lördag 26 december 2020

En mille är ändå en mille

Men du behöver ge dig på Cornucopia nu istället när han i flera inlägg har börjat hata på att spara”, skrev Gustav i kommentarsfältet igår. ”Ge mig på” ska jag inte göra, men jag funderar lite över hans inlägg med rubriken ”Nä, du kan inte leva på en miljon” som enkelt uttryckt går ut på att eftersom man ändå inte kan leva på en miljon är summan ”meningslös”.

Nä, ska du spara ihop en miljon, gör det i åldern 55-65 när barnen lämnat boet, så att du har fått ihop lite att dryga ut din pension med. Innan dess kanske det finns viktigare saker att använda pengarna till. Dessutom är det kanske först efter 40 som du kommer ha så hög lön om du är medelklass att du verkligen får ett överskott och kan spara 10-20-30 000:- SEK i månaden.

Läs gärna hela Cornucopias text istället för att låta mig välja ut några citat, men som jag uppfattar den är poängen att det inte är mödan värt att spara ihop en miljon innan 30 för det kommer att kräva sådana eftergifter att man bara ångrar sig. Särskilt eftersom avkastningen på en investerad miljon är så låg att det enda raka är att plöja in miljonen som handpenning på en bostad, vilket i förlängningen gör dig till låneslav. Jag har några invändningar:

Är det alltid en eftergift att spara pengar?

Cornucopia skriver: ”Titta sedan tillbaka på allt du försakade i åldern 20 - 30 år för de där nollorna på aktiekontot, och njut av känslan när nästa börskrasch på några månader utplånar dina 10 års slit och placeringar i högriskaktier.

Känner man att man måste försaka ett värdigt liv under tio års tid är sparandet knappast värt det, men vem tusan lägger upp livet på det viset? Jag tillhör dem som sparade ihop min första miljon innan 30 och känner inte alls att sparandet var mitt livs hela mening under det decenniet.

Du kan inte börja med den andra miljonen

En förmögenhet är som ett maratonlopp. Om du efter första minuten tänker ”Nu är det 42 kilometer kvar och jag är redan andfådd” kan du lika gärna ge upp. Tricket är delmål, att koncentrera sig på att springa den första kilometern eller fram till nästa korsning. Man kan inte lägga undan en hundralapp och tänka att processen ska upprepas tiotusen gånger för en miljon, eller hundratusen gånger för tio miljoner. Man tar ett steg i taget.

Alla vill inte samma saker

Förvånansvärt många ekonomiintresserade pratar om individuella val, att var och en blir lycklig på sitt sätt, för att sedan så fort de stöter på någon med ett annat mål döma ut dem som naiva, orealistiska knäppgökar. Cornucopias drömvilla må kosta 20 miljoner, men det betyder inte att alla vill ha den.

Lika lite som alla behöver medianlön för att leva. I kommentarsfältet skriver han ”Nä, men vad är poängen om målet är att leva sämre än medianen? Det kan man även göra på försörjningsstöd.” För det första är det en bit mellan existensminimum och medianlön. För det andra ser förhoppningsvis fler än jag en poäng i att försörja sig själva.

Så ja, begreppet miljonär må ha devalverats sedan jag och Cornucopia var under 30, men det betyder inte att en miljon blivit en värdelös summa.

63 kommentarer:

  1. Väl formulerat, åter igen känner jag en total överenstämmelse med ditt inlägg.

    Känner inte till något om denna Cornucopia. Men tror många politiker och nationalekonomer börjar känna en oro kring rörelser som kan bidra till att många människor drar ner sin konsumtion i avsikt att lämna arbetsliv och skatteinbetalning bakom sig. En ny typ av socialbidragstagare som bara tar från den svenska välfärden utan att fortsätta pynta in.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att de behöver känna någon rädsla för det, men skulle situationen uppstå får de väl hantera den. Det har de betalt för.

      Radera
    2. Oro för detta? Om det är något svensken har visat genom åren så är det väl att en klar majoritet inte har en aning om vad ordet ekonomi ens betyder. Dvs svensken saknar tyvärr förmåga att "hushålla med begränsade resurser" och således har de även röstat fram den typen av svetsare till makten.
      Mvh investera-pengar.blogspot.com

      Radera
    3. Ja, kanske är vi som sparar och inte konsumerar till varje pris extra högljudda, men vi är en liten grupp är lär så förbli.

