fredag 18 november 2022

Fyra ronder mot skattemyndigheten

I somras fick jag mitt första ”skatteoppgjør” från Skatteetaten, den norska skattemyndigheten. Jag tänkte att det inte kunde bli ett problem för jag hann ju knappt bo i landet under 2021.

Det var faktiskt den första möjliga dispyten, om jag hade gjort det. Jag ansökte om norsk folkbokföring i september -21. Enligt Skatteetaten skulle processen ta ett par veckor, men pga att jag inte hade ett anställningskontrakt att visa upp utan istället kontoutdrag från tre banker som visade att jag har råd att bo här gick ärendet över ytterligare en myndighet och tog till slut sexton veckor, en bit in i januari. Så hade jag då bott här under 2021? Ja, för folkbokföringsdatumet hamnade innan årsskiftet trots att beslutet kom efter.

Norsk.

Detta var vi nog överens om, men jag tror ändå att det var en felkälla för skattebeskedet. Trots att jag inte tjänat en krona i Norge under året kom de fram till att jag skulle betala skatt. Det var förmögenhetsskatt på huset. Eftersom jag inte hade fått norskt personnummer kunde jag inte skaffa bankkonto, så huset var allt jag ägde här.

Två fel. Huset räknades som sekundärbostad istället för primärbostad, och jag bedömdes tillhöra skatteklass 0 istället för 1. Det första felet gör att bostaden räknas till 90 procent av värdet istället för 25 procent. Lagstiftarna tycker nämligen att det ska vara billigare att bo än att ha en fritidsbostad, och det är ju det jag gör. Det andra felet, skatteklassen, gjorde att jag felaktigt fick betala förmögenhetsskatt från första kronan istället för att först ha ett fribelopp på 1,5 Mkr.

Det är inte så himla lätt för mig som inte kan regler och turer att veta hur jag ska kunna ta mig an en hel myndighet, men en bit in i processen berättade min ”biodlarmentor” att han jobbat på Skatteetaten. Fast för 35 år sedan och på den tiden kunde man gå dit och om så behövdes boka ett möte. Det går inte längre. Det är en miljard formulär på hemsidan som gäller, eller telefon, och det enda man vet säkert om de som svarar där är att de inte har del i beslutsprocessen. Deras jobb är bara att guida skattebetalare rätt i formulärsdjungeln.


Först gick jag i alla fall in på Skatteetatens hemsida och ändrade manuellt husstatusen från sekundär till primär. Det ignorerades. Efter ett par veckor fick jag meddelande om att skatten stod fast trots den nya informationen. Då fick jag istället använda ett formulär för att det skulle ändras och när myndigheten då tänkte igenom saken insåg även de att detta var min primära bostad. Såklart, för vid årsskiftet ägde jag ingen annan bostad, inte i Sverige heller. Logiken säger att man inte kan ha en sekundär bostad om man inte också har en primär.

Så då gick skatten ner, men inte tillräckligt. I rätt skatteklass skulle jag betala förmögenhetsskatt på 25 procent av bostadsvärdet, men med start på 1,5 miljoner. Alltså skulle skatten bli noll om värdet på huset vore under sex miljoner, och det är det.


Men nej, Skatteetaten hade satt mig i en specialskatteklass för utlandsboende och dödsbon. Vid det här laget var vi ju överens om att jag bor i Norge och jag känner mig ganska frisk. Min biodlarguru/skatteexpert sa att jag skulle undvika att överklaga för den processen tar många månader. Bättre då att begära rättelse, det tar veckor.

Ny telefonkö till myndigheten för att ta reda på hur jag gör det. Jo, det var bara att skicka ett digitalt meddelande på webbsidan. Bra, sa jag, ”Jag är inloggad nu så kan du guida mig till hur jag gör det?” Nej, efter en stunds letande gav hon upp, så det slutade med att hon själv fick skicka meddelandet till sina kollegor.

Tacka vet jag e-post.

