Röda linser till katterna

En bra grej med katter är att de sällan tigger min mat. Jag äter inte kött, kanske vore det annorlunda då, men det mesta jag äter går katterna bara förbi om de förirrat sig upp på matbordet (vem lurar jag, jag äter nästan alla måltider framför datorn, och alla kattägare vet att det är snudd på omöjligt att hindra katter från att trampa på tangentbord). Ibland stannar de vid tallriken och nosar innan de ratar den.

En måltid mer i deras smak.

Brunost vill de ha, de är trots allt norska. Jag brukar ge dem en liten skärva, men en gång när jag lämnade en tallrik med två smörgåsar med smör och brunost oövervakad i en halvtimme (jag fick besök just när jag skulle äta) kom jag tillbaka till två smörgåsar utan pålägg och med ett misstänkt tunt smörlager.

Något annat jag märkt att de vill ha är röda linser. Jag äter dem oftast i en linsgryta och då vill de gärna slicka ren tallriken. Grönsaker har de inget intresse av och kryddor är inte alltid nyttiga för dem, men jag började fundera på om man kan servera dem kokta linser som våtfoder. Jajamensan:

”Du kan även mata katten med baljväxter, som exempelvis bönor eller linser, brunt ris samt havre. Bönor är faktiskt en hypoallergen matgrupp som även inkluderar olika typer av frukt och grönsaker.”

Givetvis kokas de på vedkamin.

Grönt ljus från expertisen. Baljväxter är ju inte kött, men innehåller fullvärdigt protein. Mina katters standardmat är torrfoder. Sedan brukar jag ge dem lite våtfoder morgon och kväll. Priset per portion för våtfodret är ungefär en krona. Inte farligt, men med tanke på hur lite en katt äter är kilopriset desto högre.

Röda linser kostar 36,13 kr/kg. Torkade alltså. När jag tillsatt vatten och kokat dem är priset 12,90 kr/kg, så här snackar vi lågpris. Då återstår bara en fråga: Vill de äta det eller var det bara intressant så länge det låg på husses tallrik? Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Jaha... ganska värdelöst ”om katten själv får välja”. Den ena hade nog ätit upp om hon varit väldigt hungrig, men jag vill inte tvinga på katterna en ny diet och det är inte precis så att de ätit mig ur huset innan. Detta var ett test och en möjlighet till variation. Jag får se om jag gör ett nytt försök genom att blanda linserna med något annat, men vill de inte ha det så slipper de.

Läppstiftseffekten

Jag brukar inte snacka smink i bloggen och tänkte egentligen inte göra det nu heller. Läppstiftseffekten är en ekonomisk teori som uppfanns under depressionen på 1930-talet, och går i korthet ut på att folk unnar sig vardagslyx i dåliga tider, som kompensation för dyrare saker man inte har råd till.

Nu menar Sveriges Radio att läppstiftseffekten är i full blom. I höstas sa i stort sett all media att effekten var på tillbakagång, så jag vet inte hur det ligger till. Kanske spelar det ingen roll, att fenomenet finns kan vi nog enas om. Människor har generellt ett behov av att hela tiden unna sig saker, och då avses nästan alltid konsumtion. Har man inte råd med det stora och dyra unnar man sig det lite mindre, men handlas ska det.

Resultatet blir såklart att handlingsutrymmet i privatekonomin minskar ännu mer och då måste man unna sig något igen. Att handla onödiga grejer för att döva oron för dålig ekonomi är som att kissa på sig för att hålla värmen. Själv är jag ju naturligt vacker (eller kanske snarare utseendemässigt bortom räddning), så sminkkontot är noll, men det funkar lika bra (eller rättare sagt lika dåligt) med choklad, kläder, dataspel eller alkohol.

Det rimliga vore såklart att sluta se konsumtion som den enda vägen till lycka och istället unna sig att läsa en god biblioteksbok, en naturupplevelse som att gå ut i skogen och koka kaffe över öppen eld på behörigt avstånd från sociala medier eller något annat som nästan är gratis. Något som inte ger en sur eftersmak när räkningen kommer.

Det är bensinpumpen...

Min gamla Volvo började rycka, ungefär som strax innan bensinen tar definitivt slut. Men jag hade halv tank och nästa resa var bilen som vanligt igen. Jag slog i en flaska K-sprit i hopp om att det kunde bero på kondens. Det är ju årstid för sånt nu, även om jag tror att bensin inte längre ska drabbas av det problemet.

Hur som helst var det något annat för problemet återkom. Jag lyssnade runt och fick höra att det skulle kunna vara bensinfiltret eller bensinpumpen. Filtret var billigast, 129 kr på Biltema, så jag köpte ett sånt, men innan jag kom mig för att byta det dog bilen under färd. Efter många försök hoppade den igång och gick att köra hem, men nu var det hög tid att byta filter.

Jag letade upp en sån där instruktionsvideo jag skrev om nyligen för att ta reda på hur man gör. Kompisar varnade för att det kunde sitta fast av bara helvete, men det var inte värre än att en dusch av 5-56 fick muttrarna att lossa. Så här ser det ut, med gamla filtret anslutet och det nyinköpta bredvid.