      Radera
    4. Ja, de så kallade national"ekonomerna" skjuter som vanligt helt vid sidan av målet. Den stora faran i dagens Sverige ligger ju i att allt fler kommer hit och tillåts leva på bidrag, på frukterna av andras ansträngning och arbete.
      Det kan med enkelhet leda till att Sverige inom min livstid går emot total bankrutt. Och då lär svensken få erfara vad svårt armod är, om inte förr.

      Radera
    5. Eller: Problemet för statens fortlevnad är inte fler självförsörjande människor som sköter sig själv, utan fler människor som inte gör det.

      Radera
    6. Hm "Det har de betalt för.".

      Ja helt rätt men ändå ser det ut som det gör på många ställen i landet och i dess verksamheter...

      Radera
    7. Jag säger inte att politiker planerar för framtiden och olika scenarion, bara att de har betalt för att göra det.

      Radera
  2. Äsch, han börjar förstå att ingen tycker att han är relevant längre och försöker provocera. Förr i tiden var hans inlägg ofta tankeväckande.

    Han har gått från att vara lite härligt subversiv och motvallskärring till en etablissemangslakej. Inte ovanligt men tråkigt när det händer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för dålig koll för att säga om du har rätt eller fel.

      Radera
  3. Kan väl sammanfatta det hela som att det i iallafall är mycket enklare att bli SEK miljonär innan 30 idag än för 20år sedan. Sen betyder inte summan så mycket som det har gjort heller, men är ju en nödvändig milstolpe innan USD/EUR miljonär som fortfarande betyder en del.
    Med det sagt, som du och Cornu säger så ska man ju inte behöva göra gigantiska uppoffringar för att nå miljonen innan 30, skillnaden är väl snarare vad som ses som uppoffringar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, när statstjänstemän som alltid finansierats av skattepengar har svårt att tänka i nya banor kring ekonomi är det väntat, men när ekonomibloggare tycker att det är tråkigt att spara pengar är det mer otippat.

      Radera
  4. Jag förstår inte varför så många tror att man försakar och slösar bort sitt liv bara för att man sparar. Jag yrkesarbetar och har så gjort i många år nu. Lönen jag får överstiger med god marginal vad mitt liv kostar. Skall jag då hitta på ett behov att slösa upp pengarna på så att mitt liv anses värdigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, typ. Själv tycker jag att en redig buffert är en direkt förutsättning för värdighet i mitt eget liv. Andra får göra som de vill.

      Radera
    2. Detta är så sant även för mig! Jag bor bra, lever ett bra liv och får pengar över som jag förvaltar för att ha som pensionär. Jag kan faktiskt inte komma på vad jag ska lägga pengarna på istället som skulle förbättra mitt liv?

      Radera
    3. Nej, det vore ju idiotiskt att köpa för köpandets egen skull. Pengar har också ett värde, vad Cornucopia än tror om den saken.

      Radera
  5. Hade vi inte köpt alla dessa bilar, alla dessa resor, alla dessa golfklubbor hade vi varit rika idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju en avvägning var och en måste göra.

      Radera
  6. En sak han missar är den trygghetskänsla som en miljon "på banken" ger. Även en ynka miljon är sannolikt bra för välmåendet, även om man aldrig sparar en krona till.
    Sen håller jag med dig om att den första miljonen är en förutsättning för den andra, vilket är lite viktigt om man satsar på 20-miljonersvilla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte kalla den ynka, men håller med. Kanske har han haft tryggheten så länge att han glömt bort hur det kan vara annars. Jag tänker att han kanske känner eller åtminstone då och då träffar eller hör någon som inte har den och då kan känna lugnet i att själv inte behöva oroa sig för sånt som många andra faktiskt måste, eller i alla fall borde.

