Varning för ras

Jag är visserligen född pessimist, men nu tycker jag att det är väldigt mycket som talar för att börsen ska ner ordentligt. Politisk oro både i Europa med Brexit och i USA med presidentval. I Asien är det allmänt darrigt och i arabvärlden... Ja, som vanligt tyvärr. Guld och silver har gått starkt, som de väl alltid gör när världen riktar in sig på allmänna börsfall, och även andra tekniska kännetecken på stormen efter lugnet finns där.

Jag har inte använt ordet på länge, men det börjar likna börsras, banne mig. Det är för övrigt ett känsligt ord, har jag förstått. Såg någon på Facebook andas om börsras och genast fick han påhopp och sura kommenterar från andra börsspekulanter som inte vill tro att det ska gå ner. Inte nu! Gemensamt för de flesta som alltid tror på en glad och stabil börs är att de inte varit med om tidigare ras. Med risk för att låta som en sur gammal gubbe vill jag påstå att de helt enkelt inte begriper bättre.

Vad säger då de som har mer koll än jag? Det finns såklart röster för både det ena och andra, men nog tycker jag att fler varnande fingrar dykt upp på sistone.

”Vi ser ett potentiellt tapp på 30-40 procent” sa Ålandsbankens aktiechef Albert Häggström för ett par veckor sedan i en intervju med FinWire. För EFN Börslunch berättade han att bankens aktiefonder ligger ganska likvida eftersom det inte finns några vettiga aktier att köpa.

I ett annat avsnitt i Börslunch beskrev Kevin O'Dowd på Stifel & Nicolaus nyligen börsläget som att vi just nu ”pressar blod ur en sten”. På frågan om hans närmaste planer sa han att han funderade på att sälja allt och hålla sig ifrån börsen till Halloween (31 oktober om man ska ta det bokstavligt). Börslunch har förresten ända sedan månadsskiftet frågat alla gäster om det är dags att begagna sig av talesättet ”Sell in May and stay away”. Jag har inte lyssnat slaviskt, men hittills har jag inte hört någon slå näven i bordet och protestera. Frågan tycks inte vara om utan när.

First State Investments Kinafondförvaltare Martin Lau flaggade så sent som i måndags för att fjolårets kinesiska börsras riskerar att upprepas i år. Ett nytt ras i Kina kombinerat med det knepiga ränteläget i världen... Det är jobbigt nu.

Bland de stora investerarna ligger t ex Carl Icahn sedan ett par veckor tillbaka kort (på svenska: investerat i förlust) med sina 4 miljarder dollar. Hedgefonden Horseman Global låg vid månadsskiftet mars/april kort med 98 procent av innehaven.

Om framtiden vet vi inget, det gör bara spåkvinnor (för 19,23 kr/minut), och sedan toppen i april förra året har OMXS30 tappat ungefär 20 procent. Kanske var det hela raset den här gången, men jämfört med tidigare ras så är det en västanfläkt än så länge. 2000-2002 rasade börsen 69 procent, 2007-2008 föll vi 54 procent. Jag tror kort sagt inte att den senaste tidens sidledsrörelse är början på en ny börsuppgång utan snarare en andhämtning inför värre prövningar.

Så vad gör man om så är fallet? Det jag gjort rent konkret är att jag sålt av aktier och fonder och precis som Ålandsbanken låtit pengarna ligga mest för att jag inte hittar någonstans att stoppa dem. Jag funderar också både på terminshandel och fler blankningar. Satsat på olja, men kanske borde jag komplettera med silver. Visserligen är det ett tillgångsslag som gått väldigt bra i år, men det behöver inte innebära att det är för sent att hoppa på tåget. För några år sedan var priset det dubbla.

Visst kommer börsen hämta sig även den här gången och visst kan man sitta lugn i båten och allt det där, men som jag ser det är det heller inget självändamål att hänga med hela vägen ner bara för att man vet att det så småningom går upp igen. Att bli rik på börsen handlar lika mycket om att undvika dalar som att hänga med till toppen.

Gratis är gott

Snart sommar, den tid på året då svenska folket bränner mest pengar, möjligen med undantag för julhandeln. Under sommaren dricker vi mer alkohol, äter ute och åker på semester. Vi har helt enkelt tid att konsumera.

