Jag
sålde en bil, pickupen jag fick med huset jag köpte i höstas.
Trevlig bil, men för dyr att äga och ännu värre om den går
sönder. Försäljningen gick rätt trögt, vilket på ett sätt kändes bra. När
jag säljer något och blir nerringd misstänker jag alltid att jag
varit för billig.
Men till slut kom ett par killar med
ukrainskt ursprung. De pratade bättre norska än jag, så den biten
gick fint. För någon vecka sedan sålde jag en överbliven fåtölj
till en annan öststatare. Jättetrevlig, men det krävde fem
telefonsamtal och en väldig omväg innan jag och hans GPS förstod
varandra med honom som mellanhand.
Det speciella den här gången var
istället att köparna berättade att de köper upp bilar av denna
typ för att använda i kriget i Ukraina. Jag fick se bilder från en
uppställningsplats med redan levererade bilar. Planen skulle vara
att montera en mindre kulspruta på flaket, vilket blir en
omställning för bilen som tidigare mest använts för att köra
byggmaterial och sopor.
Så kom då den obligatoriska frågan,
med en udda tvist, ifall jag möjligen kunde sänka priset eftersom
bilen skulle användas för en god sak. Jag är inte helt säker på
att krig och maskingevär är en god sak, men sänkte priset med
några tusen. Vi gick ungefär halva vägen var vilket blev ett par
tusen ovanför min smärtgräns.
Men prutningen från min sida hade ingenting med
kriget att göra. Förutom att jag inte vet om det är en bra sak (en
mobilbild av pickuper på en parkering är heller inget bevis för
att det är där den landar) tror jag inte på att blanda affärer med välgörenhet. Jag har skänkt kläder till Ukraina, det är välgörenhet. Det här var något annat. Så resonerar jag, rätt eller fel?