      Radera
  7. Det viktiga är väl att man trivs och tycker sparandet är roligt. Under julen har jag läst Ola Rapaces bok Romeo. Här råder den totala motsatsen till sparande.Vid något tillfälle skildras hur Ola var på Stureplan och fått sig både det ena och det andra.Två yngre tjejer ansluter sig och förs hem till Olas bostad. Efter nattens övningar är Ola svår att väcka så en av tjejerna tar fram en tändare och eldar på Olas fot. Effekten blir den samma som när tjuren Ferdinand sätter sig på en geting. Damerna kastas ut med buller och bång. Dagen efter anmäler kvinnorna Rapace. Polisförhör. Skandalpressen ligger. Ett jäkla liv. Ola är nu 48 år och pank. Då jag är en sparare ser jag faktiskt ingen mening att leva så.

    mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst boken, men efter att ha läst om honom (https://sparosverige.blogspot.com/2020/11/vad-som-helst-for-pengar-anda-pank.html) drog jag slutsatsen att gör man tvärtemot Ola Rapace i alla privatekonomiska frågor är man nog inte helt fel ute.

      Radera
  8. Vill för tydlighetens skull säga att jag känner mer samhörighet med blogginnehavarens livsstil där man kan njuta av det lilla. Baka en pizza. En joggingtur. Odla i blomkrukorna och vad det nu kan vara. Man har en annan personlighetstyp helt enkelt.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det framgick. Och jag hoppas att det också framgår att jag inte ser mitt liv som facit. Vill man leva på helt andra sätt och trivs med det är det fint. Fast att, som Ola Rapace, vid vuxen ålder bli helt luspank för att ett uppdrag skjuts upp har jag svårt att tro att någon skulle välja frivilligt.

      Radera
  9. Varför är vi så ängsliga? Varför är vi så måna om att göra rätt i andras ögon? Varför funderar vi överhuvudtaget i de banorna?

    Varför inte bara leva som du vill? Det är ju ditt liv, inte någon annans. Naturligtvis utan att trampa och skada andra och att du fattar att vad du gör nu kommer att få konsekvenser för dig senare. Det är kanske det där sista som en del har problem med. I så fall håller vi på att lura evolutionen. /nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra frågor! Det är en sak att försöka passa in, att inte bete sig som en elefant i en porslinsbutik, men att anpassa liv, yrkesval, levnadsstandard och ekonomi efter vad vi tror att andra tycker är normalt är faktiskt helt galet.

      Radera
  10. Gäsp, Corny är alltså ännu en av de som har starka åsikter om hur andra ska leva sina liv, trots att dessa alltså gör saker som i högsta grad är oskadliga för dem själva och andra.

    Det är säkert fem år sedan jag slutade läsa C och hans aggressiva uttalanden, och ditt inlägg ger mig verkligen inget skäl att börja läsa hans blogg igen.

    Jag började spara målinriktat mellan 20 och 30 och känner att det är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit. Första miljonen är svårast men klarar man av den före 30, vilket jag inte gjorde, så har man troligen många år av god avkastning framför sig.

    Det är klart att det skulle kännas surt om "nästa börskrasch på några månader utplånar dina 10 års slit och placeringar i högriskaktier" men det talar ju i sådana fall för att man försökt ta genvägar genom för höga risker. Det är istället då man ska investera mer, kanske t o m genom att låna till aktieköpen.

    Sparandet har aldrig känts som ett lidande för mig, utan snarare tvärtom. Det har skänkt glädje genom att kunna se fram mot en allt rikare framtid. Det hade varit betydligt jobbigare att direkt kunna identifiera min livsstil i Expressens snyftartiklar och Lyxfällans berättelser. De verkar ju sällan avbilda människor som är lyckliga i sina berättelser om tidigare brist på ekonomiskt vett.

    /Surgubben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv har jag egentligen aldrig börjat, men kände lite likadant. När jag själv skrivit inlägg som jag vid en genomläsning upplever som väldigt platta och svartvita skriver jag om dem, och lyckas jag inte nyansera dem händer det att jag deletar dem och skriver om något annat.

      Visst kan det hända att börsinnehavet utplånas eller att man av andra anledningar inte får nytta av pengar, man kanske dör tidigt. Men att utifrån detta dra slutsatsen att det inte är någon idé att börja spara tidigt är bra tramsigt.

