söndag 18 juni 2017

Länge leve inkomstklyftorna?

Metro är inte en tidning jag brukar läsa, men jag fick en länk som gjorde mig nyfiken:


Johan Staël von Holstein är mest känd för att han drev Icon Medialab när IT-kraschen skakade världen. På den tiden han var i ropet uppfattade jag honom lite grann som en pajas som flamsade i media när konkurrenter som Jonas Birgersson satt på kontoret och jobbade istället.


Jag minns särskilt en intervju Staël von Holstein gjorde med en amerikansk journalist. För att visa sin poäng gjorde han en fotbollsliknelse: ”People don't want to watch division four, they want to watch Allsvenskan!” Jag gissar att journalisten (från ett land där fotboll spelas med händerna) inte riktigt hade koll på vad ”ååålswenskan” innebar, men han nickade och höll god min.

Att påstå att inkomstklyftor är av godo är en rätt förutsägbar ståndpunkt för denne man, men jag måste tillstå att han tänkt till här: ”Det är i den individuella genialiteten som världen förbättras, och så har det alltid varit. Shakespeare, Mozart, Picasso, Mahatma Gandhi, Nelson Mandela, Bill Gates, Niklas Adalberth, Daniel Ek med flera. Geniet som tar plats, loket som drar vagnarna.” Jag undrar om han tjuvkikat i min blogg, närmare bestämt här.

Vare sig vi gillar ovannämnda, eller mina exempel Musk och Branson är det svårt att blunda för deras betydelse. De som skriker efter mer välfärd måste förstå att dessa kräver skatteintäkter och då inte inkomstbeskattning av statliga tjänster. Hur viktigt det än är med lärare, läkare, poliser och byråkrater måste systemet tillföras pengar utifrån för att det ska gå ihop. Utan entreprenörer och företagare – ingen välfärd.


Ännu en pinne in i jordgetingboet: ”Ökade inkomstklyftor är i och för sig bara ett problem för den avundsjuke och late, för så länge alla får det bättre gör det väl inget att en handfull får det extremt bra, eller?” Den gamla marxistiska käpphästen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är nog bra i teorin, men man måste ge människor mer morot än så om de ska ta risker som kan beröva dem alla sina pengar och fritid i åratal.

Att någon annan har det bättre är bara ett problem ifall man gör det till det. Sen är ju inkomster bara en parameter för ekonomiskt välstånd. Jag känner massor med människor som tjänar mycket mer än jag någonsin gjort, men som ändå har svårt att få ihop det i slutet av månaden. Personliga prioriteringar! Och som Staël von Holstein skriver: ”Livet kommer att bli vad du gör det till… om du gör något.

18 kommentarer:

  1. Bra talat! Sverige har snabbt utvecklats till ett land där bidrag ses som någon form av "lösning". Verkligheten är dock den att bidrag skapar människor som ser sig som offer för omständigheterna. Offer som själva inte kan förbättra sitt liv. Inget kunde vara mer skadligt varken för den enskilde eller för samhället på lång sikt. Bidrag skapar segregation, inte integration. Bidragskulten i Sverige måste upphöra, tänk på det år 2018.
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att göra människor beroende är motsatsen till godhet. Fast jag vet inte vad jag ska göra med den insikten just 2018, rösta på något av ett tiotal ganska lika partier? Nej tack, jag avstår.

      Radera
    2. Kom igen nu, Micke. Det är väl vädigt tydligt vilken sida som är pro-bidragssamhälle och vilken som inte är det? :)

      Radera
    3. Det har du rätt i. Å andra sidan är den sida som är minst pro-bidragssamhälle mest pro-landets-värsta-bidragstagare-alltså-kungen och som demokrat kan jag omöjligt stödja monarki.

      Radera
    4. Hehe, du får starta ett eget parti, det är enda möjligheten antar jag :)

      Radera
    5. Nej, jag kan också välja att gnälla på alla partier utan att göra ett skit själv :-).

      Radera
  2. Väl talat. Om det inte finns några att vinna på att anstränga sig och ta risker kommer det inte att gå särskilt bra för samhället. Skatteintäkter ska som sagt komma någonstans ifrån.

    Men när man pratar om varför det är bra med företag i landet blir det lätt att man stirrar sig blind på skatteintäkterna. Den största nyttan med ett bra företagsklimat är att handel skapar välstånd och tack vare företag har vi ett överflöd istället för att allihop arbeta som bönder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast även det handlar ju om skatteintäkter: på de anställdas löner, för underleverantörer, moms på företagets produkter/tjänster osv.

      Radera
    2. Det handlar inte om skatteintäkter så mycket som det handlar om att enskilda aktörer kan specialisera sig på att till exempel tillverka läkemedel eller programmera hemsidor, så kan var och en göra det man är bäst på och byta varor och tjänster med varandra. Vi hade knappast haft läkemedel och hemsidor om alla hade varit upptagna med att odla sina egna grönsaker och föda upp sitt eget kött. Det känner du såklart till men det är värt att tänka på i debatten. Men absolut, fler företag ger ökade skatteintäkter.

      Radera
    3. Jaja, alla människor har inte förutsättning att bli världskända entreprenörer, och det skulle bli ett bra värdelöst samhälle ifall alla var konsertpianister :-). Och för att vara tydlig - självklart behöver samhället skattebetalda samhällsfunktioner, men det ger inte pengar på plussidan.

      Radera
  3. Precis som Miljonär innan 30 beskriver i sin bok är det yttersta vanligt att många med högre löner också väljer att öka kostnaderna. Jag gjorde det själv, tills jag började med privatekonomi och sparande. Fick mig att fundera vad jag egentligen håller på med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har aldrig fattat det där. Det låter ju logiskt att man tar ut svängarna när man kan, men jag har aldrig gjort det. Jag är lika snål oavsett och undrar om jag inte skulle leta extrapriser även om jag vore miljardär.

      Radera
    2. Visst är det väl Warren som fortfarande försöker ta den billigare frukosten på Donken innan han far till jobbet? :) Känns ju som nödvändigt. Å andra sidan är varje krona starten på en miljon...

      Radera
    3. Bra exempel! Rimligtvis är han och nästkommande tre generationer ekonomiskt oberoende vad som än händer. Att spara ett par dollar gör ingen som helst skillnad för honom, men han är oförmögen (pun intended) att låta bli.

      Radera
  4. Precis! Det är vad man gör det till! 👌🏻
    /Aktieflickvännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det går bra brukar jag tänka så. När det går dåligt vill jag också hitta någon annan att skylla på, men det är sällan särskilt kreativt.

      Radera
  5. Ojämlikhet kan accepteras så länge den är rättvis, den orättvisa ojämlikheten är oacceptabel. Problemet är väl att vissa tycker att ojämlikhet som gynnar dem är bra, men när den inte gör det är den dålig.
    Nästa problem är att ojämlikhet tenderar att föda sig själv - de som kan ge sina barn goda förutsättningar gör det. Men deras strävan kan även förneka andra samma möjlighet. Exempel: så länge den allmänna skolan/sjukvården är bra eller för all del bäst, är det inte ett problem att det finns privata alternativ. Det är när de privata alternativen tränger undan som problemet uppstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är rättvis ojämlikhet? Jag trodde själva grejen med ojämlikhet var att den var orättvis. Min definition av jämlikhet är att alla ska ges samma möjligheter. Det betyder inte att alla kommer att bli miljardärer eller ens välutbildade, men så länge det inte finns regler som hindrar vissa från att bli det finns möjligheten. Sedan gör vi individuella val, en del bättre än andra.

      Radera