tisdag 1 mars 2022

Är du redo?

Kändes som att SVT var sist på bollen, så genom att jag kommenterar blir de åtminstone näst sist. Jag bjuder på det. ”Svenskarna är inte redo att gå tillbaka till kontoren”.

Jag som inte haft en fast arbetsplats sedan hösten 2000 förstår det till fullo. Det finns de som uppskattar fasta arbetstider på en fast arbetsplats som inte är hemma, men det är inte många som trivs med allt det som följer med, att vakna av en väckarklocka alldeles för tidigt, släpa sig ur sängen medan det fortfarande är mörkt ute, ge sig ut i regn, blåst, kyla och ännu mera mörker, obligatorisk bilkö eller kollektivtrafikträngsel för att så småningom landa på en arbetsplats, kanske ett kontorslandskap. Där tillbringar man sedan större delen av dagen, fem dagar i veckan, ihop med en och annan man aldrig själv hade valt att umgås med.

Inte om alternativet är att gå upp lite senare, helst med en gnutta valfrihet så att man kan anpassa arbetstiden till vädret och ifall man kom i säng tidigt eller sent, man slipper bränna en timme eller mer om dagen på transport till och från jobbet, och kan laga sin egen lunch i sitt eget kök.

Det finns såklart utmaningar med att jobba hemma. Det kräver disciplin att göra det man ska och inte spela Counter-Strike fram till kvällen, men också att kunna lägga ner pennan, hammaren eller vad man nu jobbar med och ta ledigt vid dagens slut, så att man inte jobbar jämt för det blir antagligen inte så effektivt.


Powernap.

Men efter att i runda slängar ha jobbat tio år med fast arbetsplats, tio år med många jobbresor och tio år då jag kunnat välja och därför i stort sett jobbat helt hemifrån måste jag säga att jag föredrar hemarbetet, och är inte förvånad över om fler tänker som jag.

Sedan är jag fullt medveten om att alla inte kan välja. Som exempel kan en ordningsvakt inte jobba hemifrån och en del är alldeles för sociala för att jobba själva. Men de största motståndarna till distansarbete tror jag alltid kommer att vara arbetsgivarna.

Så vad säger ni? Är ni redo att gå tillbaka till kontoret (jag trodde att alla som skulle det gjorde det redan i höstas)? Och är chefen redo att tänka i nya banor?

40 kommentarer:

  1. Som konsult verkar det som att de flesta är medgörliga. Finns gott om bud att hemarbete erbjuds. Personligen gillar jag hybrid bäst. Hemma några dar, kontoret några dar. Jag kan oftast välja så det blir dagar som passar mig bäst att ta mig in till kontoret. Finns självklart tillfällen när jag behöver ta mig in som inte passar mig oxå, men det är ok mtp hur flexigt det blivit…

    SvaraRadera
  2. Vi har levt i dataåldern ganska länge nu. För mig är det ett mysterium varför inte hemarbete är mycket mer utbrett. Jag kan inte jobba hemifrån, men många andra kan. Det är bara ovilja till förändring hos gaggiga chefer som står i vägen för hemarbete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog mycket där det ligger. Jag kände redan på 90-talet att tekniken fanns (även om den är ännu bättre nu), men cheferna vågade inte släppa underställda ur sikte. Det var ju deras privilegium, att kunna "jobba hemifrån" en eftermiddag med bra golfväder, och det privilegiet riskerade att devalveras om kreti och pleti hade det.

      Radera
  3. Vi blev återkallade till kontoret i höstas (minst 2 dagar/v), men det varade bara i några veckor innan alla blev hemskickade igen efter lappkast från politiker.

    Nu har vi inte sett röken av någon återkallelse trots att alla restriktioner är hävda sedan en tid tillbaka. Men så har vissa tongivande chefer blivit omorganiserade också.

    Jag hoppas att hemarbete på mer eller mindre heltid är någon som accepteras nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var märkligt! De nya cheferna kanske inte fattat att de har personal :)

      Radera
    2. Kanske, det högsta chefsansvaret flyttades från Sverige till andra sidan atlanten, så det är faktiskt inte helt omöjligt att vi blivit bortglömda.

      Radera
    3. Bara de inte glömmer att betala ut lön kan det där bli ett höjdarjobb!