      Att Expressen vinklar sina artiklar till att sparande är tråkigt eller att man inte kan styra sitt eget liv är trist, men förståeligt. När ekonomibloggare gör samma sak blir jag både beklämd och lite full i skratt.

      Radera
  11. Det märkliga är ändå den underförstådda åsikten att ett livs värdighet alltid kräver exakt 100 procent av vad man tjänar i konsumtion. Tjänar man 20000 krävs 20000 för att leva värdigt, tjänar man 40000 lever man värdigt endast om man spenderar dubbelt upp mot den som tjänar 20 000 kr. Han vill gärna verka intellektuell, den gode Wilderäng, men hans resonemang är nästan alltid väldigt ytliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur ändå att det inte kräver 102 procent ;-).

      Och tjänar man under medianinkomst är ingenting någon idé, då kan man tydligen lika gärna sätta sig på en stol och leva på försörjningsstöd.

      Radera
  12. Gustav,

    Kan bara hålla med dig. Det är de ytliga resonemangens mästare.
    2016 skickade jag en del julkort till bloggare. Miljonär innan 30 publicerade dem på sin sida. Vinnare av årets pajas inlägg blev Cornucopia. Detta självgoda malande om stort som smått. Ryssen kommer, peak oil och allt vad det varit genom åren.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får "årets pajas" att låta som något dåligt ;-)

      Radera
  13. Läste det på cornus blogg. Finns endast tre bloggar jag själv har bokmärkta och kontrollerar var dag. Cornucopia , fru EB och givetvis denna.

    Mitt liv ligger någonstans mellan er. Jag dricker inte dyra viner, har ingen tesla och gästar inte frekvent lyxrestauranger.

    Men jag koker inte egen nässelsoppa eller kör massa lifehacks för att spara maximalt.

    Ja, jag tycker om att ha en miljon sparat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får tacka för förtroendet. Kul att dela lista med Fru EB.

      Nässelsoppa är underskattat :)

      Radera
    2. Putte är du jag?
      Skriver under på allt du skrev ovan...

      Radera
    3. Sen får jag lägga till att även om jag läser curnus blog och ändå gillar den så tycker jag att han bitvis tappar kontakten med verkligheten som i detta fallet men det kanske är en fördel när man skriver böcker?

      Radera
    4. Det verkar som om den där EB är en blogg jag får komplettera min dagliga lista med då ;-)
      Jag tyckte ändå att Cornu hade vissa poänger med sitt resonemang - inte minst det att det oftast är senare i livet man har marginalerna att spara mer. Men å andra sidan har man som yngre (förhoppningsvis) inte hunnit skaffa sig dyra vanor och kan dessutom se fram emot att ett mindre sparande över tid hinner förränta sig mer än om man väntar till efter 50 med att börja lägga undan för pensionen.
      Jag är väl också nånstans mittemellan Sparo och Cornu. Jag begriper mig inte på dyra viner men uppskattar dem om jag får hjälp att välja, och jag har lovat mig själv att nästa bil blir en elbil men vi får se när det blir, har en utmärkt Octavia som bara är tio år gammal så den klarar garanterat många år till ;-)
      Känslan av att ha marginal för oförutsedda utgifter kan jag dock verkligen hålla med om. Pajar tvättmaskinen och man inser att det inte är värt att försöka laga den köper man en ny, och om Octavian behöver en ny vevaxellägesgivare (hur många har hört det ordet förut?) byts den. Två autentiska exempel där det senare "ligger i pipen"...

      Radera
    5. Ja, han har en poäng i att det är lättare att spara mer av sin lön när man är äldre, men vanor och rutiner byggs ju upp under tid. Sparar man inte innan 50 lär det inte gå jättelätt, och det skulle behövas eftersom man då gått miste om massor av ränta-på-ränta.

      Själv skippar jag elbilar ett bra tag till, och inte bara av miljöskäl utan även för att de är dyra.

      Radera
  14. Avkastningen på en miljon (före trettio) är inte att förakta som pensionär vid 65 (1,08^35) eller 70 (1,08^40) då det ger 15 resp 22 gånger pengarna. Då blir det en miljon extra om året netto, det räcker att leva på. Inte kattskit direkt oavsett vad C tycker.

