Den här gången handlar det om Gisela
som är ”fånge i sitt eget hem”.
Nej, hon har varken husarrest eller fotboja. För 30 år sedan
flyttade hon till ett radhus som kostade 760000 kr. Nu är det värt
det tredubbla, men det är tydligen ett problem:
”Om jag säljer för 2,3 miljoner så får jag kvar ungefär 1,2 miljoner efter reavinstskatten.”
Det tog ett tag innan jag fick ihop
matematiken. Reavinstskatten är ju 22 procent, inte 71. Men så kom
jag på det. Om hon lånade till hela köpeskillingen och fram till
dags dato inte amorterat en enda krona blir det mycket riktigt bara
1,2 miljoner kvar.
Men är det verkligen möjligt? Jag vet inte vad ett ”statligt förvärvslån” kan ha haft för ränta, men hon hade väl tjugo års förvärvsliv kvar och har bl a varit lärare och regionpolitiker. Åtminstone de sista tio åren i yrkeslivet borde barnen dessutom ha varit utflugna, men Gisela har ändå inte lyckats sätta av en enda krona. Det verkar som om exakt allt konsumerats varje månad.
Men är det verkligen möjligt? Jag vet inte vad ett ”statligt förvärvslån” kan ha haft för ränta, men hon hade väl tjugo års förvärvsliv kvar och har bl a varit lärare och regionpolitiker. Åtminstone de sista tio åren i yrkeslivet borde barnen dessutom ha varit utflugna, men Gisela har ändå inte lyckats sätta av en enda krona. Det verkar som om exakt allt konsumerats varje månad.
Nu är Gisela en gammal dam med cancer.
Det är för sent att ändra de 30 år som gått och jag vill inte
vrida om kniven, men jag kan inte låta bli att tänka på de frågor
journalisten undviker att ställa:
- Fanns det verkligen aldrig något amorteringsutrymme, inte ens några hundralappar?
- Kom pensionen som en oförutsedd händelse?
- Trodde du att du skulle få ta ytterligare ett lån och hur hade du i så fall tänkt betala tillbaka det med tanke på att du uppenbarligen aldrig tidigare amorterat?
- Du säger att du blir arg över det faktum att du inte kan sälja huset och flytta till en dyr innerstadslägenhet. Vem är du arg på?
- Vem är ansvarig för ditt liv?
I dagens ränte är det många som amorterar ner till max 50% belåning. Men givet annat ränteläge förr i tiden kan en fundera på hennes konsumtionsmönster om hon aldrig amorterade.
SvaraRaderaDet är ändå en himla skillnad på 50 och 100 procents belåning. Och visst, efter 30 år har ju belåningen gått ner naturligt, men uppenbarligen inte tillräckligt. Med vettig amortering hade hon varit skuldfri och haft ett litet sparkapital nu.
RaderaIronin i att Isabella Löwengrip i slutet av klippet används som förebild för att vara ekonomismart (förtar dock inte att råden hon ger här är kloka och riktiga).
SvaraRaderaNågot annat som inte problematiseras i artikeln är att Gisela bor i Bergsjön, som av olika skäl inte är lika eftertraktat och därför har lägre fastighetspriser. Det kan med andra ord inte komma som en överraskning att hon inte kan byta sin bostad i Bergsjön mot ens en tvåa i Göteborgs innerstad eftersom efterfrågan är så mycket högre där. Däremot räcker 1,2 miljoner kronor till att hitta andra bostäder i samma del av Göteborg. Det är dock högst möjligt att flytta till en enklare lägenhet på 2-3 rum i bättre delar av Göteborg, t.ex. Träringen eller Stabbegatan naturskönt nära Östra Sjukhuset, för 2-2,5 miljoner kronor vilket hade varit fullt möjligt om hon istället för att betala ränta till banken hade betalat av sitt lån på 760 000 kronor och kanske rent av sparat några hundralappar varje månad. I det läget hade hon, som trots allt framgår av artikeln, också fått uppskov på skatten varför hon med enkelhet hade kunnat köpt en ny bostad utan lån. Vi pratar då dessutom en boendekostnad på under 5 000 kronor per månad inklusive energi vilket är väl inom ramen för även en låg garantipension.
