Den här gången är jag ännu mer övertygad om min sak. Möt Lucy Beaugard. Hon är 32 år och har jobbat som frilansfotograf i eget företag sedan 2009. Alltså hela sitt yrkesverksamma liv eller nära på. Men i och med coronavirusets inträde på marknaden rämnar hela hennes värld.
”The 32-year-old works as a freelancer, booking mostly editorial and commercial work related tothe restaurant industry (she’s shot photos for Curbed sister siteEater). On Wednesday, March 11, she lost half her business as clientscalled to cancel work. That figure rose to 75 percent the next day.By Friday, all her work for the next two months was gone.”
Tufft läge, inte bara för att
inkomsterna tryter utan – ännu värre – för att hon saknar alla
former av skyddsnät och backup-planer. Hon är osäker på om hon
klarar hyran för april, och då bor hon ändå tillsammans med två
vänner och delar på hyreskostnaden. Övriga räkningar fastslår
hon redan nu kommer vara omöjliga att betala.
Låt oss summera. Hon är 32 år,
ensamstående, frilansande företagare på tolfte året. Hon bor i en
hyresrätt som delas på tre, hon har inga sparade medel och när
kunderna sviker hamnar hon i en finansiell och existentiell kris. Så
vad gör hon när hon inser att det hon i tolv år kallat karriär
egentligen bara var en hobby och att hon under alla dessa år inte
lyckats åstadkomma någon som helst trygghet för sig själv?
”Now, she’s desperately trying to fill her days with running, puzzles, and Netflix”.
Jag kan komma på ungefär hundra
grejer hon borde prioritera framför att lägga pussel! Ta reda på
hur illa det egentligen är istället för att konstatera att hyran
kanske går att klara, skaffa ett riktigt jobb eller en rik man, bygg
upp en vuxen människas privatekonomi, försök att hitta fotokunder
utanför restaurangbranschen (som uppenbarligen ändå inte betalade
tillräckligt mycket för att du skulle gå runt på riktigt), gör
en affärsplan, skaffa en buffert...
”Nej, om man skulle ta och kolla om
det är något på burken...”
Jag kanske verkar helt hjärtlös när
jag spyr galla över en kvinna i ekonomiskt trångmål, men jag
skulle snarare se det här som en chans för henne. Nu blev det
plötsligt väldigt tydligt att hon är en frilanshippie utan
framgång. Vänta inte tio år till då möjligheten till barn och
familj också är borta. Innan du vet ordet av det sitter du som en
bitter ekonomibloggare och vräker ut ditt hat över andra
frilansares tillkortakommanden. Vänta här, vad hände nu...?
Vänta nu?
SvaraRaderaDu har ju bi-sysslan!��
Kalle56
Helt mitt liv är fyllt av bisysslor. På det sättet är jag lite av Lucys motpol, jag försöker tjäna pengar på allt jag företar mig. Dock inte alltid det lyckas.
RaderaDet förvånar och skrämmer mig att svenskt näringsliv är så sårbart. Att nystartade företag kan ha det svårt är förklarligt. Men alla andra borde kunna klara en svacka under några månader utan att behöva få statlig hjälp. Hur tänker politikerna ?
SvaraRaderaFast just det här exemplet är från USA. Och här vill jag för ovanlighetens skull försvara politikerna. Det här tycker jag helt och hållet är den enskilde näringsidkarens ansvar.
RaderaInstämmer, förvisso går mer pengar till kontantinsatser och sådant idag för yngre men det är ändå bisarrt att man inte ens har en månadslön i buffert.
SvaraRaderaNog för att det är små marginaler i den här typen av yrken men kan man inte spara gör man något fel. För förutsätter att dessa resturanger mm behöver göra löpande investeringar då och då. Även om man lånar till dessa måste det finnas någon sorts marginal för att beviljas lån. Tror mycket av debatten när det här har lugnat sig kommer handla om just detta: varför ska det offentliga ta så stor risk åt det privata.
Samtidigt förstår jag att det för deras del inte handlar om en vecka eller månad hit eller dit utan om osäkerheten ifall det här skulle fortgå en längre tid med sjunkande efterfrågan som följd även efter normalisering. Det är nog främst det som gör att de flesta söker stöd.
