I förra veckan gjorde min bloggkollega Fru Efficient Badass ett angrepp mot världens katter (eller kanske mest sin egen):
”Katta. Inatt passerade jag köket och hörde ett distinkt musrasslande från utrymmet under diskhon. Där ligger hon, kattjäveln, och liksom myser utanför skåpluckorna. Inte ansats till attack, fräs eller annat kattlikt utan liksom som att hon lyssnar på en avslappningsvideo på YouTube. Mina sämst investerade 5000kr ever.”
Själv anser jag att katters främsta
uppgift nattetid är att värma människor. Det måste finnas någon
mening med att Gud utrustat dem med 39 graders kroppsvärme. Jag vill
hur som helst komma till katternas försvar.
Vi människor har mycket att lära av
katter. De är t ex aldrig långsinta, ilska rinner av dem på nolltid.
Själv kan jag få en hel dag eller ännu mer tid förstörd av att
jag går omkring och är förbannad på ett eller annat.
Men främst imponeras jag av katters
minimalistiska inställning till livet. Det är märkligt att det
produceras så mycket kattleksaker och annat till katter när de ändå
skiter i allt sånt. Mina bägge katter är helt ointresserade av
saker. De gillar mat och smådjur (det är för övrigt ofta samma
sak) och alla typer av kartonger och förpackningsmaterial.
”Vänta nu, där hade jag kunnat ligga.”
Kattsängar och specialdesignade lådor
får alltid stryk av wellpapp eller en korg av något slag. Ingen idé
att krångla till det.
Faktum är att de inte ens behöver en
låda. Släng en kattfilt i en stol och du har snart en katt som
sträcker ut sig i den.
Om man kan kalla det för att sträcka ut sig när man samtidigt vridit kroppen ett och ett halvt varv.
Men leker din katt kurragömma är det
egentligen bara att ställa upp en tom låda och vänta. Inom några
minuter ligger det en katt där vare sig du vill det eller inte. Det är en naturlag.
Jag kan avundas katters sätt att ta en
plats i besittning. Själv kan jag behöva månader för att känna
mig hemma. I några av mina hem är jag inte säker på att jag
någonsin gjorde det. Katter behöver fem minuter (eller tre om det
finns wellpapp). En kartong, så är det klart! Här måste vi
människor ha något att lära.
Bästa bilden på dig! Tack, jag behövde ett skratt i dag.
SvaraRaderaKul att kunna glädja.
RaderaBästa bilden! Vilken självdistans!
SvaraRaderaJag var ju tvungen att testa vad det är som är så fantastiskt med att placera sig i en kartong. Fortfarande lite oklart faktiskt.
RaderaBra inlägg. Jag tror det går att applicera även å människan. Vi har komplicerat våra liv oändligt idag jämfört med för några år sedan.
SvaraRaderaFinns ju också ett uttryck- hungriga vargar jagar bäst. Är man mätt så behöver man inte jaga...
Visst krånglar vi till det. Hade människor varit katter hade vi säkert designat en soffa i wellpapp istället för att använda en vanlig kartong.
RaderaÅh! Ett favoritämne o mitt tips till bloggaren! Nu skriver han så fylligt och bra själv så jag står o kliar mig i huvudet över vad jag möjligtvis kan komplettera med. Först får jag väl erkänna att jag blir själaglad när jag inser att bloggaren tycker mycket om o interagerar med sina katter, känslan iaf jag fått tidigare i bloggen att de bjudits in lite med armbågen vilket gör mig ledsen, nu vet jag att det ej är så!
SvaraRaderaBloggaren beskriver kattenskapen lika bra som jag kunde göra med 33 års erfarenhet av dessa djur bakom mig.
Till ingens intresse redogör jag pliktskyldigast bara för min resa med katter då. Min mor hatade katter o jag som trogen son var med o hällde hink med vatten mot dem då de dök upp på tomten.
Sedan vet jag faktiskt inte hur det gick till, men bland det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån var att åka ut till en vingbyggnad till en herrgård o för en tia tassen skaffa en katt själv. Jag döpte honom till Victor och han fick åka med mig hem innanför min mockajacka.
