onsdag 25 mars 2020

Hur kan pengarna redan vara slut?

En ”stjärnkock” jag aldrig hört talas om från en restaurang i min egen stad jag aldrig hört talas om skrev en debattartikel igår där han ber finansminister Andersson om pengar. Antar att det märktes att jag tog höjd för att hans stjärnstatus är en aning upphaussad, men med det epitet förutsätter jag att han ändå är ganska framgångsrik.


Jag vill inte döma, jag försöker bara förstå. Jag har jobbat i restaurangmiljö, men aldrig varit anställd på en restaurang eller haft någon insyn i ekonomin, så mina kunskaper är begränsade. Men när Danyel Couet beskriver krognäringen är det en framgångssaga. Branschen har vuxit explosionsartat och sysselsätter idag tvåhundratusen människor varav många traditionellt är svaga på arbetsmarknaden, unga utan yrkeserfarenhet och invandrare som sliter med språket och anpassningen till det nya landet.

Det låter jättebra, men borde inte en stark restaurangnäring klara ett par veckors motgång utan att hela branschen med samtliga anställda riskerar att gå under? För det är det scenariot han målar upp. Och inte bara det, han säger indirekt att branschen själv helt saknar möjligheter att reda ut situationen. Inte ens med ”frikostiga” (hans citattecken, inte mina) lån går det, eftersom de tydligen redan är hårt skuldsatta.


Så nu behövs gåvor också, i form av efterskänkta skatter, helst retroaktivt från årsskiftet. Jag är den förste att skriva under på att Sverige har för höga skatter, men det kom väl inte som en överraskning för Couet som verkar ha drivit företag i decennier? Nu står hans enda hopp till Magdalena Andersson. ”Det är bara du som har brandsläckaren” och ”även om tiden är knapp hinner du fortfarande”.

En bransch helt beroende av välvilja från finansministern låter inte livskraftig utan mer som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om jag också ska ramla ner i Couets träsk av metaforer kan jag säga att en del träd behöver näringsrik jord och kanske lite gödsel, andra behöver beskäras. Men om plantan är vek och angripen av röta och annat elände måste man ibland låta den dö så att något nytt kan växa upp där istället. Om allt artikelförfattaren skriver om svensk restaurangnäring stämmer kanske det är dags att ge upp om den.

34 kommentarer:

  1. Framgångssagan för restaurangbranschen kan bygga på att vara snabbfotad när det gäller olika typer av bidrag och att trixa med olika typer av lättnader som staten förmedlar. Ska man få tillgång till dessa pengar gäller det att de egna pengarna "alltid" är slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och då kan det diskuteras om det verkligen är en framgång. Ifall vikande marknad i mars "kräver" skattelättnader retroaktivt från 1 januari känns det som att regeringen fått se sig besegrade i konsten att inte fylla lador.

      Radera
  2. Nej det är lite märkligt som du skriver. Man har väl en buffert, alternativt en checkkredit hos sin bank?

    Kanske du kan förklara hur detta med att endast tillåta bordsplacering kan knäcka restaurangbranschen? Jag sitter normalt sett ner när jag äter min mat, undantaget kanske en chinabox på gatan eller en varm korv. Står folk packade som sillar i restaurangen och äter och dricker på stående fot, normalt sett? Det har jag aldrig sett. Vare sig min fru (som har jobbat i restaurangbranschen) eller jag själv kan begripa detta. Snarare är det väl positivt för branschen att man kan ha öppet som vanligt och servera samma mat?

    Man får väl se till att vända bord lite fortare än vanligt, så folk inte sitter och pratar i 3 timmar utan att beställa något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det stämmer att företagen redan nu är på väg att gå i kånken verkar alla tankar om buffert saknas.

      Nej, jag fattar inte heller varför bordsplaceringen är så angelägen. Jag tror ändå att det är rädslan för viruset so knäcker branschen. Folk vågar inte äta mat som tillretts av en kock (som kanske exponeras för väldigt många människor). Hur välgrundad rädslan är har jag ingen aning om.

      Radera
    2. Det var väl bordsservering det handlar om. Då kan jag tänka mig att det krävs en del extrapersonal för att få ut maten på borden och få bort disken efteråt.Det lär drabba en hel del lunchrestauranger då kostnaden skjuter i höjden utan någon större inkomstökning

      Radera
    3. Skjuter i höjden låter väl pessimistiskt. De flesta klarar sig nog med en praktikant alternativt nystartsjobbanställd. I värsta fall får de väl skicka ut diskaren att servera i värsta rusningen också.

      Om kundtillströmningen är konstant, men i debattartikeln låter det ju som att alla restauranger går omkull senast i morgon om de inte får gratis arbetsgivaravgifter retroaktivt från årsskiftet, så då klarar de sig nog med befintlig personal.