Precis, många företag gör permeteringar/varsel pga osäkerheten om hur länge detta ska fortgå. Det är en defensivtaktik att lägga ner nu så att man har resurser att starta upp igen när marknaden svängt istället för att blöda bort alla resurser innan det vänder så att man inte har råd att skala upp igen.
RaderaFast jag undrar om hon har lagt några kontantinsatser. Hon verkar ju inte äga något.
RaderaJag tycker att även anställda bör ha marginaler, men deras inkomst är ändå betydligt säkrare än småföretagares. Det är helt galet hur man kan ha drivit företag i tolv år och få problem direkt inkomsten faller.
Dessutom helt utan drivkraft att ta tag i det. Inte utan att jag undrar hur hon fick för sig att starta eget.
Lyxfällan för företag bör kanske lanseras.
SvaraRaderaTycker det är märkligt med företag utan buffert. T.ex den i media kände krögaren som offentligt pratar om sin ångest över att verksamheten hen byggt upp under 20 år nu riskerar rasa. Var finns ansvaret över sin egen och sin personals ekonomi?! Oroväckande om det inte finns mer marginal än så i företagens ekonomi?
Med förhoppning om att ni är friska och krya (och har en buffert;)
Lyxfällan företag! Det hade jag följt! Pitcha idén direkt
RaderaNu har jag inte sett Lyxfällan på väldigt länge, men jag tyckte många avsnitt handlade om sådana här exempel, företagare med mycket låga inkomster och ingen buffert.
RaderaHej
SvaraRaderaTräffade 4 företagare i fred konsult,cafe,resturang och mindre byggfirma.
Det är tvärstopp överallt.
De kan ej betala hyran på Lundbergs var svaret ni får gå i konkurs.
När går första fastighetsbolaget i konkurs ?
Men på pappersbruken i Värmland är det fullrulle det blir skogen som räddar Sverige som alltid.
Skogen är en reell tillgång. Jag bävar för när staten börjar beskatta skogsägare så hårt att de inte längre orkar.
RaderaFull rulle i dubbel bemärkelse!
RaderaNu kan dessutom folk återanvända tomhylsorna till olika former av påskpynt. Fram med vattenfärgerna och allsköns skräp och tag bild och visa upp i sociala medier. Mest kreativa sätt att ge en bild av "Påsken 2020" vinner. OBS! Man kan använda det man hittar på skogspromenader också.
Påskpynt slutade jag med för 40 år sen, men bara för att reta folk utan toapapper skulle jag kunna tänka mig att börja igen :).
RaderaVacker slutkläm!
SvaraRaderaTack, man får försöka ha lite självdistans också.
RaderaDet här var helt enkelt ett jävligt skojsigt inlägg. Lite Släng dig i Brunnen känsla. Det ryckte lite i mina mungipor, och det händer inte ofta ska du veta. Vesuvius med tillhörande bildtext är klockren och gränsande till hur det verkligen gick till.
SvaraRaderaPS.
Bittra karlar i Norrland importerar kvinnor från Sydostasien.
Tack!
RaderaJa, vi reagerar alla olika på kriser, men en egenföretagare som fördriver dagarna med pussel och Netflix när skiten träffar fläkten var i magstarkaste laget för mig.
Amen!
SvaraRaderaEn del av att bli vuxen är ju att skaffa sig en buffert. Livet är inte toppen jämt, shit happens. Jag kan inte tycka synd om alla som inte kan klara en månad när det blir svårt. Läste tex i DI häromdagen en intervju med en restaurangpamp som pratade om hur svårt det var nu. Intervjuaren frågade lite försynt hur det kan komma sig att ingen buffert verkar finnas. Restaurangkillen svara att i den här branschen är det ur hand i mun som gäller, ingen sparar för morgondagen. Är det liksom inte dags att bli vuxen istället för världen verkar rasa ihop efter några veckor i kris?
SvaraRadera"I den här branschen är det [idioti] som gäller". Men sluta med det då!!!
