onsdag 24 januari 2018

När blev jag ett avskräckande exempel?

Stefan Thelenius, känd bloggare och inte minst barnsparare, twittrade häromdagen om sin förhandling om dotterns månadspeng.


På något vis drogs jag in i diskussionen som följde och fick chans att med all önskvärd tydlighet visa att min barnlöshet är av godo för mäskligheten.


Självklart var detta sagt med glimten i ögat i en även i övrigt lättsam tråd, men efteråt funderade jag hur det kommit sig att jag blivit det avskräckande exemplet. Som Utdelningsseglaren insköt:


Jag varken skäms eller känner mig orättvist påhoppad, jag tycker bara att det känns konstigt. Jag vet att mina utgifter är låga, men jag upplever dem inte som extrema eller obscena. Jag är ju bara lite sparsam.

Kanske har jag en märklig självbild, lite som tjockisar som tror att de är normalviktiga. Eller, ännu märkligare, människor som gått ner femtio kilo men som fortfarande rör sig som om de vore vrålfeta. Ni vet, de brukar tassa lite försiktigt och bakåtlutat för att hålla balansen och inte vara i vägen med magen som inte längre finns.


Jag är sparsam, helt frivilligt, men ingen cirkusapa. Det fanns en tid då jag hade varit genomsnittlig, då det var självklart att hålla nere sina utgifter, spara ihop en buffert och helst gå genom hela livet utan att ta ett enda lån, och den tiden är bara ett par generationer bort.

Eller fyrtio mil. I Lettland och Litauen är snittlönen ungefär en tredjedel av den svenska, medan levnadsomkostnaderna i Riga och Vilnius bara är c:a 40 procent lägre än i Stockholm. För att få ihop den ekvationen måste de allra flesta hålla betydligt hårdare i sina pengar än vad jag gör.

Så antingen är jag på fel plats eller i fel tid. Eller också har jag bara vaknat på fel sida.

31 kommentarer:

  1. Skall man kommentera barnsparande får man tassa fram med stor försiktighet. Föräldern till barnet kan förvandlas till ett rytande lejon på nolltid.

    Behöver en 13-åring smink, och stringtrosor? Behöver håret färgas om en gång i månaden? Sådant skall man akta sig noga för att antyda! Man kan tänka det, men man bör inte säga det!

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet ju det. Få saker är så provocerande som att som barnlös ifrågasätta andras barnuppfostran. Därför säkrast att gå till ytterligheter så att det helt enkelt inte kan tas seriöst.

      Radera
  2. Skulle inte kalla dina levnadsomkostnader för "obscena". Varför skulle det vara stötande att ha låga utgifter? Extrem däremot är du verkligen, jag vet ingen som går runt på så låga kostnader som du. Att ester o letter skulle vara ännu mer sparsamma tvivlar jag på, det stämmer inte alls med vad jag sett. Förvisso är jag ingen expert på baltikum, och det jag sett speglar kanske inte hela befolkningen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oscent var Utdelningsseglarens ord, men det är rätt vanligt att måla med spetsiga penslar på Twitter.

      Du är säkert mer expert på Baltikum än vad jag är. Det mest extrema jag hört är att de inte är mycket för att värma upp sina lokaler, och att komma in på ett kafé i januari som har nollgradigt inomhus känns rätt extremt. Å andra sidan tror jag den rökande andelen av befolkningen är skyhögt högre än i Sverige. Visserligen är cigaretterna billigare, men gratis är de inte.

      Radera
    2. Det var väl dessutom inte Mickes omkostnader som var obscena utan andra låga, men inte så låga omkostnader som Mickes, som var obscent höga i jämförelse. Eller så har jag missförstått alltihop. Det händer inte ofta, men det har hänt förut ;-)

      /R (original R)

      Radera
    3. Det stämmer, men jag tycker inte skillnaden är så stor ifall jag gör obscena val eller om mina val får normala val att framstå som obscena. Inte så att jag på något sätt tar illa upp (det vill jag betona), men nog fick jag lite knäppisstämpel :-).

      Radera
  3. Jag tycker du är helt rätt och tillika rolig. Fortsätt spara, inspirera och provocera gärna.

    Vilka reaktioner man får i ett vanligt fikarum när man berättar att man inte skall åka på semester och investera motsvarande summa istället, äter lunchlåda med ingredienser vars pris summerar till under 10kr (ok kanske är för dyrt för spareliten =)) och inte har vare sig TV eller smartphone. Haha! Folk tror att man är galen.

