lördag 30 januari 2021

Välkommen till Modebloggen!

Jag tänkte bli lite kulturell och kommentera en kulturkrönika om mode. Till mitt försvar är artikelförfattaren Göran Greider, den kanske minst modemedvetna person jag känner till. Och innan jag ska attackera honom vill jag betona något som borde vara självklart för alla tänkande människor: Min kritik av Greiders åsikter går utmärkt att kombinera med att av hela mitt hjärta hoppas att han blir frisk från sin nyligen avslöjade cancerdiagnos. Nu kör vi!

Greider slår ett slag för mjukisbyxan som han menar fungerar i alla sammanhang utom möjligen begravningar, och att den som påstår något annat bara är en föraktfull elitist. Han har rätt ifall målet är att undkomma anklagelser om förargelseväckande beteende, men låt oss ha lite högre krav än så.

Mjukisbyxor funkar för att gå ut och slänga sopor eller hämta tidningen, men visst tusan finns det situationer då de inte passar. Jag har träffat människor som burit mjukisbyxor på barndop. För mig signalerar det: ”Detta barn och evenemang är oviktigt. Jag dyker upp för att det förväntas av mig, men jag klär mig som att jag stannat hemma.


Vadå mörk kostym? Det här är den mörkaste jag har!

Greider har också fel när han hävdar att mjukisbyxan är en klassmarkör. Att inte dyka upp i träningsbrallor på bröllop, finmiddagar eller anställningsintervjuer handlar om att respektera andra människor, och respekt för sin omgivning återfinns i alla klasser, om än inte hos den uppenbart klasslöse, men av klass helt uppslukade, Göran Greider.

74 kommentarer:

  1. Det var stormningen av Capitolium av " Skelefteåmannen".
    och hans gäng i mjukisbyxor som var startskottet.
    Greider försvarade " Vite trash" grabbarna efter att han på Svenska Dagbladet hånade dessa.

    Nästa blir stormningen av "Wall Street" efter att dessa har krossat fotfolket. Tänker "Gamestop " blir ej vackert,,,,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara de har mjukisbyxor får de säkert storma Wall Street. Kanske inte för amerikanska myndigheter, men svenska ledarskribenter kommer inte ha några invändningar.

      Radera
  2. Mjukisbyxor används inte utanför tomtgränsen (av mig). Kanske att det kan fungera i träningssammanhang.

    Det är oroande att dagens ungdom verkar använda mjukisbyxor ungefär som jeans användes förr. Jag gissar på att otyget sprider sig framledes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt okej för träning eller promenader, men på middagar och kyrkobesök tycker jag jeans funkar bättre. Förutsatt att de är hela och helst svarta.

      Radera
  3. Arbetarklassen när jag växte upp klädde sig fina till helgen, man gick inte i vardagskläder helt enkelt. Eftersom folk arbetade lördagar då, så klädde man om efter arbetets slut på lördagen.
    Greider har väl aldrig varit arbetare, eller? Möjligen en kort period, något sommarlov då blev han röd. Minns inte att vi kände någon gemenskap med 68-vänstern som han i sann anda verkar följa, de var ljusår från oss vanliga knegare. Inga vi brydde oss om, tyckte mer eller mindre att de var riktiga knasbollar som skulle tala om vad vi skulle tycka och tänka. De kom ju från medelklassen, dåtidens PK-elit.
    Känner ingen som skulle slafsa iväg på en begravning eller dop i mjukisbyxor, skulle inte ens umgås med en sådan person.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just begravningar nämner Greider som ett exempel där det inte är okej ens för honom, men däremot på övriga kyrkobesök. Och ja, ungefär där går min gräns också. Jag skulle inte bryta kontakten med någon som kommer i mjukisbyxor på en middag, men kör de det på begravning eller dop stryker jag dem nog ur telefonboken.

      Radera
  4. Det som ibland benämns som klassförakt anser jag oftast snarare handlar om att man påtalar bristande självrespekt. Sedan är det en annan sak att det ibland är någon som kanske uttrycker detta lite från en hög häst. Inte så klädsamt och stillfullt kanske, oavsett om man sitter där på hästen iklädd kostym eller mjukisbyxor. Bästa manér är väl att inte ens kommentera andras "etikettsbrott". Att fokusera på människan i kläderna är tecken på verkligt hög klass! :)

    Själv är jag blåjeansbärare både hemma och på jobbet. (Men de mest slitna bara hemma.) Vid festligare tillfällen svart/mörkblå byxa & enkel H&M-blus eller tidlös kjol & nämnda blus eller klänning. Dessa "finkläder" kan alla vara tio år gamla, tjugo eller faktiskt även trettio...

