torsdag 3 februari 2022

”Jävla svikare!”

Yngre läsare, särskilt sådana som inte är intresserade av längdåkning, har kanske inte en aning om vem Bjørn Dæhlie är, och den här texten bygger lite på det. Enkelt uttryckt är han med 46 segrar i världscupen, åtta os-guld och nio vm-guld Norges Gunde Svan. Efter karriären som tog slut för drygt tjugo år sedan har han bl a skapat ett framgångsrikt klädmärke, så på det viset är han kanske Norges Björn Borg. Minus knarket då.


För ett par år sedan flyttade han till en kommun i Nordnorge som lockade med lägre förmögenhetsskatt, vilket retade en del norrmän, men nu har han bestämt sig för att flytta till Schweiz:

Vi har tenkt på dette i mange år, men det har ikke passet med hensyn til familie og jobb.

Vi er midt i 50-årene og har funnet ut at om vi skulle realisere vår plan om å bo i utlandet, så må det bli nå.

Jeg har blitt glad i Sveits og kjenner landet godt etter mange besøk med langrennslandslaget.

Jag hoppas verkligen att han bestämt sig för annars blir det nog att gå i landsflykt. Här är några av omdömena på Twitter (översatta till svenska så att det här inte blir en språkkurs):

Bjørn Dæhlie förr: Dra från Smirre och Ulvang i skidspåret. Bjørn Dæhlie nu: Dra från skatteverket och sitt medborgaransvar.

Få personer har fallit så mycket i min aktning som Bjørn Dæhlie. Att det går att vara så rik och så besatt av att slippa att betala sin andel av det allmänna.

Bjørn Dæhlie flyttar till utlandet. Kommer du köpa skatteflyktingens produkter?

Bjørn Dæhlie flaggar ut, og seglar samtidigt upp som en av de mest osympatiska genom tiderna. Hans lögn om att det äntligen passade att flytta utomlands toppar det hela.

Bjørn Dæhlie, dra åt helvete!

Här kommer lite fakta mitt i alla känslor. Dæhlie har vad jag vet inte gjort något olagligt i hela sitt liv och förutom att han representerat Norge otaliga gånger har han betalat mer skatt än nästan alla andra. Bara under år 2020 gick hans företag drygt 80 Mkr i vinst. Hur mycket moms hans försäljningen dragit in och hur mycket skatt hans anställda betalat vet jag inte. Hans personliga förmögenhet var 418 Mkr. Förutom förmögenhetsskatt, ska vi gissa att han betalade lite reavinstskatt där också?

Kort sagt, alla som tycker att han sviker genom att inte bidra till samhället och ondgör sig över att han kanske kommer komma tillbaka för att ta del av norsk åldringsvård kan nog vara lugna i att han är och alltid har varit en nettobidragsgivare till staten. Hur gammal och sjuk han än blir lär Norge gå i vinst på honom.

Men det är möjligt att han likt Leif Östling undrar vad fan han får för pengarna. Vore det så himla underligt? Det är också möjligt att han faktiskt i flera år har velat testa att bo i utlandet och att han är förtjust i Schweiz. Tanken svindlar...

34 kommentarer:

  1. Ja nånting säger mig att han har gjort mer för "det allmänna" än genomsnittsnorrmannen.

    Har själv börjat fundera mer och mer på en utlandsflytt om några år. Helst till nånstans där minusgrader är olagligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligtvis. Sedan kan han vara en obehaglig typ, det vet jag ingenting om, men att hacka på honom för bristande ansvar för samhället blir bra fånigt.

      Då kan jag nämna ett land som inte skulle funka. BRRR!!!

      Radera
  2. Obehaglig typ är han definitivt eftersom hade för vana att vinna över Torgny och de andra svenskarna i skidspåren. (Till er yngre läsare. Man KAN faktiskt heta Torgny även om namnet låter lite lustigt).

