torsdag 11 mars 2021

Tala ur skägget

Jag tycker att det är orättvist att vi skäggbärare tvingas klä skott för den fula ovanan att tiga utan att samtycka för jag tror inte att vi är sämre än de skägglösa. Snarare bättre, för jag gissar att män (grovt generaliserat!) är aningens bättre än kvinnor på att stå upp för sig själva.


Ragnar Svedje i Rid i natt, han stod upp.

Men det är svårt, och de flesta av oss kan bli bättre. När min första chef öste en massa nya arbetsuppgifter över mig, men också över andra, sa jag ifrån att ”nu får du lugna dig”. Jag var ny på jobbet och kände att jag inte skulle klara att ta mer på mitt bord. Det som då hände var att när chefen försvunnit kom kollega efter kollega fram och sa att det var bra att jag satte ner foten. Kul med medhåll, men hade varit ännu trevligare om de själva hjälpt till.

För det är ju så, om vi inte står upp för oss själva kan vi knappast förvänta oss att andra ska göra det. Det gäller för såväl löneförhandlingar och andra jobbkonflikter som för ekonomi i stort. Och även om det kan verka tufft att göra det som ung provanställd tror jag inte att det blir lättare med tiden om man börjar med att fega ur. Tvärtom!

Därmed inte sagt att man ska vara en avig jävel som letar strider för att bråka sig till högre lön och andra fördelar, bara att man ska kräva sin rätt.

18 kommentarer:

  1. Ja, egentligen kan man undra vad man går omkring och är rädd för. Öppen och rak kommunikation brukar ju oftast leda till att missförstånd klaras ut och att man blir överens om förväntningar och önskat resultat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och även om det inte gör det vet man åtminstone att det inte beror på att man varit otydlig.

      Radera
  2. Jag kunde inte hålla med mer i det där sista om att vara avig och leta strider kontra att kräva sin rätt. Har själv svårt att få känslorna att svalna och hitta den balansen ibland...;)

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte helt rätt. Särskilt om man har med någon dum jävel att göra som vanligtvis förtjänar krig.

      Radera
  3. Speciellt konflikter med arbetsgivare har blivit enormt mycket lättare sen jag blev miljonär några gånger om. Nu har jag inga konflikter med min arbetsgivare (som är ganska vettig), men skulle någon uppstå finns det ingen anledning att backa en millimeter.
    Är man pank och skuldsatt har man i värsta fall inte riktigt den friheten. Men desto mer imponerande om man tar fighten ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är helt sant! Allt blir så mycket lättare när man sparat ihop ett kapital. Synd att inte facket förstått det och uppmanar sina medlemmar att spara och investera istället för att försöka demonisera och förfula investeringar.

      Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

      Radera
    2. Det är otroligt mycket lättare att diskutera/förhandla när man inte har kniven mot strupen. Antagligen märker också motparten att de saknar trumf.

      Radera
  4. Igår satte min chefs chef igång och hade en åsikt på ett möte. Nu råkar jag vara anlitad just för att göra den saken och har därför både erfarenhet och kunskap som han helt saknar. Men jag har oturen (i detta fall) att vara kvinna och självklart vet därför chefens chef betydligt mer om allt i detta ämne (och alla andra) än vad jag gör. Han hade en otroligt nedlåtande ton och behandlade mig som om jag vore ett lågbegåvat barn. Där hade jag definitivt kunnat strida för mig själv. Men jag vet samtidigt att mannen ifråga är korkad som få och dessutom slutar jag om några veckor, så jag avstod från att säga något högt, utan stängde av ljud och bild och tog det hela för mig själv istället.
    Jag hade gärna sagt några ord om hans beteende, men det är verkligen inte lönt. Vi har redan haft diskussioner och han kommer inte ändra sig. Plus att jag snart slutar jobba där. Så i detta fall valde jag att inte säga nåt på mötet.
    En del män behandlar kvinnor på detta sätt. Det är trist men jag brukar tänka att jag är glad att jag slipper vara med honom hela dygnet - det måste ju han vara! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fördelen med distansmöten, och förmodligen klokt eftersom du ändå ska sluta. Fast ibland är det skönt att slå tillbaka oavsett.

      Vet inte om det hjälper upp statistiken, men ett par av mina allra sämsta chefer har varit kvinnor av födsel och ohejdad vana.

      Radera
    2. Hur vet du att han behandlade sig så enbart för att du har snippa mellan benen? Är det inte jobbigt att gå in i en sådan självvald roll som offer? Du sa ju själv att han är korkad, således agerar han antagligen korkat mot alla isåfall.

      De flesta normalbegåvade går nämligen inte alls runt och studerar könet på andra innan de beslutar hur de ska uppträda mot omgivningen.
      Mvh investera-pengar.blogspot.com

      Radera
    3. I och för sig låter inte "korkad som få" som normalbegåvad, men jag ser inte heller vad chefens kön har med saken att göra. Många människor av bägge kön är både korkade och olämpliga för chefspositioner. Är han så dålig som du säger gissar jag att dina manliga kollegor inte heller är jätteimpade av honom.