    Kristoffer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag känner igen reaktionerna, men tycker samtidigt att det är rätt kul att visa upp alternativa tänkesätt och iaktta reaktionerna.

      Radera
    2. Äh, jag lärde mig älska de där fikarumsögonblicken när jag såg att de tyckte att jag hade en skruv lös med mina sparsamheter. Det får de gärna tycka, allt medan miljonerna gottar till sig på mitt sparkonto. Undrar hur det ser ut på deras? Och om hämtsushin för 115 kr var värd sitt pris.

      Radera
    3. Ja, jag saknar dem lite. "Jag tänkte gå i pension vid 30", gav alltid lika härliga reaktioner bland 55-åringarna som inte var i närheten av att ha möjligheten.

      På ett sommarvikariat glömde de ge mig lön en månad, så jag sa att de inte behövde krångla utan kunde lägga på de pengarna på nästa månad lön. Blicken från lönetanterna när de fattade att jag inte behövde månadslönen under innevarande månad var ränta nog :-).

      Radera
    4. Hahaha "var ränta nog" (snålhumor är bästa humorn)

      Radera
    5. Ja, det näst bästa efter gratis är ju på andras bekostnad :-).

      Radera
  4. Jag kanske inte läser det på samma sätt, men jag tycker inte du används som ett avskräckande exempel. Jag läser det snarare som att du omnämns pga beundran. Men jag har inte heller läst hela Twitter-tråden, så jag kan inte veta säkert :)

    Det är intressant att du alltid använder tjocka eller vikt som jämförelse, oavsett vad ämnet egentligen gäller. Jag tänker inte göra någon större psykologisk analys kring detta utan bara konstaterar det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte direkt avskräckande, men som lite extrem. Länk till hela tråden finns i texten, men det är ingen stor litteratur, bara några människor som slänger käft med glimten i ögat.

      Vikt är ett exempel alla känner igen. Alla har hört någon ha åsikter om vikt och de allra flesta har det själv. I det här fallet ansträngde jag mig för att inte lägga in värderingar så att det ämnet tar överhanden. Som det ofta gör eftersom det är laddat, det var därför jag valde det den här gången.

      Radera
    2. Men om du inte hade varit lite extrem, då hade väl knappast bloggen varit en sån succé? Är det inte ditt syfte att framstå som lite extrem, lite som någon som gör saker annorlunda? Hade ju varit bra tråkigt om du varit en medioker, medelålders man som gör precis som alla andra ;)

      Är vikt så laddat? Varför det? Jag tror det där är lite av en generationsfråga. Jag märker på min farmor att man alltid ska kommentera och tycka till kring folks vikt. Jag har aldrig hört någon från min generation göra det.

      Radera
    3. Succé... apropå överord :-). Men det ligger något i logiken.

      Jag upplever inte att folk kommenterar andras vikt i så stor utsträckning, men visst är det väl känsligt? En del (inte alla!) feta människor har taggarna utåt och kräver att man inte ens ser dem. Eller jo, men inte för mycket. Eller drar kränkthetskort så fort något blir jobbigt: https://sparosverige.blogspot.se/2017/11/storre-klader-till-hogre-pris.html

      Att din farmor lägger märke till fetma kanske beror på att det inte alls var lika vanligt när hon var ung.

      Radera
    4. Tror det är delvis en generationsfråga. Min mormor började kommentera folks fetma alltmer frispråkigt efter att hon började bli alltmer dement. Dvs högt till vederbörande att du har blivit fet som en gris. Vilket var ju minst sagt pinsamt innan hon var mer uppenbart dement. Så en mycket vanlig komment de senaste åren är att man gått upp i vikt. Dessutom tycks den äldre generationen ha tagit sig en rätt att vara alltför ”frispråkig” med ålderns rätt. Varför skulle man plötsligt få rätt att såra folk eller vara uppenbart oartig bara för man blivit gammal?

      Radera
    5. Kanske demens i det fallet (eftersom uppenbarligen vände sig direkt till "fettot"), men ofta handlar det nog om att gamla människor hör väldigt dåligt och "viskar" på ett sätt som de själva inte skulle höra på en meter, men som någon med normal hörsel uppfattar på hundra meter.

