arvingarna har nån aning om hur underhållet, om det finns nån plan, sett ut eller varför vissa abrovinker och byggen är gjorda som de är.

      Jag fick lära mig själv från 20-årsåldern. Det började med det avdragsgilla pensionssparandet (ni som minns, 12000 kr per år) och därefter fonder och lite-lite aktier. Detta trots föräldrar som var med i en aktieklubb! Av olika skäl har jag missat vissa turbouppgångar, men jag har också sluppit djupa avgrundsfall (nej, jag köpte inte Telia).

      Numera pratar jag investeringar med min partner, ett par väldigt goda vänner och med mina syskon. Vi syskon konstaterade för en liten tid sen att de äldre generationerna de köpte "rejäla, svenska företag". Dvs skog, stål och Volvo. Möjligen lite Investor också.
      Vi syskon är mer diversifierade än så.

      Spargrisen

      Radera
    4. Det där att det på något vis ska vara fult att prata om pengar har jag aldrig förstått. Vi måste ju alla ha dem och lära oss att hantera dem.

      Alla människor borde skriva ett papper till sina anhöriga som berättar enkla saker de behöver tänka på ifall man dör ifrån dem - var finns pengarna, hur hantera värmepannan osv. Man kommer alltid missa massor, men då finns i alla fall en grund.

      Jag köpte Telia i introduktionen och sålde med vinst. Tyvärr gick jag in i dem igen :(

      Radera