    Fast ett tidigt sparande är snarare en viktig grund för ett framtida sparbeteenden än de kronor och ören det kan bidra med.

    C ska kanske hellre hålla sig till att skriva militär/spänningsromaner. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, matematiken bygger på att man vid det laget utplånat pengarna "på några månader" genom att satsa dem i högriskaktier vid nästa börskrasch.

      Radera
  15. En miljon ska aldrig förringas. Fortfarande ett mål som ska hyllas. Däremot tycker jag generellt att det kan finnas en poäng, (som C kanske gör lite osmidigt..) i att visa att att man kanske ska ha lite högre säkerhetsmarginal i sitt FIRE tänk. Saker blir sällan som man tänkt sig och som ung FIRE aspirant kanske det är svårt att räkna med all skit som kan hända. Skilsmässor. Svåra sjukdomar. Långa börskrascher. Såndant som kan halvera ditt kapital. Och halvera igen. Någon form av 50/50 regel har jag snurrande i huvudet allt efter jag blivit äldre. Inte dumt har det visat sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl ingen som lämnar ekorrhjulet så fort de fått ihop en miljon? Att antyda det är en ren halmgubbe från hans sida. Men en miljon är i alla lägen en miljon mer än ingenting och ger åtminstone någon slags säkerhet även om den inte gör att man kan leva på avkastningen.

      Radera
  16. Jag har inte mycket till övers för den blogg du hänvisar till och det krävs ärligt talat bara en snabb titt på bilden av den lilla bloggaren för att inse att hen inte har någon disciplin att avstå något alls om du frågar mig...;)

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du med gott samvete kan säga han och inte hen om Cornucopia. Disciplinen vet jag inget om, men hans debatteknik lämnar en del att önska.

      Radera
  17. Cornucopia har haft fel i varje förutsägelse han gjort och då är jag övertygad om att jag missat en hel del klavertramp eftersom jag slutade läsa hans blogg för väldigt länge sedan. Kombinationen arrogans och inkompetens blir tröttsam rätt fort. Bostadsbubblan har fortfarande inte spruckit, bitcoin har gått upp hundratals procent sedan Cornu började dissa det, OMXS30 måste i alla fall minst dubblats sedan han berättat för oss att det där med att tjäna pengar på börsen tillhör det förgågna, ryssen har fortfarande inte intagit Gotland etc. Om jag får chansa så har han under det gågna året dissat Trump, hyllat Biden, spridit trams om såväl klimatet som corona. Nej jag orkar verkligen inte kolla om det förhåller sig på det viset. Cornucopia är precis som övrig vänster: i ständig opposition trots att de själva utgör etablissemanget. Det finns absolut ingenting contrarian med honom. Och nu får vi alltså veta att en miljon är värdelös. Tack för informationen Lars!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig följt bloggen, men hatet mot bostadsrätter har jag snappat upp. Han måste ha någon traumatisk barndomsupplevelse av bostadsrättsföreningar.

      Att Ryssland skulle invadera Gotland känns som en högoddsare.

      Det var värst vilka starka åsikter han väckt. Jag känner att jag missat något, men har ingen FOMO för det.

      Radera
    2. Han har sålt en bostadsrätt med förlust en gång.

      Vid ett tillfälle anklagade han hela finanstwitter för att gå Rysslands ärenden. Det var kul. Nästan alla som säger emot honom klassas som ryssvänner och blockeras. Något annat som är roligt är hans böcker. Så dåliga att de blir kul.

      Radera
    3. Det var kinkigt. Själv har jag sålt värdepapper med förlust, men inte hatar jag börsen för det. Bara ibland.

      Jag tror aldrig jag sett honom på Twitter. Jag blev tvungen att kolla nu att jag inte var blockad, men nej då. Inte har jag läst hans böcker heller, men nu blev jag nyfiken.

      Radera
    4. Jag tror inte det är några starkare åsikter/känslor som väcks egentligen, kanske mer ett igenkännande fnissande. Jag misstänker att många av dina läsare är ex-cornucopialäsare. Anledningen till att vi fortfarande läser här men har slutat läsa den andra är förmodligen att det blir tröttsamt att bli kallad idiot, rasist och normalbegåvning av en just normalbegåvad etablissemangslakej som corny Lars.

