måndag 12 april 2021

Varför har inte fler mer?

Att tid är en viktig faktor för sparandets utveckling är allmänt känt och tydliggjordes ytterligare av Avanza häromveckan.

Staplarna begriper jag, ju äldre man blir desto mer pengar har man. Det är skalan jag inte förstår. Jag tror att jag snålat ihop min första miljon när jag var 28. Av Avanzas 28-åringar är det bara en dryg procent som gjort detsamma.

Nu kan man invända att en del spridit ut sitt sparande över flera banker, men då ska man komma ihåg att de 28-åringar som har depå hos Avanza knappast är genomsnittliga. Banken har en dryg miljon kunder. Nordnet aningen fler, men färre i Sverige. Många, t ex jag, är kund hos bägge. En förkrossande majoritet av svenska folket har ingen nätmäklare alls. Vi kan anta att andelen miljonärer i den gruppen är väsentligt lägre.


Investeringssparkonto, vad fan är det?!

Men okej, många av dagens 28-åringar har knappt doppat tårna på arbetsmarknaden och i den mån de haft något kapital att tala om har de tvingats skjuta in det i sitt boende, som de ändå har lån på. Men låt oss röra oss uppåt i diagrammet. Bara sju procent av Avanzas 40-åringar har en miljon i depån, 93 procent har det inte! Och återigen, det här är inte ett snitt för befolkningen utan kundbasen hos en nätmäklare som främst vänder sig till börsintresserade.

Det skrivs böcker om hur man blir rik. En av mina kompisar skrev ”Miljonär innan 30 och pensionär innan 40”. Hoppas att jag inte låter stöddig nu för det är absolut inte min avsikt, men själv skulle jag vilja läsa en bok om hur man med normal lön lyckas med bedriften att inte bli miljonär ens innan 40. Om man inte är narkoman eller spelmissbrukare alltså.

90 kommentarer:

  1. Jag fyllde nog också 28 ganska lagom till min första miljon på avanza. Hade då jobbat ungefär 5 år med en lön som ungefär motsvarar en sjuksköterskas. Jag fortsatte leva som en student några år efter att studierna var klara, därav miljonen. Ändå tyckte jag inte att jag levde knapert. Jag hade inte så mycket grejer men jag kunde ändå beställa pizza med hemkörning några gånger i månaden. Men detta var relativt nyss och en miljon är ju mindre värd numera än när sparo var 28. Jag var glad över miljonen en dag ungefär, sedan började jag fundera på vad andra gjorde med sina pengar egentligen. Jag är inget börssnille precis, så det är inte någon särskild prestation från min sida. Jag minns mellanstadiematematiken däremot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror aldrig att jag levt knapert, inte med några mått mätt. Om inte hemlagad mat och hembakt bröd är att betrakta som fattighetstecken.

      Om man bildar familj och bygger hus vid 23 förstår jag att en miljon inte kommer av sig själv vid 28, men det förvånar mig att nästan ingen nått dit vid 40.

      Radera
  2. Behövs ingen bok för att förklara att man inte är miljonär vid 40. Plugga till sjuksköterska. Gift dig med en sjuksköterska garanterar 2 låga löner. Skaffa 3 barn och prioritera att vara hemma så mycket som möjligt och jobba inte heltid. Första miljonen kom vid 50 👍. Ibland önskar jag att vi sparat mer tidigare men samtidigt skulle jag förmodligen inte gjort annorlunda. Tid var viktigare än pengar. Men nu går sparandet som tåget och vi räknar med att sluta jobba om knappa 3 år 😁

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låga och låga... Jag gör av med 7000 kr/månad. Då är ungefär hälften boendekostnad så den skulle gå ner i ett parförhållande. Några kronor borde det väl ha blivit över ändå ;-)

      Men med det sagt, om du inte hade velat göra något annorlunda är det att betrakta som jackpot. Grattis både det till det den annalkande friheten!

      Radera
    2. Härligt Stina! Trevligt att det finns fler som prioriterat låga löner och valt att ge barnen tid isf pengar. Vår första miljon kom vid 45 års ålder och nu tre år senare har det passerat 5. Slutar jobba efter semestern:) Ha en härlig FIRE!

      Radera
    3. Det var snabbt forcerat!

      Radera
  3. Börjar man jobba direkt efter man pluggat runt 24 kräver ju det ett månadssparande på 3-4 tkr/mån beroende på hur mycket avkastning man får.

    Börjar man jobba vid 20 blir det 2-3 tkr/mån beroende på vilken avkastning man får.

