lördag 21 november 2020

Filmtips

Lars Molin är tveklöst Sveriges främste regissör genom tiderna (kom inte dragandes med Bergman för det är faktiskt ingen som förstår hans filmer), men hur får jag in honom i en ekonomiblogg? Jag tror inte att han såg sig som ekonomisk eller var särskilt ekonomiintresserad, men jag skulle vilja påstå att flera av hans produktioner har ekonomitema på ett djupt plan. Fyra av dem finns dessutom på Öppet arkiv och tvingas vi ändå betala för SVT kan vi lika gärna nyttja det de få gånger de fått ut något bra, så nu kör vi.

Midvinterduell

En av Molins filmer i det underskattade femtiominutersformatet. Det beslutas att bönderna ska transportera sina mjölkkannor till en central mjölkpall istället för till varsin. Egon, en av bönderna, tar strid, för som han säger:

Vilka kom överens? Det var Vägförvaltningen och Mjölkcentralen. Frågade de oss? Om de inte frågar oss om en sån skitsak som en mjölkpall, då kommer de inte fråga oss när de skär ballarna av oss. Men man är ingen stut.

Byn delas i två läger. De som fogar sig och de som ger Egon sitt stöd. Egon själv snickrar på sin mjölkpall som varje morgon körs sönder av plogbilen. Dessutom hotas han av böter. Det får kosta vad det kosta vill för han har rätten på sin sida och vissa saker kan inte mätas i pengar.

Zoombie

En miniserie på tre avsnitt. Holger Jacobsson är byråchef på Försäkringskassan. Det förväntas han vara tills han avgår med pension eller hjärtinfarkt, men en dag reser han sig upp från ett meningslöst möte och går därifrån. Han upptäcker en hel värld av diverse udda existenser som valt bort 8-5-livet. En av de uddaste, som lever FIRE-liv innan det ens uppfunnits, försöker Holger hjälpa, han borde ha rätt till sjukpenning. Men som mannen påpekar: ”Det kanske finns människor som inte vill bli medlemmar i din försäkringskassa.

Holgers fru och barn har alltid sett ner på honom och det blir inte bättre av att han ger upp karriären. Men när han slutar försörja dem upptäcker de snart att de verkligen uppskattat hans pengar. Men det är inte Holgers problem, han har plötsligt fått ett liv att leva.

Pengarna gör mannen

Två arbetslösa killar firar helg från en meningslös arbetsmarknadsåtgärd när de går förbi disponentvillan på väg hem från krogen. Disponenten har precis dött, men han kan gott få bjuda på en sup, tänker de när de upptäcker att huset är olåst. Där hittar de ett stort antal miljoner och livet tar en ny vändning.

Men har de ens stulit pengarna? Om ingen saknar dem kanske man inte kan säga att de finns, och då har de inte begått något brott.

Fläskfarmen

En Nobelpristagare funderar över vad som skulle hända med samhällets bottenskikt om de slapp jaga pengar. För Nobelpengarna köper han ett alkoholisthem och ger det till de intagna. De terapijobb dessa utfört blir plötsligt riktiga jobb eftersom det är deras anstalt och deras pengar. Vid sidan av detta börjar de odla och föda upp grisar. De översätter visserligen alla pengar till helrör, men i praktiken är tankarna på spriten borta. De har inte tid att supa. De skolkar från primalskriksterapin för att ägna sig åt sådden.

Det borde väl göra vårdarna överlyckliga? Själva vitsen med en ”tork” är ju att alkisarna ska sluta dricka. Men nej, de passar ju inte in i mallen eftersom det samtidigt blir ett underbetyg för den vård de fått, som inte hjälpt. Chefspsykologen är nära ett sammanbrott:

Patienterna är här för att bli friska, inte för att sätta potatis. De är sjuka, svårt sjuka. Sjuka människor ska inte odla potatis. De ska skrika.

Det var dagens filmtips.

30 kommentarer:

  1. Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis. Eller "avgiftsåterbäringen" som de moderater som röstade igenom public service-skatten skulle säga eftersom de tror att det var ett mindre svek mot folket ifall de låtsas att skatten inte är en skatt.

      Radera
  2. Jasså, har du blivit med filmblogg nu med? :)
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, ett filminlägg på 1521 kvalar nog inte in som filmblogg. Inte en renodlad i alla fall ;-).

      Radera
  3. Tycker mest om "Den tatuerade änkan", "Potatishandlaren" är också bra. För övrigt håller jag med dig Bergman är överskattad, Lars Molin är bättre, bäst./Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den tatuerade änkan har jag inte sett. Den verkade så vansinnigt tråkig. Potatishandlaren är bra, trots att den saknar ekonomitema. Eva Gröndahl som spelade "Fet-Märta" är en lysande skådis.

      Radera
    2. Handlar om en kvinnas frigörelse från ett förslavat hemmaliv med bortskämda vuxna barn och make. Roligt med hennes harem av änkemän som hon flörtar till sig på begravningar. En mogen kvinna som lever livet helt enkelt, inte alls tråkig.

