torsdag 26 november 2020

Ännu ett friskoledrev

Den senaste tiden har det blossat upp en ny friskoledebatt. Kritikerna stör sig på att (en del) friskolor tjänar pengar som de delar ut till sina aktieägare. Pengar som de kommunala skolorna skulle kunna använda till jättebra grejer.

Eller inte. För ett år sedan skrev jag ett inlägg jag fortfarande är nöjd med där jag ifrågasätter om kommuner verkligen ska driva skolor. Hur populära och funktionella friskolorna än blir är det ju alltid dessa som ifrågasätts. Inte de kommunala trots att många av dem inte tycks få till bra undervisning och trygga miljöer hur mycket pengar man än ger dem.


Håltimme.

Jag säger inte att alla friskolor är bra och att alla kommunala är skit, men det faktum att många väljer friskolor är väl ett bevis så gott som något på att de fyller en funktion? Och, som vanligt, att fria marknadsaktörer kan gå med vinst rör mig inte i ryggen så länge vi får valuta för skattepengarna.

Och varför är det bara undervisnings- och vårdföretagen som är ett problem? Friskolekritikerna stör sig sällan eller aldrig på de som tjänar pengar på att bygga skolor eller trycka skolböcker. Eller Sodexo, det multinationella företaget med miljardvinst som tillhandahåller mat och städning i offentliga lokaler. Aldrig ett ont ord om dessa, vilket gör det lätt att tro att det är valfriheten i sig som skaver.


Stoppa valfriheten (krystat bildval, jag vet)!

Vänsterns ”lösningar” består i ett fortsatt förbud mot hemskolning samt att vid varje givet tillfälle rycka undan fötterna för de privata friskolorna. Blir inte blandningen av elever bra (enligt politikernas bedömning) ska man tvinga fram en bättre genom att bussa runt elever till skolor längre bort, som barnen och deras föräldrar inte valt. Vidare ska den obligatoriska skolan starta redan vid fem års ålder. Snart är det dags att tala klarspråk: Dina barn är inte dina barn, du lånar dem av staten.

37 kommentarer:

  1. Jag instämmer i allt det du säger, och jag blossade upp särskilt mycket efter att ha läst ditt sista stycke. Det gäller förbud mot hemskolningen och nu senast förslag till obligatorisk förskola för barn från fem år.

    Vänta ni bara! Efter att femårs-kravet implementerats så kommer det efter några år ett förslag om att fyraåringarna ska inställas på precis samma sätt!

    Detta är känsligt för mig, för jag är extremt rädd för hur valfriheten stryps undan för undan gällande dessa krav. Själva kommunala skolor är även i vissa fall väldigt söndertrasade.
    Det finns ingen lösning i detta,Sparo, mer än att flytta utomlands. Säg gärna emot mig!

    Tack för en utomordentligt bra blogg tillsammans med Frihetsmaskinens blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag känner inte till något land där socialister dragit i bromsen och sagt att "nu är det tillräckligt socialistiskt". När en valfrihet är strypt jobbar man istället oförtrutet vidare med nästa.

      Radera
  2. Bra inlägg som vanligt Sparo. Kärnan i allt kommunisterna gör är att ta bort valfrihet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ibland är det underhållande att lyssna på deras krumbukter för att dölja att det är valfriheten det handlar om. Istället skyller man på orättvisor, att pengarna inte fördelas lika eller att vissa får ett sämre utgångsläge.

      Radera
  3. Men om valfriheten inte fungerar? Det finns många barn som börjar i första klass utan att kunna tala svenska då föräldrarna inte vare sig talar svenska hemma eller har låtit barnen gå på någon förskola. Lärarna i första klass ska alltså börja med att först lära dessa barn svenska, och sedan, efter ett år eller två, börja med den övriga undervisningen? De barnen är ju körda från början, och de andra barnen i klassen, som kan tala svenska, blir ju också lidande då lärarna inte hinner med. En utmärkt grund för mer kaoz i vårt samhälle.