    Kostnad "finkläder": mindre än en tusenlapp per decennium. Resultat: Stil behöver inte kosta mycket, det sitter i självrespekten och näsa för klassiska fynd man vet kommer att hålla i tiden och passa kroppen även om minst tio år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter bra att fokusera på "människan i kläderna", men det hör ju ihop. Det är människan som valt mjukisbrallor på barndop, eller att hålla föredrag i en smutsig t-shirt. Det säker något om personen.

      Stil behöver verkligen inte kosta mycket och jag är inte ute efter att fina evenemang kräver Armani.

      Radera
    2. Ja, även om jag inte skulle kommentera någons klädval som jag fann opassande för sammanhanget, skulle jag notera det och aldrig anlita personen för vissa uppdrag eller ha samma förväntningar på följsamhet i vissa situationer. I praktiken skulle jag diskriminera personen, dvs aktivt utestänga den i liknande sammanhang i framtiden. Men skulle inte påtala det för personen direkt. Talar jag emot mig själv nu? Nej, inte alls. Lätt att ha flera tankar i huvudet samtidigt, något som verkar svårt för många idag...därav många problem och bråk i offentligheten. /Samma som skrev 10:11

      Radera
    3. Nej, jag skulle inte heller drömma om att kommentera någons klädsel negativt. Inte direkt till personen alltså ;-)

      Radera
  5. Jag är ju en träningsmänniska, tillika ungefär lika modeinriktad som GG. Så det blir en del mjukisbyxa. Bara att börja vänja sig inför äldreboendet.

    Som tur är har tightsen haft större genomslagskraft bland modeinriktade kvinnor än mjukisbyxan. Det tackar jag för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det här sammanhanget tycker jag dock tights är lika illa som mjukisbyxor. Jag använder själv tights vid löpning och kan i nödfall gå och handla i dem då, men jag skulle inte gå på restaurang i tights.

      Radera
  6. Säger inte det en del om Greider, att han hela tiden har ett behov av att sticka ut och vara motvals genom att exempelvis inte kamma håret?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det tror jag. Fast håret stör mig ändå inte så mycket, det är ju hans grej. Riktigt malplacerade kläder är däremot ett aktivt ställningstagande som kräver extremt lite för att rätta till.

      Radera
    2. Som uppknäppt flanellskjorta då - ett annat av hans signum ;-)

      Radera
    3. Ja, fast en hel och ren flanellskjorta funkar i betydligt fler sammanhang än mjukisbyxor.

      Radera
  7. Hemmavid, där den mesta tiden nu spenderas, är det uteslutande mjukisbyxor som gäller. Detta plagg har aldrig burits av mig utanför tomtgränsen i vuxen ålder dock. Det mest genanta jag har på mig ute bland andra människor är mina löpartights men de är skapta för ändamålet åtminstone.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här, löpartights känns väldigt rätt för löpning, men väldigt fel annars.

      Radera
  8. Jag har ofta mjukisbyxor hemma men aldrig utanför dörren. Inte ens för att kasta sopor. Sluska iväg till affären tycker jag passar sig bättre för a-lagarna.
    Har en kompis som alltid går omkring i kalsongerna hemma, det känns snäppet värre faktiskt. Frun är inte glad åt det, men har det iallafall bara hemma. Även om jag kommer över, får de finare besök åker byxan på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag jobbar hemma finns möjligheten att köra kalsonger och bar överkropp halva dagarna. Problemet är att om det ringer på dörren behöver jag en minut för att ekipera mig och det är många som inte väntar så länge.

      Radera
    2. Orkar de inte vänta en minut ens var det nog inget viktigt ändå. Förmodligen försäljare.

      Radera
    3. Vanligen brevbäraren, som ringer på och fortsätter gå. Missar jag honom får jag hämta ut paketet på Ica.

      Radera
    4. Ha en morgonrock hängande innanför dörren så har du löst det problemet :)

      Radera
    5. "brevbäraren ringer alltid två gånger". Du borde hinna :)

      Radera
    6. Morgonrock vore en idé, men det känns ändå lite halvknepigt att öppna i morgonrock klockan halv tolv på förmiddagen.

      Brevbäraren ringer inte två gånger, de filmmakarna kan aldrig ha drabbats av PostNord.

      Radera
    7. Jag tycker inte det skulle kännas konstigt alls att öppna i morgonrock, även om det är mitt på dagen. Brevbäraren vet ju inte om man har morgonrock för att man normalt hasar runt i bara kalsonger, eller om man gjort ett träningspass, duschat och sedan slängt på sig morgonrock/badrock. Eller så kan man ju ha ett arbete som gör att man sover på udda tider. Inget konstigt alls tycker jag. Hellre det än att behöva gå till postombudet och hämta paketet.

      Radera
    8. Visst kan man ha udda arbetstider eller andra skäl, jag har själv jobbat natt. Det är kanske bara jag som tänker arbetslös slashas.