Och så här ser det ut under bilen, där den där plattan satt fast.

Burken under är inte ett uttryck för att jag blev kaffesugen och festade loss på mitt favoritkaffe Martin Olssons Kalaskaffe kok mellanrost, utan för att jag inte ville bada i bensin. Det hann bara rinna ut ett par matskedar, men det blev en tillräckligt stor pöl i burken för att jag inte skulle vilja bada i den. I med nytt filter. Bensin- alltså, inte kaffefilter.

Ungefär i det här läget brukar jag upptäcka att det inte var det som var felet, men att det ju ändå måste konstateras, och så även köpt en ny bensinpump för ändå helt överkomliga 369 kr. För att märka att det inte var det heller och grävt vidare, så småningom eventuellt gett upp och lämnat över det till någon som begriper sig på bilar.

Men nu var det filtret! Med grejerna på plats under bilen går den som en dröm igen. Jag får en del kritik och hån (vore jag känsligare skulle jag säkert kalla det ”hat och hot”, men jag är inte helt sjuk i huvudet) för att jag har en 35 år gammal bil, men detta är en stor förklaring till valet. Ett fel uppstod och jag kunde laga det själv för 129 kr.

En nyare bil hade jag fått lämna in på verkstad. Felsökningen hade gått på betydligt mer än hela reparationen gjorde nu. Filtret hade kanske krävt en märkesverkstad för att byta och gissningsvis hade jobbet tagit flera timmar á 1000 kr eftersom allt tar mångdubbelt mer tid på nya bilar. Och så hade de passat på att byta även bensinpump och tändsystem. Min kostnad blev 129 kr och någon timmes eget skruvande? Alternativet låter som en dålig deal.

Sämst tillväxt av ingen orsak alls?

Enligt EU-kommissionen förväntas Sverige i år få sämst tillväxt av samtliga 27 EU-länder. Faktiskt det enda landet med negativ tillväxt och det med hela -0,8 procent, mot +0,8 som snitt i hela EU. Trea är Rumänien med +2,5 procent, så möter du en tiggare utanför ICA kan det vara värt att fundera över om du inte borde sträcka fram en egen mugg mot honom/henne.

SVT har letat upp en professor i nationalekonomi som menar att Sveriges bottenplacering ”huvudsakligen är en tillfällighet”, är ”till stor del bara tillfällig tajming” och ”isolerat säger siffran inte jättemycket”.

När jag misslyckas med något brukar jag fråga mig varför. Man får ändå betala för sina misstag, så då kan man åtminstone försöka lära sig något av dem. Gör jag en dålig investering beroende på fakta jag inte visste är det ett mindre problem, särskilt om jag inte brukar gå i den fällan. Går träningen dåligt och jag får feber dagen därpå kan jag vifta bort ett dåligt resultat med att jag antagligen hade ett virus i kroppen. I andra fall krävs självrannsakan.

Nu vet jag inte om professor Alexius är del av en större ”allt beror på slumpen”-rörelse, men jag hade uppskattat ett mer kritiskt öga som försöker se varför Sverige sticker ut på ett så extremt sätt, om det verkligen helt saknar orsaker.

Bloggaren Aktiepappa frågade mig påTwitter om jag tänkt investera i Thule och jag svarade att jag undviker aktier och fonder som handlas i skräpvalutor. Det var inte helt seriöst menat, men inte heller helt grundlöst. För en månad sedan konstaterade jag att en stark ledning ger en stark valuta till skillnad från Sveriges. Vad orsakar då en svag tillväxt? Slumpen tydligen, inget annat.

Potatispaj

Paj är praktiskt eftersom det funkar både till lunch och middag, är enkel att köra som matlåda och mikra upp på jobb, och dessutom för att det inte är så noga vad man har i den. Man kan ta det man har hemma. Här är en variant med potatis och grönsaker som jag hade följande i:

mjöl, 4 dl
salt, 1 tsk
smör/margarin, 50 gram
vatten, en skvätt

potatis, 6-7 st
lök
selleri
paprika
chili
spenat
broccoli

ägg, 1 st
mjölk, 2 dl
ost

Medan jag kokar potatisen blandar jag till en pajdeg av mjöl, salt och smör. Sedan tillsätter jag vatten tills jag är nöjd med konsistensen. Jag gillar lite grövre pajskal, så jag kör hälften rågsikt, hälften vetemjöl, men det är valfritt. Bred ut degen i en form av lämplig storlek.

Täck det med skivad eller riven ost. Jag hackar grönsakerna och steker dem mjuka. Under tiden grovhackar jag den kokta potatisen.

Jag vispar ihop ägget och mjölken. Sedan är det dags att sätta samman komponenterna. Jag varvar potatisen med de stekta grönsakerna i pajformen och kryddar med salt, peppar och dill. Eftersom jag har chili i grönsaksröran kryddar jag inte mycket, men jag är heller inte så förtjust i kryddstark mat.