    Jag tycker att ett femårskrav är bra, det är att visa respekt för barnen så att de inte hamnar utanför samhället redan första dagen i skolan. Kan man inte språket måste man lära sig det innan man börjar första klass.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du beskriver är helt klart ett problem, men inte är det väl valfriheten som fallerar? Åtminstone inte den allmänna. I det fallet kan jag se behov för specialklasser där man prioriterar just svenskan så att eleverna efter en tid kan slussas ut i vanliga klasser och ta till sig normal undervisning.

      Om det fortfarande (och det gör det garanterat) elever som inte tar till sig svenskan om alla börjar skolan när de är 5, vad gör man då - börjar vid 3? Eller skjuter fram "ettan" till tio års ålder så att alla elever först får gå fem års förskola?

      Radera
    2. "Om det fortfarande finns" skulle det stå där. Jag får skylla på att jag gått i den svenska skolan.

      Radera
    3. Till Wien-Lars. Jag tycker du resonerar fel utifrån att en viss grupp inte kan svenska och därmed inte kan språket.

      För att fastställa hur stor gruppen är: Det är en liten grupp i sammantaget utifrån hela årskullen som inte kan svenska. Det förutsätter också att gruppen kommit direkt från ett annat land eller levt i Sverige, men ändå inte lärt sig svenska.

      Varför ska man då börja tillämpa en lag som omfattar ALLA femåringar bara för att lyfta en minoritet i minoriteten? Typiskt socialistiskt kollektivt strafftänkande om jag får vara lite hård :)

      Radera
    4. Håller med i stort, men "liten grupp i sammantaget utifrån hela årskullen" kan diskuteras. Kanske utslaget på hela landet, men lokalt kan det gälla merparten:
      https://www.svt.se/nyheter/inrikes/halften-av-sexaringarna-pratar-for-dalig-svenska

      Radera
    5. När min dotter började första klass (hon går i fyran ny) så var hon en av 9 elever i klassen som kunde alla bokstäver i alfabetet och 1 av 3 som kunde stava sitt namn... Så att säga att det är en liten grupp är fel. Däremot vet jag inte om obligatorisk skola 1 år till är rätt väg.

      Btw, dom var över 25 elever i ettan. Så ingen liten klass

      Radera
    6. 1 av 3 som kunde stava sitt eget namn - wow! Nu är det ett tag sedan jag själv gick i första klass, men mitt minne är att åtminstone hälften kunde läsa och skriva när vi började.

      Radera
    7. Mitt minne är att klart färre än en tredjedel kunde läsa och skriva. Men alla förstod och kunde tala svenska. Fungerar den muntliga kommunikationen bör ju undervisning kunna fungera normalt. Gissar jag som inte är lärare.

      Radera
    8. Det vore faktiskt intressant att veta hur våra minnen matchar verkligheten här, men det lär vi väl inte få svar på. Och för dagens skola spelar det heller ingen roll. Jag avundas ingen lärare, vare sig i kommunal eller fri skola.

      Radera
    9. Hur kan någon påstå att "det är en liten grupp" det rör sig om? När vi andra vet att parallellsamhället i Sverige idag är så stort så att vi talar om miljontals individer? Individer som överhuvudtaget inte alls vill integrera sig i Sverige eller samhället. De vill leva som tidigare, fast bättre och försörjt på bidrag. För att tillfredsställa denna grupps krav så ar S ordnat det så pass väl att man har förfalskat även arbetslöshetssiffror (någon timmes jobb i veckan och du räknas inte som arbetslös trots att du inte försörjer dig själv). I gengäld så tror sig S och vp säkra makten med deras röster. Allt förutsatt att inte skattebetalarna tröttnar och lämnar landet vill säga.
      Mvh investera-pengar.blogspot.com

      Radera
    10. Hur negativ jag än kan känna mig ibland är det alltid en tröst att veta att du ser än mer nattsvart på allt ;-)

      Radera
    11. Nja, jag brukar snarare se mig som en optimist rent generellt i livet. Fast jag är pessimistisk realist inför dagens Sverige. Det viktiga är ju dock att det är inte jag som är beroende av Sverige, utan tvärtom.