Fortfarande efter alla dessa år den intelligentaste o mest verbala katt jag haft, men kunde banne mig förstå hur hans dag hade varit genom hans pratande när man kom hem. Gick fot när vi var ute på promenad.
Sedan har jag haft dussintals katter genom åren, tre har jag betalat dyrt för (värt varenda öre) då jag fastnat för siameser pga deras egenheter o smarthet. Nu har jag inte råd tycker jag, men fick en gratis isf avlivning. Synd bara att detta är den ända katt jag någonsin haft som avskyr mig, men han har väl hästminne då till skillnad mot vad Sparo skriver, det var väl trots allt jag som separerade honom från hans dotter, att jag samtidigt räddade hans liv vet han ju såklart inget om.
Nej, jag lever idag med fyra katter då som knasig kattgubbe. Det är minst en för mycket men vad ska man göra? Kunde inte låta siamesen dö. Kunde inte låta bli att köpa en ashärlig sköldpaddsspräcklig av en vän för uppfödningskostnaden.
Den ända stora skillnaden i mitt katteri är att jag mitt i livet bestämde mig för att ej hålla innekatter utan trots risker låtit dem få vandra ute som de vill o jaga o utforska.
Det har gått rätt bra. Min långhåriga pälskling Mork var försvunnen en dryg vecka men kom tillbaka mager och kärvänlig. Vildhjärnan Bull blev påkörd o avled strax. Trots lugn trafik, jag klandrar ej föraren alls, han var bara för vild o galen för sitt eget bästa. Har hur mycket som helst att förtälja men sätter för allas skull stopp där.
/JB
Jag vet inte vad du får det där med armbågen ifrån. Det är förvisso sant att jag erbjöds katterna med huset, det var inget jag bad om. Men när jag blev kattägare (eller kattägd) har jag hela tiden försökt göra det bästa av det. Jag har läst och försökt kolla av med katterna vad som funkar bäst för dem. Några tips har jag tagit emot via bloggen och t ex satt vattenskålar i tre rum eftersom det skulle kunna öka deras vattenintag, vilket tycks stämma.
RaderaJag vet inget om katters minne. Kanske kommer de ihåg sånt de tycker sig ha nytta av, men jag är tacksam för att de inte är långsinta när jag t ex jobbat länge med att dra en fästing ur pälsen på dem.
Varför skulle siamesen avlivas? Låter som dålig ekonomi.
Du får ej ta illa upp kring detta med armbågen, det var enbart den känsla jag fått och den var fel, vilket gör mig glad! 😊 Min infon har varit knapp, jag förstår nu att du går om dig och kring dig för katterna, vilket jag såklart blir glad över. Man blir verkligen kattägd, ligger mycket i det! Ja, varför kan man ej sälja vidare en siameskatt som är grisdyra i inköp även mitt i livet? Det finns säkert de som gör, kan inte tänka mig annat. Nu fick jag ändå frågan som känd som en av länets "siamesexperter" o kunde ej säga nej...
Radera/JB
Att infon varit knapp är väl mest för att jag har svårt att göra inlägg om ekonomiaspekten kring katter (detta blev ju också rätt krystat om sanningen ska fram) och jag tycker att det är en viktig princip att bloggen alltid ska ha ekonomitema.
RaderaJag förstår.
RaderaJag hade utekatter som liten, de gick runt i radhusomradet vi bodde i. Sen gick det en hiskelig massa ar när jag inte hade möjlighet att ha egen katt, även om jag hade s.k. besökskatter av och till.
SvaraRaderaNär jag slutade jobba var det en prioritet, och jag fragade min kompis som alltid haft utekatter om hon trodde det var möjligt att ha innekatter (jag bor inte i ett omrade där det är säkert att släppa ut dem). Självklart sa hon, men helst ska de aldrig ha varit ute förut.
Hade turen att hitta tva kattungar pa nätet, syrror, svartvita precis som min första katt. De kom till mig när de var 10 veckor gamla och fyller 12 ar i april.