      Radera
  3. Restaurangbranschen har aldrig varit någon högmarginalbransch, så inte alls konstigt att de dukar under först när gästerna uteblir, personalkostnaderna är ju i princip detsamma.

    Tänk på att hittills har Couet fått som erbjudande att betala skatten senare, men till 6% ränta. Dessutom skatt är man även med juridisk person alltid skyldig till att betala privat, ananrs skall man sätta bolaget i KK. Så det är rätt så våghalsigt att skjuta upp skatteinbetalningar.

    Sedan så kanske Couet kommer få hjälp med att betala permiteringskostnader, men det är ju klart bättre än att hans anställda blir arbetslösa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framgångsrika företagare är ofta företagare som tar risker, vilket man gör via belåning exempelvis. Vid den credit-crunch vi nu har haft på marknaden har nog bankerna haft synpunkter på hur mycket man får låna egentligen. Att vara företagare handlar sällan om att sitta med massa kapital i väntan på sämre tider. Så det blir en haltande jämförelse mellan någons privatekonomi som kan vara väldigt solid och ett företag vars mål ofta är att expandera.

      Radera
    2. Ingen högmarginalbransch, nej, men om pengarna tar slut i princip omgående känns det inte som en bransch med positiva marginaler överhuvudtaget. Och om det inte är det förstår jag inte succéstämpeln.

      Visst är det bra om företag och hela branscher går att rädda, men är de så extremt svaga i sig själva undrar jag om det är värt mödan.

      Radera
    3. "Att vara företagare handlar sällan om att sitta med massa kapital i väntan på sämre tider."

      Fast du får det att låta som att det är fegt att ha marginal för en månads löneutbetalningar.

      Radera
  4. Problemet är väl osäkerheten ifall det drar ut på tiden. Måste det hållas stängt tills ett vaccin finns pratas det om 1-1,5 år. Kasta in all upparbetad vinst i ett svart hål under så lång tid kan inte vara lockande även om man kunnat.
    Konka restaurangen och starta om när framtiden ser klarare ut, är ett defensivt drag för ägarna..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Osäkerheten på längre sikt skulle jag förstå, men på den här killen låter det ju som att den sikten är NU. Får de inte hjälp, helst igår, retroaktivt från årsskiftet är det helt kört. Det är tufft med osäkerhetsfaktorer. Ser man det som enbart negativt bör man nog inte vara krögare, kanske inte företagare överhuvudtaget.

      Radera
    2. Företagare kan jag vara, men jag skulle aldrig någonsin drista mig till att anställa någon. Men jag är full av beundran för dem som gör det.

      Radera
    3. Samma här. Någon måste göra det och jag är glad att det inte är jag.

      Radera
  5. Restaurangbranchen har väl precis haft årets normalt sämsta månader Januari och februari. Det slukar nog en hel del likviditet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast så är det ju varje år. I gengäld var december bäst, så då får man spara i ladorna.

      Radera
    2. Fast det kan man ju inte göra. Hur blir det då med veckorna i Thailand?

      R, originalet

      Radera
    3. Jag uppträdde mycket på en restaurang i centrala Stockholm som varje år stänger från mitten av juni till mitten av augusti då ägarfamiljen åkte till Italien. Den marginalen fanns.

      Radera
  6. Verkar finnas många konstigheter bland rapporteringen om alla dessa som slår igen eller hotar om konkurs innan nedgången knappt börjat.

    Som alla andra branscher borde även restaurangen betala löner den 25:e och lokalhyran i slutet av månaden. För att riskera konkurs måste det betyda att de lever "ur hand i mun" så att en månads intäkter direkt går för att betala hyra och löner för densamma. Detta förutsätter i så fall i princip ingen buffert och att alla inköp kan göras på kredit. Dock borde branschen klara viss minskning av antalet gäster eftersom även naturliga (årstids-)variationer finns. Men visst, det finns många branscher som säljer sådant som snabbt går att dra in på som resor, nöjen och kapitalvaror så förändringen kan komma snabbt.

    Blir nedstängningen lång kommer en massa företag (utan reserver) att gå under med arbetslöshet och personliga tragedier som följd. Det naturliga blir då att efter pandemin kommer nya förtag att starta i dessa branscher och allt börjar om igen. Det är detta som är baksidan av kapitalismen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det. Jag förstår att det blir tufft, men att det nästan innan det ens börjat ska ha blivit så tufft att det nästan är kört (”även om tiden är knapp hinner du fortfarande”) har jag lite svårt att förstå.

      Radera
  7. Ett företag ska inte ha en massa pengar liggande på kontot. Antingen så ska pengarna sysselsättas i verksamheten eller så ska de delas ut till ägarna så att de kan göra något annat vettigt med dem någon annanstans. "För hög" soliditet ses ofta av aktieägarna som något negativt. Det är lättare att få hög räntabilitet på kapitalet om man inte har en massa pengar liggande som inte genererar intäkter, och VD ser duktigare ut på pappret.