    Räknar dock med viss avkastning, därför som jag sänkt sparandet i uträkningen lite än om man bara delar miljonen exakt på antal år.

    Att personer som tjänar långt under medelinkomsten kan ha problem att lägga undan dessa summor kan jag köpa. Men för de som tjänar över snittinkomsten är det faktiskt lite märkligt. Inte minst med tanke på att vi dessutom i skrivande stund av tolv år av ovanligt linjär börsuppgång samt att vi har tillgång till bättre sparformer än någonsin.

    Men svaret är nog som vanligt, folk tycker inte det är intressant att spara om man inte kan komma upp i avkastningar på 50-100 % per år. Att avvara delar av sin lön och få 3-7 % år tror jag många känns meningslöst, eftersom de inte dragit ut trenden i Excel :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Att personer som tjänar långt under medelinkomsten kan ha problem att lägga undan dessa summor kan jag köpa."

      Själv tycker jag att existensminimum är att bada i pengar, men för tankeövningens skull försöker jag också köpa det.

      Men precis som du påpekar måste ju mer än 1-7 procent tjäna på eller över snittet.

      Radera
  4. Jag blir ju lite nyfiken på hoppet mellan 83 och 82, vad hände där?
    Extra nyfiken eftersom jag själv hamnade på fel sida av det med några månaders marginal.
    Lite kul att veta att man befinner sig i minst topp 5% i sin årskull däremot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror antagligen på hög andel korkade 83-or: Gustav Fridolin, Carolina Klüft, Annie Lööf...

      Radera
    2. Haha, klockren förklaring. 5/5!

      Radera
    3. Ja, anekdotisk evidens när den är som bäst! :-)

      Radera
    4. Ja, alltså jag tror inte på allvar att Gustav Fridolin sänkt den generella sparkvoten. Åtminstone inte bara för 83:orna.

      Radera
    5. Ligger nog något i det, hört årgång -82 är den bästa :P

      Radera
  5. Man vet att man är over the hill när ens åldersgrupp inte finns med i graferna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ens ditt decennium med andra ord :)

      Radera
  6. Om man tänker på icke-avanzianerna så ser det lite annorlunda ut. SEB har ofta bra statistik på gruppnivå: https://news.cision.com/se/seb/r/hushallens-formogenhet-gick-urstark-ur-pandemiaret-2020,c3303060 De genomsnittliga har ca 2 miljoner, hälften av värdet i bostaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gruppnivå var ordet, gruppen "svenskar" :)

      För det framgår ju inte hur många människor, ens i procent, som står för "nysparandet".

      En annan fundering jag får kring statistiken är formuleringen: "De stigande bostadspriserna driver upp bostadslånen och är den största orsaken till hushållens stigande skulder." Undrar hur många som faktiskt flyttat och hur många som bara belånat sina bostäder högre i takt med prisstegringen.

      Radera
  7. Funderar ibland på vad som skulle hända om alla levde som de inbitna spararna. Om ingen slösade på något onödigt, inte byggde nya garage, cyklade på sin gamla cykel. Hur skulle investeringarna gå då, hur skulle det se ut efter en stund om alla är nöjda med det som redan existerar. Inget nyskapande. Är det inte slösarna och skaparna som ger en bra förutsättning för att investeringarna ska löna sig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns ungefär lika produktivt som att fundera över vad som skulle hända om hela världen började prata swahili eller om alla blev frukterianer. Det kommer inte hända.

      Radera
    2. Jag tänker att just pga detta så stämmer % miljonärer ganska bra.

      Radera
    3. Nu tappade du mig. Pga att det finns nya cyklar och ett ständigt garagebehov är det logiskt att 7 % 40-åringar är miljonärer?

      Radera
    4. En rolig fundering - men generellt är sparandet sprunget ur effektivisering av livet. Det som är effektivt för en är kanske inte det för en annan. Om du är väldigt rik kan det vara effektivt att ha ett privatplan, men för väldigt stor majoritet är det helt orimligt. Nej, slösarna är inte en förutsättning för spararna. Man ska inte nöja sig med det som är dåligt, utan bör satsa på saker som ger resultat. Då blir det resurser över som sen går att satsa på ännu effektivare produktion/användning/kultur/teknologi/kunskap.

