När kostnaderna ökar så att
minusstapeln i budgeten överstiger plusstapeln finns två vägar att
gå. Antingen ser man till att ändra på upplägget så att man
snabbt kommer tillbaka till ett liv man har råd med, eller också
göra man ingenting.
Svea Ekonomi hade 15 procent fler inkassoärenden 2022 än 2021.
Det är en galet stor ökning som hänvisas till att hushållen
saknar buffert och inte klarar prisökningar. Jag fattar att det är
kärvt, men vad tror de ska hända om de lever på som vanligt när
utgifterna överstiger inkomsterna?
Ekots reporter (ja, det är Per Nuders dotter, och nej, hennes meriter hade aldrig räckt till det jobbet annars) gör det
lätt för sig och intervjuar människor det inte gått åt helvete
för. De som inte har pengar över, men som också ser till att inte
ha pengar under. Jag vill höra de andra. De som inte drog ner
värmen, sålde bilen, slutade röka eller vad just de hade kunnat
göra för att inte hamna hos inkasso för att så småningom komma
över till Kronofogden (för finns inte pengarna idag finns de inte
heller imorgon).
Det finns säkert relevanta anledningar
till att allt går åt skogen. Jag har ingen aning om hur stor andel
av ökningen som består av människor som hamnat i en psykos,
förlorat jobbet och blivit knarkare inom loppet av en vecka, men vi
snackar om över en miljon människor som inte betalar sina räkningar
i tid, eller på första påminnelsen.
Jag är inte ute efter att göra ner
dessa människor. Det verkar de klara själva, och om inte så
hjälper säkert Kronofogdemyndigheten till med det. Jag vill
istället förstå. Hur tänker man? För inte kan det väl vara:
”Det här funkar inte. Bäst att jag fortsätter precis som
tidigare så löser det sig säkert.”
"Om man inte har råd att spara, så har man inte råd att ta det på en faktura från Klarna", gammalt djungelordspråk.
SvaraRaderaSå sant som det är sagt!
RaderaDet är väl andan som har varit de senaste årtionde vad det gäller ekonomin, att kör så det ryker. Hushållen ska konsumera, resa shoppa och spendera sina pengar som om det inte finns en morgondag. Alla ska ha råd med allt och det har blivit bättre att vara en Slösa än en Spara.
SvaraRaderaVad är det som har gjort att det är så många som som inte kan ta ansvar för sina liv och ekonomi? Visst det kan säkert bero på olyckliga omständigheter men alla de andra som sätter sig själva i skiten p g a dumhet och sen vill ha skuldsanering eller annat bidrag. Har allt ekonomiskt konsekvenstänk farit iväg i folks medvetande, raderats bort av konsumtionshysteri och av att hjulen ska rulla./ Em
Jag håller med om verklighetsbeskrivningen, men fattar inte riktigt hur det blivit så här. Det finns en "alla ska ha råd"-tanke som verkar svårstoppad. För alla ser väl trots allt att alla inte har råd med allt? KFM, inkasso, personlig konkurs och existensminimum borde inte vara okända begrepp för någon.
RaderaSpännande tider, speciellt som att KFM i princip är avvecklad. De hinner lägga löneutmätning och avhysa folk men inte mycket mer. Således, jobbar du svart och är betalar hyran i vart fall kan du leva på i stort sett som vanligt utan konsekvens. Det jobbigaste blir nog att inte kunna teckna abonnemang för nästa iphone.
SvaraRaderaJag tror nog att det kan ge fler konsekvenser än så i en tid då kontanter avvecklats och allt mer handlas på faktura.
RaderaBåde jag och min man har alltid haft väldigt lätt för att leva sparsamt, trots begränsade inkomster periodvis. Det har helt enkelt varit lätt och jag har själv haft de här som jag tycker raljerande tankarna som finns i många sparbloggar ”hur svårt kan det vara”. Well, nu har jag nåtts av karma, då vi har två tonårsbarn varav den ena är sparsam precis som sina föräldrar. Då är det lätt att klappa sig själv på axeln och tycka att vi har lyckats med vår uppfostran. Vårt andra barn är en väldig slösa och jag förstår inte var det kommer ifrån. Det är frustrerande för oss alla…. Min slutsats är att människor är rätt olika och de flesta gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar och jag ska nog inte vara så snabb att dömma folk.