      Radera
    12. Det var ett mer optimistiskt sätt att se på det. Kanske finns det hopp för dig med :)

      Radera
    13. Alla mina syskon har kunnat skriva o läsa innan skolan (födda mellan 73-90). Jag ser det som en självklarhet i samhället, att kunna göra sig förstådd, och därav lärde vi våra barn tidigt värdet av läsa o skriva, men även matte.

      Dock har jag tappat tron på svenska skolsystemet i grund, men även Sverige i stort. Så jag uppfostrar barnen till att aldrig förlita sig på staten om dom någon gång skulle hamna i knipa (jag har gjort det 2 gånger, och båda gångerna har staten bitit mig i röven)

      Radera
    14. Även om språket och matten är viktigt kan det vara det sistnämnda som är den viktigaste kunskapen du kan ge dem.

      Radera
  4. Det är klart att det ska finnas valfrihet, det är ju valfrihet att välja just kommunala skolor när det endast finns kommunala skolor, heja vp och mp!
    Eller som vänsterpartisten nyligen uttryckte det:
    "Vi kanske står för det folk borde tycka, men vi har svårt att få dem att tycka det, säger Andreas Trygg"

    Som tex att allt privat ägande ska konfiskeras av staten, seså lämna över din iPhone till närmaste vänsterpartist du ser, ta dig dina kläder och var naken samt överlämna dina privata tankar/åsikter till samma parti, omedelbart, annars är du faktiskt en demokratimotståndare och kom ihåg: silence is violence och sådant är med absolut tvång nödvändigt att nedkämpa med fysiskt våld.
    Oooh vänsterpartiet, ni är fantastiska, vilken drömvärld ni förespråkar! Den vill vi ha, nu!, nu! nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det roliga är att även om det bara går att välja kommunala skolor kommer SVT fortfarande hitta nöjda föräldrar att intervjua, som kommer hävda just detta, att det visst är valfrihet.

      Ordet demokratimotståndare är fantastiskt i och med att det nästan alltid används av de som vill demontera det som finns kvar av demokrati. På så vis blir det nästan dummare än klimatförnekare som brukar betyda "Jag tror att du tycker fel, men jag har inga argument så jag använder epitet istället".

      Radera
  5. Skolan har en mängd problem som politiker i all sin vishet har varit med och skapat. Den migration som Miljöpartiet och många andra framhåller som Sveriges räddning, skapar ett kaos utan dess like i många kommunala skolor. Att de kommunala skolorna är sämre beror ofta på att det är sämre elever som skapar kaos och otrygghet för varandra, snarare än att det är pedagoger, läromaterial eller byggnader som är dåliga. När det blir alldeles för mångkulturellt i en skola väljer man att lägga ner den skolan för att sprida ut prob, förlåt, mångkulturen på näraliggande skolor. Friskolornas USP har många gånger varit att de är relativt fredade från kaoselever, undantaget möjligen Engelska skolan.

    Sedan har ju lagar och regler gjort så att lärarna är helt bakbundna vad gäller att stävja kaoset. https://www.expressen.se/nyheter/stokig-elev-lyftes-ut-ur-klassrum-fick-25000/
    Naturligtvis stänger man inte av stökiga elever och sätter dem i specialskolor där de bara kan skapa kaos för andra kaoselever utan de får härja fritt bland skötsamma elever.
    Recept för kaos:
    1 Fyll på med kaosbenägna elever.
    2 Förbjud lärare att stävja kaoset.
    3 Förhindra förflyttning av kaosbenägna elever till specialskolor.
    4 Lägg ner skolan när det blivit så mycket kaos att det är totalt ohållbart. Sprid sedan ut dessa på andra skolor och börja om på steg 1 ovan.

