måndag 26 mars 2018

Utslängda fripassagerare

Då och då fylls tidningarna med artiklar om barn som avvisats (eller ”kastats av” som det heter på kvällstidningssvenska) från kollektivtrafiken. Historien brukar alltid vara densamma. Barnet har glömt sitt busskort eller också har det gått ut. Han/hon drar en rövare och försöker få åka med ändå, men det spricker.

Jag gjorde själv så som liten skägglös parvel eftersom jag aldrig löste den tilläggsbiljett som krävdes för att man skulle få åka efter en viss tid på kvällen. På en trång buss kunde man blixtsnabbt visa upp kortet för chaufförerna som förhoppningsvis inte såg eller brydde sig. När de ändå gjorde det och ropade tillbaka mig klev jag istället ut och gick hem.

Inget nytt under solen alltså, men det nya är att barnens föräldrar rasar, skriker och pekar finger. Inte åt sina slarviga barn utan åt busschaufförer som (till skillnad från deras egna barn) bara följt reglerna. En reporter hakar på och så blir det en ”Vem ska ta ansvar för det här nu då?”-artikel.


Våra far- och morföräldrar kunde utan problem gå eller cykla en mil varje dag till skola och annat, men av någon anledning måste dagens barn skjutsas precis överallt, antingen av föräldrarna eller av samhället. Inga sträcka är för kort för bil- eller busstransport.

Det finns naturligtvis ömmande fall, men poängen med giltiga färdbevis är just att de berättigar till resa. Förutsatt att det är med alltså, och att det överhuvudtaget finns. Lös biljett så slipper vi se sånt här:


Här har vi alltså en tolvåring som skulle åka hem från skolan med sin lillebror som saknade busskort. Förutsatt att de åkte buss även åt andra hållet är det en busschaufför som gjort fel genom att låta barnet åka till skolan. Men felet är såklart att eftermiddagschauffören gjorde sitt jobb och bad om färdbevis.

Många är frågorna jag önskat skulle ha ställts i detta reportage, men självklart ställs en massa andra istället, som ”vad kunde ha hänt” om inte storasyster var med? Vad spelar det för roll, nu var hon ju det! Men varken hon eller lillebror försökte starta någon dialog med chauffören, gissningsvis för att de visste att hon hade rätt och de hade fel. Men vad spelar sådana detaljer för roll? Så här löd en av kommentarerna under en annan av dessa ”vi gjorde fel-ni borde skämmas”-artiklar:
Omdömeslös chaufför. Inlåsning är väl rätt hårt eftersom han de facto utförde sitt jobb till punkt och pricka men sparken vore ju lämpligt.

Undrar just på vilka grunder. ”Grovt vållande till att ha gjort helt rätt”? Seriöst, om man ska sparkas för att man gör sitt jobb exemplariskt, vad blir då påföljden för att göra fel - stående ovationer?


Helsingborg är en liten stad och gissningsvis skulle det här tillsynes friska syskonparet inte längre än att de hade kunnat gå sträckan, men jag antar (det förtäljer inte historien) att de ringde till pappa som fick komma och hämta dem. Och han säger inte åt dem att de får skärpa sig och se till att komma ihåg korten nästa gång utan ringer istället Helsingborgs Dagblad som gör en snyftare.

Mitt hjärta blöder för barn (och för den delen även gamla) som glöms av en taxichaufför och får vänta flera timmar, och för synskadade som släpps av vid fel hus och får ett smärre helvete att ta sig hem. Men friska tolvåringar borde inom kort (om inte redan nu) kunna ta hand om sig själva under föräldrarnas tjänsteresor/semestrar, laga mat, klä sig och sköta sin vardag rätt självständigt. En promenad från skolan dör de inte av, så sluta behandla dem som treåringar!

15 kommentarer:

  1. Eftersom jag har den berömda "Trettonåringen" i familjen, som föga otippat var 12 år vid samma tidpunkt förra året, så är det här ämnet inte helt obekant.

    Problemet har i princip alltid uppstått pga uteblivna skolskjutsar. Ibland för att någonting dragit över tiden i skolan och skolskjutsen åkt utan att invänta den försenade klassen, men oftast pga att något hänt med antingen en krånglande buss, eller en sjuk busschaufför. Oavsett anledning blir nämnda tolv/trettonåring utan egen förskyllan strandad i skolan.

    Ditt förslag att hon skulle promenera hem är förstås en enkel lösning. Antar att jag får ses som curlingförälder här, men att låta ungen traska hemåt i 13 km längs till största delen 90-vägar är inget som jag kräver av henne. (plus att hon faktiskt kan dö av en dylik promenad mtp hur folk kör)

    Nu har vi förvisso försett henne med ett busskort i reserv trots att det inte ska behövas (jag vet att hon är bortklemad), men om hon av någon anledning inte har det med sig så hade hon inte fått bannor från mig i alla fall om hon försökt ta sig hem gratis med hjälp av kollektivtrafiken. Även om hon isåfall framstår som en lat snyltare.

    Visst, blir hon inte påsläppt så gör busschauffören bara sitt jobb. Exemplariskt till och med. Men det hindrar inte att det även är omdömeslöst som medmänniska. För att parafrasera din slutkläm en aning: En gratisresa från skolan dör inte samhället av, så sluta behandla barn som kriminella!

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men nu får vi väl ändå hålla isär äpplen och permobiler här. Den genomsnittlige Helsingborgseleven har knappast 13 km till skolan, åtminstone inte den som åker innerstadsbuss till skolan. Och inget av exemplen jag läst har handlat om inställda skolbussar utan om ungdomar som inte har giltig biljett för den resa de sedan flera timmar tillbaka planerat att göra. Ingen dör av att man beskyller busschaufförer för andras slarv, men kanske blir det till slut ont om busschaufförer ifall samhället i stort, media och deras egna ryggradslösa chefer ger dem skit för att de gör vad de ska.