Till skillnad fran Sparo som kvickt upptäckte att dyra grejer inte behövs, investerade jag i tre katträd (med liggplatser och klösmöjligheter), fina matskalar, dyra specialfiltar o dyl. Men eftersom de inte kan ga ut (utom pa balkongen där det ocksa finns platser att ligga pa och spana pa hooden), tycker jag det var välinvesterade pengar. Jag har ocksa manga fönster som det gärna spanas ut fran.
Katterna är friska och starka, det enda problemet jag haft är deras tänder, nagra har opererats bort, men sa blir det med aldern. Fraga mig!
Sa ja, utan katter kan man inte leva. Att klappa pa en, eller bara kolla pa när de sover eller tvättar sig kan sänka blodtrycket pa vem som helst.
Med det sagt tycker jag ocksa väldigt mycket om hundar, men det skulle inte funka när man inte kan släppa ut den i en trädgard.
/Annika
Annika, det där med dålig tandstatus är inget som man ska klandra sig själv för att inte hanterat, ofta är det så att generna övertrumfar alla försök. Jag har hört med flera veterinärer o så är det. Personligen är det bara nuvarande siamisen som än drabbad, jag gick igång o kollade med veterinärer direkt när han kom hit o hade så få tänder o fick svaret jag just gett. Idag har han även tappat en huggtand o har enbart tre tänder kvar i truten trots att han en är äldre än 8. Han får äta mycket smått torrfoder och puréartad mjukmat. Det går utmärkt, han är stor o stark!
Radera/JB
Tre katträd på tolv år låter ändå inte farligt dyrt. Fast jag hade nog byggt dem själv :)
RaderaKan du inte skaffa hund som du går ut med? Det borde funka utan trädgård.
Jag ska erkänna att jag har ett kattträd på G till 75% rabatt, en knapp femhundring. Jag har dock ej riktigt listat ut vart det ska få plats så genomtänktheten är väl sådär. Även om även mina katter älskar tomma kartonger osv så är ett klätterträd som går ända upp i taket väldigt populärt o högsta vilplatsen oftast besatt av min sköldpaddsskpräckliga. Därav kastade jag en femhundring på en till. Vi får se, den kanske blir helt ratad, men det tror jag ej.
Radera/JB
Så då snackar vi ett par tusen i ordinarie pris?! I så fall tar jag genast tillbaka det där att tre träd på tolv år inte var mycket, ifall de kostade sextusen spänn.
RaderaMina katter får den där uppe-vid-taket-leken i vedboden där de klättrar mellan takstolarna, och antagligen också i ladan på fler och högre platser än jag vill veta.
Ja tyvärr Sparo, kattträd kan vara vansinnigt dyra! Därför köpte jag den som går till taket begagnad för ett par hundringar o denna nya var så stor o fin att den med 75% rabatt kändes som ok och något katterna kunde ha mycket skoj med. Köpa nytt till ordinariepris skulle aldrig falla mig in, lika lite som jag skulle knalla in på bilaffären o beställa mig en ny Tesla.
Radera/JB
De har jättemycket lek o bus ute, även mina katter! Men såhär på vintern o när det är rent skitväder är det bara långhåriga tuffingen Mork som vill ut. De övriga lever rövare inomhus.
Radera/JB
När man som jag bor själv blir det ett för stort ansvar att ga ut med hund minst tre ggr om dagen. Tänk om jag blir sjuk (vilket har hänt), eller om jag ska nagonstans där man inte kan ta med en hund. Det vore inte rätt mot vovven.
RaderaJag var tidigare hundvakt en dag i veckan och nagra ggr över helgen, det passade mig fint, men just nu känner jag ingen som har hund och bor i närheten.
När de andra ägarna i huset där jag bor har hyresgäster har jag försökt sälja in tanken pa att hyra ut till nagra med hund, men det har hittills inte lyckats. Däremot envisas hyresgästerna med avla barn. Feltänk om du fragar mig.