    Hans flyttplaner har jag ingenting alls emot. Förmögenhetsskatten är en viktig anledning till att jag själv inte flyttat till Norge. Schweiz är ett av de länder som faktiskt också har en förmögenhetsskatt så jag kan absolut köpa att det är väder och natur som lockar.

    Eller så är det affärsmöjligheterna. Gå upp på en alptopp och samla in luft och sälja för 150 Kr per flaska kan man ju inte göra överallt. https://www.swissbreeze.com/shop/

    /Surgubben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har för mig att Dæhlie sponsrar ett lopp i Schweiz så han har troligen mycket vänner och kontakter där, vilket ju också kan påverka valet. Svårare att välja ett land man inte har någon koppling till.

      En flaska luft - perfekt :)

      Radera
  3. Vilka gnällspikar. Han har högst troligen redan betalat mer i skatt än vad gnällspikarna kommer göra under hela sitt liv. Förmögenhetsskatt är ingen skatt utan ren konfiskering av redan skattade medel.

    Hoppas fler följer efter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, troligen gjorde han det bara under 2020.

      Rent egoistiskt hoppas jag inte att Norge töms på skattebetalare, företagsledare och entreprenörer, men förstår hur du menar. Det är en sak att lägga skatt på arbete, kapitalvinster och inköp, men att beskatta förmögenhet eller sånt som köpts för skattepengar, som fastigheter, bara för att de finns och bara för att man kan går absolut att kalla stöld.

      Radera
    2. Ja, det har jag inga problem med, tycker att det nästan har varit för gynnsam kapitalvinstbeskattning i Sverige sedan ISK/KF kom. Ett decennium med extremt bra börs och låg ensiffrig skatteprocent (om man gjort bra investeringar..). Skulle kännas helt OK med en höjning där.

      Radera
    3. Det blir det nog alldeles automatiskt med lite högre ränta (i kombination med sämre börs).

      Radera
  4. Den som först redogör för sitt eget höga bidrag till statens skattekista kastar första stenen. Jasså, det bidde inga stenar alls då?

    Jag tycker för övrigt han gör ett självklart val, för det är många som får nog när politrukerna gödslar med andras pengar på nästan enbart skit. Får man inget tillbaks så är det legaliserad stöld med skatt.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite så. Därmed inte sagt att människovärdet bygger på antal inbetalade skattekronor, men något märkligt med att de som högljuddast ropar vem som ska betala skatt och vart pengarna sedan ska gå sällan är de som bidrar mest, eller kanske alls.

      Radera
  5. Både håller med och inte. Nu satsar både Norge och Sverige stora summor på idrott och idrottsmän, deras verksamhet när de är unga är kraftigt subventionerade och diverse kommittéer och förbund för idrottsutövande är skattefinansierade till stor del.

    Mängder av norrmän åker skidor och åtnjuter dessa förmåner, de flesta blir inte Björn Daehlie och staten står till slut med en stor kostnad för deras subventionerade idrottande, några blir framgångsrika och att dessa stannar i landet och betalar av delar av sin och andras skuld som tack för att samhället satsar på dem är nog det som folk ondgör sig över. Man kan alltså inte helt se Daehlie som sin egen lyckas smed.

    Med det sagt så tycker jag skattefinansieringen kan upphöra som steg ett och så får Daehlie och andra finansiera sin egen framgång med hjälp av släkt, sponsorer eller mecenater som på ett eller annat sätt vill ha återbetalning på sin investering, precis som staten och befolkningen vill i nuvarande system.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle staten har en bit i framgångsrikas framgång? Det var den grövsta fantasi jag hört. Däremot speglar de sig mycket gärna i glansen av andras framgång.

      Radera
    2. Nu är väl förvisso längdåkning inte en av de allra dyraste sporterna, och det är ju inte så att de skidspår organiserade juniorer och elitidrottsmän använder är reserverade för dem.

