Det här tycker jag var ett intressant debattinlägg som kloka
hjärnor (och min) skulle kunna diskutera kring.
Här verkar det i och för sig
ganska givet (med reservation för att vi bara har hört den ena
sidan), men även om kläderna hade legat ett år i en
borttappat-låda (”slarvpelle” kallades dessa lådor på min tid,
men nu vore väl det stigmatiserande för personer vid namn Per) och
man varit tydlig med att de skulle säljas ett specifikt datum är
jag övertygad om att det ändå skulle komma föräldrar efteråt
och säga att de inte informerats.
”Har ni sålt min offerall?!”
För i något skede tycker jag att
förskolan har rätt att sälja kläderna. Jag tycker att det är
bättre att de säljs än slängs (som nog annars skulle vara
juridiskt mindre komplicerat) och jag har heller inga problem med om
någon enskild medarbetare själv tjänar pengar på det på fritiden, förutsatt
att man följt vettiga rutiner.
Det finns andra exempel. Jag
skrev ett blogginlägg om att min dåvarande bostadsrättsförening
samlade ihop överblivna cyklar och slängde dem, varpå
jag skrev att jag föredragit om de hade sålts vidare istället.
Ingen tjänar på att de slängs, definitivt inte miljön.
Apropå cyklar har jag
sett att sådana numera återfinns i auktionshallar där de ”säljs
på uppdrag av Polismyndigheten”. Jag har inga problem med det
heller, vare sig de är beslagtagna eller hittats utan att man kunnat
lokalisera en ägare (fast det sistnämnda faller väl på att det
skulle kräva att polisen rörde sig ute, lämnas cykeln in av en
privatperson tror jag den tillfaller denne).
Vad säger ni?
Skulle ni exempelvis kunna sälja kvarglömda handskar ni hittar i er
egen hatthylla? Om inte, handlar det om moral?
Det viktigaste är nog att de som tappat bort sina prylar får en ärlig chans att få tillbaka dem.
SvaraRaderaMed det sagt skulle jag nog dra mig för att sälja andras borttappade saker. Dels för att juridiken kring det är minst sagt krånglig vad jag förstår, och dels för att det skulle kunna bli ordentligt jobbig stämning i en del fall.
Skulle snarare slänga bort och låtsas som ingenting. Vilket egentligen bara är sämre för alla inblandade, men så rationell är jag.
I hemmasammanhang tror jag som du, att jag skulle slänga, eller möjligen ge bort till någon där det är riskfritt. Men på en förskola tycker jag att det är helt rätt att sälja. Bara, precis som du också säger, folk har haft en bra chans att få tillbaka grejerna först.
RaderaNär det gällde cyklarna i min brf aviserade man på flera sätt att cyklarna skulle slängas ett visst datum, och då tycker jag att sälja ett visst datum hade funkat lika bra.
Sälja, nä, men använda själv. Om någon vill byta aktuellt fynd mot något annat jag vill ha så kan jag tänka mig även det.
SvaraRaderaDå tror jag hellre att jag blir påkommen med att sälja hatthyllefynd. För den risken skulle ju vara minimal. Går jag däremot runt med hittegodset bland vänner och bekanta kanske ägaren ser det och undrar vad jag håller på med.
RaderaJo, där är vi nog olika - också. Specifikt från hatthyllan är handskar ett bra exempel. Utvidgar vi det det lite mer till tex BRFs soprum, tex hyllan speciellt avsatt för att byta grejer, då går det alldeles utmärkt.
RaderaMen även sånt som persienner i nyskick, kontorsstolar och bord (höj och sänkbara), lampor, konst, elektronikprylar av allehanda slag inkl mobiler. Det kan jag tänka mig att använda, inte att sälja.
Men tomburkar, där går gränsen för mig. De kan jag däremot inte tänka mig att använda, men däremot sälja, där de står tjogvis redo i påsar ;-)
Det någon kastat har jag inga problem att sälja, vare sig det är en lampa eller en tomburk. Problemet blir när det handlar om oaktsamhet. Då måste folk få chansen att få tillbaka sina grejer.
RaderaJust hatthyllan är lite en icke-fråga för försäljning. Jag har försökt sälja ärvda halsdukar, scarves och skinnhandskar i mycket gott skick - helt omöjligt.
"Vad säger ni? Skulle ni exempelvis kunna sälja kvarglömda handskar ni hittar i er egen hatthylla? Om inte, handlar det om moral?"
SvaraRaderaLite omoraliskt kanske det är. Men det här är ännu mer omoraliskt tycker jag: https://www.youtube.com/watch?v=xNhpDsJVfrE
"Jag hittade bland annat en cykel... under en sadel." Ja jävlar!