Några veckor senare fick jag ett nytt skatteoppgjør – med samma siffror. Dags för den tidsödande överklagan. För att slippa alla idiotiska formulär skickade jag på biguruns inrådan ett vanligt postbrev. Jag hoppades att jag skulle få besked när överklagan var inne i systemet, men efter två veckor ringde jag och frågade. Nej, den hade inte kommit än, men det kan ta lite längre tid så pröva igen om en vecka. Sagt och gjort, och samma svar.

Men då fick jag tag i en medarbetare som visste hur man skickade digitala meddelanden. Fast det får vara max tusen tecken, sa hon. Inga problem, sa jag. Det här är nämligen ett superenkelt fall som kan sammanfattas med att ni har fel och jag har rätt. Några meningar till blev det, men inte många. Och så en ny väntan. Vid det här laget hade jag redan fått betala in den skatt jag inte tyckte att jag skulle betala. Annars hade jag blivit straffad för det.

Några veckor senare kom så beskedet. Nu hade Skatteetaten äntligen fattat vad de borde ha greppat redan från start. Att jag bor i mitt hus och således ska betala förmögenhetsskatt på en fjärdedel av värdet, men med ett fribelopp på 1,5 Mkr. Den inbetalda skatten satt på mitt konto samma dag, med ränta.

Reflektioner:

  1. Det hade inte gjort något om myndigheten berättat hur de kom fram till sina siffror. Jag fick bara en klumpsumma på förmögenheten och en klumpsumma på skatten och så fick jag själv komma på detta med skatteklasser och sekundär/primär bostad genom att räkna baklänges. Den biten tror jag faktiskt funkar bättre i Sverige.

  2. Om jag ändå ska sitta i telefonkö och sedan uppta tid för en anställd, varför kan jag inte få komma till rätt avdelning, som vet vad jag pratar om? Då hade det kanske räckt med ett samtal istället för 5-6.

  3. Och avslutningsvis, varför har man en hemsida som är så krånglig att navigera att knappt ens de själva (de anställda som har just detta till uppgift) klarar av att hitta rätt?

Men jag fick rätt till slut och längs vägen fick jag en kurs motsvarande två högskolepoäng i myndighetsnorska.

18 kommentarer:

  1. Jisses vilken circus, glad att jag sluppit bråka med skattemyndigheterna, Norska eller Svenska, utan att det bara rullat på korrekt där. Räcker med att bråkat med Försäkringskassan i flera månader innan man slutligen fått besked och något jag rimligen kan se som ok.
    /JonasB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gått några ronder mot svenska skattemyndigheter också, och det har inte alltid slutat lika lyckligt. Försäkringskassan har jag inte drabbats av, men jag minns när jag skulle ringa dem och anmäla förändrad inkomst (30 år sedan, så det borde väl vara preskriberat) att jag slogs av hur serviceovilliga de var. Jag höll på att avsluta samtalet med: "Tur ändå att jag inte hatar mitt jobb, som du."

      Radera
  2. Din berättelse bara bekräftar min bild av hur myndigheter fungerar, även om jag lyckligtvis sluppit få den bilden av egna erfarenheter.
    Det var ganska stor skillnad i skatt mellan skatteklass 0 och 1. Vad är det som avgör vilken klass man hamnar i?
    Jag kan tycka det är trist för en om man ligger precis på gränsen till skatteklass 1, ungefär som att bo i elområde 3 precis intill gränsen till elområde 2....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skatteklass 1 är den normala klassen där alla vanliga skattebetalare hamnar. I skatteklass 0 återfinns framförallt dödsbon, kanske för att sätta åt folk lite extra när de ändå slutat rösta. Så det ska inte finnas några gränsfall. Jag begriper faktiskt inte varför de ville ha in mig där. Känns som att någon (människa eller dator) felaktigt såg mig som utlandsboende och sedan hade de svårt att rätta till det.

