Sjuttonde maj! Jag behöver knappast
säga vad det är för dag för även om man som svensk inte vet
något annat nationaldagsdatum så har man koll på det norska.
Äntligen ska jag få fira en nationaldag, för i ärlighetens namn
gör man ju inte det i Sverige.
Jag gillar det norska firandet, men
konstaterar att det också är big business. Det tydligaste exemplet
är användandet av folkdräkt, eller ”bunad”. Ofta ärvs
den från generation till generation, men familjen är ju ett
pyramidspel. Den kvinna som får tre döttrar och sju barnbarn kan
inte ge bunaden till allihop, och den som vill köpa in sig i systemet
får vara beredd att lägga runt 50000 kr, där tyg och skräddarjobb
kostar hälften och silverpyntet resten.
Men det slutar såklart inte där. Även
bilen ska pyntas. På 17 maj räcker det inte med nummerskylten för
att visa varifrån man kommer, självklart måste Teslan flaggas och
pyntas. Här hade man ändå hoppat över de särskilda spegelsockar med norska flaggan som man kan dra över de utvändiga backspeglarna.
Vidare måste man såklart äta och
dricka ute en dag som denna. Det är kaffe, glass och den norska
nationalrätten våfflor (den har väl inte officiell nationalrättsstatus, men borde ha
det), gärna gräddade med gammaldags våffeljärn över öppen
eld. Tårtor garneras med blåbär, jordgubbar och hallon för att tillsammans med grädden symbolisera den norska flaggan.
Som ni förstår är jag som legitimerad snåljåp inte
helt komfortabel med alla dessa traditioner, även om jag faktiskt
gillar konceptet och har sett fram emot att få uppleva den berömda
nationaldagen på plats. I år ser jag mig som en utländsk
observatör. Efter ett halvår i landet känns det lite fånigt att
linda in mig själv och bilen i Norgeflaggor.
Men nästa år går jag all-in. Gratulerer med dagen, alle norske blogglesere (och alla andra)!