      Radera
    5. Jag hade ingen aning, men med tanke på reaktionerna jag fått, både här och på Twitter, är jag förvånad att han överhuvudtaget har några läsare kvar.

      Radera
  18. Har du någon artikel där du jämför hus och att hyra lägenhet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, men däremot en jämförelse mellan hyresrätts- och bostadsrättslägenhet:
      https://sparosverige.blogspot.com/2016/10/jag-tjanar-artontusen-i-manaden-pa.html

      Radera
    2. Jag tror att jag får återkomma till husjämförelser när jag bor i hus. Det har jag inte gjort sedan den här bloggen skapades för 4,5 år sedan.

      Radera
  19. Det där med att man först efter 40 som medelklass har så hög lön att man får ett överskott och kan spara, det handlar nog för de flesta om utgifterna inte inkomsten, när sparande inte är möjligt. När jag jobbade förra året(föräldraledig nu) så kunde jag spara runt 8000kr/månad och då var sambon mammaledig utan någon ersättning. Så jag stod för de allra flesta utgifterna. Jag skulle inte vilja kalla mig överklass direkt. Vad är egentligen definitionen av medelklass? Jag får ut runt 29 000kr/mån efter skatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag hade 7000 kr/månad i a-kassa fick jag pengar över, så jag känner inte heller igen mig i den verkligheten. Fast ger man sig fan på att det inte går så gör det säkert inte det :)

      Radera
    2. Rätt magen efter matsäcken är det inte många som förstår, som student så fick jag en del över också, behövdes för att kunna betala för sig sommarmånaderna när man inte fick csn. Kalla mig lat men hade aldrig något sommarjobb :)

      Radera
    3. Förstår de så tycker de kanske att uppoffringen är för stor. Själv ser jag ingen uppoffring i att inte springa runt och köpa en massa skräp, men sånt är olika.

      Radera
  20. 1 miljon är mitt första mål. Och 3,000 kr/månad i avkastning är mycket om du lever på 15,000 kr/månad som en mindre barnfamilj bör klara med 2 föräldrar á 15,000 kr + barnbidrag på 2,500 kr. Att leva på 32,500 kr/månad som familj kan nog anses ganska "Svensson" ändå. Om då 20% av din del kommer ifrån avkastning (på 1 miljon) är det ändå rätt nice :-) Det kan mycket väl göra att du kan jobba lite mindre.
    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att jobba lite mindre, investera i en egen rörelse eller få möjlighet att göra bättre affärer. Det är aldrig så svårt att spara och tjäna pengar som när man inte har några, och någonstans måste man ju börja.

      Radera
  21. Förlåt men mannen som skrev blogginlägget du refererar till verkar ju lite lätt bränd i huvudet. Samma sak med de flesta som kommenterar på hans blogg. Han (och hans läsare) verkar förutsätta så mycket "självklarheter" som många av oss troligen inte känner igen sig i. Mycket snack om en partner, barn som ska ärva, bil osv. Har inget av det och räknar inte med att mitt kapital ska överleva mig. Då behövs inga fantasisummor som han pratar om. Att man inte heller tjänar över medianen innan 40 är ju också bara trams. Jag är kvinna, under 40 och tjänar det dubbla av medianlönen i Sverige. Har inte gjort någon märkvärdig karriär men hittat ett jobb som ger ok lön för mödan. Blir så trött på män som uppenbarligen bara är bittra över sina egna val i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att han är dum, men visst är det mycket fördomar som utgår ifrån att alla har samma förutsättningar som man själv har och att allt det är hugget i sten.

      Det är det som är så konstigt. De flesta av oss som är intresserade av ekonomi är väl det just för att pengar öppnar dörrar. Om man ändå anser att det inte går att påverka sitt liv det allra minsta förstår jag inte varför man bryr sig. Därför slutar jag aldrig förvånas över sådana attityder från ekonomibloggare.

      Beträffande bitterhet vet jag inte om det finns könsskillnader. Troligen, men såväl män som kvinnor tycks kunna gå ner sig i bitterhet och annat destruktivt elände.

      Radera