onsdag 15 juni 2022

Det stora getingkriget

Jag har aldrig varit förtjust i getingar. Ända sedan jag som barn råkade snubbla in i ett jordgetingbo som gav mig arton stick har vi haft ett ansträngt förhållande. Efter det har jag dock bara fått max ett stick per år, i samband med bärplockning eller när jag trampat på dem på stranden.


Wasp?

Nu är det dock krig på riktigt. I Norge har vi sammetsgetingar, geithams på norska. De kan bli upp till tre centimeter långa, så detta är skräckinjagande individer. Lyckligtvis är inte människa deras huvudnäring, det är bin. Någon fiffig person har räknat ut att bin utgör 84 procent av deras diet. Är de några getingar kan de tugga i sig ett helt bisamhälle genom att hovra utanför kupan och plocka bin i luften, stycka dem och flyga tillbaka till boet med de godaste kroppsdelarna.


Payback time!

Getingarna kan även ta sig in i kupan, men då får de lite för många motståndare på en gång. Jag har sett detta med egna ögon, hur en hel klase bin omringar getingen och kväver den. Det finns grund för uttrycket ”arg som ett bi”.

Men annars hjälper jag gärna till. Jag föder inte upp bin för att de ska bli getingmat, de ska pollinera blommor och – inte minst – förvandla nektar till honung som jag sedan ska förvandla till pengar. Utrustad med håv, flugsmälla och egentillverkade getingfällor tänker jag freda bina till varje pris.

Till våren sätter jag upp holkar i hopp om att getingdrottningarna ska välja att bygga bo i dem. På så vis kan jag utrota hela samhällen. Ni muckar med fel kille!

18 kommentarer:

  1. Där jag bor har vi mängder av bålgetingar som tar både bin
    och getingar. Vi människor verkar vara fredade från attacker
    och stick, tack och lov för det. När bålgetingarna är som
    aktivast så låter det som om flygvapnet har övningar i
    närområdet. Hoppas du lyckas freda dina bikompisar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att ju större getingarter, desto mindre hot utgör de mot människor. Men visst är det läskigt när man hör vingslagen och inser att individen nedanför vingarna har en obehagligt stor gadd.

      Radera
  2. Är det de som kallas bålgeting i Sverige?
    Det har blivit en markant ökning av dem här ifjol och i år. Vilket iofs kan bero på ett oupptäckt bo i närområdet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, egentligen sammetsgeting, men jag får för mig att det ändå är en slags bålgeting, eller att den är närbesläktad. Mina entomologiska kunskaper har kraftiga brister.

      Ja har försökt leta bon i den närliggande skogen, men hittills utan framgång. En biodlare sa att när de styckat ett bi och tar med sig kroppsdelarna ska man hålla koll på i vilken riktning de flyger, för då tar de alltid snabbaste vägen hem till boet.

      Radera
  3. Var köpt du "getingkläderna" alltså de som får en se ut att jobba i ett labb i Wuhan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar bidräkten? I en butik för biutrustning. Finns både IRL och på nätet.

      Radera
  4. Mental notering. Bli inte ovän med Sparo, det kan gå illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag har inte slagits med människor sedan mellanstadiet, så det är nog rätt lugnt även om jag har den klassiska dörrvaktslooken.

      Radera
  5. Finns det ingen risk för "friendly fire" när du går lös med en så stor håv och smackar på med flugsmällan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får se, men jag tror inte det. Sen kan jag säga att flugsmällan knappast dödar dessa helvetesgetingar, men förhoppningsvis bedövar dem så länge att jag hinner dra i hårdare. Detta är djur man kan stampa på ett par gånger utan att de dör.

      Radera
  6. "Sammetsgeting (Vespa velutina) är en bålgetingart från Asien som bland annat äter honungsbin. Den kan spridas långa sträckor och ökar i antal mycket snabbt där den etablerat sig. Risken att den tar sig till norra Europa och Sverige är stor."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hit till Norge kom den för flera år sedan, men jag hade också förstått det som att den inte kommit till Sverige, vilket känns underligt ("vi" är vana vid att den mesta skit som kommer hit kommer via Sverige). Vore jag biodlare i Sverige skulle jag nog utgå ifrån att den antingen redan finns eller att det bara är en tidsfråga.

      Radera
  7. "På grund av att den är en invasiv främmande art så är det Naturvårdsverket som har ansvaret för hanteringen av sammetsgetingen, men Naturvårdsverket samarbetar med Jordbruksverket om en strategi för att bevaka att den inte kommer in i landet."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill inte döma ut svenska myndigheters kontrollmöjligheter, men med tanke på att det kommer in människor som de inte har en jävla aning om var de befinner sig eller hur de kommit in ställer jag mig tveksam till om Naturvårdsverket, ens i samarbete med Jordbruksverket, kommer kunna hindra insekter att flyga över gränsen :)

      Radera
  8. Ge dom långfingret!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har försökt, men getingar verkar inte alls förstå den typen av subtila gester.

      Radera
  9. Ow, 18 stick, är inte avundsjuk! För mig räckte det fint med 3 efter att jag råkat störa ett jordgetingbo. Fick även lära mig att det inte förslog att springa järnet 50 meter bort o tro man klarat sig. Aggressiva flygfän det där!
    /Jonas B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antar att jag vägde max 30 kg, så fixar man 18 stick då utan värre men än att det svider, då är man i alla fall inte allergisk.

      Jag har tvärtom upplevt att de inte hänger med så långt och länge, nästan så att 20 meter räckt. Då är mina vaktbin mer energiska.

      Radera