      Radera
    5. Mobil 1 jag tror du har något där. Vi är i grunden en apa och de sparar inte särskilt mycket. I skolan lär vi oss väldigt lite om sparande och ekonomi. Personligen, jag är född f. 1968, hade jag inga tankar på att det ens gick att spara sig fri på en vanlig lön. Mina föräldrar var sparsamma, men de hade pengarna på banken och på Riksgälden. De växte upp före 2:a världskriget och berättade en hel del om sina erfarenheter från ett Fattigsverige, vikten av att vara sparsam, men att därifrån spara sig till ekonomisk frihet fanns varken på deras karta eller den jag fick när jag var ung.

      När jag var 40 bestämde jag mig för att försöka spara ihop en miljon innan jag var 50 år. Eftersom jag hade ett jobb och en sparad buffert på några månadslöner så gick det naturligtvis utmärkt och fortare än jag trott. När jag berättar om det för mina vänner och bekanta ser de på mig som om jag vore kommen från ett UFO. De blir skeptiska, förvånade och allmänt misstänksamma. De märkte aldrig att jag gjorde några förändringar och det gjorde nästan inte jag heller.

      Nu finns sedan länge bra sparformer och mer information om detta, som massor av människor delar information mellan sig om. Men massor av människor vill fortfarande inte ta till sig denna information, de vill vara apan som plockar och äter när de kan. Finns det inget så svälter de en stund och tar nödlån där det går. Därför, tror jag, är få av oss miljonärer vid 40 års ålder och de flesta blir det nog aldrig heller.
      Det är vi som är de konstiga, slösarna är de normala;-)

      Radera
    6. Jag tänker att en viktig skillnad mellan människan och övriga djur är att vi har (eller borde ha) förmågan att tänka framåt. Och bara för att det är ovanligt att spara är det inte konstigt. I detta fall tycker jag att det är majoriteten som är konstig. Sen behöver ju inte normalitet i sig vara eftersträvansvärt, men det är kanske en annan diskussion.

      Radera
  8. Även jag är så förhistorisk att min årskull inte ens fick vara med.

    Det känns nuförtiden inte som att jag sparar utan mer som att jag helt enkelt inte gör av med hela min inkomst och då måste jag ju lagra dem någonstans. Så kändes det nog inte när jag var ung. Då var det mer ett aktivt val att inte lägga pengar på onödiga saker just för att kunna bygga upp mitt sparkapital. Det där aktiva valet kan vara lite jobbigt när man är ung tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det som gör det svårt för mig att förstå. För mig har det inte varit så genomtänkt, jag har bara aldrig förstått varför jag ska springa och shoppa upp lönen bara för att den kommit, inte när jag var yngre heller. Och då fylls ju kontot.

      Radera
    2. Precis detsamma hände mig. Jag hade inte funderat på vad som skulle hända efter studietiden när det plötsligt kom mångdubbelt så mycket pengar varje månad in på kontot. Jag fick googla för att ta reda på vad man kunde göra med pengar. Börsen var en bra grej. Sen mer frihet!

      Radera
    3. För mig fanns inte google att fråga så jag fick ta det näst bästa, min farfar. Aktier eller fonder blev rekommendationen och då fick det bli så.

      Radera
    4. Förfäder är ofta underskattade sökmotorer.

      Radera
  9. Är det inte meningen att vi ska konsumera oss ur den här krisen, resor, prylar, restaurangbesök istället för att spara. /johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. I så fall är jag ännu mer bestämd om att inte göra det. Maktens mening brukar sällan vara gynnsam för den enskilde individen, och ofta inte särskilt lyckad ur ett samhällsperspektiv heller.

      Radera
    2. Men hur ska vi få en ökad tillväxt utan konsumtion??? /Johan

      Radera
    3. Har du indikationer på att konsumtionen är på väg att utrotas? Då har du mer info än jag. Från min synvinkel verkar det vara precis tvärtom, att allt fler köper allt mer skit som gör dem ofria och lättledda.

      Radera
    4. Jag håller definitivt med om att vi konsumerar sånt som vi absolut inte behöver, men det skapar jobb och ökar också den ekonomiska tillväxten, vilket vi behöver. Det blir svårt att spara pengar om ingen efterfrågar och betalar för tjänster, prylar mm. Om det är bra för den enskilda individen eller miljön är en annan fråga./Johan

      Radera
    5. "Det blir svårt att spara pengar om ingen efterfrågar och betalar för tjänster, prylar mm."

      Återigen, det verkar inte precis som en överhängande risk. Sen är jag inte övertygad om att konsumtionssamhället är den enda vägen till lycka och utveckling, men det lär ändå inte ändra sig.

