Förra helgen bloggade jag om journalistiska överdrifter kring begreppet fattigdom. Inte ett av mina starkare inlägg och det har vi ju redan diskuterat, så den texten tycker jag att vi släpper. Men en kommentar i kommentarsfältet kunde förtjäna ett eget blogginlägg. Det var Hanna som skrev:
”Sen tänker jag lite på det här med personlig inställning. När känner man sig rik eller mindre fattig, är det när man köper något eller när man i början eller slutet av månaden stoppar undan en slant och ser bufferten växa? Svaret på det tror jag påverkar den egna ekonomin väldigt mycket.”
Jag har tidigare
varit inne på behovet av att konkretisera rikedom,
men Hannas kommentar är nog nästa steg. Jag funderar ofta på en
del personers behov av att konsumera upp sina pengar, inte sällan på sånt
jag bedömer som mindre viktigt. Rätt ofta märker jag också att
andra skakar på huvudet åt min ovilja. Jag undrar varför de
bränner sina pengar, de undrar varför jag inte gör det, och bägge
svaren finner vi antagligen i Hannas kommentar.
Kritiken mot min och Hannas
inställning, att kontoinnehavet är meningslöst tills pengarna
används, kan jag förstå, men jag hävdar att pengarna i sig
skänker mig trygghet och möjligheter, och därigenom glädje. Jag antar att det inte
finns så många på min blogg som företräder den andra
inställningen, att pengarna får sitt värde när de konsumeras.
Annars hade jag velat ifrågasätta den.
För faktum är ju att pengar tappar sitt värde i samma stund som de konsumeras. Har exempelvis minnet av att en kort tid ha varit ”kung i baren” ett bestående värde? Kanske, men till stor del känns det som en efterkonstruktion, ett sätt att rättfärdiga ett beteende som egentligen inte var så himla klokt.
Jag känner mig som rikast när jag är väldigt nära att komma till nästa miljongräns, och jag känner mig som fattigast när det är långt kvar till nästan miljon. Trots att jag precis kommer över den föregående, och därmed är rikare än då.
SvaraRaderaNågot irrationellt, men så kan det vara. Konsumtion däremot ger ingen känsla av något alls.
Ja, lite irrationellt låter det allt. Och jag skulle nog snarare säga tvärtom. Inte för 0x,98 är så mycket mindre än 1x,02 utan för att det är när jag passerar milstolpen som jag faktiskt reflekterar över hur mycket pengar jag har.
RaderaNär jag tänker vidare lite så är nog precis tidpunkten när man når miljonen också väldigt bra. Problemet är snarare när man kommer till 1x,20, och det har gått någon månad eller två sedan den senaste uppnåddes. Då är det långt kvar till samma känsla som vid 1x.00.
RaderaInte helt olikt en pundare som kommit ned och vet att det är långt kvar till nästa fix =)
Då blev det lite rationellare, trots pundarjämförelsen ;-)
RaderaMen att bara samla på hög till noll konsumtion skänker ingen glädje.Jag har en stor stek i aktier men fortsätter inte fylla på aktiekontot utan nu köpt mig en Rolex a 200tkr ,det är ögonfröjd och glädje för mig,bara se kontot växa,till vilken glädje är det
SvaraRaderaDet är där vi skiljer oss. Den samlade högen ger mig glädje, klockan hade inte gjort det.
RaderaInstämmer. Har bestämt mig för att köpa min drömbil. Har pengar, men frågan är varför jag ska samla på hög. Jag lever bara en gång och vill känna att jag lever!
RaderaAnsvarstagande nog för att se till att det finns över till mina barn, men varför ska inte jag passa på att skaffa mig någonting som jag tror får mig att leva upp?
Typisk 50-års kris. Jag vet…
Instämmer med anonym…
RaderaVågar du ha klockan på dig när du vistas utomhus? Har du livvakter? Eller har du den bara på dig när du sitter framför brasan och dricker whiskey?
RaderaNej,jag har klockan på mig dagligen den är till för att användas ,bankfacksklockor skänker ingen glädje,dock går jag inte med den i T-shirt i Stockholm,men bor i mindre stad så långärmat här är jag inte orolig för..Varje dag när jag sätter på den är som att titta på ett konstverk,det ger inte mig samma känsla att se ett bankkontoutdrag,men jag skall heller inte dö rikast på kyrkogården
RaderaDet är tur att vi är olika. Bilen har jag mer förståelse för än klockan, men har aldrig köpt en bil för mer än 50000 kr.
RaderaEn klocka för 200.000? Tiden ser man gratis på sin mobil. Om du Anonyn inte känner någon glädje över att se pengar växa, så har du nog inte riktigt förstått vad ett frihetskapital kan göra, utan tvingas springa i ekorrhjulet oavsett hur ånga klockor du äger.
