tisdag 21 februari 2023

Läppstiftseffekten

Jag brukar inte snacka smink i bloggen och tänkte egentligen inte göra det nu heller. Läppstiftseffekten är en ekonomisk teori som uppfanns under depressionen på 1930-talet, och går i korthet ut på att folk unnar sig vardagslyx i dåliga tider, som kompensation för dyrare saker man inte har råd till.

Nu menar Sveriges Radio att läppstiftseffekten är i full blom. I höstas sa i stort sett all media att effekten var på tillbakagång, så jag vet inte hur det ligger till. Kanske spelar det ingen roll, att fenomenet finns kan vi nog enas om. Människor har generellt ett behov av att hela tiden unna sig saker, och då avses nästan alltid konsumtion. Har man inte råd med det stora och dyra unnar man sig det lite mindre, men handlas ska det.

Resultatet blir såklart att handlingsutrymmet i privatekonomin minskar ännu mer och då måste man unna sig något igen. Att handla onödiga grejer för att döva oron för dålig ekonomi är som att kissa på sig för att hålla värmen. Själv är jag ju naturligt vacker (eller kanske snarare utseendemässigt bortom räddning), så sminkkontot är noll, men det funkar lika bra (eller rättare sagt lika dåligt) med choklad, kläder, dataspel eller alkohol.

Det rimliga vore såklart att sluta se konsumtion som den enda vägen till lycka och istället unna sig att läsa en god biblioteksbok, en naturupplevelse som att gå ut i skogen och koka kaffe över öppen eld på behörigt avstånd från sociala medier eller något annat som nästan är gratis. Något som inte ger en sur eftersmak när räkningen kommer.

21 kommentarer:

  1. Handla, lägg ut på nätet/sociala medier och få "likes" ... lyckan är gjord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så eländigt är det kanske. Om man skulle försöka sig på en motreaktion och varje dag lägga ut en selfie och berätta vad man INTE köpt sedan igår :)

      Radera
  2. I en FB-grupp för aktieintresserade så kom det upp en diskussion om vad man ska göra för att fira att man nått något delmål, tex totalt xx kr i utdelningar eller att portföljvärdet har passerat en viss summa.
    Jag läste först lite förstrött, sedan mer roat för att övergå i förskräckelse! VARFÖR ska allting alltid firas med stora utgifter? Det var förslag på restaurangbesök, gå på spa med goda vänner (oklar om man skulle bjuda vännerna eller att var och en betalar själv), köpa något man länge önskat sig eller behöver till hushållet (typ dyra kaffemaskiner). Och resor... Och jag blev bara TRÖTT!
    Det kom några förslag om picknick i skogen eller promenad i solskenet, men de människorna måste bo på en annan breddgrad. Jag som gärna är ute i naturen tycker inte att det är så jättekul i november-februari i duggregn och mörker (ja, det blir ju mörkt med en gång då).
    Men det är intressant att "unna sig" alltid innebär en kostnad. Varför inte "unna sig en sovmorgon" eller "unna sig att lära sig något nytt"?

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan förstå att man kan vilja fira delmål för att hålla uppe motivationen, själv skulle jag nog mest få ångest av att lägga massa pengar på vad de flesta kallar unna sig, att jag kommit så långt jag gjort i mitt sparande beror just på att jag inte "unnar" mig en massa restaurangbesök etc. Om jag skulle fira ett delmål så hade jag nog hällt upp en whisky jag ändå har hemma och se en film

      Radera
    2. Jag fattar inte heller det där med delmål och olika nivåer. Funkar det för dem är det kanske bra, men för mig är det obegripligt.

      Radera
    3. Man kanske skulle föreslå dem att fira genom att köpa aktier eller fonder för pengarna. Särskilt om det är utdelningar man firar.

      Spargrisen

      Radera
    4. Problemet är väl att aktier och utdelningar inte ger lika snabb belöning som exempelvis choklad.

      Radera
  3. Jag väljer att se mig själv som naturligt vacker (naja, det var kanske ett tag sen) i stället för motsatsen, men jag tillhör de kvinnor som aldrig varit intresserade av smink. Visst, när jag jobbade smetade jag pa lite mascara, och kräm för att fukta huden har jag alltid använt (skulle se ut som ett russin annars) men den billigaste pa närbutiken funkar fint.

    Jag blir ledsen när jag hör om folk som bara konsumerar, det köps pa nätet som aldrig förr. Jag bor i ett hus som byggts enligt principen att använda "minimum use of energy", och jag lever därefter. Dessvärre gör inte mina grannar det.