      Radera
  4. Är jobbsökande så... ...men på min förra anställning som ingenjör på Ericsson jobbades ofta hemifrån innan C19 vilket gick utmärkt och jag trivdes bra med. Nu inom politiken har vi återgått från videolänk till "riktiga" möten vilket å ena sidan inte är lika smidigt men å andra sidan upplever jag o många att det ger bättre diskussioner. Som nämndeman under 60 i tingrätten har man varit immun mot C19 hela tiden och mål hanteras på plats som vanligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det var då för väl att inte rättegångarna görs på Teams! För säga vad man vill, vissa grejer funkar bättre IRL.

      Radera
    2. Det enda rätt är naturligtvis att hålla rättegångarna på irc!

      Ärligt talat tycker jag att just rättegångar skulle lämpa sig väl för ett textbaserat förfarande. Det skulle ju både öka transparensen på så vis att *hela* processen dokumenteras och lätt kan kontrolleras i efterhand och dessutom skala bort faktorer som charm, fördelaktigt utseende, stammningar, smort munläder och annat som som i teorin inte ska påverka rättsprocesser men i verkligheten helt säkert spelar in.

      Som vi alla lärt från exempelvis chatten vid pokerbord är textbaserad kommunikation något som manar till yttranden präglade av lugn och eftertanke i långt högre grad än samtal i verkliga livet.

      Radera
    3. Nej, bara nej! Det är mycket som går förlorat med kroppsspråk och nyanser i tonläge. Istället för smort munläder skulle de som behärskar det skrivna ordet gynnas, så jag ser inga fördelar. Ska i så fall vara för mig som kan skriva och är ful :)

      Då har vi suttit vid olika nätpokerbord. Jag har blivit kallad både det ena och andra som ingen hade vågat IRL.

      Radera
    4. Nej, behandla så för individerna livsomvälvande stunder som kan innebära allt från frikännande till livstid med chans till ombedömning genom textkommunikation vore helt bizarrt. Hade hört det tidigare, att det som faktiskt sägs bara är 10% av det som kommuniceras, men det är först under min tjänstgöring i tinget jag förstått det på djupet.

      En dehumaniserad hantering av mål skulle leda till en devalvering av rättsstaten som är det sista den behöver, den är ju inte perfekt som landet ligger om vi säger så.

      Sitter det en lagman och tre nämndemän på andra sidan skärmen eller AI, eller annat? Bedröve mig om vi hamnar där.

      //Jonas B

      Radera
  5. Gjorde ett inhopp hos en kund som tillät distansarbete, och fy fan vad jag mådde bra av det, friheten att kunna välja, att slippa ge sig ut om man väntade paket, eller om nån hantverkare skulle komma etc.

    Hos nuvarande kund där jag varit i snart 7 år tillåts inget hemarbete för oss konsulter, hemarbete för anställda är inga problem. Mår inget bra av detta märker jag, delvis pga den orättvisa situationen, men även att allt blir ett pusslande, och att man måste släpa sig ut oavsett vilket. Är jag lite krasslig har ajg att välja på att sjukskriva mig med karens, eller att gå till jobbet och må dåligt. Har kroniska magproblem och vissa dagar är bättre än andra, och det var så j-vla skönt att kunna jobba hemma de dagar magen inte var min vän (vilket händer nån dag i veckan).

    Så, jag förstår till 100% de som vägrar gå tillbaka till ett kontor, och som har besvärlig pendling. Varför liksom? Jag jobbar bättre hemma, det är trevligare miljö, bättre kaffe, kan ta ett dopp i poolen på lunchen, eller köra en tvättmaskin medans jag jobbar. Då har jag inte ens nämnt alla de bestyr och grejor som tillkommer med småbarn, och hur enkelt det blir om man jobbar hemma, t.ex. ett tandläkarbesök för dottern kl 11.30.

    med hemarbete offrar jag ca 20 minuter, med jobb hos kund går 1,5 timme när man ska köra fram och tillbaka, hämta/lämna skola, sen tillbaks till kontoret. Skolan ligger 2 km från där vi bor, 3 mil från där jag jobbar.