      Radera
    4. Det är rätt lätt att veta det faktiskt. Eftersom han inte behandlar någon av männen på samma sätt. Jag har ju träffat honom fler gånger än bara vid det mötet. Och nej, jag är definitivt inget offer; det läste du in själv. Poängen var inte att starta nån debatt kring huruvida han ser att jag är kvinna och reagerar negativt på det eller ej. Utan jag ville säga att ibland så är det inte vettigt att slå tillbaka för man kan göra andra val också. Man vinner inte alltid för att man har rätt. Intressant med en sådan stark reaktion från Investeraren på det jag skrev. :)

      Och nej, jag anser inte att han är normalbegåvad. Tvärtom. Beter man sig så illa som han som han gör vid nära nog varje tillfälle som ges så är det något annat fel. Man kan dock uppföra sig fel på fler än ett sätt.

      Jag har haft både bra och dåliga chefer av båda könen. Detta var inte för att säga nåt dåligt om alla manliga chefer, utan just om honom.

      Radera
    5. Ett ordspråk "chefer blir befordrade till sin inkompetensnivå". :) Det finns alltför många dåliga chefer där ute, av båda kön. Och företag vägrar väldigt ofta flytta på folk som förstör - på chefsnivå eller ej. Då måste allt vettigt folk sitta där och lida.

      Radera
    6. "Eftersom han inte behandlar någon av männen på samma sätt."

      Vad jag funderar över är om DE skulle hålla med dig. Även om du skriver av hela eller en stor del av hans dåliga chefskap som sexism är det inte nödvändigtvis facit.

      "Poängen var inte att starta nån debatt kring huruvida han ser att jag är kvinna och reagerar negativt på det eller ej."

      Det var lätt att hamna där efter att du skrivit "jag har oturen (i detta fall) att vara kvinna" och "En del män behandlar kvinnor på detta sätt". De formuleringarna står i viss strid till avslutningen: "Detta var inte för att säga nåt dåligt om alla manliga chefer, utan just om honom."

      Jag skrev ett blogginlägg om inkompetensnivå och fick lära mig att fenomenet kallas The Peter Principle:
      https://sparosverige.blogspot.com/2016/07/att-sitta-fast-pa-jobbet.html

      Radera
  5. Minns en middag efter en konferens med jobbet för många år sedan. Manligt dominerad arbetsplats. Respektive partner var också med. Hade jobbat där bortåt 10 år och kände ju nästan alla. Mycket god mat, god dryck och mycket prat.
    Dagen efter springer jag på en av kvinnorna som var respektive. Hon var en ny bekantskap som inte träffat mig före middagen. Jämnårig med mig.

    Vi växlar några ord och sedan kommer hennes reflekterande kommentar:
    "Vet du, du pratar på samma sätt som killarna. Du till och med avbryter dom!"

    Den kommentaren fastnade hos mig.
    Kanske kvinnor ibland kommer i vägen för sig själva. Och sina egna fördomar.

    Men jag erkänner att det kan vara lite kul att fräsa till lite. Reaktionen blir ofta lite förvånad då jag har ett utseende som en snäll och försynt mormor. Inget skägg alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur man beter sig på jobbet tror jag beror väldigt mycket på situation. Jag kan vara både den aktiva/avbrytande typen och den passiva/undfallande och även om jag tror att det är bra att kunna variera det har jag några gånger upplevt mig själv vara för mycket av det ena.

      Det är nog också så att om du "fräst till" tidigare behöver du kanske inte göra det varje gång om de andra vet att du har det i dig.

      Jag menade inte (heller) att göra detta till en fråga om manligt/kvinnligt, men en del människor som har svårt att se sitt eget värde och lätt att snacka ner sig själva tar inte den plats de ska ha och förtjänar. Det kan gälla både män och kvinnor, men jag tror att det generellt är vanligare bland kvinnor.

      Radera
  6. Peters princip, ja. Är jag befordrad till min inkompetensnivå? Eller är det så illa att jag är befordrad till den nivå min chef anser vara lämpligt med avseende på chefens kompetens att avgöra sånt?

    Eller bara till den nivån så att jag, enligt chefens tyckande, inte utgör ett (inbillat) hot mot sagde chef? Ja, det har hänt. Denna, kvinnliga, chef kallades för Dolores Umbridge av vissa i personalen (Umbridge är en mycket elak, sadistisk häxa som fjäskar väldigt mycket uppåt i böckerna om Harry Potter).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att du förklarade Harry Potter-referensen, som annars gått rätt över huvudet på mig.

      Det finns antagligen också människor som är duktiga på sitt chefsjobb förutom att de är odugliga på att omge sig med rätt personer, och tvärtom.

      Enklast för oss egenföretagare som inte är befordrade alls, så vi slipper tänka på det.

      Radera