/Annika
Jonas: Mina är visserligen ute kortare tider när det är kallt, men i natt valde den ena att vara ute och just nu har bägge varit ute i någon timme. Hade alternativet varit 2000 kr hade jag byggt ett eget av reglar, rundstav och plywood. Hur svårt kan det vara liksom.
RaderaAnnika: Den risken finns ju alltid som ensamstående, att man blir sjuk och inte kan ta hand om djuren. Trist om det händer, men jag tycker inte att man kan planera för varenda eventualitet. För kortare perioder måste det gå att få någon annan att gå ut med hunden, och blir man permanent sjuk får man väl ta det när det händer.
Ja, hundar hos grannen KAN bli störande. Barn hos grannen BLIR det garanterat.
Annika, jag gillar hundar jag med, hade en som liten o en ingiften som vuxen. Älskade båda o tränade dem båda, första golden, andra bordercollie, till sjuk grad, båda älskade uppmäärksamheten o lärandet, o folk stod o gapade över vilket "pli" jag hade på mina jyckar. Det de inte förstod var att det handlade aldrig om pli, det handlade om kommunikation o inbördes respekt.
RaderaÅ så gärna jag skulle vilja ha en hund igen, men det matchar tyvärr ej mitt liv idag!
/JB
Rolig du är, Micke!!! 😂
SvaraRaderaBilden på dig i wellpapp är obetalbar.
Ja, den är fin! Minen som är tvärs mot vad gemene katt tycker gör bilden! ❤️
Radera/JB
Tack, fast jag vet inte om jag håller med riktigt. Jag tycker tvärtom att katter ofta visar det där uttrycket som skulle kunna översättas med: "Jaha, vad skulle det vara för kul med detta nu då?" Katten Gustaf hade den väl mest hela tiden, lite så här:
Raderahttps://i.pinimg.com/736x/a9/45/67/a945675b274345a49627af7af88aaa3b.jpg
När det gäller sura miner finns väl ingen som slår grumpy cat
Raderahttps://64.media.tumblr.com/4e8c530389214068163d85d8a771ad39/940a7af632cec245-91/s1280x1920/b257a3ed11dcd4e5f2e12bff3ca2233773064f98.jpg
För övrigt var det lite kul att just idag har fruEB också ett kattinlägg...
Den var inte dum!
RaderaJaha, jag får erkänna att jag inte kollat, så jag visste inte att vi hade samma ämne. Är det detta som kallas cat fight ;-)?
Mitt ex och jag byggde klös-och klätterträd för katter och gav bort som födelsedagspresenter till släkt och vänner med katt. Gick fort att bygga och vi använde överblivet material från vår övriga verksamhet.
SvaraRaderaIntressant! Det är lite så jag tänker, att det går åt många bitar på några decimeter, alltså de där överblivna träbitarna som inte går att använda till något annat, så antingen blir det katträd eller ved av dem.
RaderaJag kommer säkert aldrig få chansen igen, så medan hållande mig någolunda on topic sill jag kommentera katters humör. jag hade en svartvit godin, olyckligt döpt till spyder (efter bilkonceptet). Han var åtta kilo rena muskler och stackars den som bråkade med honom. Tyvärr gällde detta även människor. Även om han absolut var kelen o mysig så gällde det att hålla järnkoll på vad han tyckte om det hela. minsta tecken på att nu fick det vara nog så bröt man om man hade någon som helst överlevnadsinstinkt. Man lyckas ej alltid, många rivsår på mig vittnar om det. det tar jag. tråkigare är när barn som kommit hit fått sig samma behandling från den från början snälla katten, då hjälper det inte hur mycket än husse varnat för hans humör utan man står med skammen.
SvaraRaderaNå, idag är min tuffaste långhårningen Mork, o han är precis tvärtom. Han må vara gnagarnas o utekatternas skräck, men mot människor har han inget koncept hur man blir förbannad. man kan fan jonglera med katten utan att han blir arg. Han kan bli busig till tusan o även om man kan få sig en skråma när klorna åker ut så behärskar han sig alltid o åker tänderna fram så avslutas alltid bitandet så det bara blir en mjuk påminnelse om vad han kunde göra, sedan övergår det till slickande o putsande.