Häll äggstanningen över pajdegen och ställ den i ugnen på 200 grader tills degen stelnat och ytan på pajen fått färg. 30 minuter?

För mig som är en hungrig typ räcker pajen till två måltider/matlådor. Är man mindre glupsk borde den räcka till 3-4. Gör man fler pajer räcker det längre, och det som inte äts upp på några dagar ställs med fördel i frysen.

Dags för civilklädda biljettkontrollanter?

Västtrafik har räknat ut att plankande resenärer kostar dem en halv miljard om året. Nu räknar de väl i och för sig med varje obetald resa. Jag gissar att många av de där resorna inte hade blivit av om resenärerna behövt köpa biljett, men mycket pengar är det, och detta är alltså bara i Göteborg med omnejd.

Oppositionspolitiker vill nu börja med civilklädda vakter, men ”det rödgröna styret” (eller åtminstone en S-politiker) tycker att det är en dålig idé. Intervjuade resenärer håller med moderaten, förutom en tjej som tycker att det vore ”lite mer trevligt” om trafiken vore gratis.

Det kan man såklart tycka (även om jag tror att hon menar avgiftsbefriad/skattefinansierad), men så länge man tar ut ett biljettpris är det väl rimligt att alla betalar? Jag blir ärligt talat så trött på de människor som tycker att lagar och regler de inte håller med om kan följas om man har lust. Bevisligen resulterar nuvarande upplägg – med uniformerade kontrollanter man ser på hundra meters avstånd – i att många ger fan i att betala och istället kliver av innan kontrollanten hunnit fram till dem.

Parkour?

Det var länge sedan jag själv åkte kollektivt. Det var ofta en rätt otrevlig upplevelse och visst var kostnaden trist. Men ännu tristare var vetskapen att andra åkte gratis, och i vissa fall att se kontrollanter dalta med dem. Regler som inte efterföljs blir ett hån mot oss som gör rätt för oss, så sätt dit dem i respekt för övriga resenärer, om inte annat.

Det vore intressant att höra vad de som är emot förslaget med civilklädda kontrollanter har för egna lösningar. Feministiskt initiativ dåvarande partiledare tyckte sig inte bara ha rätt att planka utan också att slå och sparka på dem som försökte hindra henne, men nu ramlade ju de lyckligtvis ur Göteborgs kommunfullmäktige i höstas. Men vad vill övriga partier – tänka bort problemen? 

Hyllvägg i ladan

När jag byggde garage i ladan fick jag bygga en helt ny innervägg eftersom garaget, till skillnad från övriga ladan, ska gå att värma upp.

Laduväggar är sällan släta, där är bjälkar och skit i vägen. Men nu fick jag plötsligt en helt plan gipsvägg i ladan och där bestämde jag mig för att bygga upp ett hyllsystem.

Jag började med att måla vitt för att det ska bli lite ljusare än gipsets grå originalfärg. Inget spackel, detta är en lada och skarvarna stör mig inte. Jag har samlat på metallskenor och konsoller, så det är endast virket som kostar, och även det blev billigt.

En fördel till med detta system är att höjden på hyllorna (och antalet hyllor) går att justera i efterhand, men så här från start ser jag till att rymma flyttkartonger på de understa hyllplanen. Överblivna golvspånplattor utgör den nedersta hyllan, övriga är OSB-plattor.

Funderade på att måla dem, men låter tills vidare bli.

Och så här ser det ut när det är klart. Väldigt mycket förvaringsutrymme där jag räknar med att hålla god ordning. Att leta efter grejer jag vet att jag har är det värsta jag vet.

Rapport från frilansbubblan

Jag umgås med väldigt få 9-till-5-människor. Inte för att jag skyr dem, tror jag. Kanske skyr de mig, eller så har det bara blivit så. Jag tycker i och för sig att det är intressantare att få en inblick i hur folk utan en fast inkomst får ihop livet. Det betyder inte att vi udda existenser utan fast anställning lever intressantare liv. Men det är större variationer än i gruppen som varje månad har en garanterad inkomst.

Fast då snackar jag bara ekonomiskt. För på ett annat sätt fascineras jag av tanken på hur folk får ihop sitt liv med ett fast heltidsjobb. Är man borta tio timmar om dagen eller ännu mer tycker jag att det är jättesvårt att få livet att funka långsiktigt. Inte så att jag stressade ihjäl mig som heltidsanställd, men efter ett tag med så mycket tid utanför min kontroll vill jag ha tillbaka mitt liv.

Jag får helt enkelt panik av att sälja så mycket av min tid. Jag behöver det inte heller eftersom mina utgifter aldrig kommit i närheten av en heltidslön, även med låg inkomst. När jag jobbat heltid har jag knappt haft tid att göra av med pengar. Man kan köpa andras tid och hyra in folk att göra sånt jag hellre gjort själv om jag haft tid, men det känns också som en onödig rundgång.