      Radera
  9. Det är lite lustigt hur besatta vissa är av allt som har med klass, ras, kön osv att göra. Det tycks som om de lever sitt liv enbart genom att fundera på de frågorna. Hur står det ens ut?
    Det märks att dårhusen stängdes, och att MP uppstod året efter det.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, synd att exempelvis de som är mest störda över rasism också är de som går runt på stan och räknar hur många av respektive ras de möter, totalt uppslukade av just den egenskapen.

      Radera
  10. Har bara ägt ett par mysbyxor en gång. Efter det slängde jag dem och har aldrig köpt några nya. Använder inte mysbyxor någonstans eftersom byxorna gör att man känner sig som en riktigt sunkig och stillös loser.

    Inser att mysbyxor kan vara sköna i vissa situationer när man befinner sig i hemmet, men utanför hemmets väggar signalerar de vad jag beskriver här ovan inklusive det du tar upp, oavsett om de sitter på mig eller någon annan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Praktiskt hemmavid, men visst känns det lite pyjamas över det.

      Radera
  11. Jag har sådant flyt att på mitt jobb i vården går man runt i vad som känns som mjukisbyxor jämt. Tänk att få ha pyjamas på jobbet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vården är det verkligen okej (jag skulle bli tokig).

      Radera
  12. "Att fokusera på människan i kläderna är tecken på verkligt hög klass". Tack för de orden, Anonym!

    Försöker leva efter den devisen. Och hoppas även att andra gör det när det gäller mig, de gånger de får anledning att tänka kring mina val. Det finns logiker som jag inte förstår, och mina logiker förutsätter jag att alla andra heller inte kan förstå.
    Överseende och acceptans, "se människan" kanske kan underlätta vår tillvaro.
    MEN, det hindrar inte att jag med stor behållning läser vad ni/vi alla tänker kring denna fråga! Dagens rubrik var MYCKET ÖVERRASKANDE och upp-piggande. Tack Sparo!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Ja, att hålla med är frivilligt.

      Radera
  13. Kör mjukisar hemma, eller när jag pendlar till o från jobbet. På jobbet har vi uniform så inget som syns där. Samt vid flygresor, är man som mig, något över medellängd så funkar inget annat för att göra resan mindre obekväm..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte testat mjukisbyxor på flyget, men antagligen shorts. Tycker ingenting funkar där.

      Radera
    2. Det va sjukt nice när vi flög till Japan.. Kunde nästan sova bekvämt 🤣

      Radera
    3. När jag flyger har jag ett tryck i öronen som känns som att huvudet ska sprängas. Sömn är inte aktuellt oavsett klädsel.

      Radera
    4. Ouch, det låter otrevligt. Jag har själv inga sådana problem, mer än jag måste vika mina 196 cm 17,5 ggr för att komma ner i en bekväm ställning. Frugan däremot älskar o resa, men hatar o flyga (hon somnar dock 13 sekunder efter start)

      Radera
    5. Kan förstå att det är ett problem. Det räcker med 184 cm för att känna varje rörelse i sätet framför i knäna.

      Radera
  14. När jag är god för 500 mille ska jag fan gå runt i Kalle anka kalsonger och vit t-Shirt med köttfärssås fläckar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv skulle jag kräva 500 mille för att göra det.

      Radera
    2. Läser ofta "när jag har X kronor ska jag göra Y" men har aldrig förstått poängen. Det kostar ingenting att göra Y så varför vänta på pengar först? Eller i det här fallet: man behöver inte en halv miljard för att se ut som en äcklig slusk.

      Radera
    3. Sant, man kan vara fattig och se ut som en äcklig slusk. Se bara på Ola Rapace :)

      Radera
    4. Fast ni gör er lite dummare än vad ni är... måste förstå att om jag kommer in på jobbet och har på mig kalsonger tror jag ju ni fattar att jag får sparken ?? Men när jag äger hela hedgefondbolaget så kan jag som Michael Burry också gå runt utan skor, borsta tänderna i en kopp och spela rockmusik på kontoret xD

      https://www.youtube.com/watch?v=BETKJq7tY5Y

      Radera
    5. Så det du säger är att Göran Greiders artiklar är så geniala att han lugnt kan fortsätta att glida in på Dalademokratens redaktion i mjukisbyxor ;-)

      Radera
  15. Vit T-shirt med köttfärs-sås...��
    Min son gick i tredje klass, kom hem med spår av lunchen vid ena axeln, just spagetti med köttfärssås den dagen, där han i brist på servett tydligen torkat av munnen. När han nästa dag ville gå till skolan med samma T-shirt, med samma spår av köttfärssås, försökte jag få honom att ta en annan. Då tittade han mig stint i ögonen och sa: Men mamma, det är en mänsklig rättighet att få ha på sig det man vill. (Han gick till skolan med spår av gårdagens lunch på axeln.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade det varit min son hade han fått en ny definition av vad som omfattas av mänskliga rättigheter :)

      Radera
  16. Äger bara mjukisbyxor. Men går ej på begravning heller. Mats

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej. Tror du är den första jag hört säga bara äger mjukisbyxor.