SvaraRaderaTack för feedbacken. Jag försöker också att inte döma. Som jag skriver:
Radera"Jag är inte ute efter att göra ner dessa människor. Det verkar de klara själva, och om inte så hjälper säkert Kronofogdemyndigheten till med det. Jag vill istället förstå."
Intressant med dina barn. Jag har definitivt sett barn där äpplena både fallit långt från trädet och från varann, men min känsla är att syskon ändå brukar ha liknande syn på pengar även om de inte alltid gör samma val. Det hade varit superintressant med fler detaljer, antingen här eller till min mejl (se kontaktfliken ovan). Anonymt givetvis.
Min bror och jag har liknande syn pa sparsamhet, men han är betydligt mer, hmmm ska vi säga, kompromissande än jag är. Hans fru är en san som gillar skor och kläder och att i mina ögon slösa. När de köpte en nybyggd lägenhet valde de att skrota skafferiet och i stället lata bygga en walk-in-closet. Det var väl da det skar sig mellan oss (även om vi nu är vänner igen och jag undviker frun, och ja, det var en del annat ocksa). Fast det ska sägas att bägge har välbetalda jobb, sa de har rad. Men ända. De far inget av mig när jag försvinner.
Radera/Annika
Det blir nog en naturlig förskjutning när det ena syskonet skaffar en partner med helt annan syn på pengar, men tonårsbarnen ovan borde inte ha hunnit förstöras av tvåsamhetens gift.
RaderaHej tonårsföräldern här igen! Jag gillar verkligen din blogg och jag tycker inte just du är dömande, men det förekommer en del i den här bloggvärlden tycker jag. Mina barn är olika på väldigt många sätt. De är nära i ålder, så de har ändå haft liknande omständigheter. Det har förundrat mig ofta att de är så olika och det ökar antagligen konfliktnivån, även om de är bra på att visa att de älskar varandra. Jag skulle tro att hur bra vi är på långsiktigt konsekvenstänk är medfött, precis som mycket annat, även om det går att träna upp till viss del. Sedan kanske det är lättare att göra onödiga impulsköp för den som är mer känslostyrd.
RaderaJag har definitivt dömt en del, jag med. Se där, jag kan till och med döma mig själv.
RaderaFår man fråga om det är samma kön på barnen. Får jag gissa så är det inte det.
Japp, pojke spara och flicka slösa. Tror inte det är någon generell skillnad på könen vad gäller ekonomiskt sinne. Däremot tror jag min dotter upplever mer inre och yttre press att köpa vissa saker för att passa in och inte bli dömd av andra tjejer i klassen.
RaderaMin syrra är 4 år yngre och mer vidlyftig med pengar än vad jag är. I och för sig hade hon behövt upp i elit-klass för att vara mindre vidlyftig... Den största skillnaden är att hon unnar sig saker som kostar pengar, medan jag inte alls får ut något av det.
RaderaSom barn var vi ganska olika, hon umgicks mycket med kompisar, medan jag hellre höll mig hemma.
Våra föräldrar var ganska sparsamma, definitivt inte slösaktiga.
Jag tror tvärtom att det är väldigt stor skillnad på ekonomiskt sinne mellan könen. Därmed inte sagt att det ena eller andra generellt är bättre på det, det har jag ingen aning om, bara att vi är olika. Därför inte märkligt att ett syskonpar tar sig an ekonomi på olika sätt, precis som dina barn eller Anders och hans syrra.
RaderaT ex det där att dömas av andra. Mycket blev man dömd för i skola och kompisgäng, men jag kan inte någonsin påminna mig om att jag blev trackad av killkompisar för något ekonomiskt. Det var helt andra grejer som gav oss status.
Ja, håller med om att det är olika saker som ger status.
RaderaDet är nog inte ovanligt att syskon får väldigt olika syn på ekonomi, trots liknande uppfostran. Jag vet själv hur det kan vara.
RaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Kanske är det så. Jag har upplevt det som att de flesta syskon ändå drar åt samma håll.
RaderaJag tror att de förtränger, snarare än tänker. Idag bombas alla med mail osv, så folk i allmänhet är nog ganska duktiga på att bara ignorera och fortsätta leva lyckliga.
SvaraRaderaDet lär inte dyka upp någon fysisk person och utkräva pengar, om man inte lånat av någon ljusskygg typ förstås...
De blir säkert överraskade när en trevlig delgivningsman ringer på dörren.