    Jag förstar inte heller varför man maste hela tiden dela med sig till gud och halva världen vad man gör genom sociala medier. Om jag skulle raka köpa en macka till en hemlös känner jag inget behov av att dela det med nagon, eller om jag volontärarbetar pa ett alderdomshem maste ingen veta. Det känns lite som om folk gör goda gärningar eftersom de kan dela med sig av det pa sociala medier eller kontakta en tidning och fa en artikel och känna sig viktiga.

    Och den här psykiska ohälsan det pratar sa mycket om nuförtiden, vad kommer den ifran? Jo, enligt min enkla uppfattning för att folk bryr sig för mycket om vad alla andra tänker, i stället för att ha en självkänsla och sta upp för det man själv tycker.

    Min teori stärks när jag är ute bland folk och ser föräldrar stirra in i telefonen i stället för att ta hand om sina barn. Varför är det sa viktigt att kolla senaste facebook-inlägget eller ett youtube-klipp i stället för att titta sig omkring?

    Nu drog mitt inlägg iväg litegrann, sorry för det.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det där med att man inte bara ska konsumera utan dessutom berätta det för hela världen har jag heller inte förstått poängen med.

      Svårt att säga att den psykiska ohälsan har med välstånd och konsumtion att göra, men det verkar åtminstone inte ha påverkat oss positivt att kunna köpa en massa skit.

      Har det inte t o m gjorts undersökningar som visar att barn tappar utveckling på att föräldrarna inte pratar med dem i barnvagnen utan istället lägger fokus på sina telefoner? Sjukt är det hur som helst.

      Radera
  4. Den där konsumerismen, den hänger väl förmodligen väl ihop med ett i grunden uselt självförtroende? Kanske något folk får med sig från barndomen, vad vet jag?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. På ett individuellt plan är det kanske så, men det är ju en pandemi av idiotiska val.

      Radera
  5. Hmm... kanske pga den effekten det blev "lyx"-semlor idag istället för vanliga semlor som var 10 kr billigare.

    Blir dock inga bilder på sociala medier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv väntar jag tills det blir rea på mandelmassa, sedan bakar jag mina egna. Blir de fina blir det bilder :)

      Radera
  6. Fler borde unna sig ett vackert skägg, det är gratis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och ganska underhållsfritt också :)

      Radera
  7. Jag erkänner mig skyldig till att ha firat o lyxat till det vid ett par speciella tillfällen. Det kan finnas något mera jag glömt men det jag tänker på är när jag fick jobbet det var 600 sökande på o en rejäl löneförhöjning, då kostade jag på mig en klocka för 3.5k jag dreglat över ett tag som belöning.

    Sedan när jag äntligen gått i mål med att betala av huslånet, då bjöd jag mig o sambon på en schysst men ej överdådig middag på köttresturang, kanske 5-600 kr tillsammans.

    Nu förstår jag ej alls läppstiftsmodellen, jag mår närmast illa om ja skulle tvingas spendera pengar på onödigt skit.

    TVspel köper jag dock, senast ett för 500 kr för ett år sedan som jag fortfarande lirar o lagt 700 timmar på (inte sunt i sig, jag vet, men för mig är det avslappning, spänning o eskapism).

    80 öre i timman anser jag är hygglig valuta för pengarna.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det där med firandet för jobbet och huslånet tycker jag är något helt annat. Det är naturligt och sunt att fira. Läppstiftseffekten upplever jag som något annat, snarast motsatsen, att unna sig för att man tycker att livet är motigt. Det behöver i och för sig inte vara fel, det heller, men sliter man med dålig ekonomi och unnar sig en massa vardagslyx blir inte ekonomin bättre utan sämre.

      Radera
    2. Då förstår jag hur du menar, även om jag har svårt att förstå läppstiftstänket. Jag har haft såväl feta som magra perioder i livet. Nu för tiden när livet är generöst samlar jag i ladorna som prio. Är det magert, som för tillfället, så dras svångremmen snarare åt hårdare och onödiga utgifter städas bort som skadeinsekter. Ett annat tänk antar jag.
      /JB

      Radera
    3. Ja, jag är ju inte heller där att jag "unnar" mig konsumtion. Jag unnar mig hellre frihet.

      Radera
    4. Friheten är väl det som ligger i botten av grytan när man kokat ner allt, eller hur?
      /JB

      Radera
    5. Inte för alla, tror jag.

      Radera