Norska banker

”Norge är jättedyrt”, sas det innan jag flyttade hit. När det gäller banker är det definitivt så. Jag tyckte att svenska banker är duktiga på att ta ut avgifter, men det är ingenting emot norska banker.

De tar avgifter för att betala räkningar, för att ta ut pengar, för att skicka pengar, för att ta emot pengar ... Ibland känns det som att det bästa är att göra ingenting för så fort man gör något kostar det så till den grad att det kommer att tömma kontot så att man snart inte längre har en ekonomi man kan göra något med, men då tar de väl ut en avgift för det också. När det kommer till bankkort ser det ofta ut så här:

Först får man betala för att få kortet. Om man sedan vill använda det också får man betala igen. Handla med det och betala 3 kr varje gång du drar kortet. Eller ta ut kontanter i bankomaten och betala 10 kr för det. Någon i kommentarsfältet tipsade om att det är avgiftsfritt att använda Sbankens kort. Det stämmer, men i gengäld är deras kort ännu dyrare att skaffa.

Det kan tyckas som rikemansgnäll att inte vilja betala 2-3 kronor för att betala räkningar eller betala med VISA-kort, men faktum är att det blir ganska mycket pengar när man summerar upp alla ”obetydliga” avgifter.

På plussidan ska sägas att norska banker finns. De har inte bara ett frågeformulär på hemsidan med svarstid på en vecka, som svenska banker. När något strulat eller jag har haft frågor har jag mejlat min kundrådgivare, som också har ett direktnummer. De har också ett kontor som inte kräver tidsbokning för att ens få kliva in. De har till och med kontanter! När jag hade problem med mitt konto i mobilbanken åkte jag helt enkelt dit och langade över mobilen till rådgivaren som fick det att funka. Avgiftsfritt (märkligt nog)!