Snåljåpars ekologiska fotavtryck

Uttrycket ekologiskt fotavtryck uppfanns 1992 för att mäta och beskriva den enskilda människans miljöpåverkan. Det är säkert bra, men jag blir ärligt talat mindre miljöintresserad för varje dag som går. Även om mänskligheten lever miljömässigt ohållbart känns det osannolikt att vi ska hinna ta död på planeten innan vi spränger oss själva i luften.

Ändå har jag på något vis gått med i klubben. Jag sopsorterar, sparar på varmvatten och försöker låta bli att slösa på både egna och andras resurser. Fast i grund och botten handlar det inte om miljö för mig, ekonomiskt tänkande leder ofta till bra miljöval. Genom att spara pengar spar man också på miljön.

Utan att slå mig för bröstet kan jag konstatera att jag håller nere på utsläppen genom att inte åka bil i onödan, men också genom att undvika onödiga inköp och slita på gamla saker, åtminstone tills de går sönder första gången. Som jag berättat tidigare tar jag med egna tygkassar när jag handlar mat och väljer bort de transportkrävande hel- och halvfabrikaten. Jag köper te i lösvikt. Jag släcker lampor i rum jag inte är i och försöker även i övrigt att spara på ström genom smart matlagning med eftervärmning och lock, inte lämna apparater i standby-läge, regelbundet frosta av frysen...

Jag kan fortsätta i all oändlighet, jag är miljömupparnas våta dröm utan att ens bry mig. För det gör jag inte. Med undantag för sopsorteringen är hela mitt ”miljöarbete” ett rent egoistiskt projekt som syftar till att maximera mitt eget välstånd.

Tillväxt är en av de stora religionerna, den måste man dyrka förbehållslöst för att inte verka konstig. Om bara tillväxten ökar hela tiden kommer allting att ordna sig, sägs det. Samtidigt konstaterar miljökonferenser att luften försämras, världshaven dör och hela kontinenter riskerar att bokstavligen drunkna. Så nästa gång någon säger till mig att ”om alla levde som du skulle världen gå under” kommer jag att svara att ”om alla lever som du finns det snart ingen värld att skapa tillväxt i”.