    Ett annat problem som faktiskt beror på friskolor och deras konkurrens sinsemellan och med kommunala skolor, är att skolorna betalar sina kunder med oförtjänt höga betyg. Skolornas meritpoäng stiger stadigt trots att PISA-resultaten faller. Här är friskolor faktiskt ofta skyliga till att driva på glädjebetyg. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/Rxw2qd/ny-rapport-engelska-skolan-i-topp-nar-det-galler-gladjebetyg

    Det här gör att betygen blir ett dåligt urvalsinstrument till högskolan eller för anställningar också för den delen. Vi bör inte privatisera antagningen till högre utbildningar på det sätt som skett.

    /Surgubben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att mängder av svenska föräldrar i ett område plötsligt väljer att sätta sina barn i en Montessoriskola beror knappast på att de som kollektiv känner ett behov av skolgång i en ny pedagogik utan på att de inte vill att deras barn ska komma hem från skolan och prata bruten svenska. Ingen ärlig människa kan klandra dem.

      Och det där med att stökiga elever inte ens får lyftas ut när de stör undervisningen är bedrövligt. Inte minst för att det diskuterades redan på när jag gick i skolan, och exakt ingenting tycks ha hänt sedan dess.

      Samma sak med betygssättningen. Vilken skala man än har tycks man behålla problemet av att inte kunna sätta rättvisa betyg. Det borde inte vara så himla svårt att definiera vad som krävs för varje betyg i skalan.

      Radera
  6. Jag visste inte om jag skulle skratta eller känna en oro när jag läste sista mening som du skrev: ” Dina barn är inte dina barn, du lånar dem av staten”, för det känns som att vi går mer och mer åt det hållet.

    Regeringen vill att vi ska yngla av oss och få barn och lyckas inte föräldrarna att uppfostra barnen till goda socialdemokrater så ordar skolan det åt dig, skrämmande säger jag bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns absolut som att vi är på väg åt det hållet och jag lyckas inte skratta trots att jag är barnlös. Vore jag förälder hade jag varit livrädd.

      Radera
  7. Den kommunala skolan ska vara så bra att ingen ska vilja välja en privat skola. Men en hel del kommunala skolor är dåliga, oorganiserade, stökiga, och allmänt nedgångna. Det är ett underbetyg till varje kommunal rektor att få konkurrens av privata skolor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite av ett underbetyg är det, men jag ser det också som helt naturligt att olika barn vill ha olika skolor. Men visst, jag gick i kommunala skolor som funkade sådär. Hade jag haft barn på väg mot skolålder hade friskolor varit mitt första alternativ idag.

      Radera
  8. Viktigt ämne. Typ det viktigaste som finns. Barn och skola. Om jag hade något tvivel gällande friskolors existensberättigande innan den praktiska erfarenheten så är det borta nu. Erfarenheten av att ha ett barn med större funktionella utmaningar först i kommunal grundskola och sen byta över till en friskola med bra rykte. Vilken skillnad - kvalitén på lärare, kvalitet på ledning, inte minst rektor , struktur men kanske mest - en genuin vilja att försöka hjälpa, förstå och anpassa hela läroplanen. Jag var rädd att denna skola skulle vara för fyrkantig och bra endast för de som passar in i mallen, men faktum är att de har visat en väldigt fin förmåga att just anpassa och försöka tänka utanför den vanliga planen.

    Självklart kan de inte trolla - problemen finns fortfarande där i hög grad - men en djup vilja att försöka hjälpa finns där, till skillnad från den kommunala skolan. Det är värt allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra att ni hittat rätt! Jag har ju inte barn vare sig i friskola eller kommunal dito, men jag känner inte heller igen mig i bilden som ofta förmedlas av att pengatörstande riskkapitalister vaskar fram de enklaste barnen.

      Min närmaste skola är en friskola som både har förberedelseklasser för invandrarelever och särskoleklasser för elever som är lite mer tidskrävande än snittet, alltså de barn man brukar säga att friskolorna skyr som pesten.

      Radera
  9. tack, ja, nu är ju detta ett enskilt fall, men just det här man man inser att vårt barn drar mer resurser men att man inte känner att det är ett ständigt problem - det är väldigt skönt.