      Radera
  3. Förmögenhetsskatt såväl som arvsskatt och gåvoskatt och fastighetsskatt är en styggelse, uppfunnen av kommunister som kallar sig socialister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med. Beskatta olika former av inkomster, men bestraffa inte sparsamhet. Pengarna är ju redan beskattade minst en gång.

      Radera
  4. Det där med skatter är knepigt, de kommer och gar. Min mamma hade redan gatt bort, och pappa hade utan min och min brors vetskap skaffat en försäkring mot arvsskatten, det var bara det att när han dog hade den skatten tagits bort. Sa han var omtänksam och förutseende till skillnad fran politikerna.

    Jag blir olika beskattad nästan varje ar för tax-värdet pa min lägenhet (som tur är är mkt lägre än det faktiska värdet), men ett ar var det 115%, vilket tog myndigheten ett tag att förklara. Trots det förstar jag fortfarande inte, men det är bara att tugga i sig.

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag och min mamma planerade också hårt för den där arvsskatten. I vårt fall tänkte vi att den kanske skulle hinna komma tillbaka innan hon dog, så vi flyttade bort hennes förmögenhet i förebyggande syfte.

      Jag tycker min historia visar just att det inte bara är att tugga i sig. Myndigheter gör fel, ibland flera gånger om, så det gäller att ifrågasätta dem ända in i kaklet när man tycker sig ha ett case.

      Radera
    2. I fallet med tax-värdet var det inte mödan värt för mig, eftersom jag nästan inte har nagon inkomst, utan det var uträknat pa det man betalar för att vara med i socialförsäkringen sa att man far pension när man blir gammal nog.

      Men i sak har du rätt. Jag brakar med alla som försöker lura mig.

      Annika

      Radera
    3. Det är rätt, bråka på bara :-)!

      Nu tror jag inte Skatteetaten försökte lura mig, men det blev ju resultatet när de tänkte fel.

      Radera
  5. Det är konstigt, men det enda som verkligen fungerar i Sverige är skatteindrivning. Resten är idioti märkligt nog. Men i Norge, ja det låter ju helt tappat bakom en vagn, som en norge historia :)
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas och tror att jag haft lite otur med det norska skatteverket, men visst slås jag av hur ovant det verkar vara för dem att en svensk flyttat till Norge, trots att det måste ha skett tiotusentals gånger tidigare.

      Radera
  6. Bra krigat, Sparo! Det är helt otroligt ibland vad onödigt klurigt kontakt med myndigheter är.
    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nästan som att de gör det krångligt med flit.

      Radera
  7. Ja du, som ekonom aktiv i både norge, danmark och sverige kan jag gott hylla skatteverket i sverige som har en lätt hemsida och faktiskt personal som (oftast) försöker och kan hjälpa till. I de andra länderna klarar jag mig inte utan externa byråer, och då handlar det helt enkelt bara om att förstå deras system och var grejer finns. Skatteverket har utvecklat sin hemsida mycket och det är lätt att hitta självservice (info om regler är de lite snålare med).

    Prova klicka på nynorsk när du är inne på en myndighet. Då blir det genast ännu mer utmanande =D Jag som kan prata det i princip flytande förstår inte ett jota när jag läser det. Om jag inte läser det högt då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viljan att hjälpa till tror jag inte är lägre hos Skatteetaten, men de saknar Skatteverkets verktyg. En granne startade aksjeselskap och efter några månader ringde Skatteetaten upp för att fråga hur det gick och om det var något han undrade över. Det hade i och för sig gjort mig livrädd, men det vittnar ändå om ett engagemang.

      Känner igen det där med regelinfo. Istället jobbar Skatteverket med "typiska" exempel och hittills har de aldrig stämt in på mina frågor eller problem.

      Jag ska testa nynorskfunktionen, men bokmål känns tillräckligt utmanande. Hoppas och tror att det ska bli lättare, både för att jag lär mig språket och för att jag börjar förstå hur skattesystemet funkar, men i nuläget måste jag erkänna att det är med en klump i magen jag tänker på Skatteetaten.

      Radera