Byta kylare

Ju nyare bil, desto mindre kan man göra. Unga människor med nya bilar kanske inte tror mig, men på 60-talet byggdes bilar på ett sätt som gjorde att det gick att fixa saker. Tändsystemet fanns längst upp på motorn, så att man enkelt kunde byta tändstift, tändkablar, rotor etc. Glödlampor, som ju också måste bytas ibland, gick att byta utan verktyg eller med hjälp av en skruvmejsel. Japp, ni hörde rätt. Man behövde alltså inte plocka bort grillen, batteriet, spolarvätskebehållaren och fyra plastkåpor.

Nog med gnäll. Även på 80-talsbilar går det att göra en del. 1988 hade Volvo valt att bygga kylare med innanmäte av plast och det säger sig självt att det inte håller i all evighet. Det gör väl inte plåtkylare heller, men då kan man åtminstone försöka. Hur som helst var plastkylaren på min 245:a trasig. På plussidan köper man en ny för en dryg tusenlapp och den går att byta.

Ny respektive gammal kylare.

I nederkant sitter den inte ens fast, så allt som behöver göras är att skruva loss den gamla i överkant, lyfta bort den, ställa ner den nya i samma spår och skruva fast den. Eller ja, inte riktigt allt, för det sitter ju två slangar i kylaren också, och så måste fläktkåpan och fläkten bort för att få loss kylaren.

Före-bilden.

Fläkten sitter med fyra bultar/muttrar som har en tendens att sitta fast och dessutom kan fläkten snurra när man vrider på dem, och allt som slinter försvinner så att man blir aaaarrrgggg!!!!

Nu är skiten borta.

När allt är loss ska processen göras åt andra hållet, men till slut är allt på plats. I med ny kylarvätska (vatten och rätt mängd glykol för att med marginal klara klimatet man befinner sig i). Och så klarar man ett par decennier till, åtminstone just på den delen av bilen.

Klart!