tisdag 10 januari 2023

Att shoppa tills det stoppar

Jag fick ett anonymt tips i kommentarsfältet, till en Aftonbladet-artikel med rubriken ”Drömmar på kredit”. Låter snarare som mardrömmar. Åtminstone drömde jag aldrig om att ödelägga min ekonomi redan innan jag flyttat hemifrån. Och detta inte för att personerna i artikeln tagit risker, förlorat i poker, kånkat ett företag eller gjort något annat som åtminstone haft någon slags uppsida.

Det handlar om Viktor, 20, och Moa, 24, som lånat till konsumtion. Viktor säger sig ha jobbat ”i princip hela tiden” och tjänat ”väldigt, väldigt bra”, 40000 kr i månaden efter skatt. Ja, det får man säga är bra för en 20-åring. Jag har jobbat i över 30 år och jag undrar om jag tjänat så mycket en enda månad i mitt liv. Men så har jag heller inte Viktors shoppingvanor.

Han ändrar snabbt sina vanor. Från att aldrig ha haft råd med shopping handlar allt han vill ha. Han köper en ny dator, en pizzaugn, tillbehör till grillen trots att han inte ens har en grill.

Detta kallar Viktor för lyxliv, så även här skiljer vi oss åt. Att köpa tillbehör till en grill jag inte har kallar jag inte precis för guldkant på livet. Men när lönen bara räcker halva månaden (så jag antar att han hade behövt få ut 80000 kr netto) ”laddar han ner betalappar och börjar köpa saker på kredit”. Det är klart, han vill väl ha en grill till tillbehören.

Berättelsen om Moa, 24, är om möjligt ännu sorgligare. Hon har hoppat av en utbildning och tycks aldrig ha haft ett jobb. Hon bor hemma hos föräldrarna, vilket inte hindrade henne från att skaffa barn vid 19 års ålder. Lysande!

När man inte har haft så bra ekonomiska förutsättningar innan och plötsligt kan handla vad man vill blir det en helt ny känsla.

Mm, fast det kunde du ju inte, det var nämligen inte dina pengar! Storyn är att hon handlat snabbmat och kläder, men jag vet inte. Att dra på sig flera hundratusen i skulder på McDonalds-mat känns osannolikt. Och med tanke på att hon dyker upp på på intervjun i myskläder kan hon knappast ha Paris Hiltons garderob heller.

Kort sagt, det känns som att det finns mer bakom detta, som vi inte får veta. Istället handlar resten av artikeln om hur tufft det är att vara ung. Tydligen är problemet aggressiv marknadsföring, där unga tjejer är särskilt utsatta. I samma andetag berättar man att killar står för 75 procent av de ungas skulder, så det får jag inte heller ihop.

Vidare beskriver artikeln andra ungas syn på krediter. Vi har den artonåriga tjejen som började shoppa på kredit som en galning, för: ”Det var jättekul, jag fick ju en massa paket.” En annan artonåring lyckades med konststycket att köpa cigaretter på faktura, och så är det en kille som spränger sitt matkonto varje månad eftersom han ”bara” har 4000 kr och det funkar tydligen inte att kombinera med återkommande restaurangmiddagar.

Hur löser vi detta? Jag har varit inne på det förr (och fått skit för det varje gång), att en person som inte förstår hur pengar fungerar inte borde ha rätt att skriva avtal och ha full kontroll (nåja...) över sin egen ekonomi.

Min mamma flyttade hemifrån när hon var 16 och var antagligen mognare då än när jag flyttade hemifrån som 19-åring. Dagens ungdomar är i bästa fall på den mognadsnivån när de är 22. För att köra bil behöver man körkort, för att köra sin ekonomi i botten behöver man bara ha fyllt 18. Jag skulle gärna se ett myndighetstest. Det är möjligt att Viktor och Moa skulle bli sura om det då konstateras att de inte är mogna uppgiften att ta hand om sig själva, men de verkar å andra sidan inte så himla nöjda med tillvaron nu heller.

47 kommentarer:

  1. Jag kan inte förstå. Är det här undantagsfall, eller är det vanligt förekommande? Om man som vuxen inte kan hantera de mest grundläggande konsekvenserna av sitt handlande, så måste det saknas en del bestick i lådan. Lär de sig inget alls av sina misstag? Ger de upp för att det är jobbigt? De ska liksom leva en 60, 70 år till …

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte hur vanligt det är. Förr kunde man ju få en förmyndare om bestickkorgen var för klent utrustad. Nu kan man få en "god man" som är behjälplig, men så mycket mygel och fusk det varit kring sådana undrar jag om det ens är att föredra för majoriteten av de behövande.

      Radera
  2. Mina kloner som är i lägre tonåren är garanterat mognare än jag var i tjugoårsåldern om man ser ur ett ekonomiskt perspektiv.