      Radera
    6. Äh jag tycker fettona gått kan ta lite gliringar om sin vikt, de har själva satt sig i den sitsen.

      När de står där med hela ansiktet fyllt med tårta är det på sin plats att kommentera att de kanske borde lugna sig lite och att den där lightläsken på lunchen inte är ett frikort till vad som helst i matväg i övrigt.

      Särskilt som de själva gärna kommenterar andras vikt. När man avböjer en tårtbit på avtackningen och någon tjockis säger "Ta nu en bit tårta det behöver du" då förtjänar de ett "nej tack, jag tänker på vikten" tillbaka.

      Sen måste de skaffa lite självdistans och inse att man faktiskt kan skoja om allt.

      Radera
    7. Ah, de får mig att tänka på när jag hade fått en chokladask av en kund och fick den käcka idén att ge den till fastighetsskötarna i min förening, så kunde jag dra nytta av god service. Jag lämnade alltså över asken till en fastighetsskötare och skulle precis säga att jag bara blir tjock om jag äter den när jag inser att den killen väger 50 kilo mer än jag. Hade jag sagt till honom att han kan ta den för att jag inte vill bli tjock hade jag nog garanterat nollservice för nästkommande fem år :-).

      Jag lyckades rätta situationen med: "Jag fick den här chokladasken av en kund, men jag... är så allergisk."

      Radera
  5. Det är konstigt egentligen, att det är så laddat i Sverige, detta med pengar. Att "unna sig" är tydligen viktigt. Och med det menar många att man hest ska konsumera mer än man drar in, alternativt slita ihjäl sig i en karriär för att upprätthålla en yta utåt. En svensk ser ju ofta hellre att någon annan får skattehöjning, än att hen själv får sänkt skatt. Det är nog därför det upplevs som så otroligt provocerande när folk sparar.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte bara pengar. "Äter du vegetariskt?", "Firar du inte jul?", "Har du ingen tv?"... Ibland låter det som att det är så himla högt till tak, men så fort man kliver lite utanför mittfåran kommer folk springande för att ifrågasätta.

      Radera
  6. Jag älskar referensen till marknadsekonomin. Ska använda den om jag förhandlar med mina barn. Tack för det Micke!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag skulle rekommendera det. Se åtminstone till att inte ungarna har mobilen igång så att du hamnar i ett viralt Youtubeklipp :-).

      Radera
    2. Hahaha! Tack för tipset! ;)

      Radera
    3. Jo upp med det på youtube! Annonsintäkterna kommer betala veckopengen i all framtid.

      Radera
    4. Det är förstås en annan aspekt på det (och känns tyvärr inte helt långt från verkligheten i en del tv-program med "knäppa klipp").

      Radera
  7. Du är på rätt plats och i en tid där upplysning och reflektioner över samtidens ekonomiska frågor är viktigare än någonsin tycker jag.

    Du bidrar till många intressanta tankar kring ekonomi bland mycket mycket annat och jag hoppas på mer av den varan från din vassa penna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jag får säga detsamma när vi ändå är igång och smörar.

      Och återigen, jag blev inte det minsta förorättad av att ni använde mig som exempel, snarare lite smickrad.

      Radera
  8. Jag uppfattar min egen grundton precis som din, Micke!
    Min fru är dock mer vad som skulle uppfattas som "normal" vad gäller sparande/slösande. Jag har dock lyckats 'omvänd'a henne delvis så vi sparar en del samtidigt som hon får mig att inse att livet är här o nu.
    Och så har vi ju barnen som gör det nästintill omöjligt att spara på det sätt som jag i grund och botten skulle vilja... För även om jag med stolthet säger till barnen att pappa är jäkligt snål, så ska de såklart inte behöva leva på barkbröd för det. Även om de inte får senaste iPhone-modellen hur mkt de än försöker övertyga mig om att ALLA deras kompisar har det så kan de få en mobil de med.
    Så fortsätt att vara dig själv, Micke, för du är både en duktig debattör och du ger nya och insiktsfulla perspektiv. Hälsar Lars D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Normalt sparsam som kvinna respektive man ("det gäller inte alla" osv...) tror jag skiljer en del, så ni kanske är "normala" bägge två.

      Alla barns kompisar har ALLTID högre månadspeng, fler grejer, bättre villkor, senare tid de måste vara hemma och i säng. Det är en naturlag :-).

      Radera