RaderaEller alla artister som går med i ett upprop där de tycker att Spotify ska starta en välgörenhetsfond för att kompensera dem för uteblivna konsertintäkter. Ett tips: om du vet att du är i en bransch där du vet att intäkter är väldigt volatila och osäkra, skaffa dig en BUFFERT och tro inte att Daniel EK ska komma ridande på en vit springare och baila ut dig..
SvaraRaderaJa, jag fattar inte heller varför Spotify ska gå in som ställföreträdande förmyndare för dem.
RaderaKan inte alla artister starta en var sin egen välgörenhetsfond? Som de kan söka medel ur vid behov.
RaderaMan kan kalla den "min egen buffert"-fonden.
Lysande idé! Inte bara artister förresten, alla borde ha en "min egen buffert"-fond för trängande behov när man är mindre bemedlad.
RaderaMånga snyftreportage just nu. Finns som tur var många hjältar som kämpar på tråts allt som städpersonal och butikspersonal. Jag har provat båda jobben inga jobb jag saknar men lkkväl viktiga.Mvh
SvaraRaderaJa, hatten av för den yrkesstolthet många visar upp.
RaderaJa, en sån här kris visar vilka som är hjältar på riktigt och vilka som mest har hittepåjobb. All respekt till alla som jobbar inom vård, omsorg, skola, lag ordning och andra kritiska yrken.
RaderaOch sorry alla hittepåare - ni som tex jobbar på Voi, Vosh, Ayo, Aimo, Lime, Bird, Voi, Circ, Wind, Moow, Tier, Glyde och allt vad ni heter - allt kommer rulla på fint utan majoriteten av er, på lite större hjul kanske, men det kommer gå toppen..
Det där låter mer som diagnoser än som företag. "Gick ju och drog på mig ett voi-virus här i höstas..."
Raderahaha, ja, det gör det faktiskt. Bara Voi var värt 24 miljarder sek för inte så länge sedan, antar att de 10-12 sparcykelföretagen tillsammans hade en värdering på i runda slängar +100 miljarder. Varje kris har sina bubblor...
SvaraRaderaDet är verkligen sjukt hur en massa nya företag värderas helt hutlöst vare sig de går med vinst eller inte, och oavsett om det är IT-startups eller sparkcyklar.
RaderaFörhoppningsvis går Sverige betydligt starkare ur det som nu råder. På 90-talet blev det djup kris och sedan nödvändig utrensning, besparingar och förnyelse. Omstart. 30 år senare är vi där igen, måste varje generation ha sitt eget problem för att fatta något alls?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Det verkar nästan så. Till vårt försvar är det himla svårt att greppa en finanskris på ett teoretiskt plan.
RaderaJag är väl lite diskvalificerad för att kommentera detta då jag är i en högmarginalbransch. Men det första tipset jag fick när jag började köra eget, spara ihop kapital till ett år på bänken. Mitt syfte med att köra eget har varit att slippa en chef och kunna bestämma själv, varför det blev rätt självklart att spara ihop till det där året, istället för att maximera löneuttaget.
SvaraRaderaHar gjort många dåliga investeringar i närtid och i dåtid, men att sälja av Spiltan högräntefond den 13:e, som jag hade firmans friår i var ett bra beslut :)
Jag tycker att det säger sig självt att när man tappar den fasta inkomsten den 25:e varje månad måste man ha marginaler för det. Inte så många räknar med pandemier, men man kan tappa viktiga kunder, man kan bli sjuk osv.
RaderaEtt års utgifter låter absolut rimligt. Det tycker jag ju för övrigt att alla borde ha, även löneslavar.
Rik man låter som en idé och efter din självdistans låter ni som en perfect match. Två flugor i en smäll liksom.
SvaraRaderaNej, för tusan! En kvinna som levt hela sitt liv utan framförhållning, bevare mig väl!
RaderaOch dessutom något slags hippie-bohem.
RaderaVi gillar olika!
Japp, hon är säkert ett kap för någon annan (till skillnad från mig, ska sägas), men jag skulle hålla mig undan. Förutom hennes personliga egenskaper har jag aldrig velat bo i USA.
Radera