Jag har inte heller riktigt förstått Löwengrips storhet på ekonomiområdet.
RaderaJag är dåligt insatt i Göteborgs bostadspriser även om jag känner till Bergsjön och förstår att det finns dyrare områden, och att innerstaden alltid är dyrare än utkanterna. Och visst, hade hon amorterat bort hela lånet, vilket borde varit fullt möjligt, hade hon haft en helt annat köpkraft nu. Eller åtminstone delar av det.
Kollade snabbt på Hemmet, finns flera 2rok i Bergsjön i dagsläget. Kostar från 1,3 mkr. Får hon inte lån på 100000 kr känns det lite konstigt. Kan inte barnen gå in som garanti?
SvaraRaderaJag får uppfattningen att hon inte är intresserad av en lägenhet i Bergsjön utan vill bort från det området, kanske närmare barn och barnbarn.
RaderaJag tror inte att en 75-åring kan vara säker på att få något lån, men min mamma fick det som 70-åring, med låg pension, så omöjligt är det inte förutsatt att bostaden är värd betydligt mer.
Skulle det bara handla om 100000 kr kanske barnen kan låna på sina bostäder, men har de ärvt mammas ekonomiska sinnelag gissar jag att de bor i hyresrätter och från hand till mun.
Hon skulle alltså få 1,2M netto vilket innebär ett fastighetsköp för 8M (15% egenkapital). Problemet är att banker diskriminerar äldre, och det är väl det hon är arg på. Varför kan inte pensionärer ta banklån? De har en bergsäker inkomst och panten är ju lika säker oavsett vem som äger. Den dag hon flyttar till en "etta med lock", kommer dödsboet överta räntebetalningarna tills fastigheten är såld.
SvaraRaderaJag skulle inte kalla det diskriminering. Det vore väl helt vansinnigt om en 75-åring med en cancerdiagnos (dödlig?) fick låna miljonbelopp? Särskilt när det rör sig om en kvinna som under 30 år som låntagare inte amorterat en endaste krona.
RaderaIngenting hindrar henne att före sin död sälja den nya bostaden till en kompis för långt under marknadsvärdet och lämna långivaren tomhänt. Hade du gett henne ett lån för dina pengar? Jag hade det inte.
"Ingenting hindrar henne att före sin död sälja den nya bostaden till en kompis för långt under marknadsvärdet" -om man säljer panten utan att samtidigt kunna lösa lånet borde väl långivaren kunna stoppa transaktionen?
RaderaVarför ska man gå i graven med ett stort egenkapital i en bostad? Inget jag som barnlös eftersträvar iallafall.
Hade vi inte haft Sveriges vansinniga hyresreglering, kunde hon istället flytta in i en hyresrätt sista åren. Problemet löst...
Jag tror långivaren är chanslös, men vill man vara säker kan man skänka bort bostaden istället.
Radera"Varför ska man gå i graven med ett stort egenkapital i en bostad? Inget jag som barnlös eftersträvar iallafall."
Själv vill jag göra rätt för mig, men det intressanta här tycker jag är potentiella långivares position. Finns ingen anledning för dem att idka välgörenhet som det faktiskt riskerar att bli.
Inte säker på att hon både hade haft råd och fått tag i en hyresrätt i Stockholms innerstad på en oreglerad marknad.
Utan att vara expert är jag är övertygad om att långivaren kan kräva att få marknadsvärdet (eller lånet betalt). Vore helt meninglöst med pantsättning annars.