    Och nej, har letat men det finns för närvarande inga andra uppdrag med min kompetens i närområdet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har onekligen sina fördelar att kunna dra iväg på ett privat ärende mitt på dagen utan att fråga någon om lov, och en bråkig mage är ju betydligt enklare att jobba med hemma.

      "Med min kompetens i närområdet".

      Men måste det vara i närområdet då? Om du ändå kan jobba hemifrån.

      Radera
  6. Jag kör en hybridlösning med 1-2 dagar på kontoret och resten hemma. Funkar fint tycker jag. Jag cykelpendlar och då får man ju sin motion "på köpet" och slipper gå ut och skumpa runt i löparspåret. En morot för att ta sig till kontorslandskapet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Slipper gå ut och skumpa runt i löparspåret" - vad ska man då leva för ;-)?

      Kontorslandskap har jag nästan sluppit i mitt liv. Hade det på första jobbet, men då jobbade jag själv på natten, så enda gången det drabbade mig var om jag jobbade sent någon morgon. Och fy tusan vad jag hatade det under den där halvtimmen innan jag hann iväg.

      Radera
    2. Kontorslandskapet har absolut sina baksidor. Helst skall man sitt med ett gäng introverta kodknackare som sitter med hörlurar och idogt arbetar på. Det är dock svårt att motivera just att då gå till kontorslandskapet om man lika gärna kan sitta hemma.

      Radera
    3. Ja, ur social synpunkt vore ju inte det så lyckat, men jag tycker att det är hopplöst att jobba med en massa brus runtikring. När jag bodde i lägenhet hade jag alltid hörselkåpor vid skrivbordet för att kunna isolera mig när grannarna började sjunga eller borra. Hade jag jobbat i kontorslandskap hade jag velat sätta på mig dem på morgonen och låta dem sitta på tills jag gick hem.

      Radera
    4. På temat. Arbetat några år i ett eget minimalt kontor med möjlighet till stängd dörr när så behövs. Full fokus och fantastiska förutsättningar till att göra ett optimalt jobb.

      Några år i kontorslandskap. Trots att chefen var bra o lyhörd o gav mig den mest avskilda platsen så är det bara frågan om grader i helvetet. Hopplösa störmoment hela tiden. Mycket jobb kvällar o helger för att få något vettigt gjort o knyta ihop säckar.

      //Jonas B

      Radera
    5. Ja, även om jag fattar att det spar utrymme är jag förvånad att kontorslandskap fortfarande existerar.

      Radera
  7. Nuförtiden är de flesta i grupp under de formande åren, 2 år till 20 år. Förutom det faktum att (de allra allra flesta) människor är förprogrammerade att ty sig till en grupp så är de flesta även så uppfostrade och vana vid att ingå i en grupp.
    De allra flesta kan inte, vill inte och har biologin mot sig att inte jobba i grupp.
    Och grupp betyder att fysiskt ha människor runt omkring sig, den s.k. köttrymden.

    Sparo, och många läsare/följare här, är anomalier. Vilken tur att det även finns en grupp för oss ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De jag träffat på som varit funtade så har ofta känt obehag för att vara själva, varit mörkrädda, desperata efter nytt förhållande när det gamla tagit slut osv.

      Jag har alltid känt att det är en brist, något de lider av, inte en tillgång. Sen kan man kalla det "social kompetens", men om det samtidigt innebär "osocial inkompetens" tycker jag inte att det skulle vara värt det.

      Radera
  8. Jag har jobbat hemma i snart 2,5 år så gott som 100%. Är inne på kontoret för något möte ibland. Mitt jobb är sådant att kollegorna finns i hela landet. Att gå tillbaka 100% kommer nog aldrig att bli aktuellt igen tror jag. Kommer hålla i den här typen av upplägg tills jag kan gå ner permanent i tid alt. kan välja ett mer hobbybaserat yrke när vi närmar oss FIRE.

    Allt som du skriver - att kunna gå upp lite senare (alltså typ 07.30-8), slippa pendling och ärligt talat slippa sitta och slösurfa på kontoret när jag är uttråkad istället för att kunna fixa lite hemma, sätta mig i soffan eller snacka med min sambo är guld värt jämför med att sitta hos "Rut och Benny" i fikarummet och lyssna på same old same old.