      Radera
  17. Jag tycker att du ska gå på begravning om du och den döde hade en relation där just medverkan vid begravning känns rätt. Helt oväsentligt vilka brallor man har på sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid begravning känns det mer som att kläderna presenteras för de som fortfarande lever, och då framförallt den eller de som anordnat begravningen, de närmast sörjande.

      Radera
  18. Får mig osökt att tänka på när den svenska statsministern med gemål klev in i en officiell tillställning iklädd tisha och mjukisar. Det var tider det.

    Världens humanistiska stormakt ser till att behandla resten av världen med den respekt de förtjänar, de vet ju inte bättre för de har inte kommit så långt i sin demokratiska utveckling (som Sverige har)
    https://www.expressen.se/noje/stilexperterna-om-kladvalet-det-blir-pinsamt-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukade sällan hålla med Magdalena Ribbing, men här gör jag det. Hur svårt kan det vara att byta om på planet liksom.

      Radera
  19. Göran Greider skrev en bok om bla mode med titeln Stil och politik med Barbro Hedvall 2008. https://www.adlibris.com/se/bok/stil-och-politik-9789173893367. /Babette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tamejtusan, det hade jag aldrig gissat! Och är inte särskilt intresserad av att läsa den nu när han berättat att mjukisbrallor funkar till allt.

      Radera
  20. Det är jätteintressant det här med klass, och alldeles utan att vara särskilt vänster säger jag detta. Jag äger ett par mjukisar, de används i värsta fall när jag är sjuk. Annars är det ordentliga jeans eller chinos vare sig det är arbetsdag eller ledig dag. Till det tröja (inte sweatshirt) eller skjorta. Aldrig gymnastikskor om jag inte ska träna.

    Handlar för mig om intryck och respekt, för mig själv, de jag umgås med och min arbetsplats. Vill helt enkelt ge ett ordentligt intryck på de jag möter i min vardag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som en sund inställning. Jag håller med om att det inte borde vara en höger-vänster-fråga, man klär sig för situationen. Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats med klädkod, men skulle inte drömma om att dyka upp i mjukisbyxor på exempelvis ett kontor.

      Radera
    2. Hm intressant vad hade ni gjort om ni blev kidnappade av aliens och transporterade 1000 år fram i tiden där alla har på sig mjukisbyxor och det var den accepterade klädkoden ? Hade det blivit kortslutning i hjärnan då? hehe

      Radera
    3. Ja, skulle jag kidnappas av aliens och transporteras tusen år framåt skulle jag garanterat få kortslutning i hjärnan hur de än klädde sig.

      Radera
  21. Vad tycker min herre om klädesplagg Mancini. Kom först i kontakt med klädesplagg när jag såg filmen "Borat".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte sett filmen, men vet vad du menar och tror inte att jag förvånar någon när jag berättar att det inte riktigt är min stil.

      Radera
  22. Även foppatofflan väcker känslor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner likadant kring den. Har inga själv, men skulle absolut kunna påta i trädgården eller gå runt på badstranden med dem. Men jag går inte på middag eller till ett möte i foppatofflor.

      Radera
    2. Såg en person häromdan på stan som hasade ikring i träskor! Jo, träskor. Hajade till för det är ganska ovanligt nuförtiden, och inte minst så här års.

      Skrönorna säger att svenska tekniker åkte utomlands i jobbet iklädda träskor på 70-talet. Kanske ligger det något bakom skrönorna, jamenar man kanske inte klarade av att gå i platåpjucken som var modet då.

      Radera
    3. Platåskor var lite före min tid, men träskor är tillräckligt obekväma och vansinnigt opraktiska såvida man verkligen inte vill stuka fötterna.

      Radera
  23. Risken att jag lyssnar på Greider när han uttalar sig om mode är i alla fall större än att jag skulle ta något av hans politiska svammel på allvar. Fatta allvaret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, även om det kan tyckas att han är på djupt vatten när han snackar mode är möjligen hans känsla för politik ännu sämre.

      Radera
  24. Att gå utanför hemmet i mjukisbyxor tyder på sinnessjukdom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle jag inte säga, men om man - som Greider förordar - tycker att man gott kan gå till kyrkan och på möten, uppträda och hålla föredrag i mjukisbyxor får man vara beredd på att behandlas därefter.

      Radera
  25. Härligt att se dig i den gröna träningsoversallen med vita ränder som revärer. En sån har min man också (eller hade). Den är från 70-talet. Vilken flashback!

    MVH
    Frugan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är svårt att tro nu att det där varit högsta träningsmode, men jag tror att det var det.

      Radera