      Radera
    6. Det handla väl inte vad man tycker om det ena eller andra, bra eller dåligt, utan hur dom ekonomiska premisserna ser ut. Utan någon form av konsumtion så slutar samhället att fungera. Menar du att vi ska spara mer och konsumera mindre. Du upprepar enbart att det inte är så,vilket jag inte ser sonm ett riktigt svar. Var ska jobben komma ifrån om ingen efterfrågar några tjänster/prylar, att det inte är så är en annan fråga. Jag frågar eftersom du förespråkar sparande före konsumtion.

      Radera
    7. Ja, "utan någon form av konsumtion så slutar samhället att fungera", men det är inte liktydigt med att tillväxt och konsumtion ständigt måste öka.

      "Menar du att vi ska spara mer och konsumera mindre."

      Jag menar att JAG ska fortsätta att spara på bekostnad av konsumtion. Vad du och alla andra gör är er sak, men både du och jag vet att konsumtionen kommer att avta i västvärlden i stort.

      Radera
    8. Det är ju inte så att Sparos läsare direkt sparar i byrålådan. Den kronan som jag väljer att inte konsumeras blir ju i stället investerad vilket så klart får positiva effekter.

      Radera
    9. "INTE kommer att avta", menade jag.

      Utdelningssmålänningen: Det får den kanske, men det är väl inte därför du sparar den, för att den ska ge goda samhällseffekter? Jag tror att vi på bägge sidor om konsumtionsspektrat skulle må bra av att erkänna att vi lever våra liv för oss och de våra, inte för samhället eller tredje världen.

      Radera
    10. Nej precis! Att en investerad krona får goda samhällseffekter får anses vara en biprodukt!

      Huvudprodukten är såklart att få en stadig avkastning som ger mig möjlighet att råda över min tid själv. Jämfört med idag (9h på jobbet inkl lunch, pendling 1h till, tänka på jobbet på fritiden av och till).

      Jag är alldeles för egoistisk och ser först och främst till mig och de närmaste (jag handlar egoistiskt som reklamfilmen med KPA Pension). Nästan enbart egoistiskt faktiskt då jag blivit mer och mer desillusionerad med åren.

      Radera
    11. Den har jag inte sett. Jag är för egoistisk för att ha tv :)

      Radera
    12. Jag Undrar över Anonyms bild. Jag har bara en termin nationalekonomi för länge sedan, men jag har för mig sparande sågs som en förutsättning för investerande. En ekonomi där allt spenderas direkt blir som en stenåldersby. I en globaliserad värld vinner de ekonomier allt mer styrka som inte Investerar mer. Vid negativt sparande måste man så småningom invadera grannterritoriet.:) Men dagens nationalekonomi kanske säger något helt annat.

      Radera
    13. "..som investerar mer" skulle det vara

      Radera
    14. Det finns nog för- och nackdelar med det mesta.

      Radera
  10. Det här med statistik ja, var nog ca 10 år sen jag fick ihop en miljon men bara häromåret som mitt innehav på avanza översteg miljonen för första gången! Nu är väl mitt sammanlagda net worth runt 4 om jag räknar med min obelånade bostad, jag är född i mitten av 80 talet.
    Håller såklart med om det mesta, skulle klara mig finfint på existensminimum, lägger en hel del på resor men det skulle jag lätt kunna avstå från om jag inte hade råd, är jag hemma i sverige tror jag att jag snittar klart mindre än 10k/månad, det är inget medvetet sparande jag ser bara inte vad jag ska spendera pengar på?
    Min far däremot hade nog aldrig över 50k i sammanlagt sparande innan han fyllde 50 (skild, 2 barn och låg lön)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att utrymmet minskar med två barn, men att aldrig ha mer än ett par månadslöner i sparande ända upp i 50-årsåldern är en bedrift som jag inte begriper.

      Radera
    2. Ska sägas att han då flyttade till ett hus som han belånade 100%, idag ca 15 år senare har han betalat av hela huset (400k) plus har ytterligare några hundratusen sparade och det på en lön där han kanske fått ut 15-17k i snitt. Nu tillhör han själv skaran som inte förstår vad folk gör med sina pengar :)

      Radera
    3. Klart positiv trend!

      Radera
  11. Tredje Kvartilen12 april 2021 15:12

    Det är därför många av oss läser här hos dig Sparo, du tillhör utan tvekan de en procent (eller färre) som inte endast är rik utan även har ett ännu mer unikt tankesätt och livsstil.
    Det är något som vi aldrig kommer att se hos svennebanan et al.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett snällt sätt att säga "Du är en märklig jävel!" ;-)

      Radera
    2. Det där var väldigt fint sagt av dig, sa Bill.
      Ja, fint sagt var det, sa Bull.