    Jag tror inte vi som arbetar framför en skärm kommer att kunna tänka oss 5 dagar i veckan på kontor mer som default, utan arbetsgivarna kommer behöva ändra sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att du har rätt, att det i framtiden blir arbetsgivarna som tvingas motivera varför man ska vara just där, inte tvärtom.

      Radera
  9. Har suttit hemma sedan oktober 20020 och har ingen som helst lust med att gå tillbaka till kontoret. Och då bor jag nära, ca 7 minuters promenad. Däremot verkar ledningen ha fått för sig att alla längtar tillbaka, men alla kollegor som jag pratat med vill fortsätta jobba hemifrån. Har inte hört en enda säga att de vill resa, ta med matlåda, stressa mellan jobb och hem. Tycker att jag får ihop jobb och fritid på ett bra sätt. Är disciplinerad, sitter ofta framför datorn före 7 vilket innebär att jag kan flexa ut tidigare, passar mig bra. Kommer försöka fortsätta jobba hemifrån så mycket som möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är intressant! Varifrån har ledningen fått den villfarelsen? Om alla du pratat med vill jobba hemifrån undrar man ju vilka de pratat med för att tro tvärtom.

      Radera
  10. Skulle aldrig byta bort att gå upp 04:00 på morgonen, göra sig iordning för att sedan stämpla in 05:45 på jobbet. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att inte tala om glädjen i att stå och vänta på att få stämpla ut i en timme när man blivit klar med sina uppgifter i förtid.

      Radera
    2. Skönt att vi är olika! Världen skulle ju inte funka om det inte fanns folk som klev upp kl 4. Själv har jag svårt att tänka mig sämre arbetstider. Jag tyckte t ex att det var mycket lättare att jobba natt än vad det är att kliva upp mitt i natten.

      Det där att vänta för att få stämpla ut har jag faktiskt levt med. Jag hade ett jobb där jag fick sluta när jobbet var klart. Ibland blev det flera timmar innan utsatt tid eftersom jag stod på så mycket det gick. Ända tills företaget kom på att jag skulle göra andras jobb när jag blivit klar med mitt eget. Vilket såklart (eftersom alla chefer var skithuvuden) resulterade i att jag från den dagen blev klar exakt när min arbetstid var slut.

      Radera
    3. Sluta i tid? Det har jag gjort kanske 1 vecka sedan min nya tjänst började i december. Dock godkänner min chef all övertid utan frågor.

      Radera
    4. Får man bara betalt för det känns övertid helt okej, även om man ibland vill veta när man ska komma iväg från jobbet.

      Radera
    5. Komptidsbank, som betalas ut när den överstiger en viss mängd tid. Likadant är det åt det negativa hållet, om man inte skulle jobba hela sin tid, så dras det på kompen först o sedan kan jag ha viss negativ komp innan det påverkar min lön.

      Radera
    6. Ett tag tog jag ut all övertid i komptid och märkte hur det stressade chefen att jag till slut skulle komma att vilja ta ut den där tiden :)

      Radera
    7. Haha, det problemet hade jag på ett av mina förra jobb. 103 000 i slutlön var en siffra chefen inte var beredd o betala på ett bräde 🤣

      Radera
    8. Det var ju det fina med att spara komptid, att den alltid gick att översätta till pengar (och då på aktuell timlön, inte den jag hade när timmarna jobbades in). Tar man direkt ut det i pengar kan man ju inte göra tvärtom.

      Radera
  11. De arbetsgivare som inte förstår vitsen med att folk är olika, en del vill jobba hemma och andra inte, de kommer inte ha framgång. Och det kommer de märka med tiden. En kombo tycker jag är helt ok.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast "med tiden" kan i värsta fall betyda ett halvt yrkesliv. Skulle jag ge ett jobbtips till mig själv som tjugoåring vore det att ge upp hoppet om arbetsgivare som beter sig dumt eller märkligt. Visst kan de bli lite bättre eller lite sämre, men en idiot som blivit chef på att vara idiot kommer inte att sluta att vara det, någonsin.

      Radera
    2. Det är ofta du nämner ordet idiot och chef i samma sammanhang. Har du haft otur med dem... :)

      Radera
    3. Jag vet inte, det har varit blandade skurar. Men bättre och bättre, vilket kan styrka min tes, att jag med åren lärt mig att undvika de riktigt dåliga.

      Radera