Du som jobbar heltid kanske tycker att jag låter bortskämd. Jag är nog beroende av egentid. Samtidigt tänker jag att det där går åt två håll. Andra verkar beroende av en anställning och är man beroende av ett jobb är det i sig ett skäl att kämpa sig därifrån. Det är aldrig bra att vara beroende, oavsett om drogen heter kokain, alkohol, Netflix eller heltidsjobb.

Läkemedelsbrist

Den senaste tiden har larmen om läkemedelsbrist blivit allt fler. Och vi snackar inte om Magnecyl utan epilepsi-, diabetes- och hjärtmedicin. Sånt användarna behöver äta för att inte dö.

Som någon konstaterade är medicin inte gjort för ”just in time”-samhället. Sverige har avskaffat sitt statliga läkemedelslager och inte blev det bättre av att det nu finns ett gäng med fristående apotekskedjor som inte kan kolla varandras lagervärden och skicka patienten vidare till ett apotek där dennes livsnödvändiga medicin finns.

Men tydligen är det medicinbrist även i Finland, som har ett betydligt rimligare system, så det kan inte bara vara svenska politikers och byråkraters fel. Så vad beror bristen på? Läkemedelsverkets svammel om ökad oro i världen som resulterat i hamstring tror jag inte ett dugg på. Visst finns det oro, men det är inget nytt. Hamstring kan resultera i oväntad brist på kort sikt, men inte i ett år med larm.

Kan det vara så att läkemedelsbranschen tjänar mest pengar på vaccinliknande genterapi och ger tusan i att producera sånt som ger mindre klirr i kassan? Eller är Bill Gates klar med att bygga jordbruksmonopol och har nu gett sig på att köpa upp världens läkemedelslager?

Jag vet inte, men vore jag i behov av medicin – vilket jag lyckligtvis inte är – skulle jag jobba hårt för att ha åtminstone ett års lager hemma. Ni kan kalla mig foliehatt, men när ett problem uppstår och de som har betalt för att veta varför (eller ännu hellre se till att det inte händer) ger intryck av att inte ha en aning blir jag orolig.

Nätinstruktioner

Jag brukar säga att jag är tacksam för att internet inte fanns när jag var liten, för då hade jag aldrig läst så många böcker och blivit så pass allmänbildad som jag är (många är förvisso ännu mer allmänbildade, men väldigt många är det inte). Det innebär också att internet inte fanns som kunskapskälla. Istället hade vi Utbildningsradion.

”Du och jag kan allt om gamla kulturer.
Det är sånt som vi har lärt oss i programmen från UR.
Vi kan dansa salsa och gjuta skulpturer.
Det är sånt som vi har lärt oss i programmen från UR.”

Det gick att lära sig saker då med, men inte så specifikt som nu. Internet är fullt av så kallade tutorials. Jag har inte hittat någon bra svensk översättning. Det brukar stå ”handledning”, men det duger inte. Jag pratar om instruktionsvideos för allt från att byta batteri i en iPhone 6 till att dansa disco.

De flesta tänker nog på Youtube, men det delas också mycket kunskap på DLive, Vimeo, Bitchute, Rumble och lite varstans. Jag är högst medelmåttigt händig, men följa en tydlig instruktion kan jag, och genom tutorials har jag lärt mig diverse byggtekniker, bytt armband på min pulsklocka, fixat med bilar och lött i plast.

En del som lär ut är mindre pedagogiska än andra och en del pratar så dålig engelska att det är svårt att hänga med, men det finns också folk som borde jobba som lärare och som dessutom svarar på ”dumma” frågor i kommentarsfältet, vilket gör det till utmärkta interaktiva instruktioner. För mig har dessa videos ofta varit skillnaden på att kunna behålla en grej och att slänga bort dem, och ännu oftare har det sparat mig kostnaden att låta andra göra det jag (numera) kan göra själv.

Facklig deltidsutrotning

Jag fattar att facket rasar mot att H&M vill sänka arbetstiden för sina anställda som ett sätt att skära ner personalstyrkan. Det är ju bra när facket faktiskt jobbar med saker de har med att göra istället för att agera politiska lobbyorganisationer.

Samtidigt är ju inte alternativet att sparka de senast anställda heller så himla populärt, särskilt inte bland de senast anställda. Och det är ju det som är alternativet, företag vill inte ha mer personal än de har bruk för. Det kan man tycka vad man vill om, men vi lever ju i verkligheten.

De flesta, i alla fall.

Med det sagt tycker jag att det är fel att alltid utgå ifrån att deltid är av ondo. Tro det om ni vill, men det finns faktiskt de som vill jobba deltid och/eller trappa ner, och då kan det ju bli en win-win för företaget som behöver mindre personal och anställda som önskar mer fritid.

Jag har helt frivilligt varit anställd på deltid och då tyckte jag att det var bra att det fanns ett sånt jobb. Och var föga imponerad över fackets (HTF, om jag minns rätt) korståg mot deltidstjänster. Jag ville ju ha det så. ”Alla ska ha rätt till heltid” löd budskapet, men de enda som hade rätt till deltid var småbarnsföräldrar, under förutsättning att de redan var fast anställda.

