Maskrosor är mat

När min mamma var villaägare utkämpade hon varje år ett krig mot maskrosorna. Vi hade en gräsmatta på 2000 kvadratmeter där tusentals maskrosor trängdes under sommarhalvåret. Trots att hon bor i lägenhet sedan många år hatar hon de där blommorna intensivt än idag. Maskrosen är mycket tålig, vilket gör det märkligt att Miljöpartiet använder den som symbol eftersom miljöpartister tvärtom verkar otroligt bräckliga.

De förökar sig både via rötter och frön (maskrosorna alltså, inte miljöpartisterna), så det gäller att plocka dem både tidigt och noggrant för att begränsa spridningen. Mamma gick dagligen ut med en hink, ryckte upp varje ros vid roten och applicerade en droppe diesel i hålet med hjälp av en oljekanna.

Oavsett strategi är det en hopplös kamp och ”if you can't beat them – eat them!”. Maskrosor är fulla med c-vitamin, de är bra för både levern och matsmältningen och dessutom urindrivande, för den som har det behovet. Bladen är mer järn- och proteinrika än spenat. Det bästa av allt (förutom att de är gratis såklart) är att det går att konsumera allt på maskrosen, från rot till blomma.

Bladen är goda i sallader och funkar också i smoothies och i pesto. Utan att ha provat gissar jag att de också går att stuva, precis som spenat eller nässlor. Bladen smakar lite som ruccola (som har ett kilopris över hundringen!), men välj små, späda blad eftersom de större kan bli lite sega och bittra. Lägg dem först i vatten i en halvtimme.

Roten sägs funka ungefär som rotfrukter i gratänger, pajer, grönsaksbiffar osv. Men den är besk, så koka av den, minst en gång, innan användning. Både blad och rot går för övrigt att koka te på.

Maskrosblommorna blir en god sirap, men blomknopparna kan också stekas. En annan trevlig avsättning för blommorna är sylt och marmelad. Rensa först bort allt grönt från blommorna, det är onödigt beskt. Och även blommorna mår bra av en sköljning eftersom de är populär mat också bland småkryp. Insekter är förvisso en gratis proteinkälla, men som vegetarian tänker jag låta bli.

Den mest kända användningen för maskrosblommor är ändå som huvudingrediens i maskrosvin. Förr var det inte tillåtet att brygga, och inte för att jag skulle tveka att bryta mot denna lag, men sedan 1994 är det fritt fram igen. Här är ett recept, men nätet är fullt av dem, så det är bara att plocka ett i högen som verkar tillräckligt enkelt.

Men vinet tar en stund. Allt det andra går att bjuda på redan idag: maskrossallad till förrätt, maskrospaj till varmrätt, kex med maskrosmarmelad till dessert och skölj ner alltihop med en kopp maskroste. Bon appejävlatit!