      Radera
  12. en stor andledning är ju att det är gratis courtage upp till 50k på just avanza.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan ger de, till skillnad från Nordnet, ränta på pengar man parkerar på ett sparkonto, så jag undrar hur många miljonärer som väljer att placera >95 % någon annanstans för att kunna nyttja Avanzas låga courtage. Gör man små affärer är ju courtage ändå rätt symboliskt både här och där.

      Radera
    2. Är det inte tvärtom? Små affärer är väldigt högt courtage på. Jag utnyttjar i alla fall både Swedbank avanzas och nordnets gratis gräns

      Radera
    3. För de allra minsta affärerna tar Avanza 1 kr.

      Radera
  13. Det blir rätt snävt om du bara kollar på Avanza, men ok då :) Om jag ska prata utifrån min bekantskapskrets så är det väldigt få som vågar lägga några större summor i aktier/fonder. De flesta verkar föredra vanliga sparkonton. Det kan till viss del bero på att folk i min ålder håller på att köpa hus/skaffa barn och annat dumt, men också att jag kan se hur många har föräldrar som inte lärt dem hur man sparar i aktier/fonder. Och de få som sparar i ex fonder gör det på samma bank där de har sina lönekonton. Jag går emot strömmen och har det mesta av mina pengar på Avanza och i lägenheten :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Avanza är inte ett dugg vetenskapligt, men jag tänker mig att deras kunder är mer sparbenägna än snittet.

      Så de vågar inte sparar på ett ställe där avkastningen historiskt är 8-10 procent, men att sätta stora summor på lågräntekonto i storbanker går fint? Folk är underliga.

      Du får berätta för de som tänker skaffa barn att pengar i en fond går att likvidera på ett par börsdagar. Visst händer det att mammor hux flux föder utan att veta att de var gravida, men vanligtvis får man ju lite indikationer på att så är fallet.

      Radera
  14. Jag tror att det finns ett ganska stort "klassförakt" i botten, i alla fall om man läser kommentarsfält om ETC- eller OMNI-artiklar (Facebook). Där anses ofta folk som har mer än andra, oavsett orsak, vara giriga, osolidariska och skattefuskare. Samma kritiska människor verkar anse att det är någon annans ansvar att förbättra deras ekonomiska situation. De väljer helt enkelt att se investeringar som något som endast redan "rika" kan och ska pyssla med. Att pensionssystemet och de olika välfärdssystemen krackelerar inser de ofta inte, och om de gör det så är det också de "rikas" fel, eftersom de berikar sig på andra och inte betalar tillräckligt mycket skatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klassförakt finns nog åt båda hållen. Den ena tycker att många är lata och gnälliga och den andra sidan tycker att en del är giriga psykopater, så olika kan det vara. /Liz

      Radera
    2. Klassförakt finns nog både här och där, men jag känner igen Pribus exempel där såväl debattörer som politiker pratar om "de rika" som en grupp det borde vara fri jakt på. Jag har inte hört någon etablerad, icke-anonym människa säga detsamma om "de fattiga".

      Radera
    3. Jsg känner många på vardera sida på den politiska skalan. Jag vet hur svart och vitt många ser på varandra helt i onödan./Liz

      Radera
    4. Jadå, jag håller med.

      Radera
  15. Om jag ser tillbaka på min egen situation så var "sparande" inget man kunde något om. Föräldrarna hade hört av banken att det var bra att spara i fonder så gjordes när jag var liten.

    När jag själv började jobba sparade jag på sparkonto, mer än 0% ränta på den tiden men inte mycket...
    Hur som så blev jag tvungen att köpa bostad vid nytt jobb och flytt. Då kom det gamla fondsparandet till bra användning men där stod man som "negativ miljonär", dvs lån på mer än 1 MSEK. Tänkte att det krävdes lite action för att förbättra situationen och började amortera mycket.

    Senare hittade jag Hembergs blogg och började så småningom in på börsen och via chansbolag hamnade jag i dagens passiva sparande i investmentbolag och indexfonder. Maximal tråkighet till god avkastning.

    De flesta är nog lika bildade som en annan, dvs kan inget alls. Får tacka min höga skuld och lite driv för att på 10 år tagit mig till en betydligt bättre position ekonomiskt.

