söndag 20 december 2020

Om alla vore avundsjuka idioter...

Jag började skriva en kommentar på Fru Efficient Badass text med rubriken ”Jag får FIRE-mothugg”, om en avundsjuk elektriker som spelade ut den gamla tröttsamma ”Vad skulle hända om alla …?”. Istället för att ta över fru EB:s kommentarsfält tänkte jag utveckla det till ett eget blogginlägg.

Först och främst blir jag sugen att hänga efter människor så att jag ifall de får en hjärtinfarkt och dör kan hoppa fram i dödsögonblicket och ropa ”Hur skulle det se ut om alla dör i infarkt i förtid?!!”. Fast jag inser att det bara skulle visa min poäng inför den personen, som inte kommer ha tid att göra något med vetskapen.

Det skulle dessutom förstöra hela mitt liv att stalka andra för att tydliggöra en poäng när de dör. Riktigt så störd är nog ingen, men skrämmande många bränner mycket tid på att värdera andras val, som fru EB:s elektriker som retar sig på att andra jobbar mindre än han. Vad ska han göra åt det då?


Arga leken börjar … nu!

Vi har nog alla en skvätt av det här beteendet och det kan vara konstruktivt att jämföra sig med andra. Om man låter sig inspireras, får idéer och ser möjligheter man inte hade tänkt på om inte någon annan visat vägen. Men ibland blir det bara destruktivt gnäll, när man låter sig nedslås av vad andra åstadkommit utan att lyckas eller ens försöka att vända det till sin fördel. Då är det bara dumt att hänga upp sig på andras liv, och ibland undrar jag vad som kunde ha hänt om de vore lika engagerade i sina egna.

28 kommentarer:

  1. Man vill ju inte lyssna på någon som bara gnäller eller slänger skit på ens livsval, men lite ifrågasättande kan ju hjälpa till ibland. Lite som med akttiecase, det är bra att ha "en djävulens advokat" som Cristofer skriver om i Börspsykologi. En som ifrågasätter och lyfter fram eventuella nackdelar. Klarar ens övertygelse sig helskinnad igenom denna drabbning så stärks den sannerligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, ens val måste klara att ifrågasättas, både ifråga om investeringar och liv.

      Radera
  2. Ja hur skulle det gå om alla blev exempelvis elektriker? Vilka ska då odla maten, eller ta fast brottslingar, eller operera blindtarmar?

    Ett samhälle fungerar inte om alla gör en viss sak. Det gäller FIRE-förmögna, likväl med poliser, läkare, bönder eller elektriker.

    Hur skulle det gå om förmögna människor fortsatte att arbeta och samla på sig pengar som de inte behöver? De som kritiserar rika som trappar ner, kritiserar indirekt även att klyftorna i samhället inte är större än vad de är. Gissa om det företrädelsevis är människor från höger eller vänster som på detta sätt kritiserar att man inte gör sitt yttersta för att öka förmögenhetsklyftorna.

    /Surgubben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men av någon anledning slipper poliser, läkare, bönder och elektriker försvara ett hypotetiskt samhälle där alla valt som dem.

      Borde kunna vara både höger och vänster eftersom alla samhällen har klyftor och det är inte så att de effektivt byggs bort med ena eller andra sidan vid rodret.

      Radera
  3. MMM uttryckte det bra med sitt uttryck offerkofter.

    Att alltid instinktivt reagera med argumenten varför det inte är möjligt för dom och alla, istället för att begrunda om det finns något i det som skulle kunna anpassas så att det skulle berika deras liv.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland blir det rent löjligt hur mycket energi som kan läggas på att förklara varför man inte ska testa olika lösningar. Istället för att bara testa dem.

      Radera
  4. Handlar det inte lite om tillgång och efterfrågan? Om alla skulle vara FIREpensionärer och en behöver elektrikerhjälp. Vad skulle det kosta att få en "pensionerad" elektriker att göra jobbet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I sin absoluta extrem blir det ett problem, men av de människor som "firerat", hur många skulle i decennier ha jobbat som elektriker? Kanske en. Det kan knappast påverka hur lätt det är att få hjälp av en elektriker. Och som sagt, en ung, pensionerad elektriker kan säkert hoppa in lite om priset är det rätta.

      Radera
    2. Blir det problem. Om alla sitter och lever på sina sparade tillgångar och en är beredd att jobba so elektriker då kan ju denne sätta sitt egna pris och ta sin del av pensionärernas sparande.

      Radera
    3. Ja, men alla erfarna elektriker kommer inte leva på sina sparade tillgångar. Majoriteten kommer, precis som i alla andra branscher, rätta sina utgifter efter inkomsterna och vara helt oförmögna att hoppa av ekorrhjulet.

      Radera
  5. Det verkar finnas många som anser att en människas uppgift här i livet, det är att var politrukernas skatteträl. Så att de kan fortsätta förstöra pengar på skit, istället för att leverera tillbaks på samhällskontraktet (kärnuppgifterna). Jag brukar svara det att när politrukerna som idag tar sig de friheterna, då river jag mer än gärna min sida av kontraktet. Jag känner allt mindre gemenskap med det samhälle de skapar.

    I övrigt skulle jag gissa att de som när ekonomisk frihet under sin livstid sannolikt har arbetat hårt för att kunna uppnå detta och de har sannolikt därmed redan betalt betydligt mer skatt än de flesta. Många verkar tro att ekonomisk frihet är som med fågelungar, att mamman kommer flygande med maten och trycker in det i munnen på dem. Inget kunde vara mer fel.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att de som själva känner sig som "politrukernas skatteträlar" ser ett egenvärde i att andra också är det. För kan andra hoppa av träldomen var deras egen troligen inte heller huggen i sten.