RaderaJag kan köpa massor av klockar för 200.000 kr, men skulle finna det meningslöst. Däremot känner jag glädje över att inte behöva arbeta mer någonsin i hela mitt liv.
/Christoffer S.
En verkligt God Sak med lite extra pengar på kontot är att man ibland kan hjälpa någon som behöver det. Och det finns ju nu och då!
SvaraRaderaUtan att veta exakt vilka du menar (organisationer du vill stötta, egna barn eller någon annan) vill jag ifrågasätta om mottagarna fattar att de blir hjälpta och om det gör gott på sikt.
RaderaGör gott på sikt, noga övervägt!
RaderaTill vilken konsumtion har jag sparat mina pengar? Vem ska ärva till nytta om jag inte har barn? Jag har sparat mig igenom ett helt liv och pengarna har skänkt trygghet, men nu ska de spridas.. ..för att jag inte hade förstånd därtill.
RaderaDet låter väl förståndigt om det är genomtänkta beslut.
RaderaDet intressanta med folks ifrågasättande av att andra har pengar på kontot är just deras antaganden att just DE har rätt att ha åsikt om det.
SvaraRaderaOm jag som liten 7-åring väljer att köpa godis för hela min veckopeng så är det ok. Det är också accepterat om jag sparar hälften för att köpa... luktsuddisar (sånt var jättepoppis när jag var liten, så gammal är jag). Så småningom anses det vara helt naturligt att spara pengar för att köpa tex en konsertbiljett. Till en tågluff i Europa efter gymnasiet (ja, jag sa ju att jag är gammal) är det också jättebra att spara pengar. Eller till en första skruttig bil.
Men om jag sparar pengar till...sen? För att jag just nu inte vet vad för speciellt jag vill ha eller göra? När jag idag inte behöver skriva upp en spännande bok på en önskelista till jul för att jag kan köpa den på en gång, om jag vill.
Varför är det jobbigt för andra människor?
Det här är inte ett direkt svar på det Hanna skrev eller denna bloggpost, men det har lite med det att göra. Rikedom är olika för olika människor, men oftast innebär det dyra kapitalvaror att visa upp (lyxbil, bostad på rätt ställe, exotiska resor...).
Men för vissa av oss är rikedom att kunna använda vår tid till vad vi vill och hur mycket vi vill. Sen om det är drömjobbet, en dyr och tidskrävande hobby eller att ta dagen som den kommer, det är olika för alla.
Och inget som någon annan ska bestämma vad som passar mig bäst.
Spargrisen
Intressant! Men rätt att ha en åsikt tycker jag att man ska ha nästan jämt. Dock bör den presenteras ganska ödmjukt när det gäller andras ekonomi. Jag har ofta åsikter om vad folk borde göra, köpa eller inte göra det, men eftersom det är deras pengar är det deras val.
RaderaMen det är klart, har jag antytt att jag tycker att en person rusar iväg och gör något ogenomtänkt med sina pengar, och så kommer samma person en tid senare för att beklaga sig över att pengarna är slut, då har jag ibland svårt att tiga om den tidigare situationen och då blir man inte "Årets kompis".
Ja, ibland måste man välja mellan att säga "jag hatar när jag har rätt, "vad var det jag sa" eller att vara helt tyst.
RaderaPå något vis så har jag gjort mig av med såna kompisar som triggar dessa uttalanden. Eller så har jag aldrig haft såna.
Eller så har jag inga kompisar.
Jag är nog en ganska tråkig människa.
Spargrisen
Ju äldre man blir, desto färre sådana kompisar blir det nog.
RaderaEXAKT! Jag köper inte prylar - jag köper tid. Och det är väl det konsumtionsmänniskor inte riktigt förstår.
RaderaMed tiden jag köper (dvs avsaknaden av tvånget att arbeta), kan jag också köpa mig trevliga resor. Att kunna vara flexibel med datum gör att jag kan resa när det är billigast, sista minuten eller liknande, och får då hävstång på den konsumtion jag trots allt väljer att ha.
/Christoffer S.
Nya prylar/pengar går dessutom att skaffa senare medan tid är en utmätt vara vi bara får en viss mängd av.
RaderaDen stora pengahögen som jag har liggandes utan att använda skänker mig en viss trygghet. Överdriven konsumtion hade nog inte gjort det. Jag är väldigt skeptisk numera till att samhället kommer finnas där för att hjälpa mig och de mina när hjälp behövs vilket tyvärr spär på otryggheten och för med sig att jag fortsätter bygga på min pengahög.