/JB
Mina kommer fran samma kull men är ända väldigt olika. Den stora är skygg som bara den, bara jag far komma i närheten och hon vill inte bli upplockad. Hon vrider sig som en mask och vill ner direkt. Men hon följer mig och sover vid mina fötter varje natt. Dessutom lyssnar hon pa mig.
RaderaDen lilla är en riktig busunge. Hon hoppar upp i knät pa mig och kräver klapp. Hon älskar när jag plockar upp henne och det finns inget ände pa hur länge klappandet kan paga. Hon är ocksa mer verbal och kan verkligen inte vänta de fa sekunder det tar pa morgonen att öppna kattmatsburken, det är mjau-mjau och stryk runt mina ben till dess att maten är pa plats. Sedan glufs-glufs och tar gärna över storas matskal, där gäller det för matte att vara kvick sa att bägge far lika mycket av det geggiga bruna de gillar sa mycket.
/Annika
Vad skojigt att läsa om dina Annika! Jag åkte o hade enbart tänkt att hämta med Mork för en tia tassen från långtbortistan i vårt län. Sedan hade han en syster som han var som ler o långhalm med. Jag är ej hjärtlös utan på ett sekundbeslut fick det bli Mork o Mindy som följde med hem! Lika men olika, Mork långhårig o en hippie. Mindy korthårig o nervigare om än vänlig. Båda värmer min säng om natten allt som oftast!
Radera/JB
En gång svingade en av katterna sin framtass a.k.a. spikklubba mot mig. Annars har jag tydligen skött mig.
Radera"Men när jag blev kattägare (eller kattägd)" Haha! Så fint att höra om dig och dina mysiga katter. Jag är som sagt grön av avund. Kattemat kom upp i fikarummet häromdagen och någon hävdade att raskatter var a) usla jägare och b) dumma i huvudet och jag är beredd att hålla med. Bondkatter har mer koll på läget.
SvaraRaderaFör övrigt undrar jag hur husets ägare resonerade kring att de bara ditchade katterna till en random man i wellpappkartong.
Övrig fundering: Har du mörkare skägg på vintern?
Kan ge mina erfarenheter på ämnet. Ja, raskatter är genomusla jägare. Inte en jävla fluga fixar de. Rötna på detta in till benet.
RaderaDumma i huvudet är dock en helt annan fråga, där blir svaret ett fett nej! Har man intresse av sina katt er o känner in o lyssnar en smula inser man snabbt att raskatten man lagt alldeles för mycket pengar på om man gjorde det bara för att man tyckte utseendet var snyggt även har den egenheten att den är ovanligt expressiv, om man är mottaglig för att se o höra!
/JB
Du gör ju ändå business genom att sälja kattungar. Själv har jag i bästa fall sparat in pengar på råttgift, men den vinsten glufsar katterna lätt i sig.
RaderaFörra ägaren såg faktiskt (jag vet att det låter osannolikt) märkligt mycket ut som jag. Senast igår fick jag besök av en som hälsade glatt och undrade om jag inte kände igen honom från förra gången han var här för några år sedan. Jag fick prata svenska innan han var helt övertygad om att det inte var samma ägare som senast. Men inte tror jag mig ha lurat katterna. De verkar ändå okej med bytet. På det sättet är katter nog lite som bin. Har man med sig honung in i kupan blir man insläppt även om man inte hör dit, annars dräps man skoningslöst.
Jag tror inte att skäggfärgen är årstidsstyrd. Jag trimmade ner det ordentligt för några månader sedan och då blev det mörkare, eller ser i alla fall mörkare ut. Jag går lite från blond till mörk, så möjligen blir det mörkare och mörkare. Mig kvittar det, bara ingen tror att jag färgar. SÅ fåfäng är jag inte.
Jag har lärt mig att ej kommentera killars utseende, tycker man plus eller minus är man tydligen bög. Nå, jag tycker ditt tidigare spretiga skägg var möjligtvis unikt, nya ansningen är stilig o snygg. Nej, då är fortfarande tjejer mitt intresse.