      Men jag håller med om att idrottsmän som åtnjutit samhällets hjälp att bli bra på sin sport och kunnat tjäna pengar också ska vara med och bidra på samma sätt som företagsledare m fl. Fast det måste finnas en gräns när man inte längre är betalningsskyldig. Dæhlie måste på egen hand ha betalat hundratals miljoner i skatt. Lägg därtill alla skattepengar han bidragit till indirekt så snackar vi kanske miljarder. Om han vid 54 års ålder vill flytta till Schweiz är han inte i första hand en skattesmitare som förtjänar att dö.

      Radera
    3. Ja varför skulle de inte ha det, hela skattesystemet bygger på att man tar av de rikas framgång. Dock bygger det på att man fått något av staten från första början och det har de flesta fått i dagens system. De mest framgångsrika får då också betala tillbaka mest.

      För egen del ser jag helst att staten far åt skogen och slutar erbjuda befolkningen en massa skit de flesta aldrig bett om. Således ska de sluta finansiera SOK, elljusspår, idrottshallar och e n massa annat. Med det försvinner också deras rätt att åtnjuta frukterna av andras arbete.

      Men i dagens system med skattefinansierat allt så blir det enkelt uttryckt så att staten vill ha tillbaka på sin investering i dig och det skapar ont blod när folk istället drar. Det hade varit bättre med faktiska kontrakt där ansvar och återbetalningsskyldighet hade varit tydligt stipulerat istället för ett löst samhällskontrakt där alla formulerar sin egen sanning kring det.

      Radera
    4. Jag har inte sett honom (eller särskilt många andra) argumentera mot att de som tjänar mest betalar mest. Det är proportionerna som diskuteras ibland.

      För övrigt håller jag med dig om att staten borde göra betydligt mindre av väldigt mycket. Jag vill betala för vård, skola, infrastruktur, polis och försvar, men trots ett av världens högsta skattetryck är infrastrukturen den enda av dessa punkter jag tycker befinner sig på en rimlig nivå. Då blir jag ännu mindre sugen på att ösa in mer pengar i systemet.

      Radera
    5. Och jag håller med och inte på samma gång. I grunden vill jag ha ett annat system men nu har vi det system vi har och då blir folk upprörda när folk sticker. Jag blir det inte men man måste förstå sina motståndare för att kunna bekämpa dem.

      Jämför med medicinsk forskning. Bolag X spenderar åtskilliga miljarder på flera olika kandidater till medicin mot HIV. När ett av dessa medicin visar sig vara framgångsrikt så blir priset för den medicinen kostanden för alla misslyckanden också.

      Det är samma med idrott om man lägger ut åtskilliga miljarder på hundratals idrottare och en blir framgångsrik så måste kostnaden bäras av den ensamme framgångsrike för att systemet med skattefinansierat allt som är det som de flesta verkar vilja ha och röstar för.

      Radera
    6. Men du kan väl inte jämföra ett bolags olika mediciner med ett lands medborgare? Vad hände med det fria valet? Vi är inte bara enheter i en statsapparat utan i första hand människor. Har man betalat en miljard i skatt är man inte skattesmitare bara för att andra bidrar mindre. Inte i något system.

      Radera
    7. case in point. Jag vill ha ett annat system där vi har ett fritt val, det har vi inte idag och därför blir det så här när tex Daehlie flyr landet.

      Jag försöker alltså beskriva varför det blir som det blir, inte att jag tycker så.

      Radera
    8. Jag vill också ha ett nytt system, men även i detta system anser jag att han (och alla andra) är i sin fulla rätt att sluta att vara produktionsmaskiner i ett specifikt land.

      Radera
  6. Gnället och påhoppen kommer nog av den vanliga attityden "tänk om alla skulle göra så". Ja, om alla i Norge som betalar förmögenhetsskatt skulle dra, samtidigt som oljefonden inte genererar lika mycket pengar (eftersom världen ska sluta använda olja), ja då kan det bli lite svettigt för norrmännen som är vana vid en viss standard "gratis".