    Tror det kan ha att göra med att de sen tidig ålder fått jobba ihop sina pengar för konsumtion så de har en hård koppling till insatts i tid ger viss mängd pengar. Såklart inte samma sak som att de inte slösar på lördagsgodis etc men de visar tydliga tendenser till att dra in på onödigt skräp när de har ett mål de sparar till. Sen kan man ju diskutera målen oxå, men de är bara tonåringar… det kommer tänker jag. Den sunda grunden är lagd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fick jag också göra, men jag hade inte fixat att flytta hemifrån vid 16. Det tror jag nästan ingen i Sverige hade fixat idag, och jag tror att andelen som kan sköta sin egen ekonomi vid 18 har minskat rejält.

      Radera
  3. Jag reagerade också på att killarna stod för majoriteten av skulderna, men att det (som vanligt) var mest synd om tjejerna. Märkligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du säkert även noterat att det är ensamstående mammor som står för merparten av snyftartiklarna kring "fattigdom" i skvallerpressen. Kanske är just denna demografiska grupp väldigt överrepresenterad, men jag känner flera ensamstående pappor med som har barn, så jag undrar...

      Radera
    2. Visst är det märkligt! Har för mig att det funnits en tråd på Flashback där folk länkade artiklar med temat att det alltid är mest synd om kvinnor, hur krystat det än blev.

      Radera
  4. Inför privatekonomi som ämne i skolan. Betydligt mer användbart än slöjd.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men varje gång jag hör någon representant för skola prata om det så låter det som att det i bästa fall kommer att ske i högstadiet, vilket såklart är alldeles för sent för att skapa goda ekonomiska vanor. Så i första hand blir det ändå föräldrarnas ansvar, som sig bör.

      Radera
  5. Undrade just när du skulle plocka in denna artikeln. Mycket info saknades, t.ex hur man som 20 åring lyckas tjäna 40" efter skatt genom att jobba med hemtjänst och personlig assistans. Antagligen genom att jobba två jobb, mycket nätter, helger och semestrar och endast åka hem för att sova (och i viktors fall shoppa). Någon fritid verkar inte existera. Båda dessa yrken ger som normallön runt 22-23000 kr och obefintlig löneutveckling vilket ger kanske 16" netto. Lite OB på det och dubbla arbetstiden till 70-80 timmar i veckan så är man uppe på Viktors nivåer. Antagligen dör man av utmattning efter nåt år, men det verkar inte vara något bekymmer....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lät som att han jobbade extremt mycket. Med nattvak kanske det går att jobba dygnet runt, men jag tänker att facket borde ha invändningar. De brukar inte gilla när folk jobbar.

      Radera
    2. Kan det vara så att 20-åringen och/eller journalisten inte kan skilja på netto och brutto?

      Radera
    3. Det borde inte vara så eftersom artikeln är väldigt tydlig på den punkten:

      "Viktor har precis fyllt 20 men får ut en månadslön på 40 000 kronor efter skatt."

      Radera
    4. Ja det var tydligt. Då var det inte det.

      Radera
    5. Om inte Viktor ljuger eller reportern skrivit fel. Inget av det känns omöjligt, men jag håller med om att det troligen inte är så.

      Radera
  6. Kanske läge att höja myndighetsåldern, när man ändå höjer pensionåldrarna. Livslängden har ju ökat med tiden och det kan säkert gälla mognadsåldern över lag också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte utan att jag känner att det skulle kunna behövas. Myndighetsåldern var ju 21 tidigare, så det är inte hugget i sten att den alltid ska vara 18.

      Radera
    2. MP vill ju istället sänka åldern för rösträtt till 16 år. Vad kan gå fel?

      Radera
    3. Ja, det är helt galet. Fast de driver nog inte frågan lika hårt nu när det visat sig att "Generation Greta" mest var en from förhoppning och att skolvalen i gymnasieskolorna vanns överlägset av M följt av SD.

      Radera
  7. Ja, det är tydligt att det finns grader även i helvetet...

    Själv har jag sett, och ser, mitt egna ekonomiska leverne fram till för dryga tio år sedan som extremt och nästan optimalt oansvarigt. Levt upp lönen var månad, inget sparande utom pliktskyldiga 500:-/mån på IPS som säkert aldrig blivit av om ej min personliga bedra... ...bankman tjatat på mig det.

    Många dyrare inköp, TV, dator, högtalare på avbetalning. Även bil men då genom privatlån från snäll morfar.

    Men samtidigt ej mera än en sak åt gången och med iaf den minimala kollen att månaden skulle gå runt utan att behöva leva på bröd och vatten.

    Dessa individer har vridit åt skruven bra många varv till o instigerar ett klickbait till snyftartikel (för jag inbillar mig ej att det är tänkt att vara enom till straff, androm till varnagel). Du goda värld.
    /JonasB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är illa att bränna alla sina pengar, men än mycket värre att bränna mer.