      Hur ung ska man vara för att "Jag har glömt köpa biljett" ska vara giltigt skäl att slippa betala? 15, 18...? Jag är 46, funkar det? Är man gammal nog att åka själv (och det är man definitivt när man är 12) är man gammal nog att ta ansvar för sitt busskort.

      Radera
    2. Tänkte bara att jag skulle visa på ett inte helt ovanligt exempel på att ungar kan bli strandsatta utan busskort och utan rimlig möjlighet att promenera hem. Uppenbarligen är det inte exakt likadana omständigheter som exemplen i inlägget. Då hade det varit mitt barn artikeln handlat om.

      Inser att jag är i minoritet härinne, men jo, även en skäggig typ i 46-årsåldern skulle få åka med gratis på min buss om han kom med en rimlig förklaring till varför han inte kunde betala. "Fick skjuts ner på stan av en kompis, och nu när jag ska hem inser jag att busskortet och plånboken ligger i andra jackan". (möjligen med tillägget: "Skulle ha betalat med telefonen om jag kunde, men jag bojkottar smartphones och som synes är min mobil från 90-talet, så det går tyvärr inte").
      Det hade funkat för mig.

      För barn är kravet på rimlig förklaring ännu lägre. Just eftersom det är ett barn. "Ääh, jag glömde" i kombination med att se lite ledsen ut hade räckt bra.

      Men jag hade väl fått sparken som busschaufför antagligen.

      Lite intressant att jämföra tjejen som inte ville sy i en knapp åt en främling, med denna historien. Där vill jag minnas att andemeningen var att visst fasen borde vi hjälpa varandra och att det var tarvligt av tjejen att inte sy i en knapp åt en stackare som inte kunde. Ingenting om att den knapplöse troligen var gammal nog att ta ansvar för sina egna nålochtrådkunskaper. Men här så ska minsann tolvåringar som inte kan betala för sig få stå sitt kast. Joråsatte..

      Cheers på er alla rättrådiga som alltid tar ansvar och betalar för er i alla lägen. Särskilt som barn. :)

      /P



      Radera
    3. Inget fel med att visa en annan bild och föra fram en motsträvig åsikt. Jag menade bara att det såklart finns tillfällen då barn kan få åka med utan biljett, men att det vanliga är motsatsen, och jag är spyless på alla föräldrar och journalister som försöker få det till att allt då är chaufförens fel.

      Jag har en kompis som brukar försöka få barnrabatter med motiveringen "Vi är alla Guds barn". Det går sådär.

      Min andemening med knappfeminist-inlägget var inte att hon behövde hjälpa honom, men att det var ihåligt att skylla på att hon inte hade tid och sedan skriva ett långt brev till killen som satt två meter bort. Hade hon på allvar velat förändra världen och inte bara visa sig duktig och politiskt korrekt hade hon sagt till honom att jodå, jag kan sy i din knapp, men bara under förutsättning att jag under tiden får berätta för dig om feminismens fördelar. Istället skrev hon ett brev som gick ut på att han jävlar i helvete borde bli feminist för annars var han en del av ett äckligt patriarkat som kunde brinna i helvetet. Min gissning är att brevet inte gjorde honom till feminist och att fler blev negativa mot denna rörelse än positiva efter att ha läst artikeln.

      Radera
  2. Nä. En gratisresa dör inte samhället av. Vad jag vet går dessa trettonåringar omkring med en mobil i ena handen större delen av dagen. Någon av föräldrarna kanske kunde kommit och hämtat? Och så detta "omdömeslöst som medmänniska".

    Japp det är alltid någon annans fel. Det är alltid någon annan som skall betala. Det är varje fall stensäkert.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Att kasta en sjuåring av bussen när det är -20 grader är att vara en omdömeslös medmänniska. Att ifrågasätta ungas färdbevis är det inte.

      Radera
    2. Eller så kunde man betala för en biljett med mobilen. Om nu inte ungen har pengar så kan faktiskt föräldrarnas kort användas för detta.

      Radera
    3. Det låter som att det finns rätt få anledningar att inte betala.

      Radera
  3. Detta är samma historia som alltid. Eleven Nisse Perlemo kommer hem med dåliga betyg. Vems fel är detta? Du gissade rätt nu skall läraren bannas tro inget annat. Det är som bekant alltid någon annans fel. Unge herr Perlemos sinnesfrid får inte störas. Han kan bli kränkt.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  4. Kontrollerna i offentliga transporter borde vara betydligt strängare, det finns enormt med gratisåkare som utnyttjar oss andra, ivartfall i storstäderna. Folk får väl lära sig att ta ansvar för sina liv, allt är inte alltid någon annans fel.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker åka kollektivt så sällan det går, men jag tycker att spärrarna i Stockholm ser mer svårforcerade ut nu än tidigare. Annat var det när man kunde dra tillbaka ett kvarts varv och glida in med benen samtidigt som man låtsades dra sitt kort genom läsaren :-).

      Radera
  5. Sparo,

    Snyggt jobbat.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu menar jag inte att jag någonsin plankat på tåget (åtminstone inte sedan Palme gick på bio), men jag vet hur man gjorde.

      Radera
  6. Sparo

    Jag menar inlägget

    Klockrent

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, tack! Jag tänkte att du trodde att jag i min iver att spara gjort mig skyldig till att inte betala för mina kollektiva resor. Men som sagt, jag gjorde ett och annat försök på mellanstadiet, inte senare.

      Radera