Dessutom tycker en del att priset är en del av upplevelsen man vill unna sig. Genom att betala för något blir det mer värt. Jag ska inte säga att jag tycker precis tvärtom, men jag njuter absolut av gratisupplevelser, delvis för att de är just gratis.

Och som ett förtydligande, när jag säger gratis menar jag att man inte betalar aktivt. Är det skattefinansierat är det ändå vi alla som står för kostnaden, men eftersom vi har denna kostnad oavsett om vi tar del av utbudet kallar jag det ändå gratis här.

Många gratisaktiviteter finns tillgängliga hela året, som bibliotek. En hel del museer har fri entré, antingen jämt eller vissa tider. Om vi fortsätter på utbildningstemat kan man gå gratis på föredrag och kurser. Många träningsformer finns i ”prova på”-form, där man kan gå gratis åtminstone en gång och testa om det är något att ha. På sommaren erbjuder t ex Friskis & Svettis gratisträning utomhus. Personliga tränare och träningsanläggningar erbjuder gratis grupplöpning som en marknadsföringsstrategi, men själv har jag bara gruppsprungit i privata initiativ. Det finns gott om dem på nätet.

Även kulturella gratisaktiviteter finns det ett rikt utbud av med såväl konserter, filmfestivaler, ståuppkomik och teater. Och det behöver inte vara bottenskrap som inte kan ta betalt. I Stockholm kan man till och med se gratisteater på Dramaten genom att gå på genrep eller agera provpublik. På sommaren svämmar åtminstone de större städerna också över av gratis parkteater, även den med en och annan namnkunnig aktör (om nu det skulle vara en kvalitetsstämpel).

Ett gratisområde många tycks ha glömt bort är naturen. Den finns i och för sig på plats hela året, men nog görs den lite tillgängligare av sommarvärmen. Att gå till ett badhus kostar 50-100 kr, men i sjö och hav är det gratis. Och varför inte packa en ryggsäck eller picknickkorg? Nej, det är inte gratis, men ni kanske hade tänkt äta den dagen i alla fall. Tack vare allemansrätten kan man till och med bo gratis om man gräver fram det där tältet som garanterat finns där nere i källarförrådet. Måhända finns det ett stormkök där också. Det lustiga med stormköksmat är att allt är vrålgott. Även typ makaroner och ketchup som går fetbort om man har tillgång till riktig spis smakar kanon i en fuktig skogsglänta.

I Sverige finns 29 nationalparker och över 4000 naturreservat från Skåne i söder till Lappland i norr, men natur med skogar, sjöar, vackra miljöer och ett aktivt djurliv finns lite överallt. Det är säkert, jag har kollat!

Sådärja, det var ett axplock av gratisaktiviteter, och om du som jag gillar att hålla plånboken stängd finns betydligt fler på internet, för Stockholm, Göteborg och övriga världen.

Ekonomisk spontanitet är alltid av ondo

Det påstås att man inte ska besöka mataffären hungrig eftersom det ökar risken för att köpa onyttiga och inte särskilt prisvärda varor, som godis och snabbmat. Jag vet inte om det stämmer. Jag hittar tusen källor, varav många anger att ”forskning visar” att så är fallet, men inte en enda som visar den där forskningen.

Själv har jag inte märkt av det. Jag har alltid med mig en handlingslista och de enda improvisationer jag gör är om jag hittar intressanta extrapriser. Eftersom nästa stopp efter mataffären utan undantag är köket behöver jag inte proppa munnen full med ostbågar för att överleva. Det finns folk som hungerstrejkat i över två månader, någon timme över planerad lunchtid ska jag nog klara.

Tricket är att inte ge sig själv chansen. Har man bestämt sig innan för att inte köpa något onödigt (och handen på hjärtat, vi vet alla vad i kundvagnen som kvalar in i den kategorin) finns ingen anledning till helomvändning bara för att magen kurrar.

På samma sätt tar jag sällan en spontanfika på stan. Jag brukar för övrigt aldrig ha pengar i plånboken. Jag handlar med kort, och det skulle kännas bra fånigt att hala fram Visakortet för att betala en glass för tolv spänn. Om plånboken ens är med. Har jag inte för avsikt att handla brukar jag lämna den hemma. Spontan shopping är inte ett alternativ jag reflekterar över. Att gå in i en kläd- eller elektronikaffär och köpa något jag inte hade tänkt köpa finns inte på kartan.