Så kämpa gärna för heltidsjobb och heltidsjobbare, men glöm inte bort att det finns olika önskemål på arbetsmarknaden. För mig och andra som gillar att hålla på med olika saker kan det vara helt perfekt att jobba några timmar här och några timmar där. Eller överjävligt många timmar under kort tid, men det får man ju inte heller för facket. Det är tydligt att alla måste vilja ha och få exakt 40 timmars arbetsvecka hos en och samma arbetsgivare. Och inte timanställd, fast och låst ska det vara. För dem som vill, men tyvärr också för andra.

Lågaffektivt gaslarm

Unga inhalerar drivgasen från torrschampo på bibliotekets toaletter. Kommunens lösning: Lås toaletterna. För att ”markera”.

Kommer ni ihåg historien om killen som höll på att bli missbrukare, men som klarade sig eftersom toaletten han skulle punda i var stängd? Inte jag heller, för det har aldrig hänt. Vill människor droga sig kommer de alltid att hitta vägar att göra det. När jag var ung satt alkisarna och drack utanför kommunalhuset. Det ”löste” kommunpolitikerna genom att skruva bort parkbänkarna där. Det funkade inte den gången heller.

Men det här handlar inte bara om att samhället försämrar servicen för samhällsmedborgarna. Någonstans övergår samhällets ansvar för den enskilde till den enskilde. Även om denne är ung och dum. Jag har också ett hjärta och tycker att det är väldigt sorgligt när ungdomar köper ”magiska svampar” på nätet och dör när de drar i sig dem, eller bryter sig in på en banvall, klättrar upp på ett tåg och brinner upp efter att ha fått 14000 volt genom kroppen. Men vad ska vi andra göra åt det? Det måste väl ändå vara ungarnas och deras föräldrars problem?!

Samhället kan inte förebygga allt elände. Vi kan inte stänga ner alla offentliga toaletter, lika lite som vi kan förbjuda knivar, bilar, tändargas eller mediciner bara för att de kan missbrukas. Det är jättebra med information, varningsskyltar och kommunikation med föräldrarna. Hjälper inte det kanske en förolyckad kompis blir en tydligare signal på att man är på väg åt fel håll.

Tvätta ut eller in?

I en diskussion på Fru EB:s blogg ondgjorde sig Fru EB över att hennes familj slängde kläder med avigsidan utåt i tvättkorgen:

”Eftersom ingen i familjen vänder strumporna med rätsidan utåt när de slänger dem i tvättkorgen protesterar jag sammanbitet genom att inte vränga tillbaka dem när jag sorterar.”

Hon fick sympati och medhåll i kommentarsfältet, men mothugg från en skäggig bloggare:

”Nu kanske jag framstår som idiot. Jag ber om ursäkt på förhand och skyller på att jag inte gjort tvättning till religion, men jag har alltid tvättat alla kläder med avigsidan utåt eftersom jag inbillar mig att de håller längre då. Alltså vänder jag alla kläder, inklusive strumpor, ut-och-in innan jag slänger dem i tvättkorgen. Är det fel nu helt plötsligt?”

Jag vet inte hur jag lärt mig att vända kläder ut och in. Antagligen av min mor eftersom det var hon som lärde mig tvätta. När min världsbild nu ifrågasattes började jag gräva på nätet, och fann svar:

”1. It prevents damage to the outside of your clothing
‍2. It increases contact between the detergent and the dirtiest parts of your garment
‍3. It prevents lint and pilling from occurring on the outside of your clothing
‍4. It protects decorative elements of your clothing from damage”

Trean och fyran känns mindre viktiga eller inte aktuella för mig, men ettan säger mig att kläderna slits mindre vid tvätt ut och in, som jag misstänkte, och tvåan att de även blir renare, tvärtemot vad andra i Fru EB:s kommentarsfält menade.

Jag letade vidare och fann sida upp och ner med liknande råd. En pakistansk textilingenjör skrev att avigtvätt skyddar kläderna från missfärgning från plagg med lågkvalitativa färgningar, tvättmaskinstillverkaren Whirlpool bekräftar alla punkter ovan och säger att kläderna även bör torkas ut och in. De är också specifika med just strumpor:

”Yes, you should wash socks inside out in addition to pretreating the fabric as it can reduce odor retention. The interior of your socks can come into direct contact with dirt and sweat. Turning them inside out before washing allows the detergent to attack odors head on, which may provide you with a more thorough clean.”

Därmed är min världsbild återställd. Men någon annan gång är det tvärtom. Nyligen fick jag t ex reda på att man helst ska tända uppifrån när man eldar i vedkamin. ”Så här har vi alltid gjort” är ett riktigt dåligt argument som brukar få mig att ifrågasätta om personen också förespråkar häxbränning, slaveri etc. Nej, våga tänk i nya banor! Men vänd på strumporna innan du tvättar dem.

Föräldrastöd måste inte klema bort

Igår publicerade Affärsvärlden en krönika av Börspoddens John Skogman titulerad ”Sluta spara till era barn”. Läs gärna hela, den är både underhållande och tänkvärd. I stora drag handlar den om att barn förr eller senare måste lära sig att tjäna pengar och ta hand om sin ekonomi, och genom att föräldrarna sparar till deras första lägenhet, körkort etc, skjuter man upp det egna ansvaret.