SvaraRaderaJag håller med dig till fullo.
RaderaIdag blev jag förvånad, men samtidigt kul att det kunde inspirera till ett inlägg! :)
SvaraRaderaDet kan ge mig ett värde att konsumera något, tänker när man köper en väl utvald pryl som gör att jag kan skapa eller bygga egna saker många gångerna om. Men en förutsättning för det är ju också att det finns långt mer okonsumerade penga kvar efter ett köp.
Jag hade länge som princip (när jag inte hade så stora besparingar) att aldrig köpa något dyrare än att jag hade minst lika mycket kvar efter köp som varan kostade. Jag var i princip aldrig pank även som fattig student
Äras den som äras bör, jag försöker komma ihåg varifrån jag får idén.
RaderaGenomtänkta köp tycker jag också är trevligt. Jag gruvar mig mest för processen att göra ett så bra och billigt köp som möjligt.
Gruva mig för priset kan jag känna igen, däremot att hitta bästa prylen som täcker mina behov det är för mig lite halva nöjet. Tog mig 3 månader att läsa på och vela kring vilken skruvdragare att köpa (ja ni får skratta) men nu är jag grymt nöjda varje gång (vilket är ofta) jag använder den. Ska jag spendera mina pengar vill jag verkligen maximera värdet det kan ge, ångrar sällan ett köp. Och när det händer är det oftast kvalitén som inte håller måttet vilket avhjälps med ett sparat kvitto och reklamation.
RaderaJag kan också sitta i månader och jämföra produkter, vill förvissa mig om att jag hittar det bästa köpet, men det känns som ett trist jobb från första minuten.
RaderaNär jag var yngre gav det mig mycket att spendera pengar pa resor. Det är jag väldigt glad för idag, för jag har sett nanstans 35-40 länder i världen (lite beroende pa hur man räknar). Men pryttlar har aldrig intresserat mig, och nu försöker jag bli av med sant jag inte behöver, sälja eller skänka. Och jag har aldrig köpt nagot pa kredit, utom min bostad som jag har ett modest lan pa i förhallandet till värdet.
SvaraRadera/Annika
Jag ogillar resor i allmänhet och tycker att de är trevligast när de är över.
RaderaNej allså, jag har de senaste tio åren kunnat pytsa in större delen av de pengar jag tjänat på att amortera bort lån och bygga buffert i fonder o något sparkonto. Det har gett mig så mycket lugn, trygghet och ja, faktiskt glädje att se lån försvinna och bufferten öka.
SvaraRaderaSkulle långt från kalla mig rik men skulle klara mig ett halvdussin år av mitt hyfsat billiga leverne helt utan inkomst, vilket jag inte ser hända.
Men det senaste halvåret har jag fått ca 25% ut av tidigare pengar, och ca 10% av när jag hade god anställning. Istället för att bättra på bufferten tvingas jag nalla lite var månad trots att jag tar så många extrauppdrag i tingsrätten som jag kan få.
Skulle väl överdriva om jag sade att det skadar mig psykiskt, men det känns fan inte kul eller bra alls!
Det skadar min självbild iaf, så mycket kan jag väl säga, jag känner mig misslyckad när jag ej når upp till mina mål o tankar!
Nå, konsumption då. Har gjort det långt tidigare, men finner idag noll egenvärde i det.
Men visst finns det gånger då jag, med eftertanke, slår till o blir glad över ett tv-spel jag väntat på, eller kostar på mig en bit god mat ute som jag svårligen fixat själv. Men då är det vald lyx och jag vet det.
Byta telefon eller liknande som tidigare varit nästan perverst roligt känns idag bara som ett nödvändigt ont när tidigare prylen kastat sina jordiska bojor…
/JB
Jag känner igen mig i mycket, men inte det där med att det varit kul att köpa telefoner. För mig har det alltid bara känts som en jobbig grej att behöva lära mig funktioner i nya telefoner.
RaderaDå jag slutade jobba för ett antal år sedan och i ett svagt ögonblick fick för mig att göra en bucket list visade det sig att jag redan gjorde det som jag tyckte vara roligast att syssla med aktier och för den delen läsa ekonomibloggar. Friheten blev en känsla. Man kunde åka till Timbuktu eller Thailand men jag gjorde inte det. Att vakna upp på morgonen och veta att allt är betalt och man äger sin tid man gör vad vill med dagen man behöver inte träffa folk på jobbet som man inte gillar. Den ekonomiska friheten blev mycket en känsla inte något som tog sig uttryck i en meningslös lyxkonsumtion.
SvaraRaderaMvH Lars
Ja, möjligheterna i sig har absolut ett värde för mig med.