    Slutkläm: Skolan och flestas föräldrar lär inte ut något, så flertalet svenskar har det betydligt jobbigare med ekonomin än vad man borde. Finns det någon som vill lösa problemet? Möjligen bankernas marknadsavdelningar men krävs ju något aktivt för att ens snubbla in där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går ju snabbare med ränta, men även om man skulle spara på nollräntekonto tycker jag att de flesta borde vara miljonärer vid 40, om man har inkomster och livet flyter.

      Bildning tycker jag är överskattad i detta sammanhang. Privatekonomi kräver inte professionell utbildning.

      Radera
  16. Jag tror att många aktie- och fondsparare har tillkommit på senare tid och dessa har nog knappast hunnit investera så stora belopp ännu. På min arbetsplats har samtliga av mina kollegor börjat investera i fonder och/eller aktier på Avanza under senaste året.
    Att det är lätt att göra av med det mesta av inkomsterna behöver man inte ha alltför stor fantasi för att förstå. Har man en bostad som man äger kan man renovera och om det sedan finns några pengar kvar kan man åka till Thailand. Icke att förglömma att de flesta hushåll i ett normalt villaområde har två bilar, varav ofta en SUV av nyare modell. För min del har nog minst 700k gått till renovering och underhåll de senaste 12 åren, ny bil för 150k och några resor, fast inte så långt som till Thailand. Sedan jag började läsa spar-och firebloggar har jag inte varit alls lika slösaktig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har väl för dålig fantasi helt enkelt. När jag haft högst inkomst har jag nästan inte hunnit göra av med några pengar alls..

      Radera
  17. Hur? Det är lite matte i det, men du räknar ut exakt vad din lön räcker till varje månad, helst ska den inte räcka dit heller.
    Hur dyrt hus har jag råd med? Bil? Vilka resor? Vilken kärring? Vad har jag råd att låtsas ha råd med? Sist men inte minst, går lönen upp? Se då för fanken till att vrida upp utgifterna därefter.
    Så är det klart, inte en krona finns sparad när du fyller 40 år. Massor av framgångsrika män har löst denna gåta:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. O ja! Kan bara lägga till att det gäller att hela tiden göra nya värderingar av bostaden. Stiger den i värde gäller det att öka på lånet motsvarande och investera pengarna i någon skön resa.

      Radera
  18. Funderar på om svenskar sparar mindre än i andra jämförbara länder? I Finland är det standard att amortera av sitt huslån på 30 år vad jag förstår. I Sverige verkar en procents amorteringstakt ses som ett hårt krav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här med bolån som inte ens är tänka att amorteras av under sin livstid tror jag är rätt unikt. Jag tror att de flesta länder kör med högre kontantinsats och högre amorteringstakt.

      Radera
    2. https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_gross_national_savings

      https://data.oecd.org/natincome/saving-rate.htm

      Sverige sparade 2020 ca 20% av inkomsterna, Finland har liknande siffror. Vi ligger långt efter exempelvis Kina som snittar strax under 50%.

      Radera
    3. Det har väl snarare varit tvärtom på senare tid (senaste decennierna) iaf, alltså att sparandet har varit högt i Sverige jmf. andra västländer.

      Kontantinsatskraven är nog dock relativt höga i Sverige. 90-100% är nog inte ovanligt att låna i många länder. Men skönt att amorteringstvånget bara delvis kommit hit. Klart man ska betala av, men om man gör det i små poster lagom till pensionen eller några år senare när man trillar av pinn/flyttar in på hem känns inte som särskilt lyckat att reglera? Det är väl en affärsuppgörelse mellan en bank och en privatperson. Tycker egentligen att de amorteringskraven som infördes i Sverige nyligen är bra avvägda. De som har så höga lån att det blir en ekonomisk risk tvingas amortera. Övriga får göra som de vill. Tvingande amortering på 20-30-50 år ner till 0 är lika galet som amorteringsfritt vid 100% belåning i min värld.

      Radera
    4. I vilka länder är 0-10 % kontantinsats "inte ovanligt"? Exempelvis i Tyskland är standard 25-30 % och sedan 2-4 % per år i amorteringstakt.

      Jag tycker inte nödvändigtvis att lagstadgade krav är en god idé, men den enskilde låntagaren borde tänka både en och två gånger innan han lånar till merparten av sin bostad. Jag köpte bostad när jag hade råd, men har man inte ens råd med hälften bör man kanske avstå.