Radera/JB
Spretigt är inget självändamål, men jag tycker att det är för kort nu och hoppas att det växer ut.
RaderaKattemat = katt-temat (nu säg det ut som att jag skrev typ kattamat)
SvaraRaderaJag tänkte att det var hudikslang :)
RaderaKattemat passerade under min radar då jag har en skåning som lärare på min onlineutbildning. Jordens trevligaste o bästa kille, men ibland bryter man bara ihop över hur han uttrycker sig. Skammen faller på mig.
Radera/JB
Fina katter du har, man blir nästan sugen på att skaffa sig en själv. Men, det blir ju så fasligt mycket hår överallt då och det tycker jag blir lite äckligt faktiskt. Antar du städar typ varje dag, eller?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Nej, jag städar inte varje dag, men tycker heller inte att det blir så mycket hår. Då är det värre med leriga tassar. Jag skurade trappan igår och idag gick det att följa precis vilken väg katterna gått uppför den. Ibland har jag försökt få torka av tassarna när de kommer in, men det hatar de över allt annat. Jag ska klura ut någonting med en matta de inte kommer undan som kan ta värsta smällen.
RaderaGör som jag, hitta en stuvbit i en mattaffär. Jag gav en tia för en liten klösmatta, och en femtiolapp för en större (1m2) som jag lagt under katt-toan sa att sanden inte ska strös ut över golvet sa lätt.
Radera/Annika
Jag gick ännu längre med katt-toan och satte den i en kartong med höga kanter och öppning på sidan, så att katterna inte ens med god vilja (och den finns) ska kunna skyffla ut sanden på golvet. Det finns ju toor de går helt in i med automatisk stängning, men jag hörde från en kattägare som hade haft en sådan, att de inte heller var idiotsäkra för sand i hela rummet, så då jobbade jag på den jag har istället.
RaderaVi har ingen låda alls, han har en kattlucka så han går på toa ute. Hade en låda första tiden, för 15 år sedan inser jag nu, men väldigt fort så slutade han använda den så efter ett tag plockade vi undan den.
Radera/Anneli
Jag har ingen kattlucka, men under sommarhalvåret när de ändå mest är ute har jag ändå plockat bort lådan. De gamla ägarna tror jag i stort sett aldrig hade låda.
RaderaKatter är underbara! :) Hur lång tid tog det innan du och katterna fann varandra? Och hur många är det? 2? fler?
SvaraRadera/K
De var väldigt rädda för mig från början. Inte bara mig, mäklarna hade försökt få dem på bild, men gett upp. Första veckan vågade de knappt närma sig mig. Efter en vecka eller två kunde jag få klappa dem om jag satt på en egen stol bredvid. Det kan nog ha tagit en månad innan de accepterade mig fullt ut.
RaderaTvå stycken, 7 respektive 6 år gamla, mor och dotter (dottern är snudd på dubbelt så stor).
Om de förra ägarna lämnade kvar möbler mm (gjorde de inte det?) kan det nog ha hjälpt till, de kanske kände sig mer hemmastadda än om du kommit dit med ett helt nytt bohag och de inte kände igen vare sig dig eller dofterna. Nu ser de ju ut att stortrivas med dig! :) var de inne i huset även innan eller var de bara anställda som råttfångare och fick föda sig själva typ?
Radera/K
Ja, de lämnade möbler, så en del rum ser nog nästan exakt ut som tidigare. Dock bestämde jag mig för att stänga av ett par rum för katter (ett vardagsrum med lite finare möbler och ett rum där jag jobbar med biodlingen) och det var inte helt populärt från början, men till slut slutade de klösa på dörrarna och titta besviket på mig.
RaderaDe har haft tillgång till huset även tidigare, men under sommarhalvåret gör de bara korta matstopp här inne (och då tar jag också bort sandlådan). Nu på vintern sover de för det mesta inne. Huruvida de förra "matmaskinerna" gick upp på natten och släppte ut dem vet jag inte, men jag är en mes i det fallet.