lördag 31 mars 2018

"Jag vann!"

Congratulations! You just won €13.447...

Har ni också fått det här mejlet/SMS:et? Troligen. Hade jag fått en krona varje gång jag fått reda på att jag vunnit över hundratusen... ni fattar. Lustigt förresten att det ofta är ett udda belopp, som att det skulle göra det hela mer trovärdigt. Fast ett jämnt kan också funka.


För det här måste ju funka! Om ingen någonsin skulle gå på bluffen skulle det inte plinga till i datorn eller telefonen stup i kvarten för ännu ett idiotgrattis. Har jag förstått rätt går turerna ungefär så här:
  1. De som svarar ”betalar” bluffen på två sätt. Först visar de att kontaktvägen är öppen och att personen bakom numret/adressen är benägen att gå på sån här skit. Därmed går kontaktuppgifterna att sälja vidare. Men en del går till punkt 2:
  2. Skojarna ber dig lämna ut personlig information för att få ut vinsten. Kreditkortsnummer, körkortskopia eller något annat användbart.
  3. För nu kan de öppna konton i ditt namn, köpa saker eller ta lån.
  4. Och be dig betala pengar. För att du ska få ut din rättmätiga storvinst måste du betala några dollar/euro/kronor. Och sedan några till, och några till. Har du redan betalat en hundring är det ju rena förlusten att inte betala en slant till (nyemission någon...?).


Det kan ju inte vara många som är med så här långt, men eftersom processen kräver en del handpåläggning från bluffmakarna och de ändå begår olagligheter och därmed teoretiskt sett kan åka dit måste de lura rätt många människor för att det ska vara värt besväret. Och det är det uppenbarligen.

15 kommentarer:

  1. En teori säger att bedrägerierna är klantigt utformade med vilje för fungera som ett "idiotfilter". Syftet är att låta bedragarna lägga sin tid på de mest lättlurade. https://www.microsoft.com/en-us/research/publication/why-do-nigerian-scammers-say-they-are-from-nigeria/?from=http%3A%2F%2Fresearch.microsoft.com%2Fpubs%2F167719%2Fwhyfromnigeria.pdf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Låter rimligt, för en del mejl/sms är verkligen obegripligt fåniga. Har dessutom läst konversationer mellan bluffare och tilltänkta offer som visar att de inte skärper sig särskilt mycket i de första kontakterna heller. Att de trålar för idioter skulle förklara mycket.

      Radera
  2. En gång lyckades jag faktiskt spåra upp avsändaren till ett bluffmejl (en ung, vuxen kille i USA), och hade en intressant diskussion med honom (jag var helt anonym). Jisses vad skraj han blev! Sedan fick den lokala polisen all information, och då blev det tyst.

    Men det är inget jag rekommenderar; det tar väldigt mycket tid och kan vara svårt att få ett bra resultat.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. I USA kan det kanske funka. I Sverige har jag vid minst två tillfällen lämnar över information till polisen värd att gräva i (bluffmejl med kontonummer, inbrott där jag hade regnumret på hyrbilen som användes). Polisen la ner direkt och kan inte ens ha hunnit kolla uppgifterna först.

      Radera
  3. Polisen bryr sig inte om denna typ av brott, helt enkelt för att de anser att de är "olösbara", speciellt om mailavsändarna befinner sig utanför Sverige. Således ett brott med rimlig chans att lyckas, och minimal risk att åka fast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert svårt att leda sånt här till bevisning. Fast särskilt när man inte ens försöker :-(.

      Radera
  4. http://fritzonohlsson.blogg.se/

    Bästa approachen för phishing mail. Och massa humor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Namnet på gravstenen såg nästan inte äkta ut :-).

      Jag såg en annan variant där en kille började introducera sina kollegor Mike Myers och pastor Wayne Sworld för bluffaren, och skickade bilder på sin familj med riktigt uselt inklippta huvuden av skådespelarna i tv-serien Frasier. För samtliga sådana här "bluff-bluffar" känner jag att visst är det kul, men satan vad med tid det ska ta.

      Radera
    2. @Dandyn Tack för dagens bästa skratt! ”Dumhövve” Ha, ha! Så roligt har jag inte haft sedan jag inte konfirmerades!

      Wien-Lars

      Radera
  5. För flera år sedan var jag och hälsade på en kompis som uppsluppet berättade att Microsoft ringt dem för de hört de hade problem med sin dator. Hon var himla förtjust över hjälpen, var det inte bra så säg? Antagligen lät hon dem få kontroll över pc'n för nu visade skärmen en bild med texten typ: Din dator är spärrad och att det skulle betala 1 000 Euro för att få den upplåst. Random märken från olika myndigheter typ polisen etc fanns med på bilden.
    Hon tänkte alltså att lösningen var att betala dessa pengar - men tänkte att först kolla med mig som var lite mer orienterad i det här med "data". My god alltså! Som tur var betalade de aldrig och jag övertygade dem om att inte göra det. De undrade om jag kunde återställa pc'n men det tog jag inte på mig utan tänkte de kan gott lämna in den hos nån data-firma och betala för arbetet. Något ska ju svida för att ta erfarenheten tänkte jag.

    Jo, så visst finns det massor med folk som går på de där grejerna, aningslösa och naiva människor.
    Sa Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, just det fenomenet har jag t o m bloggat om: https://sparosverige.blogspot.se/2016/09/sa-ser-idioti-ut.html

      Radera
  6. Knappt 9 procent av befolkningen har svag begåvning och ca 25 procent har låg, mycket låg samt under normal IQ. Så visst finns det människor att lura, ja ganska gott om dem skulle man kunna säga, alltså uppskattningsvis 2.5 miljoner i Sverige endast. I Europa då ca 100 miljoner personer och i USA lika många.

    Förvånansvärt snarare att det inte är fler som givit sig in i denna "business" med tanke på den stora potentiella gruppen (marknaden som vissa kanske skulle kunna uttrycka sig).
    Det här är ju inget nytt för politiker, de har ju redan skräddarsytt sitt budskap för att locka denna grupp. Inte för pengar, utan för deras röster.
    Visst, demokrati är knappast perfekt men det är det bästa vi har, som det heter.............

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde att jag var cynisk :-).

      Radera
    2. Cynisk? Realist är närmare verkligheten

      Radera
    3. Jag brukar också säga det, men utesluter inte att det kan vara en del av sjukdomsbilden.

      Radera