      Radera
    5. "Sverige sparade 2020 ca 20% av inkomsterna, Finland har liknande siffror. Vi ligger långt efter exempelvis Kina som snittar strax under 50%."
      Det måste vara svårt att ha koll på det där. Det verkar vanligt i Sverige att amortera bostadslånet men så höjer man lånet när man vill köpa något eller renovera köket. Kommer det med i statistiken?

      Radera
    6. PS I USA är tumregeln att lägga in 20 procent kontant i ett hus. Lånet skrivs ofta på 25 eller 30 år. Normen är att vara lånefri när man går i pension. Det är lite skillnad.

      Radera
    7. Ja, den bilden har jag fått även av andra länder, bl a Tyskland som jag nämnde. Länderna där det inte är ovanligt att låna till exakt hela huset undra jag fortfarande vilka det skulle vara.

      Radera
  19. Man kan låna mer än 80% av huset i USA också. I Sverige har vi ju ett krav på max 85%. USA har inte ett krav på det sättet, men upp till 95% går att låna i vanliga banker. Kan man lägga 20% får man nog dock bättre villkor, men så är det ju även här. Ett annat exempel är UK, där är minsta nivå 5% kontant.

    Poängen var att svara på Kaktus fråga om Svenskar sparar mindre än i andra jämförbara länder, och där är väl svaret snarare tvärtom. Och det är nog få som tycker 1% amorteringstakt är ett hårt krav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle såklart ligga som svar till kommentaren ovan..

      Radera
    2. Jag känner mig fortfarande inte helt övertygad om att svenskar sparar mer än andra.

      Nej, jag tycker att 50 % kontantinsats och sedan 10 % per år så att det är klart på fem år vore rimligt.

      Radera
  20. Jag är nog en av de där soporna som är född 1982 men ännu inte nått upp till en miljon. I statistiken skulle jag kunna vara medräknad som miljonär men det är tack vare att jag inte mindre än 4 olika tjänstepensioner där, och det tycker jag är fusk att räkna med.

    Ni fruglisar kan ju få skratta i mjugg åt någon som valt en annan livsstil och som inte fokuserat på att hitta ett ekonomiskt alternativ i varje given situation, och också åt någon som varit intresserad av börsen sedan 15 års ålder men egentligen inte börjat spara seriöst förrän efter 30. Någon utan en tydlig plan helt enkelt.

    Jag spenderade åren efter gymnasiet i stor vilsenhet. Det blev mest att jag sparade ihop pengar för att sen blåsa dem på en resa modell längre. Jag var i sydostasien några månader, jag bodde ett läsår i spanien osv.

    När jag var 23-24 år kom jag på att jag kanske borde göra nåt med mitt liv för jag insåg att jag aldrig skulle palla att jobba på snabbköpet resten av livet. Det blev ett teknisk basår följt av nåt mellanår och sedan KTH i fem år. Studietiden bjöd inte på några möjligheter att spara, iaf inte om man vill kunna gå ut och ta en öl då och då. Jag jobbade extra men de extra pengarna gick mest till mitt stora reseintresse. Var i Shanghai och Åre osv.

    Jag kom ut som knapp 30-åring med feta studielån och levde ett ganska härligt halvrumligt liv där det festades mycket. Jag började spara lite men hade egentligen ingen större plan med det.

    Jag sålde min bostadsrätt för jag vill verkligen inte bo där den låg och jag fick erbjudande om ett hyreskontrakt i innerstan (nyproduktion med hög hyra). Jag har ofta drömt om att bo mer centralt så det var faktiskt en no-brainer. Jag gjorde lite vinst på lägenhet (ca 200k) och dessa skulle investeras. Jag var en mycket omogen investerare och jagade mycket high-yield. Var inte så mycket efter börsraketer utan var inne på utdelningsspåret men letade alldeles för hög direktavkastning. Det hela gick åt skogen när oljan rasade åt helvete, 2013-2014 eller när det var, och jag var tillbaka där jag började. Inte på 0 alltså utan på dryga 200k, för jag hade haft skaplig avkastning innan, bara med för hög latent risk.

    Jag bestämde mig för att skärpa mig lite och försöka spara ihop till en lägenhet. Jag byggde ihop en låg-volatil utdelningsportfölj (iom att jag inte visste exakt när jag skulle köpa) med tryggare innehav och mer diversifiering. Jag var väldigt fäst vid att bo i innerstan och behövde därför rätt mycket pengar.

    I bostads-dippen 2018 slog jag till på en lägenhet(hade då 600k).