RaderaJag vill också göra rätt för mig. Och är marknadsvärdet är högre än mitt lån när jag dör gör jag ju det. Banken behöver inte idka välgörenhet utan ger ett lån som de bedömer kan få tillbaka. Ge t.ex 50% av värdet istället för 85% så finns ju marginal. Men man behöver inte säga 0% bara för att personen har gått i pension.
Nej kanske inte i innerstan, men Alingsås eller Partille hade nog varit överkomligt. Med hyresreglering finns det inget att hyra vare sig i innerstan eller Alingsås.
Jag är rätt säker på att du har fel. Så länge någon amorterar på lånet tar det dessutom tid innan banken får veta att lånet saknar säkerhet. Är personen död då kan de knappast kräva bostaden av den nya ägaren (som dessutom kanske i sin tur sålt den vidare).
RaderaBra att du är ärlig, men jag skulle inte som långivare ta risken för att du inte är det. Är du det kan säkert tidningen vidarebefordra dina kontaktuppgifter till Gisela.
Och jag är säker på att du har fel :-) Men jag orkar inte gräva, det är ändå inte aktuellt för mig.
RaderaBolånemarknaden i USA har ju regeln "turn in the key and walk away". Där tvingas banken ha en tillräckligt stor marginal mellan utlåning och marknadsvärde. Även där förutsätts ju att panten inte kan säljas till valfri målvakt...
Jag förstår inte hur det skulle kunna vara så. Du behöver inte fråga banken för att ge bort ditt hus, det VET jag. Och om ni sedan, på känt bilskojarmanér, fortsätter att låta huset byta ägare några gånger till kan jag inte se något sätt för banken att få tillbaka sina pengar. Och uppenbarligen har samtliga banker gjort samma bedömning, annars hade väl någon av dem lånat ut.
RaderaHur det funkar i USA vet jag ingenting om (mer än just att du har chansen att lämna huset och bli skuldfri).
Ett bra svar från en jurist hur det funkar:
Raderahttps://lawline.se/answers/gava-av-belanat-hus
Så om du ger bort eller säljer huset billigt "tillhör" det banken tills lånet är löst...
Med all respekt tror jag inte advokaten räknar med möjligheten att frågeställaren ska dö innan sin mamma. Dör låntagaren (som troligen blir fallet för cancersjuka Gisela med döttrar under 50) blir ju läget ett annat. Och vem ska banken kräver pengar av om A skänkt till B som sålt till C som sålt till D som sålt till E som alla hävdar god tro?
RaderaPantbreven är registrarade både hos Lantmäteriet och Inskrivningsmyndigheten och följer med huset tills de är lösta. Oavsett om ny ägare tar över så kan panträttsinnehavaren komma och knacka på dörren vilken dag som helst och kräva sina pengar.
RaderaOkej, är du säker på det så viker jag mig.
RaderaTillbaka till grundfrågan vem hon är arg på, så kan Kalle mycket väl ha rätt, att hon är arg på bankerna. Dock känns det inte som en överraskning och borde inte vara det för Gisela heller. Inte minst med tanke på hennes lånehistorik med smått fantastiska 30 amorteringsfria år.
Micke. En undran bland andra. Vad tänker du att allt som du efterlämnar ska ta vägen. Vad jag förstått har du ingen familj efter din mors bortgång. Välgörenhetsorganisationer verkar du sky då de tar för stor del till administration. Staten?
SvaraRaderaEn stor och (för mig) lite för privat fråga. Lite familj har jag, men kommer ändå säkra för att pengarna under inga omständigheter går till Allmänna arvsfonden (https://sparosverige.blogspot.com/2017/04/en-fond-man-vill-slippa.html). Jag skulle hellre elda upp dem.
RaderaAmenvaf? Tänk på mina barn.
RaderaDina barn får du tänka på själv ;-). Men jag måste säga att jag trots allt är lite impad av den svinrika gubben i Skåne som retade upp hela släkten genom att testamentera pengar till Allmänna arvsfonden.