      Radera
  8. Om man inte lyckas spara ihop till det man vill köpa, vad är det då som indikerar att man kommer att lyckas spara ihop dessa pengar efter köpet? Lösningen är att förbjuda, eller åtminstone försvåra, kreditköp.
    Det andra symtomet som beskrivs i artikeln, att pengar bränner när de ligger i fickan. Jag tror att en del personer skulle självläka från den "åkomman" om kreditköp förbjöds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att man som vuxen måste få komma fram till det själv, men precis som du säger - har jag inte råd idag har jag inte råd imorgon, och har jag råd på sikt bör jag börja med att spara, inte handla.

      Radera
    2. En annan sak, som jag har tänkt på, är att det råder en slags norm att leva motsatsen till minimalt. Det ska fläskas på så mycket det går. Det gäller både fattiga som rika.
      Man behöver inte "svulla", men i och med att det är snudd på samhällsnorm, så blir man en udda fågel annars, vilket inte är lätt för alla att vara.

      Radera
    3. Ja, samtidigt pratas det om minimalism och avskalad inredning där det är trendigt att i stort sett bara möblera med en yogamatta. Men visst är det mest snack, man "ska" både ha hemmaspa och åka på årlig utlandssemester för att inte verka knäpp.

      Lite på det temat har jag precis avslutat en intervju där jag utfrågades om mitt extrema sparande och som jag sa där tycker jag inte att jag är extrem. Att leva utan buffert och marginaler - DET är extrem privatekonomi.

      Radera
  9. Ja, men den dagen man inför ett mognadstest och konstaterar en stor del av svenska unga totalt oförmögna att hantera sin ekonomi är väl frågan vem som ska göra det i deras ställe? Det är kanske inte säkert att föräldrarna vill ha försörjningsansvar för ungarna tills de själva trillar av pinn. Och staten ska ju inte betala heller, för dessa kan ju uppenbarligen ändå inte hantera pengar. Så vad göra med dessa omogna individer utan förstånd och hjärnkapacitet?
    /Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra invändningar! Jag hoppas väl i min enfald att ett misslyckat prov ska få dem att skärpa till sig, men det är ju långt ifrån säkert.

      Radera
  10. Jag växte upp i en familj där sparsamhet var en dygd, mina föräldrar hade vanliga jobb och vi bodde i en 2-rumslägenhet till dess att jag var sju ar. Senare blev det radhus och husbygge, en helt vanlig utveckling pa den tiden.

    Jag flyttade hemifran strax innan jag skulle fylla 19 ar, och trots att jag var van vid att spara mina pengar (fran sommarjobben som jag haft sedan jag var 15) tänkte jag ända att "va fan, ska jag nu betala för toa-papper och tandkräm själv?".

    Men det lärde mig att ta ansvar, och pa det hela taget har det ju gatt bra för mig, antagligen för att jag tidigt lärde mig att för att fa nagot maste man först göra nagot.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det en omställning, men samtidigt tyckte jag att det kändes bra att t ex köpa hem en bal toapapper för att bokstavligt talat ta hand om sin egen skit. Det gav vuxenpoäng. Antagligen hade varken dina eller mina föräldrar nekat oss att ta med ett par toarullar eller en tandkrämstub, men det var nog bra att det inte blev så.

      Radera
    2. Åh! Nu väckte du några förträngda minnen hos mig! Jag flyttade när jag var 17 och en av de bitar jag verkligen uppskattade var att jag såg till att det alltid fanns tvål (o då ej barnängen) samt toapapper.

      Mina föräldrar var ej imbecilla klåpare, utan tvärtom folk med sina egna talanger o ej mindre klyftiga än snittet. Ekonomimässigt låg de tydligt över snittet, även om ej mycket tricklade ned till mig, något jag ändå är tacksam för idag.

      Men ta mig tusan saknades det jämt toapapper o tvål, det fick torkas med i bästa fall servetter, i värsta fall lämnar vi därhän. Köptes det ändå tvål var det barnängen, denna hygienprodukternas hånskratt i mänsklighetens anlete.

      Ej heller var de snåla för fem öre, o jag låg på och tjatade mig blå över att dessa två saker måste finnas hemma, o då gärna med ett lager så det aldrig, aldrig tog slut.

      Som vatten på två gåsar. Någon mental blind fläck för dem. De var långt från ohygieniska heller. Fattar inte...
      /JonasB

      Radera
    3. Själv köpte jag givetvis fast tvål av märket Dux. Minns inte om Eldorado hade toapapper då, men om och ifall så blev det den :)

      Jag skäms fruktansvärt när jag får slut på sånt som kaffefilter eller salt. Det är ju så himla lätt att se till att ha hemma.

