lördag 16 januari 2021

1900-tals-FIRE

Det finns människor som med hängivenhet och på stort allvar väljer att leva fullständigt obegripligt. De är inte många. De blir färre och färre, men de är envisa. Arne är nog en av de envisaste. I 25 år nu har han levt ett liv som förefaller, lindrigt sagt, överdrivet torftigt. Och han visar inga tecken på bot och bättring. Tvärtom.

Så säger speakern och dokumentärfilmaren Staffan Winbergh i filmen Med ett ben i evigheten om Arne Ottoson som bor i en koja och det är inte ens säkert att det är hans konstigaste boende. Men trots detta överdrivet torftiga liv går fanskapet runt och trivs! Dessutom icke-konsumerar han, vilket ju är det värsta brott man kan begå i vårt moderna samhälle. ”Hur skulle det se ut om alla ...

Och han är inte den enda. Internet är fullt av filmer om dessa människor som inte bara låter bli att uppgradera sin mobiltelefon till senaste modellen. De kanske väljer att inte ens ha elektricitet. Eller något annat som till och med en bakåtsträvare som jag ser som självklart. Ivar bedriver jordbruk med oxar istället för traktor.

Detta i en tid då det anses omodernt att överhuvudtaget odla mat småskaligt. Men han har tänkt igenom saker och sedan tagit välgrundade beslut, så det skiter han i. Eller sket, ska jag väl säga, för både Arne och Ivar är döda sedan länge och det fyller inte precis på med nya människor av den kalibern.

Jag är definitivt alldeles för bortklemad för att axla manteln, men det slår mig att det här på ett sätt var 1900-talets FIRE-folk. Inte rika i finansiella termer, men ekonomiskt oberoende i den mening att de inte var beroende av arbetsgivare eller samhälle för sin försörjning. Lever man på nästan noll och intet behöver man inte mycket.

Finansbloggare pratar ofta om att maximera sina investeringar. Några av oss kommer också in på att hålla nere utgifter, men väldigt sällan pratar vi om konsten att glädja sig åt det lilla i livet, vare sig det är en vacker solnedgång, en funktionell hängränna eller att få kura ihop sig i en soffa med en god bok och en kopp kaffe.

Har du en stund över i helgen föreslår jag att du ser någon av de här filmerna eller någon annan i samma genre (det finns som sagt gott om dem) för att skaffa dig perspektiv på ditt eget liv. Som Arne säger i sin film ovan hyllas utåtriktade människor, men ibland behöver vi också rikta oss inåt och reflektera.

19 kommentarer:

  1. Jag glädjer mig just nu. Sitter i min fotölj med kaffekoppen på bordet bredvid mig och läser din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Det var just det som var budskapet - att glädjas åt det lilla :)

      Radera
  2. Jag tycker att glädjas åt det lilla ofta går hand i hand med att vara snål. Det ena ger ofta det andra, åtminstone för mig. Man kanske är så illa tvungen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med. Man lär sig att uppskatta enkla nöjen om man inte har som standard att åka på långweekend till New York en gång i månaden.

      Radera
  3. Framför allt att få bestämma själv hur man vill ha det. Det är viktigt. Har en släkting som promt vill få in min gamla farsa på ett äldreboende "för han har ju inte så många att umgås med och han ska inte köra bil och tänk om han har det för kallt i huset, vill du verkligen att han ska lida så, va? va?".

    Herregud, farsan är väldigt tydlig med att han är nöjd som det är med sitt egna hus han hittar i, kan fixa litet på tomten, har ett par grannar, katten och hemtjänsten. "Så ska det vara tills jag dör." Hans liv är ganska "litet", men han är fullt nöjd med det. Ska det vara så svårt för andra att greppa det, nej, han ska absolut in på ett hem, för det finns andra än farsan som bättre vet hur det ska vara. Djup suck.