    I kommunala skolan kände man det varje vecka, inte minst direkt av rektorn..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Världen är full av enskilda fall. Det är det jag upplever att kommunal verksamhet inte alltid greppar. För friskolor (och privata vårdinrättningar) är det däremot just individuellt bemötande och individuella lösningar man lever på. För det krävs engagemang, som för all del även går att hitta i kommunal verksamhet, men jag tror att det kräver mer tur där.

      Radera
  10. Vi har barn i ettan och tvåan i en känd friskola med en mycket stor andel barn med utländsk bakgrund. De flesta i ettan kan läsa redan när de börjar och alla kan definitivt skriva sina namn. Stökiga barn hämtas snabbt ur klassrummet om de inte lugnar sig och får fortsätta i annan miljö. De barn som sköter sig/bättrar sig belönas på olika sätt och detta har fått de flesta som var stökiga i början att lugna ner sig och trivas bra i klassen nu efter ett par månader. Självklart är det beroende av vilken klasslärare man har men skolans regler och struktur spelar minst lika stor roll. På denna skola förväntas inte lärarna ta tag i stökiga elever under lektionstid utan det finns speciallärare att ringa. De första månaderna i mitt ena barns klass var stökiga och då såg skolan till att de var upp till tre vuxna i klassrummet. I mitt andra barns klass fick det stökigaste barnet omgående en stödlärare som är med honom under dagen. Sammantaget är vår uppfattning av just denna skolan att den fungerar bra. Våra barn gick dock förskoleklassen på en annan välkänd friskola och där saknades det helt struktur och ledningen syntes inte till. Här var det kaos på raster och i klassrummet och barn som tidigare varit lugna blev efter ett tag ganska vilda. Så det skiljer sig väldigt från en skola till en annan. Och alla jag känner som valt friskola har gjort det pga att närmsta kommunala skola har mycket dåligt rykte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där saboterade du ett par friskolefördomar: att det visst finns stökiga barn där och att det visst finns resurser, stödlärare och speciallärare för att ta hand om dessa.

      Radera
  11. Oj, oj, det här kan man verkligen gå igång på. Min första tanke är det eviga förslaget om "bussningen". Av nån anledning tror många (politiker?) att lösningen på stök är att samla ihop barn på ena sidan E4:an och köra över dem till andra sidan E4:an. Vilka som ska "väljas" ut är höljt i dunkel. Glöm närhetsprincipen och att barnen ska ha gångavstånd, här ska skjutsas! Heja miljöpartiet!
    Nån som hört talas om begreppet "kuddbarn"? Det är de lugna eleverna, oftast flickor, som placeras mellan två stökiga elever (av nån anledning oftast pojkar) och så är det meningen att dessa lugna ska vara nån slags "hjälpfröknar" och hålla ordning på de andra. Resultatet brukar bli att de stökiga oftast fortsätter bråka med varandra ÖVER den lugna som sitter där klämd och försöker lära sig något.
    Kommer man att välja ut enskilda barn, hela klasser eller en hel skola som ska bussas varje dag? Blir det specialbeställda bussar eller kommer, i Stockholms fall, det vara SL som får inrätta nya busslinjer som går till exempel mellan Tensta och Skarpäng (det ligger i Täby)?

    Om det här blir verklighet så kommer den enda friskolan (i Stockholm) som accepteras av vänstermänniskor att överhopas av ansökningar. Jo, det finns faktiskt en skola som man även förr (då, på den tiden som alla skulle gå i den närmaste, kommunala skolan) fick söka till fast man inte bodde i närheten. En skola som kultureliten gillar trots att de har antagningsprov. Ja, just det, musikklasserna på Adolf Fredrik.

    Spargrisen
    (mina barn har alltid gått i den kommunala skolan, det har passat oss bra, men det hade lika gärna kunnat bli en friskola om läget och inriktningen varit avgörande).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bussningen är idiotisk av så många olika skäl, och det enda argumentet för tycks vara att man inte provat det. Jag har aldrig hört någon säga att det finns skäl att tro att det ska fungera.

      Klart att även de mest hårdnackade motståndarna accepterar någon friskola. För var ska annars DERAS barn gå?

      Radera