      Radera
    4. Jag har redan erkänt att de få gånger jag dricker kaffe är det främst för att vakna upp o växla upp ett par växlar. Då kör jag ica basic snabbkaffe. Billigt som fan, gör jobbet o går att dricka, smakar typ ok. Jag är tydligen koffeinkänslig o blir darrig o nervig om jag dricker mer än någon kopp och står oftast över. Men visst fasen tycker även jag att en kopp riktigt bra kaffe kqn vara fantastiskt smaskigt!

      Jag fick faktiskt slut på finsalt för något halvår sedan, men då jag hade en nästan hel kartong grovmalet salt använde jag det utan eftertanke i ett pastakok. Krunchade fint o pastarätten fick tvingas i magen. Varför jag ej tänkte på att hälla ner det i saltkvarnen skyller jag på den dåvarande regeringen.
      /JB

      Radera
    5. Jag kokar alltid pasta (och allt annat också - potatis, bulgur, ris...) i grovsaltat vatten. Jag tycker att det är lättare att dosera.

      Radera
    6. Hur 17 fick du till det? Jag lade ändå i saltet i kallt vatten och fick koka upp tills jag lade i pastan. Jag måste ha köpt defekt envist salt. ;)

      Radera
    7. Jag köper vanligt grovsalt som jag häller i kastrullen innan jag slår på vatten som jag sedan kokar upp och kokar i 8-20 minuter beroende på vad det är jag kokar. Jag har aldrig varit med om att saltet inte löst upp sig.

      Radera
    8. Ah! Jag tror jag hittat pudelns kärna! Jag körde snabbmakaroner. Tre minuter. Det förklarar ju rubb o stubb. Nå, grovsaltet åker i saltkvarnen framöver även fast snabbmakaroner är undantag här, riktig pasta körs till 90%. Färskpasta är en annan femma att lämna till en annan dag. ;)
      /JB

      Radera
    9. Snabbmakaroner? Varför hatar du dig själv?

      Radera
    10. Luther till att börja med, men det ligger mera i det undermedvetna. Sedan uppfostran lite mindre än nu men ändå stort genom lärarna. Sedan är Filip o Fredrik en stor anledning. Statskyrkan. Alla flamsprogram på helgen med paljetter o trumpeter. Att vi har 65 536 olika myndigheter som noggrant styr allt från radien på ingångshåelet på synålar, hur man ska distribuera fniss och tankar på rasbiologiska stereotyper i tomteverkstaden i Kalle Ankans julafton.

      Att icke kunna på flygande fot korrelera detta med den doktorsavhandling jag just läst om hur omarbetningen an Pelle Svanslös till lättläst svenska eventuellt kan påverka jämlikheten i att korrekt lära rätt värdegrund till våra elever.

      Då kan jag hata mig själv ochkänna att jag hade kunnat göra mera.
      /JB

      Radera
    11. Fast tittar du på Filip & Fredrik har du väl straffat dig själv nog, så kan du äta riktig pasta sedan ;-)

      Radera
  11. Tror inte utbildning eller prov kommer hjälpa mer än delvis. Även om man VET att något är rätt, är det inte säkert man gör det. Tänk motion, mat mm. Många är njutningsstyrda och gör det som känns bra i stunden, även om de vet det är feli långa loppet.
    Om det inte gick att ge sms-lån, krediter mm utan att personen har ekonomi för det, skulle nog inte så många ockrare låna ut. De vet ju att pappa staten betalar om inte låntagaren ifråga kan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att misslyckas man med det provet tar man sig samman. Det kräver ju inte jätteintelligens att hålla utgifterna lägre än inkomsterna.

      För precis som du skriver, ställer man inga krav och staten går in och hjälper till kommer färre också att fixa det.

      Radera
  12. “We buy things we don't need with money we don't have to impress people we don't like.” Man landar alltid i detta citat från Fight Club. Det säger väldigt mycket om samtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett av få citat jag aldrig glömmer.
      /JB

      Radera
    2. Jag brukar tillskriva det till komikern George Carlin. Jag är inte hundra på att han kom på det, men jag tror det. Sant är det hur som helst.

      Radera
  13. Minns inte om du tagit upp detta, men finns det liknande norska artiklar får du gärna göra ett inlägg om dessa ibland också. Jag blir ibland för sugen på att flytta till Norge, men har svårt att övertala sambon. Så då tänker jag att liknande norska artiklar skulle få mig på bättre tankar (i.e. stanna i Sverige). :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ingen på lager, men jag kan lugna dig. Att leva på lånade pengar eller på annat sätt över sina tillgångar är lite av en norsk paradgren. I andra vågskålen ligger att det är världens vackraste land fyllt av vänliga människor.

      Radera
    2. Men okej då, jag kan utlova norskt elände i morgondagens blogginlägg (och det är inte mina bedrövliga löparrundor som avses).

      Radera