Jag är ingen maskin, men är det inte just självkontroll som skiljer vuxna från barn och djur? Att vi kan stå emot våra impulser, inte måste agera på våra behov av att ge oss själva belöningar bara för att vi kan. Åtminstone en del i detta är medfödd. Det visade forskaren Walter Mischel med Marshmallowtestet, där barn fick välja på att antingen äta en marshmallow direkt, eller vänta och istället få äta två. De som väntade visade sig i vuxen ålder mer framgångsrika och stresståliga medan de barn som valde den snabba belöningen i större utsträckning blev överviktiga och drogberoende.

Knäckfrågan: Kan vi träna upp vår impulskontroll och i det långa loppet bli mer framgångsrika? Jag tror alltså det. Som med allting är det lättare ju tidigare man börjar, men bara för att man är vuxen slutar man inte att utvecklas. Vi är rätt många vuxna som slutat röka. Åtminstone för mig krävde det betydligt mer självkontroll än det gör att inte shoppa loss bara för att jag kan. Både det ena och det andra kräver att man kämpar, men är viljan tillräckligt stor är det förvånansvärt få saker som är helt omöjliga.

Men jag har också svårigheter att bemästra mina impulser. T ex har jag svårt att inte se det här videoklippet utan att i min fantasi byta ut barnen mot vuxna och marshmallows mot smartphones. Sån är jag.

Börshandel på kredit

Ett råd jag har hört så länge jag handlat på börsen är att aldrig spekulera med pengar man inte har råd att förlora. Ja, det känns ju lika självklart för börshandel som för den som sätter lönekuvertet på sportsbetting eller triss.

Första förutsättningen för att ha råd att förlora något borde vara att man äger det, så då borde man väl inte låna till börshandel? För det är ju så med lånade pengar – de är inte dina. Även om det kanske är svårt att tro i ett samhälle där det verkar självklart att låna så mycket pengar att man kanske aldrig kommer kunna betala tillbaka dem. Om man ens försöker, jag känner många som ser sina lån som en buffert med livstids räntekostnad.

Fast om man vänder på det är det helt accepterat att låna pengar för att köpa en bil som man med säkerhet vet är mindre värd i morgon än idag. Eller att låna pengar för att köpa elektronik, som ju faktiskt är vad man gör när man köper en mobiltelefon på avbetalning. Men just det argumentet funkar inte för mig. Man kan inte rättfärdiga sina handlingar genom att hitta någon som gjort något dummare.

Att köpa Iphone eller soffa på kredit är bottenlöst korkat, att köpa högutdelande aktier för lånade pengar, där utdelningen på aktierna är betydligt högre procent än procentsatsen på lånet, är det inte. Det kanske till och med är smart. Men då måste det göras med finess.

Börja med att hitta ett bra lån. Ska du handla med sms-lån kan du lika gärna riva sönder tusenlappar. Avanza och Nordnet lockar med ”superlån” och ”knockoutlån”, men se då till att det inte är du som blir knockad och sen sitter och super. Bäst räntesats och lånevillkor är antagligen CSN-lån. Fast med få undantag gissar jag att den som lever på studiemedel har små marginaler i sin ekonomi, begränsade börskunskaper och inte tid att engagera sig på heltid för att ändra på den saken. Fundera då noga på om ditt liv behöver en dryg bankir som ställer till elände.

Sedan är det skillnad på om man spär ut sin aktieportfölj med lånade pengar eller om man börjar pank och tar ett lån för att spekulera på börsen. I det första alternativet kan man kanske ta smällen utan att gå i konkurs, eftersom den del av portföljen man äger själv utgör en slags säkerhet för lånet. Om man däremot börjar på noll är man egentligen rökt så fort portföljen ligger på minus eftersom hela ens existens då bygger på att det ska vända upp innan långivarna kräver att bullarna ska betalas.