      Men men du är väl som min lille kompis i barndomen, han kunde bara läsa Wahlströms ungdomsböcker med gröna ryggar för killar medans jag läste både och, röda för tjejer och gröna./Em

      Radera
    3. Nej då, jag kan läsa "kärringböcker" och (de få gånger jag ser på film) se på tjejfilmer, men det där låter inte jättekul.

      Radera
  4. Tack för tipsen. Kommer ihåg Ingvar Hirdwalls karga karaktär i midvinterduell. Ska nog se om den då den har lämplig längd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis lagom. Inte bara för att 50 minuter går snabbare än 90 utan för att man slipper fördjupningsfasen som ofta är ganska seg.

      Radera
  5. Jag har inte sett någon av dessa men efter att ha läst dels detta, och dels en flashbacktråd om Lars Molin, blev jag sugen.

    Man blir ju riktigt kulturellt bildad av att läsa din blogg =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här snackar vi finkultur. Och fyra riktigt bra produktioner med förstklassiga manus och skådespelare.

      Radera
  6. Tack för underbara filmtips! Dagen är räddad. Lars Molin var en fantastisk regissör. Bergman har jag aldrig förstått mig på, bortsett från "Fanny och Alexander". När jag var ung såg jag "Viskningar och rop" på bio men fattade ingenting. För några år sedan tänkte jag att det kanske berodde på min ungdom och såg om filmen. Jag fattade fortfarande ingenting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog att Sjunde inseglet är bättre, men absolut inte på Molin-nivå.

      Radera
  7. Hamnade på en föreläsning med en väldigt duktig talare som pratade om äganderätten eller snarare bristen på denna i Sverige inom skogsbruk.

    Han berättade om filmen Midvinterduellen och drog paraller till den, så var tvungen att se den igen efter det. Och du är är inne på rätt spår även gällande ekonomi här...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Den föreläsningen hade jag velat höra.

      Radera
  8. Kunglig toilette var inte heller så dum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade tagit med den om den funnits på Öppet arkiv. Det socialdemokratiska oppositionsrådets kamp mot sin partigrupp och avvägningar när han mot sin vilja blir inblandad i kungabesöket på jobbet är intressanta.

      Radera
  9. Finansmannen Ivar Kruger tycker jag är en bra film

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte sett den. Vet inte varför, jag gillar egentligen historier med verklighetsbakgrund. Inte förtjust i Johan Rabaeus, kan vara därför.

      Radera
  10. Svar
    1. Eftersom jag ser på tre filmer om året och tycker att de flesta är dåliga lär det inte bli någon vana :)

      Radera
  11. Kul, Micke!
    Detta var flera nya Lars-Molin-filmer jag inte kände till. Potatishandlaren & Den tatuerade änkan är också jäkligt bra!
    Ha en fortsatt fin lördag!
    Hälsar
    Lars D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att kunna ge någon insikt i Molins digra produktion. Jag tycker att det är märkligt att han inte fått mer uppmärksamhet.

      Radera
  12. Saxofonhalliken? Gillade du inte den? Det var många år sedan jag såg den nu, men när den kom, så gapskrattade jag: orkestern, deras agerande och reaktioner: TIMINGEN i klipp minns jag som ytterst roande Ska kolla om den finns i tipsen du gav, och också om min uppfattning av god timing är densamma. Risk att den förändrats både av ålder och nya mediers intåg i vardagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, "största och längsta med grejer från Svängsta" :)

      Men jag minns inte att den hade något ekonomitema, så därför kom den inte med i min uppräkning här.

      Radera
  13. Även om Bergman är lite svår bitvis kan man inte såga honom helt (nja, den som gjort grejer som Persona förtjänar väl iof en rejäl omgång ris, men ändå...).
    Jag vill slå ett slag för Sommarnattens leende, den är varken svår eller tillgjord, dock extremt välgjord och underhållande. Och det är inte alla filmer som även blivit ombearbetade till Broadwaymusikal.

    Detta sagt - jag älskar förstås Molin också. Och man får inte missa hans ur-epos Badjävlar, även om den kanske inte finns i Öppet Arkiv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svår skulle jag inte säga. Snarare tråkig, enformig och stundtals helt obegriplig. Men visst, han gjorde väl hundra filmer så någon borde vara sevärd.

      Jodå, det gör den:
      https://www.oppetarkiv.se/video/3009153/badjavlar

      Radera
    2. Det jag skrev - och menar - är att Sommarnattens leende av Bergman varken är svår eller tillgjord, och den är sannerligen inte heller tråkig, enformig eller obegriplig. Helt andra omdömen må gälla åtskilliga av hans andra filmer, men det var inte det jag skrev.

      Radera
    3. Jag förstod det, och gav dig rätt i att den, en av hundra filmer, kanske funkar.

      Radera