    Därefter fick jag börja om med sparandet. Jag har nu fått ihop ca 400k. Har omväxlande sparat 5-10-15k i månaden. Jag har haft en helt ok lön hela tiden, men jag har varit med i lite startups osv vilket har hållit ner lönen medan kostnaderna har varit höga. Har fortsatt resa mycket och jag gillar matupplevelser och pub-häng så rätt mycket pengar går där.

    Så så kan det gå till..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska inte tala för alla "fruglisar", men jag ser inte automatiskt människor som gjort andra val som sopor att skratta åt. Jag skrev inlägget för att jag genuint ville veta, så jag tackar för historien.

      Håller med om att tjänstepensioner är fusk att räkna in. Det kan möjligen bero på att jag själv inte har någon, men jag tror inte det. Pension är pension och något man eventuellt får längre fram. Klart att man kan ha sådana pengar i bakhuvudet, och mer ju närmare de kommer, men framtiden vet man inget om. Att räkna in pension i förmögenheten tycker jag är lite som att räkna in ett stort framtida arv.

      Radera
  21. Jag vet att du inte skrattar åt folk på det sättet, du är större än så, men som en som är lite på utsidan kan man få en viss sektvibb av den smått hånfulla eller överlägsna ton som kan råda i kommentarsfälten häromkring, när alla också håller med varandra. Men kanske bara är jag som är avundsjuk på allas galna disciplin, haha.

    Min story handlar nog egentligen mest om brist på målmedveten, viss okunskap och tidens betydelse för total avkastning. Många idag kommer igång sent, vilket gör det mycket svårare att sopa ihop sin miljon tidigt i livet. Jag tror många hamnar här.

    Även om jag inte har en helt otroligt fantastisk lön nu (55k) borde jag naturligtvis kunnat spara MYCKET mer, men man skalar lätt upp sin kostnadskostym en del, särskilt när ens sambo inte är lika hågat att spara.

    Hurvida man ska räkna med tjänstepension eller inte kan man verkligen diskutera. Jag tycker inte det ska räknas in i Avanza-statistiken ovan då det blir rätt skevt, och jag kan ju inte dunka mig själv i ryggen alltför mycket för att ha lyckats få ihop kapital där, men jag skulle nog ändå säga att det är en framkomlig väg till ekonomisk frihet om man bara ser till att övriga pengar räcker fram till man kan börja ta ut dem; att jobba hårt för att få upp sin lön över gränsen så att avsättningarna börjar bli stora.

    I mitt fall har jag ingen chans att bli "fri" innan 55 ändå om jag inte gör radikala förändringar i min livsstil, så de pengarna kommer komma väl till pass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh nej, missade trycka på svara-knappen :(

      Radera
    2. Hånfulla människor finns i alla grupper, men kanske sitter det i ditt huvud också. Jag tycker att man ska få leva som man vill och det är inte skadligt att sakna sparande, bara jobbigt för en själv. När det kommer till mina hånfulla tendenser (för de finns såklart) handlar det mycket om vad man gör åt saken. Jag ser inte ner på en kraftigt överviktig människa som haltar sig fram i joggingspåret för han/hon jobbar på det. Sitter samma människa på uteserveringen med en gigantisk pizza i ett hav av bearnaisesås är det en annan sak.

      Samma med sparande, jag ser aldrig ner på den som sparar. Inte heller den som inte gör det men som tar konsekvenserna. Däremot när Regina Lund gråter ut i Aftonbladet för att hon håller på att bli vräkt för att hon valt att jobba med hobbies marknaden inte vill betala för och åkte till Maldiverna istället för att ringa värden och fixa en avbetalningsplan, då är hånfesten igång.

      Jag missar också den knappen ibland och tycker att det är svårt att se när man skriver kommentaren var den ska hamna. Och när den är postad är det för sent. Med långa trådar och många kommentatorer blir det rörigt, men det här är ju ett gammalt inlägg så det lär inte hinna stökas till så mycket ändå.

      Radera
    3. "Däremot när Regina Lund gråter ut i Aftonbladet för att hon håller på att bli vräkt för att hon valt att jobba med hobbies marknaden inte vill betala för och åkte till Maldiverna istället för att ringa värden och fixa en avbetalningsplan, då är hånfesten igång."

      haha, ja den är ju svårsmält :D

      Radera
    4. Ja, den är ju det, men jag har även hånat helt okända människor som gråtit ut i kvällspressen (https://sparosverige.blogspot.com/2016/12/staffan-var-en-slosare.html) och skäms inte över det.

      Radera