RaderaSensmoral från denna historia är väl typ: lita inte blint på staten, se till att ha ett privat sparande på äldre dar så att du inte behöver förlita dig på andra. Många gamla är väl uppvuxna med en stor tilltro till staten och lite smånaiva, då blir det så här tyvärr.
SvaraRaderaDet är absolut en lärdom man kan dra. Att man klarar att leva 75 år (dessutom en del år som politiker) utan att ha denna kunskap övergår mitt förstånd.
RaderaSer ut som hon lagt sina pengar på döttrarna under åren.
SvaraRaderaSe sid 9 på http://docplayer.se/3157129-Empati-granskar-hjarnan-phrenicus-har-bytt-namn.html
Samt sid 6 på http://docplayer.se/1512376-Empati-asas-bror-forandrade-hennes-liv-phrenicus-har-bytt-namn.html
En möjlighet för henne skulle kunna vara att hyra ut nåt av rummen till en inneboende och dra nytta av att hon har ett stort hus.
Där ser man, tack för det! Känns som information jag gärna hade sett i artikeln.
RaderaVisst kan hon hyra ut ett rum, men som jag förstår det har hon inga problem att bo kvar. Hade hon börjat hyra ut för tio år sedan kanske hon därigenom kunnat få råd att byta bostad nu, men i det här läget lär det knappast hjälpa.
Hur går det med försäljningen av din mors lägenhet. Kommer det något inlägg om det att sälja privat?
SvaraRaderaDet kommer. Fast riktigt privat är det inte, jag säljer genom Hemverket.
RaderaÄr helt fascinerad av fönstret bakom Gisela på bilden i artikeln. Så fullständigt belamrat med ljusstakar, blommor, prydnadssaker m.m. Säger kanske något om var en del av pengarna rinner ut.
SvaraRaderaLäser jag artikeln rätt om jag uppfattar det som att med nya reavinst-regler från juli 2020 skulle hon ha "tillgång till" ytterligare drygt 300000kr att köpa för? (om det nu skulle hjälpa)
Jag läser det då med glädje om det innebär att det är enklare att "putta" reavinstskatt framåt. Värdet på min lägenhet har nära tjugofaldigats. Eventuell reavinstskatt på det är inte något jag ser fram emot att betala.
Ja, det räcker inte med fönsterbräda. Halva bordet är fyllt med små kopparkärl och skit.
RaderaJag tror att du läser rätt. Fast då måste du ju köpa en ny bostad som täcker hela försäljningslikviden. Men tjugofaldigats var inte dåligt! Själv tror jag inte ens att jag kommer upp i tre.
Har bott där i drygt 20 år. Brukar säga att jag har bott gratis. Värdeökningen har nog varit högre än hyran utslaget per månad. ;-)
RaderaSka försöka hitta en så dyr bostad som det går vid flytt. (den här deltidsarbetaren får ju heller inga lån)
"Bott gratis" låter försiktigt. Jag brukar säga att jag tjänar pengar på att bo:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2016/10/jag-tjanar-artontusen-i-manaden-pa.html
Själv har jag sluppit bolån och hoppas göra det livet ut.
Inte helt ovanligt att folk i den åldern har samlat på sig en del grejer, tycker inte att det ser speciellt mycket ut eller att hon skulle ha gjort av med så mycket pengar på prylar. Räcker att ha släkt, vänner och familj som kommer med någon present vid jul och födelsedag så är det snart fullt efter ett helt liv.
SvaraRaderaDet där minimalisttankarna har ju först kommit på senare år. De levde i sin tid,där de antagligen inte fanns så mycket av det materiella under uppväxten, kanske inte mer än att klara livets nödtorft.Ytterst få som jag känner eller har känt i de äldre generationerna har ifrågasatt sina prylar eftersom de antagligen har erfarenhet av hur det är att vara utan i större utsträckning.