Det är inte helt galet tänkt. Det finns absolut en risk i att lära sina barn att pengar är något som kommer lättvindigt. Bättre att de i tidig ålder får lära sig att pengar måste förtjänas än att de curlas tills de är 25. Men det ena måste inte utesluta det andra. Det finns fler sätt än att ösa pengar över barnen alternativt kasta ut dem på artonårsdagen (jag har för övrigt sett bägge exemplen i min bekantskapskrets).

Barn behöver gränser, det gäller även pengar. Undersökning på undersökning visar att det är bättre att ge sina barn en månadspeng att hushålla med än att ge dem pengar vid behov eller när de tjatar. Och sämst är såklart kombinationen, att ge dem ett ”fast” belopp och sedan ändå fylla på när pengarna är slut. Är de slut så är de slut till nästa förutbestämda utbetalningsdatum, det är ju inte så att de svälter utan att käka hamburgare med kompisarna eller fryser ihjäl utan vinterjackan de skulle köpt för studiebidraget.

Inte heller måste man visa ”att det ligger nära en halv miljon kronor på kontot och väntar” eller tillåta att det sparade kapitalet går till ”två veckor på Kos, följt av Roskildefestivalen och herpes”. Så länge pengarna är dina kan du öronmärka dem till kontantinsats, körkort eller bil, och anser du inte att ungen är mogen ansvaret vid 18 kan du pytsa ut dem under decennier.

Är du förälder - var förälder!

Dessutom har du väl något eget ansvar för att ungen blir en ansvarstagande vuxen? Det är ditt livs viktigaste uppgift och du har arton år på dig! Jag är själv precis en sån unge som Skogman pratar om, som fick hjälp till körkortet och en klumpsumma på kontot innan jag blev vuxen.

Men jag fick också lära mig pengars värde genom att jobba för pengar hemma, och gjorde jag slut på vecko-/månadspengen fick jag ingen krockkudde i form av ett extra bidrag. Jag hade sommarjobb, som jag dessutom fick skaffa mig själv. Jag har gjort dåliga investeringar, eller rättare sagt köpt skit, men när jag var arton var jag ändå vuxen ansvaret att ta hand om mina pengar och det blev varken Kos, Roskilde eller herpes för dem. Om John Skogmans barn inte klarar det vill jag – med risk för att låta som Joakim Lamotte – fråga: Var är föräldraansvaret?

Höjda matpriser ger högre medvetenhet

Höjda matpriser tycks ge ändrade vanor. Arla har noterat att fler konsumenter letar i deras recept för billig mat och en undersökning gjord av Swedbank säger att fler handlar extrapriser och i lågprisbutiker.

Det är ju inte bra med höjda priser, men dessa reaktioner ser jag som sunda. Om det stämmer. Swedbank-undersökningen är självrapporterade uppgifter. Där finns alltså inga fakta på förändringen, det är konsumenterna själva som berättar om sina förändrade konsumtionsmönster. Samtidigt som de säger sig välja bort halvfabrikat och laga mat från grunden säger de sig äta mindre hälsosamt, vilket inte helt går ihop.

För det viktigaste är inte att leta efter billiga recept. Den viktigaste förändringen man kan göra är att överhuvudtaget laga maten själv. Sedan kan man naturligtvis även ta hänsyn till vad som är billigt. Är det något i receptet som är dyrt – testa att byta ut det mot något billigare. Och från andra hållet, är det något som är billigt i butiken – köp det och hitta ett recept där det passar.

Det ska nog bli mat av detta med.

Det är säkert många som redan gör så, och fler kommer det bli i takt med att priserna stiger. Samtidigt tror jag att det är en stor grupp som aldrig lagar mat från grunden (vad de än säger till Swedbank). Många verkar nästan vilja ha en klapp på axeln för att de köpt hem färdigmat och ställt i mikron, istället för att ringa och få varm mat hemlevererad till dörren. Finns det någon prisnivå som skulle få dem att surfa fram billiga recept? Jag är inte säker på det. Kanske om alternativet är svält.

Jag smälter vax

En gång om året, på vintern när bina inte är ute och flyger, smälter man vax som biodlare. Det är t ex vaxkakor i ramar som gjort sitt för att de är för mörka eller som gick sönder i slungningen, och täckvaxet som bina satt på celler de tyckte var tillräckligt torra och som jag skrapade bort när jag skulle slunga honungen.

Allt detta restvax smälts ner. Det finns lite olika sätt, men jag tar en stor kastrull och häller 7-10 cm vatten i botten och börjar värma vax i den. Vax smälter vid 70 grader och bör inte gå över 85 grader för då mister den lite av sin arom. Så det ska inte stormkoka. Successivt häller man ner vax i kastrullen och rör om tills det smälter.

