söndag 30 september 2018

Fattigföretagare

Swedbank har räknat ut att företagare är överrepresenterade bland fattigpensionärer. Det finns säkert flera anledningar till det. Företagare med enskild firma ansvarar till stor del själva för att det ska finnas pensionskapital och det kan vara svårt att göra månatliga insättningar när man inte har en aning om nästkommande månads inkomster.

Jag har ingen tjänstepension (jo, typ 100 kr som inte fylls på och som ett bra börsår kan gå upp fem spänn) och ingen privat pensionsförsäkring. Men jag vill vara tydlig med att jag inte virkar på en offerkofta här. Trots att jag på pappret tillhör de 23 procent av Sveriges företagare som inte sparar öronmärkt till sin pension sparar jag både pengar och har tänkt tanken att någon gång sluta jobba.


Så om vi skulle börja med att bena ut begreppen lite. För att få titulera sig fattigpensionär (det är kanske inget att stå efter egentligen...) får man tjäna max 60 procent av medianvärdet för landets befolkning. Det har EU bestämt. 2017 var det 12100 kr netto. Så mycket har jag i princip aldrig gjort av med, oavsett inkomst.

Dessutom noterar jag att det alltså bara handlar inkomst, inte om kapital. Om jag äger tre miljarder men bara har 10000 kr i pension blir jag fattigpensionär. Inte ens EU kan väl vara så trångsynta att de utgår ifrån att människor som levt och arbetat ett helt liv inte har någonting av värde den dag de slutar jobba?


För att slippa bli ”fattigpensionär” föreslår Swedbank att man ska ta ut lön ur sitt företag, så att man samlar pension. Att ta ut lön man inte behöver låter ungefär lika genomtänkt som att jobba med enda syfte att få semester.

Nästa förslag: ”Lås en del av ditt sparande för din framtida pension.” Nej tack, jag är vuxen! Ja, men vad är det med alla ekonomiska rådgivare som utgår ifrån att pengar bränns så fort man kommer åt dem? Var man tvungen att floppa i marshmallowtestet för att få jobb på bank?

Så för att sammanfatta det. Trots att jag antagligen är precis den person banker och kvällstidningar vill skrämma till ett organiserat pensionssparande tänker jag inte göra det. Min beredskap är god.

24 kommentarer:

  1. Ja många företagare har tuffare villkor och mer osäkerhet än tillsvidareanställda låglönearbetare. Tyvärr har företagande blivit lite av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där det finns många entreprenörer som uppmuntrar människor som står utanför arbetsmarknaden att starta företag. Missförstå mig inte, det är bra att fler företag startas men i många av dessa fallen fanns det en anledning till att de stod utanför arbetsmarknaden som också innebär att de kan ha svårare att framgångsrikt driva ett företag. Finns tragiska historier om individer som med startup-stöd öppnat, eller i värsta fall köpt, företag på redan överetablerade marknader där de knappt bär sig. Inom ett par år är företaget stängt och entreprenören som startade det sitter i en än knivigare sits. Fortfarande arbetslös men med skulder. Den som vinner på detta är jobbcoachen som avlönas för det hela och statens arbetslöshetsstatistik i det korta perspektivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer säkert, men du missar helt att nämna den enskilde individens egna ansvar. Jag tror inte (för då vore det riktigt illa) att en arbetslös riskerar att tappa sin försörjning om han väljer att inte starta eget. På börsen brukar man ju säga att man ska köpa det man förstår. Det borde verkligen gälla även om man ska köpa/starta ett helt företag och ha hela sin utkomst därifrån.

      Radera
    2. Förstår hur du menar. Och självklart har individen ett ansvar. Vad jag vänder mig emot är entreprenörscoacher som lurar arbetslösa att starta företag med stor personlig risk där en mer seriös entreprenörscoach borde kunna se att affärsplanen håller. Ville bara lägga till det perspektivet till ditt inlägg.

      Radera
    3. Och så kan det absolut vara. Jag har lyckligtvis aldrig kommit i kontakt med entreprenörscoacher. Det låter som en yrkesgrupp man klarar sig utan :-).

      Radera
  2. Haha, kul inlägg. Vi kan nog vara 100 % säkra på att det här utgår ifrån att folk har inga eller väldigt små besparingar samt har liten eller ingen förmåga att tänka ekonomiskt längre än till nästa månadslön.

    Vi, eller de flesta som läser den här och liknande bloggar, är lite av en avart i samhället. Att ha som mål att leva på mindre än man tjänar, skapa passiva inkomster etcetera är något knappast är något som sorterar under det normala.

    Man får ju vara glad som folk har lite buffert för att klara sig de kommande månaderna.

    Så ja, du kan nog utgå från att man förutsätter att det som trillar in på transaktionskontot är slut när månaden är slut, eller tidigare ;-)

    Trots att Sverige ligger rätt högt i ackumulerade tillgångar så pratar vi om medianvärden på mellan 50-100K för en typisk sparare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Du verkar ha rätt i det. Ingen som var med på den tiden glömmer väl hur utskrattad och utskälld Anne Wibble blev när hon hade fräckheten att rekommendera folk att skaffa ett anständigt buffertsparande, och befolkningen i stort har knappast blivit mer långsiktiga och planerande sedan dess.

      Radera
    2. Ja, vad rätt hon hade Wibble. Hon skulle nog vända sig i sin grav om hon såg dagens Folkpartistter, förlåt Liberaler. Tänk vad sjukt att folk skrattade åt en årslön i buffert. Det är ju egentligen ingenting, i det fall saker går snett i livet. Och det är något alla har möjlighet att spara ihop tämligen snabbt.
      Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

      Radera
    3. Idag hade nog folk blivit lite kränkta också :-). Men rätt hade hon haft ändå.