För det gäller ju att investera på ett så säkert sätt att inte depåvärdet kommer ner till en lägre nivå än lånevärdet. Att ”bara” låna upp en femtedel av ditt eget sparade kapital är inte försiktigt nog om du sedan satsar hela beloppet i högriskaktier eller någon udda råvara med hävstången från Helvetet. Att delvis investera för pengar du inte äger är hävstång så det räcker.

Men jag erkänner att jag tillhör den gamla skolan som inte lånar pengar om jag inte behöver (vilket hittills inte har hänt). Vill jag ha ökad exponering skulle jag hellre öka riskfaktorn i portföljen. Även om risken att tappa allt jag äger och har är låg har det drabbat betydligt rikare personer: Kreuger, Penser, Runar...

Maskrosor är mat

När min mamma var villaägare utkämpade hon varje år ett krig mot maskrosorna. Vi hade en gräsmatta på 2000 kvadratmeter där tusentals maskrosor trängdes under sommarhalvåret. Trots att hon bor i lägenhet sedan många år hatar hon de där blommorna intensivt än idag. Maskrosen är mycket tålig, vilket gör det märkligt att Miljöpartiet använder den som symbol eftersom miljöpartister tvärtom verkar otroligt bräckliga.

De förökar sig både via rötter och frön (maskrosorna alltså, inte miljöpartisterna), så det gäller att plocka dem både tidigt och noggrant för att begränsa spridningen. Mamma gick dagligen ut med en hink, ryckte upp varje ros vid roten och applicerade en droppe diesel i hålet med hjälp av en oljekanna.

Oavsett strategi är det en hopplös kamp och ”if you can't beat them – eat them!”. Maskrosor är fulla med c-vitamin, de är bra för både levern och matsmältningen och dessutom urindrivande, för den som har det behovet. Bladen är mer järn- och proteinrika än spenat. Det bästa av allt (förutom att de är gratis såklart) är att det går att konsumera allt på maskrosen, från rot till blomma.

Bladen är goda i sallader och funkar också i smoothies och i pesto. Utan att ha provat gissar jag att de också går att stuva, precis som spenat eller nässlor. Bladen smakar lite som ruccola (som har ett kilopris över hundringen!), men välj små, späda blad eftersom de större kan bli lite sega och bittra. Lägg dem först i vatten i en halvtimme.

Roten sägs funka ungefär som rotfrukter i gratänger, pajer, grönsaksbiffar osv. Men den är besk, så koka av den, minst en gång, innan användning. Både blad och rot går för övrigt att koka te på.

Maskrosblommorna blir en god sirap, men blomknopparna kan också stekas. En annan trevlig avsättning för blommorna är sylt och marmelad. Rensa först bort allt grönt från blommorna, det är onödigt beskt. Och även blommorna mår bra av en sköljning eftersom de är populär mat också bland småkryp. Insekter är förvisso en gratis proteinkälla, men som vegetarian tänker jag låta bli.

Den mest kända användningen för maskrosblommor är ändå som huvudingrediens i maskrosvin. Förr var det inte tillåtet att brygga, och inte för att jag skulle tveka att bryta mot denna lag, men sedan 1994 är det fritt fram igen. Här är ett recept, men nätet är fullt av dem, så det är bara att plocka ett i högen som verkar tillräckligt enkelt.

Men vinet tar en stund. Allt det andra går att bjuda på redan idag: maskrossallad till förrätt, maskrospaj till varmrätt, kex med maskrosmarmelad till dessert och skölj ner alltihop med en kopp maskroste. Bon appejävlatit!

Med bilen till allt

”Utan bilen stannar Sverige” var en gammal slogan på 80-talet (Motormännens?). Idag stämmer den obehagligt väl. Det åks till det mesta. Varje gång bensinpriset stiger tillfrågas ”vanligt folk” i media om var deras smärtgräns går. Märkligt nog går gränsen alltid 5-15 procent upp från nuvarande nivå. Så var det när bensinen kostade 5 och 10 kr och så är det fortfarande. Man vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng.

Fast det är ju inte bara bensin/diesel som kostar. I årets deklaration får man dra av 18,50 kr/mil vid resor till jobbet, men med slitage och värdeminskning kan den faktiska kostnaden vara tre gånger så hög om bilen är hyfsat ny. Och, åtminstone i Stockholm, kostar det oftast ännu mer att nyttja kollektivtrafiken om man inte åker väldigt mycket. Själv har jag fem meter till jobbet, månadskort är inte aktuellt.