RaderaOm man aldrig använder pengar mer än för det allra nödvändiga och samlar pengar på hög, så måste det betyda att man jobbar gratis.
SvaraRaderaDu menar, för någonstans måste pengarna ta vägen?
RaderaDen logiken gick över huvudet på mig.
RaderaFattar heller ingenting.
RaderaFolk är olika, och bör få vara det. De två polerna vad denna fråga om pengar beträffar kommer nog aldrig överens :)
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Så är det nog, men jag tycker att det är intressant att försöka förstå hur andra tänker.
RaderaI min värld vinner inte den som har mest pengar när man dör.Utan den som har mest på minnesbanken.Nu behöver minnen inte kosta pengar.Men jag liksom du har inga barn.Vad gör vi med vårt överflöd?
SvaraRaderaJag skulle inte vilja säga det kategoriskt. Olika människor kan ha olika behov av att fylla minnesbanken, oavsett om de kostat eller inte.
RaderaBra fråga! Vi får väl ge dem till någon eller något vi önskar det ska gå bra för.
Men du lägger väl inte bara pengar på hög Sparo? Upplever inte dig som om du sitter på din hög med guldpengar och inte gör någonting. Du har köpt hus, du renoverar, håller på med biodling, gillar dina katter som äter och det kostar, lagar bra mat, säljer grejer, har en blogg m.m. Det verkar vara full sysselsättning som är förhoppningsvis meningsfull men inte helt gratis. Dina val är nog mer genomtänkta, men så är det ju inte för alla, utan det är mer impulsstyrt och för stunden. Du var den där ungen som kunde spara godis och säkert hade klarat av marshmallowtesten galant. /Eme
SvaraRaderaHus har jag köpt och om man kan tycker jag att det är bättre att köpa det för egna pengar än med lån, och renoveringen kommer på köpet. Katterna kostar inte många kronor. Jag tycker att jag äter bra mat, men absolut billig.
RaderaResten ska ge pengar, både blogg, övrigt skrivande och biodlingen.
Jag var definitivt ungen som hade klarat marshmallowtestet. När mina föräldrar höjde veckopengen och lät mig köpa lördagsgodis för egna pengar slutade jag att göra det.
Det finns också en annan aspekt på detta om att konsumera eller spara. Det finns så mycket som kan stressa en i tillvaron. Till exempel ett jobb med för mycket att göra, bussar och tåg som inte fungerar som utlovat, barn som har svårt i skolan eller gamla skruttiga föräldrar som kräver sin tid och (ibland för mycket) uppmärksamhet.
SvaraRaderaMycket av detta kan jag inte påverka! Jag kan söka annat jobb, men inte byta ut barnen (det vore nåt!). Jag kan inte göra något åt att föräldern blir dement och inte vet vem jag är. Och om jag visste i god tid att tåget inte kommer gå så hade jag valt en annan transport, men det visste jag inte.
Men jag behöver inte stressa över min ekonomi!
När jag sparar undan, eller helt enkelt inte använder upp allt som kommer in på kontot, så behöver jag inte känna stress över en avbiten tand eller om jag måste ta obetalt ledigt en dag för att följa med släktingen till läkaren. Sen om jag väljer att köpa städhjälp eller leasa en bil för en del av pengarna, eller sluta jobba helt, det är mitt val. Som gör att jag känner mindre stress.
Spargrisen
Pengar ger helt klart valmöjligheter i arbetslivet och det uppfattar jag enbart som positivt. Jag kan nästan inte komma på någonting som skulle stressa mig mer än att sitta fast på ett jobb där jag inte trivs.
RaderaEn annan aspekt är att man kan investera på olika vis. Om det skulle komma en dag då det är svårt att få tag i vissa produkter som underlättar liv och leverne (läs samhällskollaps/annan stor kris) så tror jag att mitt stash av ”utrustning ” kommer vara mer värt än monetära medel. Bara mitt matförråd som inhandlats stadigt under åren hoppade väl upp någonstans 50-100% i värde bara under de senaste två åren. Hyfsad ROI. Vissa saker ser jag som försäkringar för framtiden då den känns ytterst osäker. Kan dock nämna att det nog inte finns en pinal bland mitt stash som en konsumtions-junkie av det vanligaste slaget skulle sukta efter… väldigt tantigt stash men kan bli ovärderligt.
SvaraRaderaMorsan
Jag tänker på det när jag ser mitt förråd av pasta, ärtor och andra torrvaror, att genom att ha en årsförbrukning på lager kan man väl säga att jag köpt det till ett års billigare pris. 50-100 procent låter mycket, men en liten slant borde det bli.
Radera