Det vanliga är väl att göra detta på en elspis, men med de här elpriserna gör jag det hellre på vedkaminen. För det tar en stund, vilket är ett av flera skäl att man gör detta på vintern då man kan få nytta av värmen. Ett annat är att vaxrester inte ska hällas i avloppet för då kläggar det igen. Istället häller jag ut bottensatserna på gräsmattan. Vore bina igång hade de då flockats kring utslagsplatsen eftersom den luktar vax och det är inte helt lyckat.

När vaxet smält häller jag det i en hink där vaxet flyter upp till ytan där det kommer att stelna. Vatten sjunker till botten och däremellan hamnar skräpet. Det är smuts, träflisor, rester av gamla bin och annat som hamnat i vaxet.

När kakan stelnat och svalnat vänder jag hinken uppochned. Vattnet rinner bort och kvar blir en lite ful vaxkaka med smuts på, särskilt på undersidan. Skräpet skrapar jag bort med en biskrapa eller en vanlig spackelspade.

Kakan smälts om igen och så upprepas processen tills man tycker att vaxet är tillräckligt rent. För mig tyckte jag att två gånger räckte, men då hällde jag det genom en sil andra gången, annars hade jag behövt en tredje vända.

Vad gör man då med det rensade vaxet? Man kan tillverka hudsalva fast jag tror inte att det får säljas för människobruk. Kallar man det däremot för tassalva går det fint. Eller så gör man möbelpolish av det, eller vaxljus. Man kan också tillverka nya vaxkakor genom att hälla vax i en maskin som påminner om ett våffeljärn. Biodlare jag pratat med tycker att det är mer jobb än det är värt, bättre att köpa färdiga kakor som man sedan smälter in i sina träramar, och lämna sitt eget gamla vax i inbyte.

Jag har precis köpt plastramar. Dessa ska rollas med vax för att hjälpa igång bina, och om det försöket blir lyckat behåller jag vax till det. Annars säljer jag vaxet. Timlönen blir inget vidare, men vax är en bristvara, så det jobbet får man ta ändå. Man får i alla fall runt 200 kr/kg. Jag fick med gammalt vax med bina jag köpte i våras, så jag har ingen koll på vad det ”ska” bli, men den här gången fick jag 4,25 kilo.

Skönt att få det gjort, men nu börjar jag vara väldigt klar för en ny biodlingssäsong. Ge mig vår nu!

Gratisjobb i praktiken

Jag har inget principiellt emot praktikplatser, provjobb och andra mer eller mindre obetalda jobbvarianter om bägge parter är med på det. Att under kort tid jobba gratis eller för en symbolisk summa kan vara ett perfekt sätt att komma in i en bransch som annars hade krävt flerårig utbildning och/eller en massa kontakter.

Det betyder inte att jag tycker att företag ska kunna utnyttja ”praktikanter” för att göra fullgott arbete och sätta det i system som Acne tycks ha gjort. Så vem drar gränsen? Det gör arbetstagaren.

Om någon är villig att göra ett jobb mer eller mindre gratis kommer du inte få betalt för att göra det, förutsatt att du inte gör det mycket bättre. Ingen lagstiftning i världen kommer att kunna hindra arbetsgivare från att utnyttja folk som låter sig utnyttjas. Därmed inte sagt att man inte kan försöka. Men i slutändan är det ändå den enskildes ansvar att sätta gränsen.

Det där får man känna av själv. Som komiker drabbades jag ofta av artistbokare som hade ”ett gig som inte ger så bra betalt, men som kan leda till fler”. Mm, fler gig som inte heller gav bra betalt eftersom den som tog dåliga jobb från den bokaren hade fått frågan igen nästa gång de haft en kund utan pengar. När man känner att det inte ger tillräckligt med pengar eller något annat (meriter, kontaktnät, kunskaper...) tackar man nej. Eller så gråter man ut i media. Oklart vad man tjänar på det sistnämnda om man inte också följer upp det med handling, att tacka nej till för dåliga avtal.

Stoppa semmeltesten!

Inför den snudd på religiösa högtiden fettisdagen brukar media recensera olika bageriers semlor. Vanligen ihop med en panel bestående av 2-3 lokala kändisar. I år har dock Falkenbergs konditorier vädjat till lokalpressen att det inte ska göras.

”Ett dåligt betyg i ett semmeltest kan ha förödande ekonomiska konsekvenser för ett bageri eller konditori”, säger en av bagarna, och ”Den som får sämst i test kan tappa nästan 50 procent av sin omsättning på fettisdagen, och sen sprider det ut sig för januari och februari är ju våra högtider för semlan”.

Resten av reportaget handlar mest om hur dyra elräkningar bagerierna har fått, och jag kan gott tänka mig att det blir svårt för dem att få kunderna att betala för det. Men det är knappast Hallands Nyheters och Hallandspostens ansvar. Dock ställer jag mig frågande till att ett semmeltest ska göra så stor skillnad. Mervärdet i en semla är ju såklart en fråga om tycke, smak, pris och om bageriet ligger på vägen mellan hem och arbete. Rätt få låter tidningen avgöra vad de ska äta.