    Det skulle kunna förklara att det inte finns speciellt mycket utrymme för nedgångar i intäkterna. Och ett absolut tvärstopp som vi pratar om nu är det nog ganska få som har planerat för.

    När jag själv drev företag utgick jag dock ifrån att jag skulle klara tre-sex månader helt utan intäkter för det var ungefär så länge som jag tyckte jag behövde ha på mig för att säga upp personal, bli av med lokaler, ta mig ur avtal m.m ifall s****n skulle träffa fläkten.

    När jag arbetade nära restaurangbranschen så var mycket låga marginaler inte ovanligt, men det var inget konstigt med det för en stor del av pengarna gick "vid sidan av" så marginalerna var inte så små som det såg ut på pappret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att det inte är bra med jättebuffertar, men här är det tal om att första (!) löneutbetalningen sedan nedgången började riskerar att knäcka mängder av företag och nästan hela branschen. Då undrar jag om man inte har investerat/satsat FÖR aggressivt.

      3-6 månader säger du och det tycker jag är rimligt. 3-6 dagar är det inte. Antingen överdriver Couvet, att det finns pengar "vid sidan av", eller också har de gasat helt hejdlöst.

      Radera
  8. Jag håller med dig fullständigt. Att det blir knapert efter 3-6 månader har jag full förståelse för, men att duka under redan första månaden vid en kris är ju inte sunt alls. Jag skulle inte kunna sova gott om nätterna om ekonomin såg ut på det viset. Ja, såvida det inte flödade en massa pengar bredvid kassaapparaten förstås.

    R, originalet.

    SvaraRadera
  9. Man kan tycka mycket om det mesta. Nuvarande situation visar väl ändå ganska tydligt vad som skulle hända om alla var lika privatekonomiskt fantastiska som dig?

    Spenderas inte pengar så slutar hjulen snurra och de flesta företag blir då överflödiga. Man kanske kan fundera lite på hur ett sådant samhälle skulle se ut och hur många som hade haft någon inkomst då. De är ju inte så att börsen skulle snurra på opåverkat om nu någon skulle tro att sådana tillgångar skulle vara safe?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att alla plötsligt skulle bli som mig (eller dig) är inte ett realistiskt alternativ. Visst kan man fundera över hur ett sådant samhälle skulle se ut, men jag ser inte riktigt poängen med sådana tankar eftersom det aldrig kommer att ske.

      Radera
  10. Min poäng var att risktagare och entreprenörer är otroligt viktiga för samhället. Många framgångssagor har startat med begränsat kapital men trots det skapat oerhörda framgångar och massa arbetstillfällen. Visst, vissa slås ut av olika anledningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, men det betyder inte att samtliga går fria från kritik. Var går gränsen för definitionen framgångssaga? Om en företagare hållit på i 20+ år, men i samma stund som konjunkturen viker nedåt är han beroende av att finansministern efterskänker arbetsgivaravgifterna, helst retroaktivt från tre månader tillbaka (alltså innan problemen ens dök upp), är det då en framgångssaga? Lite ansvar får man väl ta själv också.

      Radera
  11. Ekonomin lär inte stanna bara för att företag efter X-års uppbyggnadsfas pö om pö lägger undan pengar till en buffert. Några månaders marginal känns inte orimligt.

    För övrigt, bra blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, utan att kunna nästan någonting om restaurangbranschen tycker inte jag heller att det känns orimligt att kunna ta några månader av minskad försäljning. När började tappet i Sverige, 1 mars? Och nu är Magdalena Andersson den enda som ska kunna rädda situationen. Det är för vekt.

      Tack!

      Radera
  12. Haha! Kockrent som vanligt Micke! Jag håller verkligen med om att vi visste alla hur idiotiskt höga skatter vi har i Sverige. Inget nytt där och jag blir trött på när folk tror att Maggan Andersson har några egna pengar att rädda saker med. Det är dina och mina pengar hon ska kasta på krogägarna i så fall.

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att de flesta krögare förstår att det inte är hennes egna pengar, utan våra. Det viktiga för dem är väl att det inte är deras. Någonannanismen levererar.

      Radera
  13. Man blir så trött av att läsa den typen av debattinlägg. Dessutom från folk som på allvar kallar sig "entreprenörer". Nej för fan, de är lekpojkar, parasiter och liknande. Det är ett enormt enda stort fel på dagens Sverige, ingen klarar någonting alls längre tydligen. Panik innan vi ens haft en lågkonja.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är vi inne på Wibbles tanke på en årslön i buffert. Inte många klarar ett år, men en vecka trodde jag att de flesta tagit höjd för.

      Radera