    Sorry för den långa ranten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viktigt att få göra som man vill. MEN... min farmor ville absolut inte flytta in på hemmet. När vi sedan lyckades förmå henne att prova när hon var runt 95 blev hon jättenöjd med att bo på hem. För henne blev det verkligen kanon.

      Radera
  4. Vilka bra tips, tack. Jag prenumererar på en lokal tidning där det ofta berättas om dylika livsöden och historier från förr. I senaste numret var en artikel om en man som hade bott 18 år i en jordkula i skogen (kommer jag ihåg rätt var det 60/70 tal så inte så länge sen) och stormtrivdes. Inget tvång, utan han trivdes helt enkelt bättre där än någon annanstans, efter att ha jobbat som skogsarbetare i många år.

    Enda sättet härifrån är med fötterna före sade han. Hoppas det blev så, försökte googla på vad som hände med honom men hittade ingenting.

    Ska börja med filmen från Långmaren. Där har jag ju varit inser jag - sommarcafé för en 4-5 år sedan. Väldigt fina trakter runt Nynäs slott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att det uppskattas!

      Så sent som på 2010 hörde jag om en snubbe som bodde i en jordkällare: https://sverigesradio.se/artikel/4889291

      Tusan vet om han inte t o m bodde i en regelrätt grotta ett tag.

      Radera
  5. Kommer att tänka på vår granne när jag var barn. En herre född i slutet av 1800-talet och som fortfarande klädde sig som Emil i Lönneberga.
    Han bjöds in på kaffe varje dag. Och det var bara att sätta sig tillrätta och lyssna. På skrönor och historier. Berättelser från en svunnen tid.

    När han började arbeta - var varken pensionssystem eller kvinnors rösträtt överhuvudtaget infört!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns mycket visdom i sådana gubbar. Och tanter! Min farmor född 1903 var också en imponerande historiekälla.

      Radera
  6. Jag älskar sånt här folk! Så enkelt allt kan va :)
    Jag skulle inte vilja bo i en grotta eller jordkula, men ett enkelt fungerande hus på 30 M2 skulle funka :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med helt och hållet. Inte grottor eller ens stampat jordgolv, men särskilt många kvadratmeter behöver jag inte. Men bara att lyssna på de här gubbarna gör mig klokare.

      Radera
  7. Håller med, att få sitta och lyssna på äldre ger enormt mycket.
    Gärna får de vara lite udda, Arne säger hunger är den bästa kryddan!
    Enkla sanningar gör livet enklare.
    När jag var i yngre tonåren var jag mycket ute i skärgården och fick lyssna på en del gamla fiskare och bönder som levde där ute. Sega gamla gubbar och gummor. Där var det inget gnäll i onödan om man säger så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ju mer egna tankar en människa har tänkt, desto intressantare blir den i mina ögon. Och de här gubbarna är inte rädda för att tänka egna tankar, vilket gör dem intressanta.

      Det kan jag tänka mig. Gamla skärgårdsbor var nog också bra på att tänka fritt.

      Radera
  8. Jo det är skillnad mot idag, finns inte många som tänker över saker i någon större utsträckning. Man flyter mest med i flödet och försöker anpassa sig efter det. Det är ganska sorgligt.

    Om man tänker på vad vi springer efter idag, jobbar, saker, mat, boende. Det verkar som att det är viktigare att bo fint än att ha det bra.

    Såg en bra film Biggest Little Farm tror det var på netflix, som jag kan tipsa om. Jag stävar åt samma håll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är trist.

      Jag såg en trailer för den nu. För storskaligt för min smak, men jag gillar idén.

      Radera
    2. Jo det är lite stort, men tänket gillar jag!

      Radera
  9. Hästmannen, man blir bara glad !

    https://www.youtube.com/watch?v=cSm_ra7zhAY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastisk människa! Synd att han inte kunde bo kvar med sina hästar. Jag tror inte att hästarna mådde dåligt i hans vård. Det var nog mest Länsstyrelsen som inte klarade av det.

      Radera