fredag 12 november 2021

Second hand in second land

Jag har sålt begagnade grejer sedan 2008. Blocket, Tradera, Bokbörsen, diverse obskyra säljsajter, Täby Loppmarknad... Helt tomt blir det väl aldrig, men när jag flyttade i somras tyckte jag i princip att jag hade blivit av med det jag skulle.


Där är en madrass jag kan sälja!

Sedan bar det sig inte bättre än att jag köpte ett gårdsbruk där nästan allt ingick, från möbler och gardiner till porslin och mat. Och en hel lada full med grejer, verktyg och bildelar. De gamla ägarna skulle resa ut i världen så deras behov av bakmaskiner, playstations och motorsågar var begränsat.

Liksom mitt. Så nu sitter jag här igen, en minimalist i ett hus fullt med saker (eller egentligen fem). Till skillnad från Sverige kan man inte ens åka till soptippen och dumpa allting utan att betala för det. Dessutom är det mycket som har ett värde, bara inte för mig, och det känns mycket roligare att ens ägodelar kommer till användning.


Sopor, någon?

Så nu är jag igång som skrothandlare igen. Det första jag sålde var fyra vinterdäck. Sedan ett reservhjul och en tv. Finn.no är en aning bättre än svenska Blocket, även om ”jag skickar en man från Fedex med kontanter i kuvert”-förfrågningarna duggar tätt även där. Facebook Marketplace är gratis, men ibland känns även det för dyrt för den bedrövliga tjänst de erbjuder. Men okej, det skadar ju inte ifall man orkar dubblera och lägga upp sina annonser även där. Rätt som det är säljer man något.

Och nu tänker jag försöka ha ett ständigt flöde med grejer till salu. I vår får det bli en gårdsloppis också. Det gäller ju att tjäna ihop till den dyra norska maten, skatten och alla räkningar. ”Ladorna är tomma”, sa Sveriges nuvarande (?) statsminister. Det är inte min lada, men jag jobbar på det.

10 kommentarer:

  1. Det var längesen jag sålde nåt på Blocket nu, men det har varit ett effektivt sätt att bli av med prylar som samlar damm. Tricket tycks vara att sätta ett tillräckligt lågt pris så brukar det lösa sig fort.

    Begreppet "jag skickar en man från Fedex med kontanter i kuvert" tolkar jag som att det skulle innebära krångel eller något negativt, men jag har inte hört det innan och i mina öron låter det närmast positivt. Nån kommer och hämtar vad det nu är man säljer och man får pengar och eftersom köparen inte ens är fysiskt närvarande blir det inget gnäll eller prutande. Vad är det jag missar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det jag gillar med auktionsförfarandet, att man kan sätta ett tillräckligt lågt pris utan att "göra bort sig" och sälja alldeles för billigt, för då löser marknaden det.

      Aha, kanske skulle ha förklarat det där. Det är första steget i en bluff som man i och för sig inte går på om man har några aktiva hjärnceller, men som tar tid och energi:
      https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bedrageriexperten-om-kurirbluffen-sofistikerad-phishing

      Radera
    2. Aha - låter i mina öron extremt genomskinligt men det kanske finns de som går på det. Snackar vi kontanter skulle jag bara skratta (ev hån-) om nån började dilla om kort och att jag skulle lägga ut nåt ;-)

      Radera
    3. Samma här, men skulle det inte funka skulle fenomenet försvinna och jag har fått åtminstone tre sådana där förfrågningar den här veckan.

      Radera
  2. Där jag bor är det inte heller gratis att åka till tippen längre. Man får några fria besök per hushåll och år, sedan kostar det 250 kr/gång.
    Detta på grund av företagare som fuskar och inte vill betala sina företagsavtal och därför har låtsats vara privatpersoner vid sina besök. De "fria" besöken betalar vi förstås också, men via sophämtningsavgiften. Håll Sverige rent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, även här finns sophämtningsavgift, och vissa saker kan man lämna gratis om man sopsorterat, men jag har inte helt satt mig in i hur det funkar. Troligen är det brännbara sopor som lämnas gratis, men jag har egna tändstickor.

      Radera
  3. Gillar sälj-av-din-gamla-skit-posterna skarpt. I stort sett alla felar kraftigt mot att ha alldeles för mycket pengar låsta i saker de inte använder som, i det fall man bor i stan, tar upp dyr plats och nästan alltid försämrar ens liv genom att vara allmänt fula, skräpa ned, försvåra att hitta saker man faktiskt använder, och stjäla mental energi. Än mer retligt blir det om man tänker på alternativkostnaden i form av uteblivna investeringar eller köp av grejer man faktiskt använt samt att prylarna som är skräp för en själv faktiskt skulle kunna göra världen till en bättre plats om de hamnar i händerna på någon som faktiskt har nytta av dem (vilket ju dessutom ger rejäl miljövinst eftersom det minskar behovet av nyproduktion).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Precis så är det. Att göra sig av med sånt man inte använder ger vinst på flera sätt, både frigjort utrymme, frigjord energi och förhoppningsvis även pengar som istället räntar av sig.

      Radera
    2. Exakt. Så tänker jag om regeringen. Frågan är bara om någon annan skulle ha nytta av dem.

      Radera
    3. Begränsat andrahandsvärde. Ibland får man bara kasta saker och glädja sig åt att man kan fylla platsen med något bättre.

      Radera