      Ja, antingen betalat mycket skatt eller jobbat hårt på något annat sätt. Det är så lätt att avfärda andras insatser som slumpmässiga.

      Radera
  6. Det är som en bekant till mig, hon var lika offerkoftig som ensamstående morsa som nu, sammanboende utan barn med två heltidslöner och delandes på kostnaderna. Tror inte att det skulle hjälpa hur mycket människan än tjänade, det är en fråga om inställning, sitter som berget och går inte att rubba.
    Man vill leva i den villfarelsen att det är så synd om en. Det finns ingen insikt om att skulden till att livet blir trist ligger hos en själv och inte hos andra/M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en slags tröst i att ansvaret ligger någon annanstans, och skönt att därmed slippa göra något åt det, för det kan man ju då inte själv.

      Radera
  7. Avundsjukan är utbredd,, och värst på bruksorter.
    Måste vara detta att ingen får sticka ut,, alla ska med.

    Är 100 000 plus på börsen i nov och 15 000 på hästarna igår. Håller tyst vet sedan tidigare att det ändast är katten som gläds.
    Har vunnit mycket förr ,,hela släkten blev grinig,, måste vara Svenskt detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att avundsjuka skulle vara vanligare på bruksorter. Jag har inte tänkt på det, men jobbat på ett par och det är möjligt att du har rätt.

      Trist att behöva vara tyst om framgångar. Man behöver ju inte åka runt och skvätta champagne på förlorare, men jag tänker mig att katten antagligen är rätt likgiltig.

      Radera
    2. Ligger någonting i det med brukssamhälle. Det går ju inte att dra alla över en kam men jag har bott under det senaste 15 åren i två olika samhällen, som ligger två mil ifrån varandra. På bruksorten har företaget och överheten tagit mycket ansvar för ruljangsen i samhället, mer förr än nu men det märks i mentaliteten och den oföretagsamhet som råder hos fler generationsbefolkningen som tycker att någon annan ska ordna. Engagemanget finns hos dem som kommer utifrån, de är de som ordnar aktiviteter på byn.
      I det andra samhället finns det mycket småföretagare, där är det folk som har bott i generationer som arbetar för att det händer något gemensamt. De är också i de flesta fall mer öppna och tillmötesgående mot folk som kommer utifrån och mindre gnälliga.

      Radera
    3. Intressant! Det där att byn får en anda som mer eller mindre alla hakar på tror jag mycket på.

      Radera
    4. Jag har också bott på olika småorter och kan bara hålla med. Där jag bor nu experimenterar folk med olika upplägg på företag för att se vad som funkar. Det är vanligt att säga upp sig, starta eget, komma tillbaka ett tag och sådär. Väldigt vänliga människor jämfört med den lilla bruksorten där jag bodde förr. Däremot skulle nog ingen gilla om man var öppen med att man siktade på fire. Däremot att bli fri från ekorrhjulet och ha en firma mest för syns skull tror jag skulle gå lätt.

      Radera
    5. På väldigt många bruksorter känner man antagligen av att tiden kan vara utmätt. När en arbetsgivare där väldigt många i byn jobbar börjar varsla sjunker huspriserna och även mindre rörelser påverkas. Då är det antagligen svårare att vara vänlig och öppen än när allt flyter.

      Radera
    6. I den bruksort jag har bott finns det inget hot om nedläggning, det är full fart och helt klart mera Jante.

      Radera
    7. Okej, sådana orter har jag ingen koll på. Alla bruksorter jag besökt har åtminstone haft någon svår period den senaste generationen då bruket gått trögt och fått sänka produktionen.

      Radera
  8. En kort, rolig artikel om vad som skulle hända om alla hoppade på samma ställe: https://what-if.xkcd.com/8/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att någon försöker gå till botten med en "Vad skulle hända om alla"-fråga (även om jag håller fast vid att det aldrig kommer hända).

      Radera
  9. Jag tycker elektikern har en poäng i vad han sa. Han sa ju inte rakt ut att "vad skulle hända om alla" utan vad skulle hända om alla slutar jobba.
    Det finns väl en viss poäng i det han säger tycker jag. Många som når FIRE verkar ändå vilja bidra på något sätt och om jag förstått det rätt så utför även du en del arbete Sparo, trots att du inte behöver.
    Jag tror inte människor mår bra av att bara vara hemma och inte göra något speciellt hela dagarna utan dom vill jobba med något även om det inte ger inkomst eller sker på heltid. Jag tror iallafall att om jag nådde FIRE skulle jag vilja göra något med mina dagar utöver att sitta vid datorn och äta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller att en stor grupp människor som inte behöver jobba kommer att sluta, men för samhällsekonomin är den "ofrivilliga" arbetslösheten ändå ett betydligt större problem (tusen gånger större?). Uppemot var tionde människa i arbetsför ålder jobbar inte, trots att de INTE har råd att försörja sig själva.

      Radera
  10. Det vore förstås det bästa, tyvärr kräver ju våran ekonomi att en del människor ständigt söker jobb. Även om vissa förmodligen undviker de jobb som finns att få

    SvaraRadera
    Svar
    1. Runt tio procents arbetslöshet är inte en hälsosam rörlighet på arbetsmarknaden. En procent skulle kunna vara det, övriga nio inte. Här snackar vi många hundratusentals människor. Att då ens nämna FIRE som ett problem för samhällsekonomin känns helt överflödigt.

      Radera