Tror konditorerna ändå att testen är viktiga har jag ett tips: Gör bättre semlor. Jag tror dock att vänners och kollegors omdömen väger tyngre än om Idol-Roger (han som kom sjua i Idol 2002), målvakten i Falkenbergs IK:s dambandylag och kommunalrådet tycker att den ena eller den andra semlan är bäst.

Här är en politiker jag hade lyssnat på i detta fall!

För övrigt är sanningen att det blir både godast och bäst att göra egna semlor. Billigast blir det också. 

EU, plast och jag

Ni som tycker att jag skrivit alldeles för mycket positivt om Norge på sistone kan jag glädja med att dårskapen kommit hit med. Trots att vi inte är med i EU låter man EU diktera villkoren och försöka få bort plastpåsarna från matbutikerna. Plast som enligt alla förståsigpåare (ej att förväxla med politiska posörer) är miljövänligare än både pappers- och tygpåsar.

Idag kostar plastpåsarna 3 kr i de norska matbutikerna. Om inte priset gick upp vid nyår för jag har inte besökt någon mataffär i år. Dessutom brukar jag inte kolla på vad påsarna kostar eftersom jag inte köpt någon på väldigt många år, långt innan den svenska plastpåseskatten. Jag använder tygkassar som jag inte ens betalat för och de räcker ju praktiskt taget hur lång tid som helst.

Jag kan ändå inte förstå hur norrmännen lyckas göra av med 135 påsar per person och år! Det är alltså mer än två i veckan. Någon borde kanske berätta för dem att de håller för flera handlingar. Själv handlar jag inte så mycket mat att jag skulle fylla 135 påsar per år även om jag kastade dem direkt vid hemkomst. 135 är dessutom ett snittvärde. Jag som inte handlar plast för mina matpengar gör ju att någon annan måste bränna även min kvot. Jag fattar inte hur någon kan köpa ännu fler kassar, men de kanske köper en påse och lägger två bananer i den.

Dessutom blir det ju dyrt. 135x3=405 kr. Man får väldigt mycket mat för 405 kr. Men nu har alltså EU kommit på att norrmännen ska ner på max 40 påsar per år. Det nuvarande priset borde räcka utmärkt för att garantera det, men gör det uppenbarligen inte.

Då vet jag inte hur man ska lösa det. Är kunderna okej med att betala över 400 kr per år för bärkassar måste priset alltså upp över 10 kr/st för att det möjligen ska bli tillräckligt avskräckande och det vore ju larvigt. Ransoneringskuponger kanske? Och allt detta för att få kunderna att börja använda mer miljövidriga alternativ. Vi lever i en bra skruvad värld.

Barista eller dö?

Först: Jag har aldrig varit in på kaffekedjan Espresso House, jag vet ingenting om företaget och det gäller även deras personalpolitik. Det är möjligt att det är ett riktigt skitställe att jobba på. Men med det sagt tycker jag att Aftonbladets indiciekedja är väldigt tunn.

”Madeleine fick sluta efter att hon kritiserat arbetsvillkoren.”

Det låter inte orimligt. Eller rättare sagt, det naturliga hade väl varit att Madeleine slutat pga dåliga arbetsvillkor. Till Aftonbladet säger hon att företagets personalpolitik ”snarare påminner om en diktatur än ett modernt samhälle”. Så hur hann de säga upp henne?

Kollegan Sabina ”jobbade 20 dagar i sträck för att inte lämna kollegorna i sticket”. Hon har nu slutat och jag vet inte vad hon gör istället, men mitt förslag är att inte planlägga ett liv som företagare. Vårdbranschen är nog också en dålig idé om man aldrig är beredd att arbeta två helger på raken vid arbetstoppar.

Det är inte min mening att raljera. Jag tror säkert att Espresso House är en stressig arbetsplats som inte är för alla och definitivt inte en arbetsplats man jobbar på tills man får en guldklocka eller avgår med pension. Men då är det väl inte värre än att man säger upp sig och börjar jobba med något annat?

Tacka vet jag uteserveringar!

LO kommenterar artikeln på Twitter med att ”alla har rätt till en trygg och vettig arbetsmiljö”. Men alla arbetsmiljöer är inte vettiga för alla människor. Själv sommarjobbade jag på en bank och det var en så vidrig upplevelse att det kändes som en befrielse när skolan började till hösten. Så jag sökte mig inte dit sedan. Sjukhus och åldringsvård är andra platser jag aldrig skulle stå ut med. Helvetet för någon är paradiset för någon annan.

Jag förstår att det inte är den vinkeln Aftonbladet önskade, men jag hade velat ha svar på varför Sabina jobbade där i nästan ett år om hon pga vantrivsel blödde näsblod varje dag, och varför Madeleine tycks besviken över att hennes provanställning inte omvandlades till ett fast jobb ifall hon upplevde arbetsplatsen som en totalitär diktatur. Kort sagt, vad är det med unga människor och ovilligheten – för att inte säga rädslan – att bryta upp från ett dåligt jobb? Hjälp mig att förstå!