Jag ska inte älta Elon Musks köp av
Twitter. Det här inlägget har egentligen ingenting med det att
göra, men det illustrerar ett fenomen. Mängder av debattörer har
ifrågasatt köpet på ungefär det här sättet:
Lisa Nåbo är SSU-ordförande, precis
som flera av dagens ministrar varit innan henne, liksom Anna Lindh,
Ingvar Carlsson och andra kändisar, så det är inte bara ”Svenne
Banan” som tänkt fel, det har även ledaren för Sveriges kanske
största politiska ungdomsförbund gjort.
Vad är det som är fel då? För det
första är det omöjligt att veta om köpeskillingen hade räckt
till bostäder åt alla bostadslösa i USA. Men det är ett populärt
påstående, för att inte säga populistiskt. Nyligen diskuterades
om två procent av Musks förmögenhet skulle kunna utrota
världssvälten genom att han ger dem till FN. Orimlig tanke. Man kan
lika gärna hävda att världssvälten understöds av FN. Det går
nämligen inte att lösa alla världsproblem genom att hälla pengar
över dem. Ger du alla världens fattiga en miljon kommer fattigdomen
vara borta i max tio minuter.
Och då kommer vi till nästa fel i
tankegången. Om Elon Musk köper Twitter äger han Twitter. Om han
ger bostäder till alla bostadslösa eller mat åt alla hungriga äger
han noll och intet. Ingenting hindrar Musk att ge avkastningen av sin
investering till välgörenhet (precis som den tidigare ägaren Alwaleed bin Talal, Facebooks Mark Zuckerberg eller Amazons/Washington
Posts Jeff Bezos, men märkligt nog har jag aldrig hört svensk
vänster kräva pengar av dessa).
SVT räknade istället ut hur många gånger man kan tanka sin bil för köpeskillingen. Vad ska vi med den informationen till? Det är lite som att jämföra äpplen och periskop. Eller som det gamla skämtet om att Peter Forsberg, skämtsamt kallad "Foppa", fick en lön i NHL motsvarande 8372 höftledsoperationer – vilken jävla tur att han valde pengarna!
Allt kan inte jämföras och det är skillnad på konsumtion
och investering. Precis som det är skillnad på egna
och andras pengar. Politiker kan sitta och peka på vad miljardärer
ska göra med sina förmögenheter, precis som de lättvindigt kan
skjuta iväg skattebetalarnas pengar i förvissning att det alltid
kommer nya. Det sistnämnda är tyvärr inte bara ett vänsterfenomen utan
gäller politiker längs hela skalan. Mitt är mitt och ert är
vårt...