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, men man kan också vända på det. Om alla skulle bidra med en miljard till staten skulle den staten knappast ha några ekonomiska problem.

      Radera
  7. Tänka sig, ett flyktingbarn från Norge! Nu blir alla NGOs verkande i Schweiz alldeles till sig ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas och tror att Schweiz inte är NGO-sponsringslandet nr 2 (efter Sverige).

      Radera
  8. På 10 år har skatterna ökat med 600 miljarder i Sverige.
    På 14 år har vi i utbyte tex fått 5000 färre platser i vårde, en havererad skola, icke fungerande polis massmigration och dödligt våld.

    Intäkter har aldrig varit statens problem. Däremot sitter det extremister och ekonomiskt sinnessvaga maktmänniskor där. Inte konstigt de som kan får nog av förtrycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det märkliga är väl att makten och dess fanclub inte förstår det.

      Radera
    2. "rikets styre" kostar 17 miljarder per år. Det vill säga riksdagen, regeringskansliet etc.

      Bidrag till dom som är sjukskrivna eller har s.k. assistans kostar 117 miljarder per år.

      jämställdhet och invandrares integrering kostar 9 miljarder

      Arbetsförmedlingen och de andra myndigheterna på området spenderar 87 miljarder per år.

      Ett par miljarder skickas till Malmö i kommunalt bidrag eftersom kommunen inte sköts och är konkursmässig.

      EU kostar 48 miljarder i medlemsavgift.

      Överklaganden av avslagna asylärenden kostar 720 miljoner per år.

      Kostnaderna för praktiskt utvisa folk är 320 miljoner

      asylsökandens bostäder och bidrag (dagersättning) kostar 2 miljarder per år.

      osv, osv, osv. Det är lätt att göra av med 600 miljarder när man har roligt.

      Radera
    3. Jag kan tänka mig roligare sysselsättningar, men så är jag ju heller inte politiker.

      Radera
  9. Nej, minns jag rätt från vad jag läst om detta så är det bara de i topp 20% vad gäller inkomst som är nettobidragare visavi Svenska staten.

    Det är frågan om ens jag som känner mig som en rätt stabil och positivt bidragande medborgare kvalar in som nettobidragare snittat över livet, det är nog på det berömda håret och då inte med några större summor.

    Klaga på någon som dragit och drar in mängder till staten för dennes levnadsbeslut är enfaldigt.

    /Jonas B

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...för att inte tala om Noges självbild...

      Radera
    2. Det måste väl också spela roll vad man utnyttjar av välfärden.

      Jag har faktiskt inte funderat över hur jag ligger till. Facit kommer ändå inte förrän vi dör. Jag försöker vara en bra människa, men jag lägger definitivt mer energi på att hjälpa mina medmänniskor än staten.

      Radera
    3. Ja, jag lät lite som en statskramare där. Det är jag rakt ej.

      Radera
    4. Nej då, det gjorde du inte.

      Radera
  10. En viss Björn Borg flyttade till Monaco på 70-talet p.g.a. skatteskäl. Och blev ordentligt kritiserad.

    Bara några år senare skrev Astrid Lindgren sagan om Pomperipossa i Monismanien. Den lästes upp riksdagen. (Poperipossa skulle betala 102 procent i skatt. "men så många procent finns inte"). Drabbningen mellan Astrid och Gunnar Sträng var magnifik.

    Det gjorde också att när nationalikonen Ingemar Stenmark och andra idrottsprofiler flyttade till Monaco fanns en viss muttrade förståelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inget stort fan av Astrid Lindgren, men det där gjorde hon himla bra.

      Ja, om nu en massa idrottsstjärnor eller småländska möbelfabrikanter känner sig nödgade att flytta kanske man ska ställa sig frågan hur det kommer sig, inte bara fördöma.

      Radera