RaderaMina 4 barn gick i riking-skola när jag var nyskild och fattig, så jag såg till att gå till upphittat-lådan sista dagen på terminen och plocka på mig allt som kunde komma till användning. Skolan skänkte allt som inte hämtats till Stadsmissionen, och varnade i flera mejl till alla föräldrar att så skulle ske. Där fanns allt från knappt använda snöbyxor, fleece-jackor och gummistövlar till mössor och vantar. Några plagg som inte passade mina barn kan jag till och med ha sålt. Jag har också sålt fina krukor som mina puckade grannar hade slängt...
SvaraRaderaJag ser verkligen ingen skam i det. När det gäller Stadsmissionen är de väl mest kända för höga arvoden. Din ekonomi var säkert sämre än Antonia Axelsson-Johnssons.
RaderaOch om grannarna slänger bra grejer är det ju bara bra om någon tar hand om dem.
"var går gränsen?"
SvaraRaderaJa det verkade åtminstone den fd folkpartiledaren veta, alltså var Norges gräns ligger. Övriga riksdagspolitiker verkar nog veta var Arlanda ligger, så att de hinner dit inom 48 timmar och kan flygas ut till annat land innan Sveriges försvar har förintats och landet intagits av anfallande fienden....
Att stanna och att göra motstånd med våld, nej det är ingen värdegrund som återfinns hos de flesta av sveriges politiker. Det finns nog något avtal eller FN-resolution man kan hänvisa till. Eller i sämsta fall en opinionsundersökning där "rätt" sorts frågor ställts.
Vad ingen frågat är om norrmännen vill ha henne hit. Jag är gäst i det här landet, så jag lämnar det till dem, men frågar de skulle jag inte rekommendera henne.
RaderaVARJE gång jag kollar 'slarvpellarna' så hittar jag tydligt namnade saker. Frågade en bekant hur jag som ö.ht. inte är utbildad eller har någon erfarenhet av att läsa namnlappar lyckas hitta dessa utan att knapp kolla på kläderna. Enligt den bekantes utsago så hade jag tyvärr inte något magiskt falköga, det handade istället om nonchalans från vissa ur personalen, som för att göra livet enkelt för sig gärna slängde kläder direkt i slarvpellarna när de kom ut från torkskåpen.
SvaraRaderaDå är det riktigt dåligt. Även om de inte slängt undan kläderna när de kommer från torkskåpen får de tamejfan läsa innantill.
RaderaSamma här, har hittat våra namnade (och andras) kläder i upphittat lådan många gånger. En i personalen som konsekvent inte bryr sig om att se efter vad det står
RaderaLåter som hög tid för ett litet värdegrundssamtal på nästa personalmöte.
RaderaMycket bra idé med värdegrundssamtal, det skall jag föreslå! :)
RaderaMenar du att det finns en förskola som inte redan har värdegrundssamtal?! :)
RaderaJag skulle aldrig sälja ett par handskar som någon glömt hemma hos mig pga att det skulle vara oerhört pinsamt om ägaren till dem såg det. Hemma har man ju inte heller några rutiner som man har på ett dagis. Då slänger jag dem hellre (miljöpartister, bring the hate).
SvaraRaderaSkulle jag se att en enskild fröken säljer mitt barns grejer som vi glömt på dagis skulle jag bli förbannad! Om dagiset gör det och har rutiner så fine men en enskild individ, nej.
Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Nej, i handskexemplet håller jag med dig även om det skulle bära mig emot att slänga fungerande grejer.
RaderaOm dagiset har en låda för kvarglömda kläder alla föräldrar blivit informerade om och du inte kollat den på ett antal månader tycker jag inte att du kan åsikter om vad som händer med grejerna för då är de per definition inte längre dina. Om en av de anställda tar på sig jobbet att få ut grejerna på marknaden igen kan hon få betalt för det, men hon ska såklart inte bli miljonär på det. Tycker jag, men jag är med på att alla inte håller med.
På den tiden min unge gick på dagis så lämnade mamma o jag pappa hämtade oftast. Jag kan ju erkänna att jag hade noll koll på mitt barns klädsel då jag kom och plockade upp. Man tog ju barnet som det var där och då. Om ungen hade bytt om eller lånat från "lådan" hade iaf inte jag någon koll på. Vi fick säkert med någon strumpa extra nån dag, å blev av med en mössa eller två.
SvaraRaderaMen att sälja min väns vantar som hans mormor har stickat skulle jag aldrig göra!
Nej, inte sälja, men om jag upprepade gånger upplyst honom om att han får komma och hämta dem och han skiter i det skulle jag nog kunna tänka mig att börja använda dem själv till slut.
Radera