RaderaSka förtydliga med att jag är expert på att låta bli att läsa mail med fantastiska erbjudanden "just nu". Skickar dem i papperskorgen direkt utan att öppna dem... Det är inte svårare än så med betalningspåminnelser heller, fast lyckligtvis har jag sluppit sådana, så jag vet inte säkert.
RaderaJag tror att jag skulle behöva lite mer av den där ignoreringsgenen (fast inte FÖR mycket) för jag går gärna åt andra hållet och oroar mig innan det gått åt helvete, när det inte ens kommer att göra det.
RaderaJag började vintern med lätt panik. Nu ska jag först lägga mina förutsättningar som grund, går på aktivitetsersättning o har en sambo som trots sjukskrivning ej får ut en krona.
SvaraRaderaKörde avstängd uppvärmning tills inomhustempen nådde 8.1C, då var det ej kul eller hanterbart längre o alla textilier började dra åt sig fukt. Då åkte luftluftvärmepumpen på på den minsta möjliga temperaturen, där har den fått stå o gå sedan dess.
Det har lett till behagliga 14-16C i kåken o jag njuter av vågen av värme som kommer mot mig när jag kommer utifrån. Nej, jag klär mig ej i minkpäls utan brukar gå o skrota i kallingar, strumpor, tröja o morgonrock som myskläder. Inte så sexigt, jag vet.
När jag summerar elförbrukningen för en kåk på 155 m2 landar jag för året på snäppet över 6000 kWh, inte så illa då jag ändå har dator o stor tv igång ofta. Räkningen gällande el för dec månad blev just under 4k, dubbla mot vanligt men hanterbart.
Med liten o minskande inkomst får man ta till alla medel man kan. Mat handlas enbart på extrapriser tex. Resor är noll om de ej synkar med mina krympande uppdrag där jag får reseersättning.
Än så länge klarar jag mitt lilla sparande a 5k per månad. Jag håller i det så länge det är möjligt, men blir tiderna ännu tuffare kanske jag får förbanna mig själv o minska. När våren o sommaren kommer borde det dock vara tillbaka till gammal god form!
/JB
Så länge du klarar utgifterna plus ett sparande är det väl bara att köra på. Elräkningarna ska väl också minska vad det lider, i alla fall till sommaren.
RaderaBlev lite väl depressiv där insåg jag. Jag har faktiskt en sparbuffert på 100k. Finns ingen anledning för mig att börja pilla på min robotiserade ständiga 5k köp av tio breda indexfonder. Det var faktiskt lite oärlligt av mig utan att mena det. Jag har marginaler att behålla mitt ständiga 5k spar. Samt givetvis allt som blir kvar ovanpå det. Det är väl snarare där det blir automatiskt mindre under tuffare tider. Ber om ursäkt för oavsiktlig vilseledning!
SvaraRadera/JB
Det är nog många som i dagarna fått en saftig elräkning och börjat fundera på om de måste dra i en eller annan nödbroms. Det är sunt att tänka tanken.
RaderaJag betalar alltid mina räkningar i tid. Förutom de två ggr då det av olika anledningar inte kom till min kännedom. Ena gången gick det till inkasso dagen efter den skulle varit betald. Jag upptäckte det nämligen ett par dagar senare, och betalade då, men blev en vecka senare uppringd (!) av inkassoföretag. Det var ett obehagligt samtal. Summan var c:a 800 kr. Är jag en av de 15%?
SvaraRaderaOm du gjort det nyligen och inte tidigare är du mycket riktigt en del av ökningen. Men det där tror jag har hänt alla någon gång i livet, i alla fall mig.
RaderaPå senare tid har jag till och med ringt mitt elbolag och påtalat att jag inte fått elräkningen, INNAN den förfallit. Detta eftersom jag hade ett bolag för nätet och ett för förbrukningen och dessa brukade alltid trilla in ungefär samtidigt så när de inte gjorde det kollade jag i räkningspärmen om det inte var dags, och det var det tyvärr. Kundtjänst blev i alla fall lite impade.
Menar du att 10 procent av befolkningen är så usla så det är inkasso? Eller läste jag fel, hoppas det?
SvaraRaderaJag tror jag läste 1,2 eller om det var 1,4 miljoner, så jag. Fast jag tycker nog inte att man behöver vara usel för att man haft en räkning som gått till inkasso. I något fall är det kanske helt medvetet för att köpare och säljare inte är överens, och i andra fall kan det vara en räkning som inte kommit fram.
Radera