Jag har en gammal bil, men använder den bara när det behövs, när packningen är för tung och/eller sträckan för lång för att gå eller springa istället. Jag vet inte hur det är med er, men mitt problem är inte att jag rör mig för mycket. När man passerat 40 får man ligga i för att få till ett nollsummespel på vågen.

Många människor tycks inte längre komma ihåg att människokroppen kan förflytta sig utan motorkraft. I en gammal Hasse&Tage-sketch cyklar och ror Hasse ut till sommarstugan medan grannen Tage åker bil och motorbåt för att hinna köra en timme motionscykel och roddmaskin när han kommer fram. Det var på skämt, men nog är det fullt av folk som trängs på gymmens löpband. Det ser jag när jag springer förbi glasrutorna på utsidan, och vidare förbi parkeringen där deras bilar står parkerade. Hur tusan kan de köra hem utan att se att det finns trottoarer och natur vid sidan av vägen?

Och barnen då? Baaaarrnen! När jag var liten förutsattes man gå och cykla dit man skulle. Idag svämmas skolgårdarna över av bilar på morgnarna eftersom man inte planerat för att varenda förälder ska köra ungarna till skolan ett stenkast från hemmet. Jag hade en grannfamilj vars bägge söner var mycket idrottsintresserade och all idrott utgick ifrån en idrottsplats på 300 meters avstånd. Barnen hade inte ens behövt passera ett övergångsställe på vägen dit, men inte en enda gång såg jag dem gå. Det var bilskjuts vid varje träningstillfälle oavsett väder och om utrustningen var en tung ishockeytrunk eller ett par fotbollsskor.

I SVT:s Gympaläraren framgick att högstadieelever rör sig mindre än fetmaoperationspatienter. Det är kanske inte så konstigt, om de redan från födseln får lära sig att välja bort den allra naturligaste del av vardagsmotionen och kräva/erbjudas skjuts precis överallt.

Folk gillar skit

Ofta hör jag rådet att man ska köpa aktier i företag man själv gillar. Tanken är att om man själv tycker att produkterna är bra ska andra också göra det, vilket är vad som får företag att blomstra. Det finns bara en hake med tänkesättet – folk gillar skit.

I en perfekt värld kanske de bästa produkterna skulle överleva och resten försvinna, men det funkar ju inte så. Alla som var med på 70-talet menar att Betamax var ett bättre videosystem än VHS, men VHS fick världsherravälde och Betamax gick under. Mac är bättre än PC, men har aldrig slagit igenom på samma sätt. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Den bästa toarengöringsprodukten var Tomik, men idag finns den bara i frågespalter hos tillverkaren Unilever och i hyllningsgrupper på Facebook. Produceras gör den inte. Varför? För att konsumenterna hellre köpte färgglada, men värdelösa, WC-ankor. Återigen, folk gillar skit. I WC-exemplet tycks det nästan bokstavligt.

Så hur ska man kunna hitta de bästa investeringarna utifrån ett kvalitetsperspektiv, när ett sådant inte verkar finnas hos den så kallade marknaden? Jag har inget svar.

Förutom de produkter jag prövat och ratat finns miljoner och åter miljoner jag inte ens förstår. För femton år sedan var det hetaste bland hett hemsidor med .com-ändelse, nästan oavsett vad de sålde, eller hade tänkt sälja. Dagens motsvarigheter är appar. En massa företag saknar både försäljning och vinster, men de har en app som förväntas ta världen med storm. Jag kan ingenting om appar och har inte ens en smartphone. Hur ska jag kunna bedöma värdet på en app som förvränger röster eller föreslår tv-program utifrån tidigare val? Just det, jag har ingen tv heller.

Antingen måste jag sätta mig in i en massa smörja jag valt bort i mitt liv, eller också försöker jag göra en bedömning av en marknad jag inte förstår mig på. Eller så skiter jag i det och handlar bara med företag vars storhet jag begriper. Jag är osäker på rätt strategi här. Jag vet bara att det blir svårare och svårare ju snabbare världen springer och ju dummare denna marknad tycks bli.