Samtidigt verkar just fyrtiotalisterna inte vilja finna sig i något eller anpassa sig efter sin situation, som generationerna före dem som fann sig mer./Em
Jo, så är det ju, många samlar på sig saker genom livet. Dock går det att sälja dem och tjäna pengar, men även det tar ju energi man kanske inte har när man är 75.
RaderaNu framkom det ju mer info om hennes situation i en kommentar här uppe än det gjorde i hela artikeln, men utan den infon framstod hon som otroligt oförmögen att ta tag i en trasslig situation hon själv försatt sig i.
Kanske intressant för dig. Svenskan skriver om kreditkriget och låneföretag hur de låter folk med höga inkomster och skulder fortsätta låna trots svårigheter.
SvaraRaderaSamtidigt kan man läsa om Herdis Molinder, en klok dam på 94 år. "Varje generation har sin värld att förhålla sig till"
RaderaSka försöka kika, men eftersom SvD låser allt kommer jag ändå inte kunna skriva om det.
RaderaJag har hört argumentet att man ska köpa ett så dyrt boende det bara går - för då stiger värdet över tid till störst belopp.
SvaraRaderaFast jag tänker att det beror på tillgång och efterfrågan i marknaden också. Intresset för exempelvis vindsvåningar i Stockholms innerstad eller jättehus i Djursholm kanske inte kommer att gå spikrakt uppåt och då sitter man där med skägget i brödrösten.
RaderaMärklig historia. Att ett begagnat radhus i slutet av 80-talet kostade 760.000 låter väldigt mycket i ett mindre attraktivt område i Gbg. En värdestegringen på endast 3 ggr på 30 år låter orimligt.
SvaraRaderahttps://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-1987258om-stod-till_sfs-1987-258
Vad jag kan se så torde det vara amorteringskrav på statligt förvärvslån.
Var det begagnat då och inte helt nytt? Och var Bergsjön ett mindre attraktivt område även då? Jag vet inte. Om Bergsjön hade ett okej anseende på den tiden skulle det förklara att priset inte stigit så mycket.
RaderaDu ser helt klart ut att ha rätt om amorteringskravet. Jag utgick ifrån siffrorna i artikeln och de stämmer bara under förutsättning att hon fortfarande har ett lån på runt 760000.
Huset fick inte vara nybyggt för att få statligt förvärvslån. Erkänner att jag inte vet huruvida Bergsjön var attraktivt eller ej eller om det har förändrats. Prislappen låter ändå högt i jämförelse med priserna i Sth vid den tiden. Och värdestegringen låg. Amorteringstiden max 30 år på statligt förvärvslån. Det skulle vara intressant att få veta hela den sanna historien. Det lär vi aldrig få med en så vinklad journalistik.
RaderaOkej, då var det inte nytt, men det kan ändå ha varit nära. Men just kurvan för Bergsjöns attraktionskraft känns central här. Var det ett område i mängden 1990 kunde priset t o m ha sjunkit.
RaderaHåller med om att det är mycket man hade velat få svar på i artikeln istället för allt känslopjunk. En gång skrev jag till en journalist i tidningen Hem & Hyra och frågade om allt som inte framgick av hans illa skrivna artikel. Det blev helt uppenbart att han inte hade en aning och när jag skrev någon (högst respektfull!) följdfråga skällde han ut mig efter noter, helt obefogat.
Ponera att Gisela lever i 20 (!) år till. Hennes vinst på 1,2 ger henne 5.000 kr/månad utan ränta på ränta och placering med 0 avkastning. Då har hon väl råd med en hyresrätt, om hon får tag på en. Men "hyran är så hög så det fungerar ändå inte".
SvaraRaderaEn 75-åring som går på regelbunden cellgiftbehandling för sin cancer... Två år låter rimligare, men redan där ganska optimistiskt. Så visst borde hon ha råd med en hyresrätt, men då hade hon ju inte kommit i tidningen.
Radera