      Radera
  3. Håller med helt. Har varit företagare i 25 år, tänker sluta nästa vår, kör 4%regeln lever lika snålt som alltid, köper tid för pengarna, har aldrig haft en pensionsförsäkring och har således sluppit försörja inkompetenta bankkamrerer med mina provisioner, har dessutom aldrig förbrukat mer pengar på konsumtion än vad nivån är för en fattigpensionär enligt dagens måttstock. Lever enligt mitt tycke ett liv utan avsaknad av något, men vi är ju alla olika. Minns morfars ( född1897) valspråk: Själv är bäste dräng, småföretagare hela livet tills han dog knall och fall 80 år gammal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra att fler företagare klarar av att spara själva utan att låsa pengarna.

      Radera
  4. Men vänsterpartiet säger att alla företagare suger ut de anställda, fifflar med skatten, för svarta pengar utomlands, ja företagsägare är jätterika och ska först och främst beskattas mycket hårdare och i förlängningen ska sådan verksamhet övergå till staten för att uppnå jämlikhet. Det är på så sätt det bästa samhället uppnås. Menar du att Vänsterpartiet ljuger?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om Vänsterpartiet har sagt allt det där, men jag får också en känsla av att de ser företagare som en ond icke-mänsklig livsform.

      Enda sättet att få "perfekt" jämlikhet är att ingen har något. Förutsatt att målet är att alla ska han samma resultat, inte samma möjligheter.

      Radera
  5. Man kan se lite olika på vilken företagsform man driver sin verksamhet i.Jag har varit företagare i hela mitt liv och i AB form.Lyckligtvis i en bransch som varit god och har därmed hela tiden satt av 35% av lönen (max avdragsgillt) sedan start.Alternativet är ju att öka sitt löneuttag rejält med därtill hörande kostnader för att spara.Pensionerade mig vid 59 då jag hade mångmiljonbelopp på tjänstepensionskapital,alltid varit rätt sparsam utan att vara snål dvs. köper det jag behöver.Flera av mina gelikar har bränt pengar hela tiden på nya bilar,båtar och krogliv och dom har inte tänkt längre än näsan räcker och får nu svårt att klara sig på dom fickpengar man får i allmän pension.Jag menar det är inte fel att pensionsspara utifrån vilka förutsättningar man har

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, särskilt för företagare har det ju åtminstone funnits fördelar med att pensionsspara. Det jag vänder mig emot är tanken att det skulle vara det enda sättet, och att pengarna som någon slags naturlag försvinner om de inte låses fast.

      Radera
  6. Vänsterpartiet talar alltid sanning. Bättre att solidariskt dela fattigdom än att någon blir rik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan man också säga. Jag minns när en kompis gick till deras valstuga och ställde frågor om företagande. Varje gång hon sa att hon skulle starta eget sköt vänsterpartisten in "Det ska du inte behöva". Hur många gånger hon än försäkrade det kunde han inte få in i skallen att hon faktiskt VILLE bli företagare.

      Radera
  7. Rätt säker på att jag läst någon artikel en gång om en äldre dam som levde på en jättelåg pension och beklagade sig över att hon behövde sälja av sina fonder för att kunna leva ett drägligt liv... Har för mig hon tyckte det var tråkigt då hennes barn inte kunde ärva dessa fonder då. Så finns folk som utgår från att man inte ska röra sitt kapital. Kan för övrigt varit du som länkade denna artikel när det begav sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte omöjligt. Lät annars som Anita Lindblom som livet drabbat så hårt att hon ett tag inte var säker på att kunna ha kvar både sin villa på Rivieran och sitt slott i Schweiz :-).

      Radera
    2. Fast där snackar vi ju rejäla problem. Både Schweiz och Rivieran är ju fantastiskt vackra platser och behöva välja kan väl knappast klassas som drägligt? ;-)

      Radera
    3. Haha, sant! Och inte kunde hon förväntas arbeta för det. Royalties från hennes insats i Rännstensungar 1974 borde ju räcka :-).

      Radera
  8. Jag skulle gissa att just gruppen företagare knappast är landets minst ekonomiskt kunniga eller begåvade, eller de som har störst beroende av staten. Det där måste bara vara en rejäl överdrift.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Begåvning och kunnighet kan diskuteras, men störst beroende av staten har vi definitivt inte. Det vore en omöjlighet med dagens lagar och regler.

      Radera
  9. Bra inlägg!
    Har själv ett AB där jag gör precis tvärt emot alla andra (iaf de jag känner till)
    Har räknat ut hur mycket jag i snitt behöver till räkningar varje månad. Inte mycket!
    Tar ut den summan i lön.
    Tjänstepension hoppar även jag.
    Varför acceptera att låsa fast kapitalet?
    Just nu jobbar jag ca 15-20 tim i veckan debiterbart, resten av ev arbetslust läggs på förädling av fastighet som ska hyras ut.
    Konsumtion existerar knappt för mig förutom mat, bostad och investering både privat och i företaget.
    Många förstår sig inte på min livsstil.
    Minimalistkapitalist är klockrent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra! Det fiffiga är att de inte behöver förstå dina val eftersom det är ditt liv :-).

      Och nej, att låsa kapitalet tror jag bara är vettigt ifall alternativet är att man bränner pengarna. Fast är det så illa (och det är det säkert för många) tycker jag att man får jobba på sin självbehärskning istället för att anpassa livet till att man är oförmögen att ställa upp och följa enkla regler.

      Radera